Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Eros' begravning by Bergman Hjalmar
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 1370 lines and 71430 words, and 28 pages
K?ra tante Sara! Det ?r din namnsdag i dag och du ?r s? s?t. Ja, det ?r min uppriktiga mening, fast andra tycker att du ?r ful. Hade jag r?d, skulle jag ge dig l?st?nder till underk?ken. Men jag ?r en fattig gosse och jag ?nskar dig allt gott. Undantagandes en riklig avkomma.
Ludwig! skrek Lizzy.
Lizzy? parerade han prompt och tj?nstvilligt. Och bekymrad tillade han: Var det klumpigt sagt? Jag kom att t?nka p? bibeln och den risk, som vidl?der m?ng?riga Saror. Andra ?ro vid den ?ldern f?rskonade. Men det ska bli en ?ndring. Gomorron Lizzy. Gomorron Betty. Gomorron tante Karolina. Jag hoppas, att du har sovit gott? Gomorron Lotten. Gomorron lilla s?ta Brita. Och tack f?r i natt! Jag dr?mde att vi l?g i syskonb?dd--
Ludwig! skrek fru Olga. Han hoppade till s? att blecket knakade, och stirrade f?rskr?ckt ned p? henne.
Jas?, det ?r du Olle, sa han. Gomorron.
Olle var hennes smeknamn, ett p?hitt av Jan-Petter.
Du ?r r?! sa fru Olga.
Ja, medgav han, det ?r jag, men det ska bli en ?ndring. Jag har haft en gemen dr?m--
Han stirrade ned i backen, rynkade pannan och gjorde en min som om han svalt ricinolja.
Om mig? fr?gade Brita, tog polkagrisen ur mun.
Nej, inte om dig. Det sa jag f?r att retas. Jag dr?mde om ett annat kvinns. Det var inte n?gon av er. Jag tror inte, att jag k?nde henne. Vi gingo p? myren och kommo till Spillebobrunn. Vi stodo alldeles vid vasskanten och gnabbades lite. R?tt vad det var, ville hon knuffa mig i brunn. Jas? du, sa jag, tog henne i h?ret och b?jde henne bak?t. Jag t?nkte att jag skulle kyssa henne p? halsen; men i st?llet tog jag upp min jaktkniv och skar av henne strupen--
? hu! skreko damerna. ? hu, vad du ?r r?!
Han h?rde dem knappt; dr?mmen satt ?nnu kvar i honom. Han knep h?rt ihop ?gonen och hela kroppen riste av v?mjelse. Han mumlade:
Jag blev alldeles blodig. ?nda upp i ansiktet--
Pl?tsligt ropade Brita:
D?r kommer Casimir Brut!
Ludwig hoppade in i rummet. I Casimir Bruts n?rvaro uppf?rde han sig alltid som en ung gentleman och till?t sig inga pojkstreck. Han hyste en fanatisk tillgivenhet f?r schweizaren, delvis beroende p? den omst?ndigheten, att Casimir var den ende, som grundligt agat honom.
F?rvaltaren kom fr?n parken och gick tv?rs?ver g?rdsplanen mot h?gra flygeln. I ena handen h?ll han sin ridk?pp, i den andra n?gonting som liknade en r?dprickig snusn?sduk. N?r nu damerna och Ludwig i korus ropade: Gomorron Casimir! Gomorron Brut! Gomorron f?rvaltaren! knycklade han hastigt ihop n?sduken och stoppade den i fickan. Han lyfte lite p? m?ssan och fortsatte sin v?g. Fru Olga hejdade honom.
Brut! ropade hon. Har ni sett till Bollan?
Han stannade men v?nde sig inte om. Fru Olga fortfor:
Jag skickade ut henne ett ?rende och vips kom en av era torvupptagare och la beslag p? henne. D?r ser ni!
Han v?nde sig l?ngsamt om, tog n?gra steg mot huvudbyggnaden, stannade.
Hur vet hennes n?d, att det var en torvupptagare?
Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla h?ndelser var det inte n?gon av g?rdens folk.
Hur dags ungef?r var det? fr?gade f?rvaltaren. Fru Olga sm?log. Ungef?r! Hon svarade:
M?tet ?gde rum d?rborta vid husknuten. Det b?rjade klockan 6,43 och varade i trettio?tta minuter och fjorton sekunder.
F?rvaltaren tog hastigt upp sin klocka; Ludwig skrek:
Kors i jissi namn! Tog du tid?
Jag tog tid, svarade fru Olga. Och hon t?nkte: Det ?r s? gott att jag f?rbereder dem.
Jag tog tid, upprepade hon och pekade p? det krossade v?ckaruret, och jag t?nker h?danefter ta tid, s? ofta jag blir i tillf?lle. Det f?refaller mig n?mligen vara av stort intresse att taga reda p?, hur mycken betald arbetstid som pratas bort--
Vart?t gick de? fr?gade f?rvaltaren.
Det visste hon inte s? noga. Karlen hade m?jligen g?tt ned?t parken, flickan hade helt enkelt f?rsvunnit. Fr?gan saknade f?r resten betydelse och hon fortfor:
Jag tror, att jag med en smula p?passlighet och noggrannhet skall kunna komma till en visserligen endast approximativ men ganska p?litlig uppskattning av den f?rsl?sade tiden och dess ekonomiska betydelse. De forskningar jag redan gjort, har givit f?rbluffande resultat--
Hon s?kte f?rg?ves n?gon f?rbluffelse i ?h?rarnas ansikten. Vetenskapares likgiltighet f?r forskningar p? andra omr?den ?n deras eget ?r otrolig. Och den fullst?ndigt ovetenskaplige Casimir Brut sa:
Frun hade gjort klokare i att ropa tillbaka flickan.
Det korta "frun" angav, att han var ond. Han sv?ngde om p? klacken och stegade in i flygelbyggnaden. Emellertid var det ju icke f?r honom hon t?nkte avsl?ja sina planer. Han kunde g?rna g? sin v?g. Hon undrade, hur hon borde l?gga sina ord. Det ?r inte s? l?tt att annonsera en ny vetenskaps f?delse p? ett trov?rdigt och icke l?jev?ckande s?tt.
Under tiden f?rsj?nk fasaden och dess huvuden i en morgonsalig kontemplation. Doktor Karolina lyfte kikaren och f?ljde med bev?pnat ?ga svanornas glid genom vassen, log. Lotten med snuggan i den ena mungipan pustade r?k ur den andra regelbundet som en motor. Lizzy blottade i smyg sin rika barm f?r solen. Brita kastade en l?ng och l?msk blick upp mot Ludwig, fn?s och stoppade en ny polkagris i mun. Tante Sara r?knade n?gonting p? fingrarna. Betty satt hopkrupen, hakan st?dd i handen, munnen dragen p? sned, tittade i kors ?ver n?stippen och s?g allting dubbelt.
Och fru Olga hostade l?tt; hon r?tade upp sig, hon grep med b?da h?nder i f?nsterkarmen och stod d?r som en f?rel?sare i talarstolen. Blodet sk?t pl?tsligt upp i huvudet, gl?dde i kinderna och gjorde henne vackrare och yngre, ?n vad hon ?nskade vara just nu. Men hon klarade strupen och yttrade med d?mpad, allvarlig, beh?rskad r?st:
Flickor! Vet ni vad! Jag ska tala om n?gonting f?r er?
I detsamma ropade Ludwig:
Olle! Var sn?ll och b?j dig lite mera bak?t.
Hon lydde, ofrivilligt.
St? nu alldeles stilla! befallde han. Och hon stod alldeles stilla men sneglade upp mot honom, halvt f?rskr?ckt. Han nickade och log och str?lade av oskyldigt n?je.
Han sa:
Som du nu st?r, ser jag dig l?ngt ned p? din vita rygg. ?nda ned till stj?rten.
Willm?nnerna brusto i skratt.
Fru Olga brast i gr?t, drog sig hastigt tillbaka och st?ngde f?nstret med en sm?ll.
Ludwig gick ned f?r att bedja om f?rl?telse. Fru Olga satt vid f?nstret och snyftade. Men hon var inte ond. Hon sa:
Du ?r en drulle, men det ?r inte f?r din skull jag gr?ter. H?r har h?nt en olycka.
Hennes r?st sj?nk en oktav, i det hon f?rkunnade olyckan:
Eros ?r s?nderslagen.
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page