Read Ebook: Villkor och möjligheter för kemisk storindustri i Sverige by Larsson Ernst

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 175 lines and 48120 words, and 4 pages

Villkor och M?jligheter f?r Kemisk Storindustri i Sverige.

af Ernst Larsson Bruksingeni?r.

G?teborg N. P. Pehrssons F?rlag i Distribution.

Eftertryck och ?fvers?ttning f?r ske endast med f?rfattarens till?telse.

G?teborg A. Lindgren & S?ner, 1908.

F?rord.

F?rkortningar.

Inledning.

I v?rt land ?r den kemiska industrien ?nnu obetydlig, men det finnes all anledning antaga, att den skall komma till en betydlig utveckling. Det b?r d?rf?r ha sitt intresse att h?r till en b?rjan kasta en blick p? motsvarande industri och dess utveckling i det land, d?r densamma kommit l?ngst, n?mligen Tyskland. Vi f? visserligen icke t?nka p? att kopiera hvarken det ena eller andra landet, utan ha att g? de v?gar, som f?r oss ?ro naturliga, men vi kunna dock fr?n utlandet h?mta m?nga l?rdomar, som hj?lpa oss ?fver ?tskilliga hinder p? utvecklingens v?g.

Omkring 1830 byggdes de f?rsta Leblanc-sodafabrikerna i Tyskland. Detta lands kemiska industri ?r s?lunda icke mer ?n 75 ?r gammal, och redan uppg?r v?rdet af de produkter, den ?rligen tillverkar, till bort?t 1500 millioner mark.

R?materialet till sodan, koksaltet, finnes i Tyskland i riklig m?ngd; dels brytes det i saltgrufvorna och dels utvinnes det genom afdunstning af saltk?llornas vatten. Sodafabrikerna byggdes emellertid icke alltid p? platser, d?r detta r?material fanns, utan m?nga, ja, de flesta, lades antingen invid de stora vattenv?garne eller ock i n?rheten af stenkols- eller brunkolsgrufvor. Leblanc-sodafabrikerna, liksom de flesta andra kemiska fabriker, beh?fva n?mligen ganska mycket br?nsle, men de beh?fva ?fven andra r??mnen eller hj?lpprodukter. N?st koksalt kommer svafvelsyra, hvilken de sj?lfva tillverka, mestadels af spansk eller portugisisk svafvelkis, men stundom af inhemskt zinkblende. De vid Rhen bel?gna sodafabrikerna f? sin spanska kis via Rotterdam med b?t. Kisbr?nderna g? sedan med b?t tillbaka utf?r Rhen till Duisburg, d?r kopparen extraheras, hvarefter den ?terst?ende j?rnoxiden s?som j?rnmalm g?r till j?rnhyttorna. Ett ytterligare r?material vid sodatillverkningen ?r kalksten.

Det ?r s?lunda synnerligen viktigt, att transporten af alla dessa r?varor icke st?ller sig f?r dyr.

G?ngen af sj?lfva fabrikationen ?r f?ljande. Koksaltet behandlas i muffelugnar med svafvelsyra, hvarvid sulfat och saltsyra erh?llas. Sulfatet, det n?rmaste utg?ngsmaterialet f?r sodan, ?r ?fven s?som s?dant en handelsvara och anv?ndes i stora m?ngder vid tillverkning af cellulosa, glas och svafvelnatrium. Saltsyran afs?ttes dels s?som s?dan och dels f?rarbetas den till klor, klorkalk och andra klorprodukter.

Det p? ena eller andra s?ttet tillverkade sulfatet blandas med kalksten och kol och upphettas i flamugnar. H?rvid bildas r?sodan, ur hvilken sedan genom urlakning med vatten en oren sodalut erh?lles. Efter behandling med kolsyra kan ur denna lut genom kristallisation erh?llas ganska ren kristallsoda, hvilken h?ller c:a 37 % vattenfri soda och 63 % vatten. Indunstas luten och upphettas det salt, som d?rvid afskiljer sig, eller ?terstoden af den till torrhet afdunstade luten, s? erh?lles vattenfri s.k. kalcinerad soda af st?rre eller mindre renhet. Den i vatten ol?sliga eller sv?rl?sliga ?terstoden, i hufvudsak svafvelkalcium, bortkastades i b?rjan s?som v?rdel?s, men efter hand b?rjade man d?rur tillgodog?ra svaflet, dels s?som s?dant, dels s?som svafvelv?te, hvaraf svafvelnatrium framst?lldes, och dels f?rarbetades kalciumsulfuretet genom oxidation i luften under oms?ttning med sulfat till natriumtiosulfat .

Leblanc-sodatillverkningen kr?fver s?lunda flera hj?lpfabrikationer och ger en hel del biprodukter. Till svafvelsyrefabrikationen ansluter sig ock vanligen tillverkningen af salpetersyra, hvilken ?ter s?som affallsprodukt ger bisulfat, som g?r till sulfatugnen f?r omvandling i monosulfat .

P? 1850 och 60-talet ?tnj?t sodan i Tyskland ett tullskydd af 25-55 % af v?rdet.

P? utst?llningen i Wien 1873 framtr?dde Solvay-sodan f?rst, och det dr?jde d?refter icke l?nge, innan flera fabriker uppstodo, som arbetade efter den nya metoden. ?r 1878 var priset p? soda ?nnu 200 mark per ton, men sedan sj?nk det, s? att det 1886 stod uti endast 80 mark. Detta oerh?rda prisfall medf?rde sv?ra tider f?r Leblanc-fabrikerna. Solvays metod var n?mligen en betydlig genv?g. Enligt densamma beh?fver man icke genom afdunstning utvinna saltet ur den saltl?sning, som erh?lles fr?n saltk?llorna, utan direkt i denna l?sning utf?res en oms?ttning mellan klornatrium och ammoniumbikarbonat, hvarvid bildas natriumbikarbonat, som utfaller, och klorammonium. Detta i sammanfattning; i sj?lfva verket ?r f?rloppet icke fullt s? enkelt. Genom upphettning af bikarbonatet erh?lles en mycket ren, vattenfri soda.

R?materialierna ?ro, utom saltl?sningen, ammoniak och kolsyra. Ammoniaken, som f?s ur ammoniumsulfat, erh?llet vid koksning af stenkol, ?tervinnes emellertid ur vid processen bildadt klorammonium genom tillsats af br?nd kalk och d?rp? f?ljande destillation. Kolsyran erh?lles vid kalkstenens br?nning. S?som affallsprodukt erh?lles vid Solvay-processen en l?sning af klorkalcium, hvilken dock vanligen ?r v?rdel?s, emedan, ingen st?rre anv?ndning f?r detta ?mne finnes.

I rak motsats till Leblanc-metoden l?mnar Solvay-metoden. icke en enda v?rdefull biprodukt, men denna omst?ndighet har knappast framst?tt s?som en nackdel f?r den sistn?mnda. Vid Solvay-metoden ?r br?nsle?tg?ngen mycket mindre, och som dessa fabriker vanligen l?ggas d?r, hvarest en n?ra nog v?rdel?s koksaltl?sning af tillr?cklig styrka finnes att tillg?, s? reduceras kostnaden f?r utg?ngsmaterialet till ett minimum. Denna senare omst?ndighet har gjort, att ammoniaksodafabrikerna i allm?nhet sl?sa n?got med detta r??mne. 100 kg soda fordra teoretiskt 138 kg NaCl, men ofta f?rbrukas 200, ja, ?nda till 220 kg. S? snart ammoniaksodafabrikerna hade l?rt sig att till en obetydlighet reducera f?rlusten af den dyrbara ammoniaken sj?nk d?rf?r priset p? soda hastigt. Leblanc-sodafabrikerna m?ste s?lja sodan under tillverkningsv?rdet och inskr?nka produktionen. Men h?rigenom inskr?nktes ock produktionen af de nu i marknaden oumb?rliga vordna biprodukterna, och priset p? dessa, isynnerhet p? den f?rn?msta af dem, klorkalken, steg s?, att sodatillverkningen snart ?ter kunde ?kas och sodan med f?rdel s?ljas till priser, som f?rut varit ruinerande.

Genomf?randet i praktiken af ammoniaksodametoden, hvars kemiska f?rlopp sedan l?nge varit bekant, var f?r den kemiska teknologien en storartad framg?ng, som sporrade till ytterligare arbeten i liknande riktningar.

I midten af 1890-talet producerade detta bolag i sina fabriker vid Griesheim och Bitterfeld medelst elektrolytisk s?nderdelning af klorkalium i s? stor skala klorkalk och kaustik kalilut, att ett par tyska handelskamrar i sina ber?ttelser f?r 1895 redan talade om prisfall f?r klorkalk af denna anledning.

Snabbt uppstodo nu i Tyskland, Frankrike, Schweiz, England och Amerika elektrolytiska fabriker, hvilka hvar p? sitt s?tt s?nderdelade klorkalium eller klornatrium. ?fven fr?n det nordiska >>f?reg?ngslandet>> finner man uti en facktidskrift fr?n 1897 en notis af f?ljande lydelse: >>Firman Hans Cappelens Enke i Skien, bl.a. egare till den elektrolytiska soda- och klorkalkfabriken Gjems?-Kloster, har inst?llt sina betalningar>>.

Som natriumsaltets s?nderdelning icke st?ller sig s? ekonomiskt f?rdelaktig, s? blef m?ngden af kaustikt natron eller kaustik soda, som det ock kallas i handeln, tillverkad p? detta s?tt, r?tt obetydlig. Det kr?fves n?mligen lika mycket elektrisk energi f?r att ur klornatrium ?fverf?ra 23 kg natrium till hydroxid, som att ur klorkalium ?fverf?ra 39 kg kalium till motsvarande f?rening. Det kaustika kalit ?r dessutom en l?ngt v?rdefullare produkt ?n det kaustika natronet. Kalit har dock i motsats till natronet en r?tt begr?nsad marknad, hvarf?r hela kalibehofvet snart fylldes af de elektrolytiska fabrikerna. De gamla pottaskefabrikerna, hvilka hittills f?rsett s?pfabrikerna med n?digt kali i form af kaliumkarbonat, tillverkadt af kaliumsulfat enligt Leblancs metod dukade h?rvid snart under. Inom kort intr?dde ?fverproduktion af klorkalk och h?rmed var, i stort sedt, gr?nsen redan satt f?r de elektrolytiska fabrikernas utveckling. Kunna de icke bli af med kloren i form af klorkalk eller andra klorprodukter, s? kunna de heller icke producera n?gon kaustik soda. F?r hvarje ton kaustik soda f? de n?mligen c:a 2,2 ton klorkalk. Deras str?fvanden g? d?rf?r nu ut p? att framst?lla allehanda klorprodukter och att finna nya anv?ndningss?tt f?r s?dana eller f?r sj?lfva kloren. Under s?dana omst?ndigheter kunna dessa fabriker icke ens ?fvertaga produktionen af all kaustik soda, hvilket eljes borde vara deras n?rmaste m?l, och ?nnu mindre kunna de t?nka p? att upptaga tillverkningen af den l?ngt st?rre handelsartikeln, den vanliga sodan. Vilja de elektrolytiska fabrikerna tillverka vanlig soda, s? ha de n?mligen ingen annan utv?g, ?n att med ytterligare kostnader behandla den kaustika med kolsyra.

Ammoniaksodafabrikerna ha s?lunda f?rblifvit ober?rda af denna nya alkaliproducent, men d?remot ha Leblanc-sodafabrikerna f?tt k?nna konkurrensen s? mycket h?rdare. Liksom Solvay-fabrikerna tog sodatillverkningen ifr?n dem, s? ha nu de elektrolytiska fabrikerna tagit klorkalktillverkningen, och nu ?terst? af deras grundl?ggande fabrikationer, utom svafvelsyra och salpetersyra, endast sulfat och saltsyra. De b?da sistn?mnda produkternas marknad beh?rskas ?nnu helt af Leblanc-fabrikerna, men dessa ha icke kunnat draga s? synnerligen stora f?rdelar h?raf. P? grund af ?kad anv?ndning har priset p? sulfat visserligen betydligt stegrats, men f?rbrukningen af saltsyra, hvaraf f?r hvarje ton sulfat c:a 1,5 ton erh?lles, har icke afsev?rdt ?kats, hvilket g?r, att denna syra nu st?r l?gt i pris och nya anv?ndningss?tt f?r densamma skulle vara synnerligen v?lkomna. En Leblanc-sodafabrikant yttrade f?r icke l?nge sedan, att om myndigheterna till?te det, s? kunde det p? sina st?llen befinnas f?rdelaktigt, att s?som fordomdags l?ta saltsyran bortg? i luften eller i vattnet.

P? grund af detta l?ge byggas numera inga Leblanc-sodafabriker och ?fven de elektrolytiska alkalifabrikernas antal ?kas knappast, sedan man f?tt en klarare blick p? deras existensbetingelser.

Solvay-metoden har s?lunda, oaktadt den bortkastar koksaltets klor s?som v?rdel?s, segerrikt g?tt ur kampen mot b?de Leblanc-metoden och den elektrolytiska, hvilka b?da tillgodog?ra kloren.

Solvay-metodens framg?ng har, utom i br?nsle- och arbetsbesparing, i icke ringa m?n sin grund d?ri, att apparaterna i hufvudsak kunna utf?ras af det j?mf?relsevis billiga materialet j?rn, och d?rigenom af allra f?rdelaktigaste konstruktion, samt att de vid andra kemiska fabrikationer i f?ljd af fr?tning etc. ofta enormt h?ga underh?llskostnaderna h?r bli ganska lindriga. Vid fabrikationer, d?r apparaterna m?ste utf?ras t.ex. af naturlig sten, stengods, syrefast eller eldfast tegel, bly etc., f?r man n?mligen endast s?llan t?nka p? att v?lja den mest ekonomiskt arbetande, n?got mera komplicerade apparatkonstruktionen, utan man f?r i st?llet l?gga an p? att f? apparaten s? enkel som m?jligt. Detta g?ller icke minst f?r s?dana fall, d? j?rnet m?ste tillgripas, fast?n det snart f?rst?res, eller d? dyrare metaller af endast relativt h?gre motst?ndsf?rm?ga komma till anv?ndning.

I f?ljd af denna omhv?lfning uti sodatillverkningen ?r sodafabrikationen icke l?ngre den st?djepelare f?r den kemiska industrien, som den f?rr var, men sodan ?r allt fortfarande en af de kemiska produkter, som tillverkas i st?rsta och alltj?mt stigande m?ngd.

Oxidationen af anilinoljan utf?rdes i b?rjan med hj?lp af arseniksyra. H?rigenom blef dock f?rg?mnet starkt arsenikhaltigt, hvilket, s?som man senare fann, kunde f? h?lsofarliga f?ljder, om fuxinf?rgade tyger anv?ndes till kl?der etc. Man ?fvergick d?rf?r till andra oxidationsmedel, och numera torde det bekv?ma s?ttet med arseniksyra endast s?llan komma till anv?ndning. .

Anilinf?rgfabrikerna utg? icke fr?n sj?lfva stenkolstj?ran, utan k?pa benzol, toluol, antracen, naftalin och fenol fr?n andra fabriker, hvilka s?som specialitet ur tj?ran utvinna dessa ?mnen. Ja, t.o.m. nitrobenzol, anilin och toluidin tillverkas ofta af specialfabriker.

En ?ldrig chef f?r en tysk kemisk fabrik yttrade en g?ng vid en festlig tillst?llning till de n?rvarande damerna, att har en fabrikant af kemiska produkter vunnit kvinnan s?som afn?mare, s? ?r afs?ttningen tryggad och framg?ngen gifven. S?dana produkter kunna framf?r andra sodan och anilinf?rgerna s?gas vara. I fr?ga om de senare ?r dock konsumenten stundom n?got nyckfull. Anilinf?rgfabrikerna ha n?mligen att r?kna med modets v?xlingar. Den ena tiden r?ner ett visst f?rg?mne en oerh?rd efterfr?gan, men n?gon tid senare vill ingen mer ha det.

F?rbrukningen af de mera ?kta f?rger, som anv?ndas f?r tyger till m?nnens kl?der, h?ller sig betydligt stabilare. F?r manskl?der i allm?nhet, men i synnerhet f?r milit?rkl?der, har af gammalt det h?llbara indigof?rg?mnet blifvit med f?rk?rlek anv?ndt. Med detta kan erh?llas de mest olika nyanser, fr?n m?rkaste bl?tt, som knappast kan skiljas fr?n svart, till ljusaste himmelsbl?tt. Indigo erh?lls tills f?r n?gra ?r sedan uteslutande af indigov?xten, hvilken f?r detta ?ndam?l odlades ? kolossala plantager i synnerhet i Ostindien, men tillverkas numera syntetiskt.

Af den totala m?ngden stenkolstj?ra, hvilken s?som biprodukt erh?lles vid tillverkning af koks f?r masugnsdrift etc., ?fvensom vid lysgastillverkning, f?rarbetas sannolikt omkring tv? tredjedelar p? benzol och andra kolv?ten. Dessa 2/3 torde inneh?lla 40-50,000 ton naftalin, men h?raf utvanns hittills endast c:a 15,000 ton, emedan afs?ttning f?r st?rre m?ngder saknades. Minst 25,000 ton naftalin per ?r kunde s?lunda utan sv?righet g?ras disponibla f?r indigotillverkningen, och detta kvantum ?r mer ?n tillr?ckligt f?r tillverkning af v?rldsmarknadens indigobehof.

Fabriken i Ludwigshafen hade utarbetat och sedan 20 ?r anv?ndt en utm?rkt metod att genom oxidation af naftalin medelst kromsyra framst?lla ftalsyra f?r andra ?ndam?l, men f?r indigo visade sig denna metod f?r dyr. D? lyckades en af verkets m?nga i dess vetenskapliga laboratorium arbetande kemister framst?lla ftalsyra medelst upphettning af naftalin med h?gkoncentrerad svafvelsyra. Genomf?randet af denna metod i praktiken v?llade dock till en b?rjan betydliga sv?righeter, och de uti dylikt arbete v?l tr?nade kemiska och mekaniska ingeni?rerna m?ste uppbjuda all sin skarpsinnighet. Konstruerandet af fullt l?mpliga och h?llbara apparater var icke den minsta sv?righeten.

Med denna betydande uppfinning hade nu fabriken i Ludwigshafen lagt den solidaste grund f?r sin indigofabrikation. Icke nog d?rmed, att den nu tillverkar sin rykande svafvelsyra p? billigaste s?tt, utan den regenerar den vid indigotillverkningen f?rbrukade syran genom att leda den vid naftalinets oxidation uppst?ende svafvelsyrligheten blandad med luft till kontaktapparaten. Uti en st?ndig cirkelprocess tj?nar denna svafvelsyrlighet s?lunda att ?fverf?ra luftens syre till naftalinet.

H?rmed ha vi dock blott sett f?rsta om ock viktigaste steget p? indigosyntesens v?g. Af hj?lpmaterialier beh?fvas ytterligare: klor, kaustikt alkali och ?ttiksyra. Kloren beh?fves, utom f?r oxidation af ftalimid till antranilsyra, ?fven f?r klorering af ?ttiksyran. Fabriken i Ludwigshafen f?rarbetade ?r 1900 icke mindre ?n 2000 ton is?ttika till klor?ttiksyra f?r indigo.

Klor och kaustikt alkali framst?lles i Ludwigshafen elektrolytiskt enligt den af Chemische Fabrik Griesheim-Elektron utarbetade metoden, hvilken befunnits b?st. Den d?rvid erh?llna kloren ?r emellertid icke nog ren, utan m?ste renas genom komprimering till v?tska.

Som de flesta af de f?r indigosyntesen n?diga kemiska processerna voro alldeles nya och i praktiken opr?fvade, s? g?llde f?r hvarje s?rskildt fall att komma underfund med r?tta s?ttet f?r processens ledning f?r ern?ende af b?sta m?jliga utbyte och renaste produkt. S?rskildt var detta fallet vid den sm?ltprocess, d? fenylglykokollortokarbonsyran genom upphettning med alkali ?fverf?res till den leukof?rening, som sedan vid oxidation med luft ger indigo. ?fven f?r konstruktionen af apparaterna m?ste under ?ratal experimenteras.

?r 1897 hade man allt klart och besl?t utf?ra en anl?ggning f?r att till en b?rjan t?cka Tysklands behof, men s?, att man l?tt kunde utvidga fabrikationen. Trots de noggrannaste kalkyler var risken betydlig, ty man kunde ju icke veta, huru mycket indigoplantagerna kunde s?nka priset, och vidare f?rel?g ju alltid den m?jligheten, att andra kunde finna ?nnu billigare v?gar till syntetisk indigo. ?r 1900 hade fabriken i Ludwigshafen nedlagt tillhopa icke mindre ?n 18 millioner mark p? indigosyntesens tekniska genomf?rande och p? anl?ggningen.

N?gra direkta siffror ?fver produktionens storlek uppger direkt?r Brunck icke, men man f?r en f?rest?llning d?rom, d? han meddelar, att den ?r 1900 redan motsvarade den m?ngd naturlig indigo, som kunde erh?llas fr?n 100,000 hektar jord.

Att en s?dan omhv?lfning icke kunde f?rsigg? utan prisfall ? produkten i fr?ga ?r tydligt. Indigopriset hade ?r 1900 ocks? sjunkit med icke mindre ?n 1/3 .

Direkt?r Brunck afsl?t sitt f?redrag med att framh?lla, det Tyskland nu ?r oberoende af utlandet i fr?ga om detta viktiga f?rg?mne, och att de millioner, som hittills ?rligen f?r detsamma vandrat ur landet, nu i st?llet b?rja vandra ?t motsatt h?ll.

Det ?r redan tydligt, att indigoodlingen g?r samma ?de till m?tes, som krappodlingen, d? alizarinf?rgerna uppt?cktes, och Brunck rekommenderade ?t vederb?rande i indigoplantagernas stamland Ostindien, att anv?nda de nu friblifna indigof?lten f?r odling af s?d ?t detta lands s? ofta hungrande innebyggare.

Badische Anilin- & Sodafabrik i Ludwigshafen tillverkar sj?lf s? l?ngt m?jligt sina hj?lpmaterialier; utom de redan n?mnda ?fven saltsyra, sulfat, soda, kromat m.fl. och har genom sitt gynnsamma l?ge vid Rhen f?rdelen af r?materialiernas och stenkolens tillf?rsel p? den billiga vattenv?gen.

De andra stora tj?rf?rgfabrikerna l?to heller icke indigoproblemet ligga. S?lunda arbetade ?fven Farbwerke vorm. Meister Lucius & Br?ning i H?chst a/M. p? dess l?sning och kom, s? vidt k?ndt, ungef?r samtidigt med firman i Ludwigshafen, fast?n p? andra v?gar, till ett praktiskt resultat. Fabriken i H?chst tillverkar nu indigo genom sm?ltning af formylmetylantranilsyradt kalium med kaliumhydrat och natriumamid. Det sistn?mnda ?mnet erh?lles genom att leda ammoniak ?fver metalliskt natrium. H?rf?r n?digt natrium tillverkas elektrolytiskt vid en annan fabrik, med hvilken H?chst l?r ha tr?ffat leveransaftal f?r l?ngre tid fram?t.

Indigosyntesen och dess praktiska genomf?rande torde kunna r?knas s?som en af organiska kemiens och den kemiska teknologiens st?rsta triumfer. Dess verkningar ha redan str?ckt sig vida omkring. Den stora ekonomiska betydelsen framg?r, d? man erfar, att 1897 erh?lls fr?n samtliga plantager i v?rlden 5000-6000 ton v?xtindigo, v?rd 80-100 millioner mark, men 1906 hade denna produktion med anledning af den syntetiska tillverkningen nedg?tt till omkring 1000 ton.

De egentliga tj?rf?rgernas kemiska konstitution ?r ju i allm?nhet fullt klar, men detta ?r ?nnu icke fallet med svafvelf?rgerna.

Den i hufvudsak under senaste decenniet uppkomna fabrikationen af svafvelf?rger har f?rt med sig en i h?g grad ?kad produktion af svafvelnatrium, som tillverkas af sulfat genom reduktion med kol.

Dessa fem firmor sammansl?to sig f?r ett par ?r sedan till tv? grupper, hvaraf den ena innefattar verken i Ludwigshafen, Elberfeld och Berlin och den andra H?chst och Frankfurt a/M. De sammanslutna fabrikerna ha utbytt sina erfarenheter och p? gynnsammaste s?tt f?rdelat de olika fabrikationerna mellan sig, s? att hvardera fabriken koncentrerat sig p? vissa f?r sig l?mpligaste produkter och ?kat produktionen d?raf, ?fverl?mnande andra att i likaledes ?kad skala produceras af bundsf?rvandten. Denna arbetsf?rdelning, specialisering och produktions?kning ?r tydligen ?gnad att i h?g grad bidraga till en reduktion af produktionskostnaderna och framf?r allt af arbetskostnaderna. En arbetare sk?ter ju vanligen lika l?tt en stor apparat, som en liten, eller stundom lika l?tt 10 som 5. Detta ?r synneligen viktigt i en tid, d? tendensen hos de vanligen socialistiska industriarbetarne oftast ?r: h?gsta m?jliga l?n f?r minsta m?jliga arbetsm?ngd. Vidare ha de sammanslutna verken genom gemensamma ink?p af r?materialier etc. kunnat skaffa sig f?rdelar.

Verkningarne af denna sammanslutning torde sannolikt bli ganska k?nnbara f?r de utom de n?mnda b?da stora grupperna ?nnu existerande sm? fabrikerna i samma bransch. Som det endast ?r de p? aktiebolag grundade fabrikernas ekonomiska resultat, som offentligg?ras, s? kunna h?r dylika meddelas endast f?r ett par af sm?fabrikerna. De senaste ?rens utdelningar har vid dessa varit 10, 9 och 4 %. Antalet s?dana sm?fabriker ?r f?r ?frigt icke stort, ty de stora ha redan konkurrerat ihj?l ?tskilliga af dem. De ?terst?ende lefva vanligen p? n?gon patenterad specialartikel, och om det lyckas dem, innan patenttiden utl?per, att hitta p? ?nnu en dylik, s? kunna de kanske h?lla ut ?nnu en patentperiod, ja, om lyckan ?r god, s? kunna de rent af f? en riktig blomstringstid.

De b?da stora grupperna konkurrera ?nnu med hvarandra, men deras sammanslutning till en enda stor tj?rf?rgstrust torde endast vara en tidsfr?ga. En artikel uti Ch. Ind. 1907: 125, som framh?ller syndikatbildningens goda sidor, torde afse att bereda jordm?n f?r en s?dan sammanslagning.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet