Read Ebook: En roman om förste konsuln Från den 18 Brumaire till freden i Amiens by Malling Mathilda

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 731 lines and 48922 words, and 15 pages

De tre herrarna spatserade l?ngsamt med sina kappor ?ver axlarna genom de breda, v?rfriska all?erna. Det hade regnat om natten, och en fuktig, stark doft steg upp ur jorden och utbredde sig fr?n den nya gr?nskan. S? tidigt p? morgonen funnos h?r n?stan inga promenerande, men pl?tsligt -- vid en vridning av g?ngen -- fingo de sikte p? ett litet s?llskap, en herre och tv? damer, som roade sig med att mata svanarna i en av de stora dammarna.

En av damerna -- den ?ldre -- satt p? b?nken ett stycke d?rifr?n. Den unga flickan stod framme vid dammen och lutade sig djupt ned ?ver vattnet -- hennes sm?rta, eleganta figur avtecknade sig k?ckt och mjukt mot de ljusa tr?den p? stranden. Den unge herrn h?ll skrattande fast hennes ena bak?tstr?ckta hand och f?rs?kte draga henne fr?n vattnet.

Duroc s?g dem f?rst. Han st?tte l?tt till F?rste Konsuln med armb?gen. -- D?r, general -- se d?r -- ?r det icke den lilla Vend?eprinsessan fr?n f?rleden?

-- Jo, svarade Bonaparte lakoniskt. Han avbr?t tv?rt samtalet med Berthier och gick rakt fram till gruppen. De b?gge andra f?ljde honom l?ngsammare.

-- God morgon, Mademoiselle! S? tidigt ute?

Edm?e de La Feuillade reste sig sp?nstigt och v?nde sig om. Hon hade ?gonblickligen k?nt igen hans r?st.

-- ?, herr general, i Vend?e stego vi tidigare upp. Hennes r?st klang friskare ?n sj?lva l?rkans h?gt ?ver dem.

Louis de Ch?teauneuf hade dragit sig ett par steg tillbaka. Edm?e v?nde sig nu om.

-- Till?ter ni, general, sade hon ogenerat, att jag h?r f?rest?ller er min tant, Madame de Ch?teauneuf, och min kusin, Monsieur de Ch?teauneuf. Edm?e kunde aldrig v?nja sig vid att s?ga >>medborgare>> och >>medborgarinna>>, vilket ?nnu officiellt fordrades.

Louis de Ch?teauneuf h?lsade djupt men stelt p? regeringens chef, Bonaparte n?got kort, men h?vligt. De hade f?r resten tr?ffat varandra f?rr genom Monsieur de Talleyrand. Madame de Ch?teauneuf hade rest sig upp.

De gingo allesammans i s?llskap tillbaka genom parken. Berthier underh?ll artigt Madame de Ch?teauneuf, Duroc och Louis, som f?rut tr?ffat varandra n?gra g?nger, pratade r?tt livligt om kriget i Tyskland och om gemensamma bekanta fr?n s?llskapslivet.

F?rste Konsuln gick bakom med Edm?e. Han gick s? l?ngsamt, att hon hade all m?da att icke g? ifr?n honom.

-- Vad det ?r l?ngesedan jag sett er, Mademoiselle de La Feuillade. Varf?r ser man aldrig er och er tant i Tuilerierna? ?r ni f?r rojalistisk att umg?s hos oss? Han sm?log och s?g p? henne under de stora hattskyggena. Den gr? kappan, som h?ngde l?st ?ver axlarna med tomma ?rmar, h?ll han l?tt ihop med b?gge h?nder.

-- N?, ni svarar inte? Hans r?st var l?g, smekande, retsam, som om han talade till ett barn.

Pl?tsligt h?jde hon beslutsamt huvudet och s?g rakt och fullt p? honom. -- ? -- ni vet inte... Det ?r n?got jag s? g?rna vill s?ga, men jag vet blott icke, hur jag skall uttrycka det. -- Hon stannade och s?nkte ?ter blicken. -- Jag f?rtj?nar icke, att ni skaffade mig Belles-Rives och Mivry tillbaka -- jag vet nog, att ni gjorde det f?r abb?ens skull, tillade hon fint, men... jag f?rtj?nar det icke. Strax jag kom hit, ville jag icke se er, jag ville icke be er om n?got, jag f?raktade folk av gammal adel, vilka man sade tr?ngdes omkring er som supplikanter -- jag tyckte, att ni som en r?vare hade tagit den gode kungens plats. Jag ville hellre vara fattig -- fast Gud skall veta, att det ?r f?rf?rligt! -- ?n att ha er att tacka f?r n?got.

-- Och s? ?vertalade man er dock trots allt?...

-- Jag f?rstod, att jag hade tagit fel.

General Bonaparte gjorde en r?relse som f?r att gripa hennes hand, men hejdade sig.

-- N?r -- hur f?rstod ni det?

-- Strax, f?rsta g?ngen jag s?g er, sade hon barnsligt ?ppenhj?rtigt, med ?gonen upp emot hans. N?r jag s?g er den morgonen tillsammans med soldaterna och h?rde er tala, s? f?rstod jag, att ni var den mannen Frankrike beh?vde, att ni ensam kunde ge oss seger och fred.

Han gick tigande, l?ngsamt bredvid henne. Hennes st?mma hade vid de sista orden en s?dan underklang av blyg, innerlig beundran, av omedveten v?rme; han t?nkte ej p? att svara henne, att s?ga, vad han i detta ?gonblick k?nde, ty ord kunde ej uttrycka det. Detta var ungdomen, v?ren, friskheten, som ?ntligen m?tte honom -- honom, som h?ll p? att f?rt?ra sig sj?lv i om?ttligt arbete, i ?regiriga planer och himmelsstormande dr?mmar, i leda och bitterhet mot en otrogen, v?rldsf?rd?rvad hustru.

Nu voro de helt n?ra utg?ngen. Han b?jde sig hastigt fram emot henne:

-- Om n?gra dagar l?mnar jag Frankrike och begynner det farligaste, jag hoppas det ?rorikaste f?retaget i mitt liv. Vill ni t?nka p? mig?

Hennes hj?rta klappade s? h?ftigt, som skulle det spr?nga br?stet, men hennes st?mma hade en drottnings s?kra superba lugn:

-- Det finns ingen kvinna i Frankrike, herr general, vars tankar icke dag och natt skola f?lja er och er tappra h?r.

Han svarade stolt och lidelsefullt:

Edm?e gick raskare de f? steg, som ?nnu skilde henne fr?n de andra. Madame de Ch?teauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis stod vid vagnsd?rren och hj?lpte henne in med ceremoni?s artighet.

De tre herrarna stodo och s?go efter ekipaget, s? sade Duroc:

-- Det ?r en st?tlig brud han f?r sig, Ch?teauneuf. Och nu blir hon ju rik ocks?.

F?rste Konsuln s?g l?ngsamt upp. -- S?? -- hon skall gifta sig med den d?r l?nga pojken?

-- Inte under, att han ser s? stursk ut, tillade Berthier skrattande.

P? aftonen den 16 Flor?al , l?mnade F?rste Konsuln Paris, ?tf?ljd av Duroc och Bourrienne. Han hade tagit ett likgiltigt och flyktigt avsked av Jos?phine, som i sista ?gonblicket gr?t och tiggde honom om f?rl?telse. Han svarade henne icke ov?nligt, men f?rstr?tt, och l?mnade henne hastigt f?r att ge sina sista viktiga instruktioner till sina kolleger Cambac?r?s och Lebrun. V?gen gick ?ver Dijon och Gen?ve till Lausanne. De flesta trodde, att F?rste Konsuln blott skulle stanna borta ett par dagar f?r att inspektera trupperna.

S? ber?ttade Madame de Ch?teauneuf saken f?r Edm?e. Det var vid middagsbordet och Louis var ocks? tillst?des. Han hade b?ttre reda p?, hur det i verkligheten h?ngde ihop, och sade, vad han visste.

Edm?e anade icke, att han hade l?mnat Paris. Hon kom till att darra s? starkt, att hon m?ste s?tta glaset, som hon h?ll p? att f?ra till l?pparna, ned igen. Louis s?g skarpt p? henne tv?rs?ver bordet. Mitt i sin f?rvirring m?rkte hon det och s?kte fatta sig.

-- O, Gud, ropade hon, n?r skall d? detta olyckliga land f? fred!

-- Du tycks taga dig reservarm?en s?rdeles n?r, min k?ra kusin. F?r ?gonblicket g?r det ingen n?d p? den. General Bonaparte, tillade han spotskt, l?ter nog Mass?na och Moreau raka kastanjerna ur elden.

Edm?e knep l?pparna h?rt samman. Hon satt med nedslagna ?gon och skar s?nder sitt k?tt med s?dan kraft, att kniven gnisslade mot tallriken.

Madame de Ch?teauneuf lyfte b?gge h?nderna och skakade f?rtvivlad p? huvudet. Hon misst?nkte sedan revolutionen alltid sina tj?nare f?r att vara spioner och v?ntade var dag, att >>barnens>> of?rsiktighet skulle f?ra dem i f?ngelse. Med en skr?md och menande blick p? lakejen, som just f?rsvann genom d?rren, skyndade hon sig att s?ga:

-- Men, Louis, hur kan du s?ga s?? Du vet ju, att det ?r han, som skaffat oss alla v?ra segrar.

-- Det var Barras heller icke, mamma. Louis de Ch?teauneuf sm?log utmanande och fixerade Edm?e hela tiden han talade med modern.

Edm?e sade icke ett ord. Hon var rasande p? sin kusin, men d? hon icke precis kunde finna n?gon anledning att visa det, var hon klok nog att tiga. En g?ng var hon n?ra att bryta ut -- hon kn?t handen p? duken och s?g hotande upp. Han sm?log ironiskt -- det var tydligen hans avsikt att reta henne.

-- Det ?r f?r resten m?rkv?rdigt, s? mycket v?sen folk g?r av en liten artillerigeneral, som morskat upp sig till att g?ra en statskupp. Liksom h?r icke varit statskupp p? statskupp i dessa tio ?r! Och efter var statskupp en kortlivad diktator! Den h?r slutar v?l ungef?r som Danton, Robespierre eller Barras har slutat.

Edm?e sk?t undan sin tallrik, och i det hon lade b?gge armarna p? bordet, fasta och vita som marmor, b?jde hon sig fram och sade med s?kt k?ld:

-- Du tycks ha n?got s?rskilt emot F?rste Konsuln, Louis. Han har dock visat sig s?rdeles b?de r?ttvis och v?lvillig mot v?r familj.

-- Det som tillh?rt min far ?r r?ttvisligen mitt, svarade Edm?e stolt. F?rste Konsuln hj?lpte mig blott p? det mest ridderliga s?tt till min r?tt. Tycker du, att det ?r m?rkv?rdigt, att jag ?r honom tacksam? Jag avskyr att vara beroende.

Louis de Ch?teauneuf sprang s? h?ftigt upp fr?n sin stol, att den f?ll i golvet. Edm?es kinder, vilka nyss varit s? bleka, voro nu flammande r?da.

-- Du kan taga emot ett par stora gods av en fr?mmande mans godtyckliga frikostighet, och du tillst?r ?ppet, att ett par m?naders ekonomiskt >>beroende>> av din blivande man eller hans moder trycker dig. Vad menar du med att f?rn?rma oss s? djupt?

-- Barn, barn d?!... Den stackars Madame de Ch?teauneuf h?jde b?gge sina magra armar mot taket och vaggade f?rtvivlat fram och tillbaka med hela kroppen.

Edm?e hade ocks? rest sig upp. Hon k?mpade h?rt f?r att h?lla tillbaka sina t?rar.

-- ?, Louis... Och pl?tsligt gav hon efter f?r denna starka, nerv?sa sp?nning, som hon den sista tiden levat i. Med en snyftning, s? h?ftig, att den n?stan liknade ett tjut, sj?nk hon, med b?gge h?nderna f?r ansiktet, ned p? stolen.

Louis kastade sig p? kn? vid sidan av henne. Han hade under dessa m?nader lidelsefullt kommit att ?lska sin kusin, vilken han alltid t?nkt sig som sin brud.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet