Read Ebook: Barnavännen 1905-01 Illustrerad Veckotidning för de Små by Various Gauffin J B Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 276 lines and 24475 words, and 6 pages

"Hvem ?r d?r?" fr?gade den gamla.

"Det ?r Karl och Rudolf och Maja. Och Ida kommer strax efter", ropades i k?r d?rute. "Sl?pp oss in, mormor!"

"Nej, nej, Jesusbarnet ?r hos mig."

H?gtidlig tystnad d?rute.

"Mormor, f?r mamma komma in d??" fr?gade en ljuf barnr?st.

"Ja visst, mamma f?r komma."

Snart kom hon ocks?; hon var en liflig, munter kvinna. ?fven fadern kom, och jag besk?dades och beundrades.

"F?r jag kl?' julgranen ?t er i ?r ocks??" fr?gade mormor. Hon hade ett s? ?dmjukt sinne.

"Om du f?r, lilla mor?--H?r p?, Marie, n?r du har br?dt med julst?ket och jag ?r sysselsatt i aff?ren, ?r det inte d? en ljuflig tanke, att mormor och Jesusbarnet tillsammans reda till julfr?jden ?t oss h?r uppe?"

"Jo, visst, hur skulle jag annars b?ra mig ?t?" sade den unga kvinnan och gaf mormor en hj?rtlig kyss.

Och sedan h?llo mormor och jag hvarandra s?llskap hela dagen i den tysta, trefliga vindskammaren. Hon prydde mig s? vackert med sina goda, gamla h?nder, som redan darrade en smula, och vi fr?jdade oss ?fver hvarje r?dt ?pple och ?fver hvarje f?rgylld n?t samt ?fver alla de vackra ljusen och konfekten. Hon fann alltid den b?sta platsen f?r hvarje sak. ?fven en vacker transparang st?llde hon i ordning--den f?rest?llde Josef och Maria samt de tillbedjande herdarne. Slutligen f?ste hon en stor, gyllene stj?rna i min topp och m?nga sm? stj?rnor med bibelspr?k p? i mina grenar. D?rvid upprepade hon tyst f?r sig sj?lf hvarje spr?k: "Se, jag b?dar eder stor gl?dje."--"S? ?lskade Gud v?rlden."--"I dag ?r eder f?dd fr?lsaren." Hon tycktes hafva dessa ord mycket k?ra. Stj?rnorna s?go s? nya och gl?nsande ut, som vore de nyss nedfallna fr?n himmelen, och mormor hviskade med ett gladt leende: "S? f?rv?nade barnen skola blifva!"

Och sedan, den underbara heliga aftonen, n?r jag bars ned och st?lldes p? det med en hvit duk ?fvert?ckta bordet och alla mina ljus brunno!--

Bibell?sning eller hvad st?r det i n?sta s?ndags text?

Veckan 8-15 Januari 1905.

S?ndagsskoltext f?r den 8 Januari.

Mark. 1: 14-20.

Barnav?nnens anm?lan for 1905.

Tjugondeandra ?rg?ngen, 432 sidor, 150 fina teckningar,

Redigeras af J. B. Gauffin, Uppsala, under medverkan af flere inom v?rt land k?nde s?ndagsskolm?n och barnav?nner;

Illustreras icke med gamla utn?tta klich?er utan hela ?ret om med nya, fina original-klich?er.

Utkommer hvarje torsdag i stort ?ttasidigt nummer, tryckt ? fint papper.

Sprides i lagom stor upplaga f?r att kunna b?ra kostnaderna och f?r att trycket kan bli v?rdadt, samt expedieras i r?tt tid;

Gratis f?ljer s?ndagsskolans textbok och ett sextonsidigt, fint illustreradt Sommarnunmmer.

Textboken s?ljes extra till prenumeranter ? Barnav?nnen f?r 5 ?re ex. F?r l?rare och l?rarinnor finnes textboken interfolierad och klassbok i ett starkt band f?r 25 ?re.

Best?lles hos Redaktionen af Tidn. Barnav?nnen, Uppsala.

BARNAV?NEN

N:o 2 Illustrerad Veckotidning f?r S?ndagsskolan och Hemmet. 22 ?rg. 12 Jan. Redakt?r: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905.

En sabbatsdag i Jesu lif. Mark. 1: 21-34. Med teckning.

Om du i din bibel eller i din textbok l?ser igenom de h?r angifna verserna ur Markus f?rsta kapitel, s? f?r du en r?tt liflig f?rest?llning om, huru Jesu lif tedde sig under hans verksamhets tid p? jorden. F?r att riktigt f?rst? fr?lsaren sj?lf och f?r att riktigt l?ra k?nna honom, ?r det s? n?dv?ndigt f?r oss att gifva akt p? hans lif. Vi skola d? ej kunna undg? att l?ra oss ?lska honom och vi skola d? l?ttare kunna f?rst? hans ord.

Vi f?lja honom d? f?rst in i Kapernaums synagoga, d?r han talar till folket s? att hans ord g?r rakt in i deras hj?rtan. Genom hans tal faller ljus, himmelskt ljus ?fver deras lif. Aldrig f?rr hade dessa m?nniskor sett, huru sm? och syndiga de sj?lfva voro. Men aldrig f?rr hade de heller sett Gud s? o?ndligt stor och barmh?rtig. Ja, Jesus talade, s? att de b?rjade afsky och hata det syndiga och or?tta i deras lif och b?rjade l?ngta efter att kunna g? p? Guds v?gar och att kunna g?ra Guds vilja. ?fven de sm? barnen, som voro i synagogan, tyckte om Jesus och lyssnade uppm?rksamt till hans underbara ord.

D?r i synagogan fanns ?fven en stackars man, som beh?rskades af en ond ande. Denne man ville Jesus fr?lsa fr?n den onde andens inflytande och d?rf?r bj?d han denne ande att g? ut fr?n mannen. Och han m?ste lyda. I st?llet fick nu mannen frid och ro till sin sj?l samt kunde lyssna till Guds ord och f? sitt hj?rta uppfylldt af rena och heliga tankar. Det ?r ?n i dag samma kraft kvar i Jesu ord. Den som under l?ngtan och b?n l?ser detta ord eller lyssnar d?rtill, han f?r sin sj?l fylld af rena och heliga tankar. D?raf kan du f?rst?, af hvilken betydelse det ?r, att du g?r i s?ndagsskolan och g?r det p? det r?tta s?ttet i det r?tta sinnet.

S? f?lja vi med Jesus och l?rjungarne till Simons hus. Men ?fven h?r r?der n?d. Simons sv?rmoder ligger i feber. Jesus f?rbarmar sig ?fven ?fver henne. Han tar hennes hand och reser henne upp och se--med ens ?r hon fullt frisk, s? att icke ens mattighet eller svaghet finnes kvar efter sjukdomen. Vi kunna l?tt f?rst?, huru glad och lycklig Simons sv?rmoder skulle k?nna sig. Och hvad hon skulle ?lska och beundra fr?lsaren! Sin tacksamhet visar hon genast genom att duka middagsbordet f?r fr?lsaren och l?rjungarna. L?tt och vig skyndar hon att betj?na de k?ra g?sterna. S? b?ra nu ?fven vi med lust och gl?dje tj?na v?r fr?lsare. G?r det lilla du kan s?som ett litet barn, och n?r du blir ?ldre, f?r du st?rre uppgifter att fylla.

Ryktet om fr?lsarens barmh?rtighet och makt vid botandet af Simons sv?rmoder g?r som en l?peld omkring fr?n hus till hus i den lilla staden Betsaida. "Har du h?rt, har du h?rt, hvad Jesus af Nasaret utf?rt f?r ett storverk med Simons sv?rmoder?" S? l?ter det ?fver allt och fr?n allas l?ppar och snart har hela staden h?rt det. De sm? barnen ila genast ?stad f?r att se den gode och barmh?rtige fr?lsaren. De nalkas f?rsiktigt. Ja, d?r sitter han under skuggan af vinrankorna utanf?r Petri husd?rr. Jesus ser s? blid och god ut, s? att de sm? inte kunna l?ta bli att g? ?nda fram till honom och snart ?ro de uppe i hans sk?te, s? att han f?r l?gga sina h?nder p? deras hufvuden och sk?nka dem Guds v?lsignelse.

Men n?r solen g?tt ned, komma j?mv?l de ?ldre. Sjuka och friska komma. Hela staden kommer till Jesus utanf?r Petri husd?rr. Och alla sjuka och el?nda hj?lper fr?lsaren och till alla talar han goda och fr?lsande ord. Aldrig kunde de gl?mma denna h?rliga kv?ll i Betsaida, och barnen tr?ttnade aldrig att tala om, huru k?rleksfullt och v?nligt han tog emot dem. S? b?ra nu alla barnen s?ka att l?ra k?nna och ?lska Jesus. Ty han ?r ?nnu densamme, och barnen beh?fva alla hans k?rlek och fr?lsande n?d.

Lek och allvar.

Med teckning.

Gossar och flickor ?ro inte s? litet nyfikna, n?r det g?ller att lyssna till ber?ttelserna om kriget mellan ryssar och japaner. Modet och hj?ltemodet v?cker st?dse beundran, inte minst hos de sm? i denna v?rlden.

Och s? vill man sj?lf vara eller blifva en hj?lte ?tminstone i sn?bollskriget eller d? man "leker krig". Till och med flickorna k?nna sig manade att taga plats i ledet till strid f?r en r?ttvis sak.

Nu var det Rudolfs f?delsedag. Syskon och kusiner och sm? grannar hade blifvit bjudna p? hallonsaft och fint dopp. N?r gossarna bugat sig vackert och flickorna nigit ?nnu vackrare f?r Rudolfs mamma och tackat henne f?r den goda v?lf?gnaden, s? skulle man naturligtvis leka och s? lekte man krig.

D?rom hade man f?r resten kommit ?fverens p? f?rhand. Ty b?de gossar och flickor hade sablar och kaskar med sig. Lille Einar hade till och med l?nat en pickelhufva af sin far, som var polisman. Gunnar var adjutant, ty han kom ju till h?st och Rudolf var general. Det var ju ett st?tligt regemente, s?som nu hvar och en kan se p? teckningen.

Men n?r leken var slutad, d? ber?ttade Rudolfs far f?r alla barnen om huru det g?r till, n?r det ?r krig p? allvar--huru m?nniskor d? d?das i tusental och huru andra tusenden ligga s?nderslitna af granatstycken, utan en arm, utan ett ben och p? alla m?jliga s?tt s?ndertrasade, v?ltrande sig i p?lar af blod under oerh?rda sm?rtor.

D? m? ni tro, att det kom t?rar i flickornas ?gon och gossarne sutto med vid?ppen mun och h?rde p?. Men s? fr?gade Rudolf, n?r far slutat sin ber?ttelse: "Men, far, vi ska' v?l ?fva oss att f?rsvara v?rt land?"

"Ja, min gosse, ?nnu s? l?nge, men n?r de kristna folken blifva kristna p? allvar och icke bara till namnet, d? f? vi smida om v?ra kanoner till plogbillar och v?ra sv?rd till tr?dg?rdssaxar. D? skall intet krig, intet ?rlig mer finnas p? jorden."

"F? se, om den tiden kommer, tills vi bli stora", sade lilla Anna, hon med det stora tr?sv?rdet.

Djupt inne i skogen.

Med teckning.

Djupt inne i skogen, d?r timmerhuggarens yxa aldrig h?res och dit m?nniskan s?llan har sin v?g, d?r v?xa tr?den under hundratals ?r, tills nordanvinden en dag bryter och f?ller dem. H?r inne i skogen gr?nskar mossan i ro ?fver stenarna, blommorna knoppas, dofta och d? utan att n?gon njuter af deras f?gring, f?glarna sjunga s? vackert och ingen st?r dem. Haren tassar l?tt och vig mellan tufvorna och solen speglar sig i de sm? daggdropparna. Det ?r n?stan som om h?r dr?jt kvar en fl?kt af Edens frid. Eller ?r det profetians ande, som susar h?r djupt inne i skogen och sjunger och v?ntar, tills det en g?ng varder frid p? jorden?

H?r inne i skogen se vilddjuren inte ens vilda ut. Bj?rnungarna leka ju som glada barn pl?ga leka. De kl?ttra och hoppa p? den brutna tr?dstammen och f?rst? inte ens, att en fara kan hota dem. H?r finnes ej h?ller n?gon fara, ?fven om deras mor ?r litet bekymrad ?fver deras of?rv?genhet. Hon har gl?mt den gamla, huru i naturens skola muskelkraft och vighet h?lla j?mna steg med ungdomsmodet och farorna.

Och vore gamla bj?rnen borta, s? skulle en hel sv?rm af sm? m?nniskobarn kunna leka med bj?rnungarna, och ingen skulle ha n?got att frukta af dem. De ha ?nnu aldrig spisat annat ?n hvad skogen bjudit dem. Bl?b?r och odon till frukost, r?tter, stj?lkar, gr?s och hjorton till middag samt lingon och kr?kb?r till kv?ll. De ?ro d?rf?r godmodiga, glada och gemytliga. Det ?r bara deras mor, som visar t?nderna och ser stygg och misst?nkt ut. Hon har sett det, som ?r styggt, och sj?lf blifvit stygg. S? g?r det ofta, att de stora blifva stygga och farliga. Och dem kan man tr?ffa p? ?fven djupt inne i skogen, d?r blommorna dofta och f?glarna sjunga i ro, och d?r mossan v?xer mjuk ?fver stenarna.

Hvad julgranarna ber?ttade.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet