Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Jeden miesiąc życia: utwory prozą by Bruner Ludwik
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 59 lines and 2446 words, and 2 pages
?DELT VILDT AF ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
?DELT VILDT
EN FAMILJEHISTORIA AF ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
STOCKHOLM ALBERT BONNIERS F?RLAG
STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1907
F?RSTA KAPITLET. Det gamla slottet.
-- Farmor, jag ?r ?nd? litet r?dd!
-- F?r hvad, mitt barn?
-- F?r det gamla slottet och ... och f?r ...
-- N???
-- F?r den gamle, sjuke grefven. T?nk, om han d?r, medan vi ?ro d?r!
-- Tyst. ?, tyst, min flicka.
-- Hans sonson ?r ju ocks? hos honom?
-- Ja.
-- Hvarf?r vill farmor f?retaga en s? l?ng och besv?rlig resa nu p? h?sten, och hvarf?r skall jag f?lja med? Vi hade ju inr?ttat det s? trefligt i staden, och s? efter jul f?r jag fara till Italien, det kan jag f?rst? meningen med, f?r det ?r h?rligt, men det h?r ?r ingen mening alls.
-- Hvarf?r mig?
-- Ja, det har jag tvekat, om jag borde s?ga dig, men du ?r uppfostrad med aktning f?r ?ldres vilja, och ditt hj?rta ?r godt och varmt och rent, d?rf?r skall du f?rst? mig, Gunvor. Han och jag hoppas, att du skall bli unge grefve Haqvins brud. Du, med din rikedom och din m?nniskok?rlek, kunde g?ra m?nga lyckliga, och Bragevall skulle ?nyo uppblomstra genom sin unga h?rskarinna. Nu vet du, att det ligger i f?rfall och att ?dslig tomhet l?nge r?dt i de stora salarna. Det kan bli ett af v?rt lands st?tligaste fideikommiss, om det kommer i dina h?nder. Tycker du inte det ?r en stolt tanke?
-- Jo -- men farmor, jag k?nner inte unge grefven, och han inte mig.
-- Ni ska' l?ra k?nna hvarandra.
-- Och h?lla af hvarandra, farmor?
-- Ja, p? aktning och tillgifvenhet byggas de b?sta ?ktenskap, barn. K?rleken, den stora k?rleken, t?la s? f? vid att erfara. Det ?r som att sitta f?r n?ra en flammande brasa: man f?r svedd hud och ?rr f?r hela lifvet.
Gunvor sl?t ?gonen och lutade sig tillbaka mot vagnens mjuka dynor. Farmors str?nga ansikte, den skarpa munnen, de lidelsefulla n?svingarna, och den djupa, gl?dande blicken, skr?mde henne nu som s? ofta f?rr. Och dock trodde hon blindt p? denna sin barndoms v?rdarinna och st?d; allt hvad den sedan sitt tredje ?r f?r?ldral?sa flickan l?rt se upp till, v?rda och ?lska, hade tagit farmoderns gestalt. Hon hade ej reflekterat ?fver, om lifvet en dag skulle ge henne andra vyer. ?fver hufvud taget hade hon ?nnu ej beg?rt annat af tillvaron ?n gl?dje, och trots sin imponerande str?nghet och sina gammaldags uppfostringsmetoder hade fru Eiden aldrig nekat sin sondotter n?jen och f?rstr?elser, ehuru de m?ste f?rsigg? under kontroll.
Eiden & C:o var den hall?ndska kuststadens ?ldsta handelsfirma. Den f?rsta Eiden hade invandrat fr?n Savoyen f?r etthundrafemtio ?r sedan, d? med ett br?de, h?ngande i ett sn?re p? br?stet, och p? denna disk sm? tarfliga gipsfigurer. Men f?re sin d?d var han en ansedd k?pman, en af >>stadens ?ldste>>, och hans son, Gunvors farfar, blef utan sv?righet satt p? tinnarna af templet, rikedomens och maktens glimmande helgedom. Hennes far, en blond, vacker nordisk typ med drag och karakt?r efter sin svenska mor, kallades allm?nt >>guldkonungen>>, b?de p? grund af sitt utseende och sina hopade skatter. Han gifte sig tidigt med en ung engelska, hvilkens m?rka ?gon aldrig l?rde sig se p? det fr?mmande landet som p? ett hem, och hvilkens sk?lfvande veka mun endast m?dosamt uttalade >>det malmklingande spr?ket>>. Hon dog vid Gunvors f?delse, och det var farmor, som l?t barnet f? ett ?kta nordiskt namn. N?r >>guldkonungen>> s?rjt sin unga maka som en f?rtviflad i tre ?r, h?nde det h?gst ovanliga, men som l?karna den g?ngen faktiskt konstaterade, att hans hj?rta brast af sorg.
Gunvor stod ensam i v?rlden med sina millioner och sitt glada, sorgl?sa barnasinne, ty intet af moderns tunga h?g och tr?tta melankoli hade den lilla ?rft. Hon ?lskade gl?djen n?stan som den tagit gestalt och blifvit hennes lekkamrat, och hon gick omkring med en underlig lyckohunger, hvilken hon ej sj?lf f?rstod, men som, sedan hon v?xt upp, blifvit allt starkare och h?ftigare, en l?ngtan utan namn och utan bo, som l?ngtans vildf?gel med de breda vingarna ofta ?r det.
Farmodern hade uppfostrat henne hemma under sina ?gon. Skickliga l?rarinnor hade hon haft, men utan undantag voro de pedagogiska nummerh?star, alla g?ende i regementets takt efter den musik, som konservativa institut angifvit f?r dem.
J?mn?rigt s?llskap under fristunderna saknade Gunvor icke. Hon fick bjuda sm? flickor ur de >>b?sta>> familjerna till sig, och de sm? flickorna beundrade och afundades alla hennes vackra saker.
D? gaf hon dem g?rna det deras blick lyste ifrigast emot, bara f?r att f? se dem riktigt glada.
Gossar hade hon endast tr?ffat undantagsvis och f?rstod sig ej p? dem. Nu, denna vinter, skulle hon som vuxen f?ras ut i societeten, och det farmor yttrat nyss om grefve Haqvin Brage blef f?r henne, d?r hon satt i kup?h?rnet, vaggad af t?gets ilande fart, till en vacker dr?m. Han skulle bli hennes beskyddare, hennes riddare, hennes v?n. Han skulle ha en ?dlings h?fviska later, dr?mde hon, och en ?dlings stolta, friborna sinne. Det farmor sagt om tillgifvenhet och aktning l?t s? lugnt och tryggt. Stormande k?rlek visste Gunvor ej hvad det var; lidelserna sofvo ov?ckta inom henne; hon var ett barn i l?ng kl?nning och med rosor i h?nderna. Men hon skulle ej akta p?, om hon l?t sina rosor falla p? allfarv?g, ty hon trodde v?rlden full af dejliga blomster.
-- Ropa p? Karna, Gunvor; hon far b?rja plocka ned reseffekterna, vi ?ro strax framme, sade farmor med sin l?ga, distinkta r?st, hvilken dock under hela resan haft en underlig, nerv?s darrning, som om hon vore orolig f?r n?got. Farmors ?gon s?go ocks? ut som de gr?tit utan t?rar. Det var besynnerligt, att Gunvor aldrig f?rr h?rt talas om denne grefve Haqvin, hvilken dock f?ref?ll att vara farmor s? k?r. Att han varit ?nkling i m?nga ?r och uppfostrat sin sonson som farmor henne, det visste hon, och att dessa sista ?ttlingar af den urgamla sl?kten voro mycket fattiga, trots sitt m?ktiga Bragehall.
Hon reste sig och ropade p? Karna, hvilken, trogen och p?litlig som en g?rdvar, h?ll sig till reds.
-- Vi ?ro framme strax, Karna.
-- Jas?, ?ndtligen.
Den station, d?r de stego ur, hade ?nnu ej f?tt n?got eget stationshus; en ?deg?rd gjorde tj?nst s? l?nge. Den lilla byggningen l?g d?r som en m?rk punkt midt ute p? den vida sl?tten, och n?r h?ststormarna tjutande vr?kte fram likt rasande v?gor, hotade de att kullst?rta detta br?ckliga, ensamma hus, men hur det skadades och anf?lls, hade det h?llit st?nd i ett par decennier och skulle nog st? d?r i ytterligare tv?. Det, som ?r fallf?rdigt, har ofta en segare motst?ndskraft ?n det starka och unga; det ?r som sj?lfva f?rst?relsen skydde det.
Inspektoren stod d?r gr? och luggsliten i den duskiga h?stskymningen. Den r?da signalflaggan h?ll han ?ngsligt mot armen som r?dd f?r att den skulle rebelliskt fladdra ut, men d?remot l?t han en bl? snusn?sduk vaja ur fickan p? kavajen som en symbol f?r lifvet p? landet.
En ung man skyndade fram emot damerna.
-- Fru och fr?ken Eiden, f?rmodade han och vinkade ?t betj?nten att komma n?rmare.
-- Ja, sade farmor, det ?r grefve Brage, antar jag?
Grefven bugade sig.
Vacker kunde han n?stan kallas. Dragen voro regelbundna, f?r?dlade och utmejslade genom generationer, gestalten hade denna symmetriska, n?got vekliga elegans, som fostras i salongerna, och de anlag f?r fetma och en viss flegma, som en tillvaro utan arbete och m?l g?rna alstra.
Gunvor s?g likv?l ej annat, ?n att den unge grefven mycket v?l kunnat rida emot henne som en b?ld riddare med vajande fj?derbuske och ?ppet visir. Hon fann honom v?rd ljusa dr?mmar och kr?p in i t?ckvagnen bredvid farmor med en k?nsla af, att nu for hon till lyckoslottet, d?r dansen skulle g? alla hennes lefnadsdagar.
Grefve Haqvin satte sig p? baks?tet. Han h?ll sina kn?n s? f?rsiktigt som m?jligt f?r att ej st?ta ihop med sina moiti?er och han talade l?gt och allvarligt, mest om den sjuke farfadern, men ocks? n?gra ord om de d?liga v?garna, hvilkas lera de sista dagarnas regn bl?tt upp alldeles oerh?rdt. Det var s? vattenhaltigt inneh?ll som m?jligt i hans fraser, men hans organ var v?rdadt, hans tonfall mjukt och hela hans h?llning sympatisk.
Vagnen rullade t?mligen raskt fram?t, och hvar g?ng Gunvor s?g ut, m?tte henne samma utsikt: v?gen ?fver sl?tten -- som ett okynnigt slingrande sotstreck ?fver en gulbrun, plan yta -- pilar, risiga och nakna, stenvallar och h?r och hvar en gr? koja, alltid med n?gra par tr?tofflor utanf?r p? d?rrstenen.
En och annan frodig bondg?rd s?g hon ocks? sticka upp som en fet champinjon i en myr, men tilltalande f?ref?ll henne ej detta landskap, s?dant det nu tedde sig i dis och halfm?rker. Hon var glad, n?r Haqvin sade:
-- Ja, nu ha vi inte l?ngt igen.
Farmor s?g ocks? ut, som om hon g?rna h?rt de orden, ja, n?stan som om de varit de enda, hvilka ej g?tt f?rbi henne. Visserligen hade hon b?de svarat och talat f?rut, men tankarna tycktes dock g?tt sina egna v?gar, hvart visste ej Gunvor. Hon bara t?nkte, att hon aldrig f?rr?n i afton sett det d?r lefvande draget i farmors ansikta. Det gjorde henne s? ung, och det m?rktes b?ttre ?n n?gonsin, hur vacker hon m?tte ha varit.
Vagnen saktade, och steg f?r steg trampade h?starna sig fram ?fver tr?bron, den forna vindbryggan, hvilken nu l?g ?fver f?rtorkade vallgrafvar.
-- Fr?n motsatta sidan ser man hafvet, det ?r bara tio minuters v?g dit, sade Haqvin.
Hafvet s? n?ra. ?! Gunvor andades ut, som nj?t hon redan af v?gornas friska s?lta, och hon hoppade l?tt ur vagnen, som nu stannade framf?r den l?ga, hv?lfda porten.
Medan grefven hj?lpte farmor ned, stod Gunvor stilla och s?g vid skenet af en v?ldig hornlykta upp mot Brage?ttens vapen, hvilket var inhugget i slottets fasad. Hon stafvade sig till den latinska inskriptionen, hvilken b?gformigt omgaf vapnet, och n?r farmor redan var inne i f?rstugan, stod hon ?nnu kvar och stirrade p? dessa stelt huggna bokst?fver.
Haqvin hade stannat bredvid henne.
-- Fr?ken ser p? v?rt t?nkespr?k, fr?gade han artigt.
Add to tbrJar First Page Next Page