Read Ebook: Den svenska Arbetareskyddslagstiftningen och Yrkesinspektionen by Stjernstedt Georg

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 146 lines and 18413 words, and 3 pages

Den svenska Arbetareskyddslagstiftningen och Yrkesinspektionen

GEORG STJERNSTEDT juris kandidat.

STOCKHOLM ALBERT BONNIERS F?RLAG.

Inneh?ll:

Den svenska arbetareskyddslagstiftningen och yrkesinspektionen.

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1902.

F?r att tillgodog?ra sig Arkwrights bekanta uppfinning af vattenspinnmaskinerna i slutet af 1700-talet hade en m?ngd spinnerier vid denna tid uppst?tt i England, s?rskilt p? landsbygden i de nordliga grefskapen, d?r det fanns god tillg?ng p? vattenkraft.

Till arbetet vid spinnerierna anv?nde man s? mycket som m?jligt barn. D? dessa icke i tillr?ckligt antal kunde anskaffas fr?n de j?mf?relsevis folkfattiga trakter d?r spinnerierna voro bel?gna, inf?rskrefvos de fr?n fattighusen n?r och fj?rran i England. Synnerligen billig arbetskraft fingo fabriksidkarna h?rigenom, ty fattighusf?rest?ndarna voro mer ?n villiga att bli af med barnen, och vid spinnerierna kunde man obehindrat utsuga barnens arbetskraft p? det m?st h?nsynsl?sa s?tt. Barnen instufvades i kas?rnartade byggnader med maskiner i en sal och s?ngar i en annan. Arbetet bedrefs natt och dag, och n?r de barn som slutat sitt skift skulle g? till s?ngs, fingo de intaga plats efter dem som stego upp f?r att forts?tta arbetet. P? s? s?tt hunno b?ddarna aldrig kallna, hvadan soflokalernas uppv?rmning ocks? af fabrikanterna l?r ha ansetts ?fverfl?dig.

D? h?rtill kosth?ll och ?friga f?rh?llanden vid fabrikerna motsvarade det redan anf?rda, kan det ej f?rv?na att sjukdomar h?rjade bland barnen. Detta blef ocks? anledning till att allm?nhetens uppm?rksamhet kom att f?stas p? barnens behandling. Ty d? barnens sjukdomar spridde sig utom till fabrikanternas familjer ?fven till trakten omkring fabrikerna, s?rskilt till staden Manchester, tvangs man att unders?ka f?rh?llandena. F?r detta ?ndam?l tillsattes s?lunda ?r 1796 i Manchester en sundhetskommitt?.

Lagen, som afs?g >>l?rlingar>> -- de minder?riga fabriksarbetarna betraktades som s?dana -- vid bomulls- och yllefabriker och endast ?gde till?mpning p? barn som bodde vid fabrikerna, f?rbj?d nattarbete och inskr?nkte arbetsdagen till 12 timmar med raster f?r m?ltiderna. Gossar och flickor skulle ha skilda sofrum. Rummen skulle hvitlimmas tv? g?nger om ?ret samt f?rses med ett tillr?ckligt antal f?nster. Icke fler ?n tv? barn till?tos att sofva i samma s?ng. Under de fyra f?rsta ?ren af >>l?rotiden>> skulle barnen ?tnjuta viss undervisning. H?rtill ?nnu n?gra best?mmelser i samma anda.

Denna f?rsta arbetareskyddslag blef icke mycket mera ?n en lag p? papperet. Man hade n?mligen icke s?rjt f?r en v?rksam kontroll ?fver lagens efterlefnad. Tillsynen ?fver denna anf?rtroddes s?lunda ?t oafl?nade personer, utsedda inom kommunerna. D? nu dessa inspekt?rer vanligen kommo att utg?ras af fabrikanternas v?nner och bekanta, kan man f?rst? att det ej blef mycket allvar med inspektionen. Inspekt?rerna betraktade ocks? sitt uppdrag s?som ett f?rhatligt spioneri och fullgjorde det i allm?nhet bara f?r syns skull. S?lunda brukade de p? f?rhand underr?tta fabriksidkaren om sin ankomst f?r att d? intet olagligt skulle f?rehafvas o. s. v. i den v?gen.

Hurusomh?lst, den f?rsta b?rjan till arbetareskyddslagstiftning var gjord, och forts?ttningen f?ljde ocks? snart d?refter. H?rvid m?rkes s?rskilt lagen af ?r 1833, hvarigenom utom ?friga reformer inf?rdes den att tillsynen ?fver skyddsbest?mmelsernas efterlefnad uppdrogs ?t afl?nade statsinspekt?rer. Detta visade sig vara synnerligen v?lbet?nkt, i det de nya inspekt?rerna, ?tminstone m?nga af dem, icke blott med energi genomdrefvo att skyddslagarna f?ljdes, utan ocks? genom praktiska f?rslag befordrade lagstiftningens utveckling.

Emellertid m?tte skyddslagarnas till?mpning en m?ngd sv?righeter genom det starka motst?ndet fr?n s?v?l fabriksidkarna som barnens f?r?ldrar. Icke h?ller fingo fabriksinspekt?rerna till en b?rjan det v?lbeh?fliga ryggst?det hos regeringen.

Men skyddslagen gaf ocks?, d?r den v?rkligen genomdrefs, upphof till ett nytt missf?rh?llande. Detta bestod i den stora utstr?ckning kvinnoarbetet nu b?rjade f?. D? man ej med samma frihet som f?rut fick anv?nda de minder?rigas arbete, l?g det n?ra till hands att tillgripa kvinnoarbetet, som ?fvenledes kunde afspisas med l?ga l?ner, men ej besv?rades af n?gon lagstiftning. B?de gifta och ogifta kvinnor indrogos i fabrikerna. M?drarna hade ej l?ngre tid att sk?ta vare sig hem eller barn. Barnen l?mnades allm?nt p? inackordering, d?r de vanv?rdades p? det m?st uppr?rande s?tt. D?dligheten bland sm?barnen inom de stora industridistrikten steg ocks? i en oerh?rd grad.

Allm?nhetens uppm?rksamhet f?stes nu p? dessa f?rh?llanden, men samtidigt ?fven p? den allm?nna osedlighet som vid denna tid r?dde bland arbeterskorna i England, b?de ogifta och gifta, s?rskilt vid fabriker d?r nattarbete bedrefs, samt i kolgrufvorna, d?r den h?ga v?rmen tvang dem att arbeta n?stan nakna.

Lagstiftarens f?rsta ?tg?rd med afseende p? kvinnorna blef att f?rbjuda allt kvinnoarbete i grufva under jord . Och ?r 1844 utf?rdades best?mmelser ang?ende kvinnoarbetet inom v?fnadsindustrin, d?r kvinnorna likst?lldes med minder?riga mellan 13 och 18 ?r, f?r hvilka redan f?rut stadgats en arbetsdag af h?gst 12 timmar samt f?rbud mot natt- och s?ndagsarbete.

Den engelska arbetareskyddslagstiftningen utstr?cktes sedermera, ehuru l?ngsamt och under envist motst?nd fr?n arbetsgifvarnas, men ?fven fr?n allm?nhetens och pr?ssens sida, till allt flera industrigrenar, dess inneh?ll ?kades och sk?rptes, och skyddet kom slutligen att omfatta ?fven vuxna m?n. Dess historia erbjuder f?r ?frigt synnerligen mycket af intr?sse och ?r ?gnad att ge m?nga l?rdomar. Den j?mf?relsevis l?nga erfarenhet af arbetareskyddslagarnas v?rkningar, som i England vunnits, och de m?nga f?rs?k att kringg? lagen, som d?r pr?fvats p? och som tvungit lagstiftaren att oupph?rligt f?rb?ttra densamma, ha ocks? gifvit den engelska arbetareskyddslagstiftningen en teknisk full?ndning som med r?tta tj?nat till f?rebild f?r ?friga l?nders lagstiftning p? hith?rande omr?de.

Utom i England uppm?rksammades behofvet af arbetareskyddslagstiftning under f?rra h?lften af 1800-talet s?rskilt i Preussen, Frankrike, ?sterrike och Schweiz, hvarvid kan anm?rkas, att i Preussen d?rtill bidrog iakttagelsen att h?rens rekryter fr?n fabriksdistrikten voro svagare och klenare ?n fr?n andra trakter.

F?r att n?mna n?gra m?rkligare h?llpunkter i den europeiska arbetareskyddslagstiftningens historia kan anf?ras den f?rsta egentliga arbetareskyddslagen i Preussen af ?r 1839 och den f?rsta i Frankrike af ?r 1841, b?da endast afseende skydd f?r barn i fabriksarbete. P? 1870-talet b?rjade ett lifligare lagstiftningsarbete p? arbetareskyddets omr?de. Fr?n denna tid tillkommo s?lunda i flera l?nder v?rkliga skyddslagar, bland annat den ?nnu g?llande Schweiziska f?rbundslagen af ?r 1877. Fr?n 1880-talet m?rkas s?rskilt skyddslagar i ?sterrike 1884 och 1885, Italien 1886, samt i Holland, Belgien och Finland 1889, samtliga ?nnu g?llande, ?tminstone i hufvudsak.

Lagstiftningen fortskred emellertid ganska oj?mt i de olika l?nderna. Detta hade till f?ljd att, d? fr?ga blef om sk?rpning af arbetsskyddet i n?got land, brukade motst?ndarna inv?nda att landets industri icke kunde t?la vid en s?dan inskr?nkning i friheten att begagna tillg?nglig, billig arbetskraft. Det var ju klart, sade man, att tillv?rkningskostnaderna d?rigenom skulle ?kas och p? grund d?raf ocks? f?rm?gan att konkurrera med utlandet minskas.

Erfarenheten torde nu knappast ha gifvit n?got st?d ?t detta tal om konkurrensf?rm?gans minskning genom en utvecklad arbetareskyddslagstiftning. Skulle i enstaka fall kunna uppvisas, att industrin lidit afbr?ck genom lagstadgat arbetareskydd, torde det vara sk?l att noga pr?fva, om det icke endast g?llt ett ?fverg?ngsstadium.

Det omedelbara resultatet af konferensen blef sk?ligen blygsamt. Man fattade visserligen, delvis enh?lligt, delvis med flertalet r?ster ?tskilliga beslut, men dessa voro inga v?rkliga ?fverenskommelser, utan endast ?nskem?l, icke ens bindande f?r de stater hvilkas ombud r?stat f?r desamma. De uttalade ?nskem?len kunna ocks? samtliga betecknas s?som anspr?ksl?sa minimifordringar eller icke ens det. Att v?rt lands arbetareskyddslagstiftning i n?gra afseenden ?nd? icke hunnit upp till konferensens st?ndpunkt, kommer i det f?ljande att belysas.

Med afseende p? Berlinerkonferensens inflytande p? den europeiska lagstiftningen i allm?nhet ?r sv?rt att yttra sig best?mt. Visst ?r att ?ret d?rp?, 1891, utf?rdades en ny arbetareskyddslag i Tyskland. P? 1890-talet ha f?r ?frigt tillkommit arbetareskyddslagar bland annat i Portugal 1891, Norge och Frankrike 1892 samt Holland 1895. Och fr?n de sista ?ren m?rkas den franska lagen af ?r 1900 om 10-timmars arbetsdag ?fven f?r vuxna arbetare inom st?rre delen af landets industri, den spanska lagen af 1900 samt de danska och engelska lagarna af ?r 1901.

Utom i de nu och f?rut n?mda staterna finnes arbetareskyddslagstiftning i Ungarn, Ryssland, Rum?nien och Luxemburg samt utom Europa i Nordamerikas f?renta stater, Canada och de australiska kolonierna en delvis synnerligen utvecklad s?dan lagstiftning.

Skulle man f?lla ett allm?nt omd?me om arbetareskyddslagstiftningen, s?dan den gestaltar sig f?r n?rvarande i Europas stater, torde den ?nnu icke i n?got land kunna anses ha n?tt den full?ndning hvarigenom, s?vidt p? skyddslagstiftning beror, landet tillf?rs?kras en fysiskt och moraliskt sund arbetarebefolkning, p? tillfredsst?llande s?tt skyddad emot arbetets faror. Reformer ?terst? s?lunda ?fverallt att vidtaga. Ett uttryck f?r denna uppfattning kan man ocks? finna i de f?rnyade internationella arbetareskyddskongresser, som under de senaste ?ren h?llits. S?lunda sammantr?dde kongresser i Z?rich och Br?ssel 1897, b?da privata, samt en arbetareskyddskongress med delvis offentlig karakt?r i Paris ?r 1900, hvilken till hufvudsakligt resultat hade grundl?ggandet af en >>internationell f?rening f?r lagstadgat arbetareskydd>> med en byr? i Basel.

Det ?r redan framh?llet hurusom arbetareskyddslagstiftningen hade sv?rt att tr?nga sig fram i England p? grund af det starka motst?ndet fr?n olika h?ll. Liknande har f?rh?llandet varit i andra l?nder, icke minst i v?rt land. Motst?ndet har ?fverallt kommit, utom fr?n arbetsgifvarna, ?fven fr?n nationalekonomer och politici, som ur principiell synpunkt f?rkastat statens inblandning i det >>fria>> aftalet mellan arbetsgifvare och arbetare och f?ljaktligen ?fven arbetareskyddslagstiftningen. Med afseende p? reglerandet af de vuxna kvinnornas arbete i vidstr?cktare m?n ?n betr?ffande m?nnens har skyddslagstiftningen dessutom v?ckt motst?nd hos dem, som yrka p? likst?llighet mellan m?n och kvinnor i allm?nhet och s?ledes ?fven vid konkurrensen p? arbetsmarknaden.

Fotnot 1:

Det ?r en anm?rkningsv?rd, f?r riksdagen f?ga hedrande omst?ndighet, att under den l?nga strid, som f?regick antagandet af 1846 ?rs lag, de minder?rigas bel?genhet icke tycks ha varit f?rem?l f?r den ringaste omtanke och att t. o. m. de torftiga best?mmelser i ?mnet, som skr?- och hallordningarna inneh?llo, utesl?tos ur riksdagens f?rslag till ny n?ringslag. Att 1846 ?rs f?rordning kom att inneh?lla de nyssn?mda best?mmelserna, m?ste d?rf?r tillskrifvas uteslutande regeringens initiativ. Detsamma g?ller om det till?gg till 1846 ?rs f?rordning, som 1852 utf?rdades af regeringen och hvarigenom nattarbete f?r arbetare under 18 ?rs ?lder f?rbj?ds samt b?tesstraff best?mdes f?r anv?ndande af minder?riga arbetare i strid mot 1846 eller 1852 ?rs stadganden.

Dessa stadganden, som sedermera sammanf?rdes i 1864 ?rs nya n?ringsfrihetsf?rordning, blefvo emellertid trots straffbest?mmelserna allm?nt ?fvertr?dda, som man f?rst?r, p? grund af bristande kontroll.

Fr?n tiden 1852-1881 kan framh?llas f?ljande. Vid 1856-58 ?rs riksdag f?reslogs af nuvarande biskop C. H. Rundgren, att barn ej skulle f? antagas i arbete f?rr?n de inh?mtat folkskolans minimikurs, hvilket f?rslag emellertid icke vann riksdagens bifall. Vid samma riksdag v?ckte Nils Hansson i bondest?ndet motion om inf?rande af lagstadgad arbetsdag b?de f?r vuxna och minder?riga arbetare. F?ranledd af denna motion afl?t riksdagen 1857 en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anh?llan om inskr?nkning af arbetstiden, dock endast f?r minder?riga i vissa h?lsofarliga industrier, samt om effektiv kontroll ?fver de beg?rda best?mmelsernas efterf?ljd. Riksdagens skrifvelse ledde emellertid icke till n?got resultat. D?remot hade en skrifvelse vid 1862-63 ?rs riksdag till f?ljd, att Kongl. Maj:t ?r 1870 utf?rdade en f?rordning ang?ende tillv?rkning af fosfort?ndstickor, d?r utom vissa allm?nna f?rsiktighetsm?tt betr?ffande arbetslokal m. m. best?mdes en minimi?lder af 15 ?r f?r visst farligare arbete. Vid 1870 och 1871 ?rs riksdagar v?cktes motioner ang?ende skydd f?r minder?riga af herr J?ns Rundb?ck och vid 1875 ?rs riksdag af herrar F. F. Carlson i f?rsta och A. W. Staaff i andra kammaren. Riksdagen afl?t nu, 1875, ?ter en skrifvelse till Kongl. Maj:t, denna g?ng med anh?llan om en f?rfattning ang?ende minder?rigas arbete i fabriks- och handtv?rksarbete samt om tillsyn fr?n statens sida ?fver f?rfattningens efterlefnad. Regeringen tillsatte med anledning d?raf en kommitt?, som ?r 1877 afl?mnade sitt bet?nkande och f?rslag, i f?rbig?ende sagt v?l v?rda att l?sa. Fyra ?r d?refter utf?rdades s? den beg?rda f?rordningen, n?mligen >>F?rordning ang?ende minder?riges anv?ndande i arbete vid fabrik, handtv?rk eller annan hantering>> af den 18 november 1881.

Denna lag, som hvad sj?lfva skyddsbest?mmelserna ang?r, utan tvifvel ?gde sina f?rtj?nster, saknade dock best?mmelser om effektiv kontroll. ?fvervakandet af f?rordningens efterlefnad anf?rtroddes n?mligen i strid mot erfarenhetens l?rdomar, riksdagens uttryckliga anh?llan om statsinspektion och kommitt?ns best?mda och med goda sk?l motiverade f?rslag, ?t de kommunala myndigheterna, h?lsov?rdsn?md i stad och kommunaln?md p? landet. Hela f?rordningen blef ocks? d?rigenom icke mycket v?rd.

Icke desto mindre v?ckte den en storm af ovilja, hufvudsakligen fr?n arbetsgifvareh?ll. ?fven fr?n arbetare kommo dock uttryck af missn?je. Regeringen -- den Posseska minist?ren -- visade sig nu sakna all fasthet med afseende p? f?rordningen. F?rst och fr?mst uppsk?ts den en g?ng best?mda tiden f?r lagens tr?dande i kraft 5 m?nader f?r hela industrin och s?, p? framst?llningar af arbetsgifvare, f?r vissa industrigrenar ytterligare 5 m?nader och d?rp? ?nnu ett ?r. Vidare f?rm?ddes regeringen ?r 1883 dels att undantaga hela s?gv?rks- och br?dg?rdsr?relsen fr?n lagens giltighetsomr?de, dels att medgifva v?sentliga inskr?nkningar vid dess till?mpning inom gruf- samt j?rn- och metallindustrin.

Hela behandlingen af 1881 ?rs f?rordning ger en god bild af regeringens st?llning till arbetareskyddsfr?gan f?r 20 ?r sedan.

Emellertid fortfor missn?jet med f?rordningen och tog sig bland annat uttryck vid 1886 och 1888 ?rs riksdagar i ett par motioner, som gingo ut p? ytterligare inskr?nkningar och undantag. Motionerna afslogos dock af riksdagen.

Mot antagandet af denna lag, hvarigenom yrkesinspektionen ?fvenledes inf?rdes, gjordes b?de inom och utom riksdagen m?nga inv?ndningar. Bland annat menade man, att en s?dan lag vore alldeles on?dig, en?r de hygieniska f?rh?llandena samt ?tg?rderna till f?rekommande af olycksfall i arbetet redan vore eller n?rmade sig till att bli fullt tillfredsst?llande inom den svenska industrin.

De omfattande unders?kningar 1884 ?rs kommitt? l?tit v?rkst?lla talade dock ett annat spr?k. Unders?kningarna hade n?mligen gifvit vid handen icke blott att i v?rt land olycksfall under arbetet f?rekommo s?rdeles talrikt, och att d?dligheten bland arbetare i ?tskilliga yrken var afsev?rdt stor, utan ?fven att det inom industrin var synnerligen illa best?llt med de hygieniska anordningarna samt med skydds?tg?rder mot yttre skador vid arbetet, menlig inv?rkan af damm, giftiga ?mnen m. m.

Med afseende p? antalet olycksfall visade enligt unders?kning fr?n ?ren 1884 och 1885 s?rskilt grufdriften och maskinindustrin en h?g siffra i f?rh?llande till antalet arbetare inom dessa yrken.

Betr?ffande de bristande anordningarna till skydd f?r arbetarnas lif och h?lsa framgick t. ex. af kommitt?ns unders?kningar, att vid 205 unders?kta fabriker och andra industriella anl?ggningar i Stockholm, d?r f?rh?llandena snarare m?ste anses ha varit b?ttre ?n s?mre ?n i ?friga orter inom riket, luftv?xlingen var >>n?jaktig>> endast vid 12 % af de 205 etablissementen, och att uti 46 % af arbetslokalerna till och med alla anstalter f?r luftv?xling saknades. Vidare var i ett afsev?rdt antal fall v?rmen i arbetslokalen >>synnerligen h?g och i hygieniskt afseende ogynnsam>>. Regelbundet ?terkommande besiktningar af ?ngpannor f?rekommo endast i undantagsfall. I 26 fabriker saknade farliga arbetsmaskiner, s?som cirkels?gar, smergelskifvor m. fl., allt skydd. I 25 fall befanns dammet >>besv?rande eller rent af f?rorsakande lidande>>. I 53 fall antecknades fullst?ndig brist p? skydd eller alltf?r ofullst?ndigt skydd mot damm. I 23 etablissement befunnos arbetare illam?ende af arbetet med giftiga ?mnen eller under arbetet utvecklade oh?lsosamma gaser. I 64 etablissement, d?r arbetet alstrade giftiga gaser, saknades ?tg?rder f?r afledande af ?ngorna eller befunnos ?tg?rderna alltf?r ofullst?ndiga.

N?dv?ndigheten af b?ttre skydd mot arbetets faror kunde s?ledes ej betviflas annat ?n af okunnigheten.

Men ?fven d?r ett s?dant behof erk?ndes, gjordes inv?ndningar mot den f?reslagna lagen p? grund af den d?rmed f?rbundna yrkesinspektionen. Man trodde, att denna skulle komma att st?ra det goda f?rh?llandet mellan arbetsgifvare och arbetare, man fann inspektionen inneb?ra ett obefogat ingrepp i arbetsgifvarens sj?lfst?ndighet, talade om >>polisuppsikt ?fver industriidkarna>> o. s. v.

>>Det synes n?dv?ndigt,>> skref utskottet, >>att inspekt?rerna vid ut?fvandet af sin befattning tillv?gag? med takt och varsamhet, att icke s? h?ga fordringar st?llas p? arbetslokaler och anordningar, att arbetet on?digtvis f?rsv?ras eller f?rdyras eller on?dig kostnad v?llas, att d?r synnerlig fara ej ?r f?rhanden, beh?fliga f?rb?ttringar m? efter hand vidtagas med vederb?rlig h?nsyn till yrkesidkarens f?rm?ga att utf?ra dem, samt att inspekt?rerna st?dse ih?gkomma, att arbete ?fven under mindre gynnsamma f?rh?llanden ?r att f?redraga framf?r arbetsbrist.>>

Lagutskottets behandling af fr?gan v?ckte allm?n bel?tenhet i riksdagen, och dess ?ndringsf?rslag blef ocks? riksdagens beslut.

Med afseende p? 1889 ?rs lag kan f?r ?frigt n?mnas, att lagen s? tillvida icke innebar n?gon nyhet f?r v?rt land, som det redan, f?rutom i 1870 ?rs f?rordning ang?ende tillv?rkning af fosfort?ndstickor, h?r och hvar fanns best?mmelser, l?t vara af f?ga praktisk betydelse, till skydd f?r arbetarnas h?lsa, t. ex. i n?ringsfrihetsf?rordningen af ?r 1864 och h?lsov?rdsstadgan af ?r 1874. Och i 1884 ?rs grufvestadga funnos n?gra f?reskrifter i syfte att bereda arbetarna trygghet mot olycksfall.

?r 1890 deltog ju Sverge, som f?rut ?r n?mt, i Berlinerkonferensen. Med anledning s?v?l d?raf som af klagom?len mot 1881 ?rs f?rordning tillsatte regeringen 1891 en kommitt? med uppdrag att utarbeta f?rslag till den nya eller f?r?ndrade arbetareskyddslagstiftning som kunde vara af f?rh?llandena p?kallad. Kommitt?ns ?ret d?rp? afl?mnade f?rslag inneh?ll dels f?rslag till lag ang?ende minder?rigas och kvinnors anv?ndande i arbete, dels f?rslag till ?ndring af 1870 ?rs f?rordning ang?ende tillv?rkning af fosfort?ndstickor.

Kommitt?arbetets n?rmaste resultat blef 1896 ?rs f?rordning >>ang?ende f?rsiktighetsm?tt till f?rekommande af k?kbensbrand bland arbetare i t?ndsticksfabriker>>.

Hvad fr?gan om ny skyddslagstiftning f?r minder?riga och kvinnliga arbetare ang?r, h?rdes intet utaf f?rr?n vid 1899 ?rs riksdag, d? med anledning af en motion af professor Curt Wallis i andra kammaren om en ny f?rb?ttrad lag ang?ende minder?rigas arbete upplystes, att regeringen just var sysselsatt med utarbetande af en s?dan lag. Vid 1900 ?rs riksdag framlades ocks? ett f?rslag till ny f?rordning ang?ende minder?rigas och kvinnors arbete.

Regeringen fogade sig i riksdagens beslut och utf?rdade den 17 oktober 1900 den nya lagen >>ang?ende minder?rigas och kvinnors anv?ndande till arbete i industriellt yrke>>.

Reglerandet af de minder?rigas arbete inom handtv?rket och den ?friga sm?industrin m?ste s?lunda ?nnu anses s?som en ol?st fr?ga.

Fr?n 1890-talet och de senaste ?ren m?rkas, f?rutom hvad redan blifvit anf?rt, f?ljande lagstiftnings?tg?rder och riksdagsf?rslag p? arbetareskyddets omr?de.

Motioner om sk?rpning, utvidgning och senast om en allm?n revision af lagen ang?ende skydd mot yrkesfara ha v?ckts af herr David Bergstr?m i andra kammaren vid 1894, 1896, 1897 och 1902 ?rs riksdagar, men utan vidare resultat ?n att lagen ?r 1895 utstr?cktes till att omfatta ?fven statens och kommunens industriella r?relser, samt att ?r 1896 en f?rordning utf?rdades i syfte att l?ta olycksfallen i arbete komma till yrkesinspekt?rernas k?nnedom.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet