Read Ebook: Om Tanke- och Yttrandefrihet by Mill John Stuart Hrvall Hjalmar Translator

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 54 lines and 23000 words, and 2 pages

Translator: Hjalmar ?hrvall

TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET

JOHN STUART MILL.

?FVERS?TTNING FR?N ENGELSKAN

HJALMAR ?HRVALL, professor.

STOCKHOLM. ALBERT BONNIERS F?RLAG.

F?rord.

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1900.

Inneh?ll.

Om tanke- och yttrandefrihet.

Exempel: Den sokratiska metoden. Medeltidens skolor. V?rdet af 38. negativ kritik.

Exempel: Rousseaus l?ror. Liberala och konservativa partier i 41. samh?llsfr?gor

Fotnot 1:

En regentsl?kt i England, som regerade 1485-1603.

Fotnot 2:

De inkast, som man sannolikt skall g?ra mot dessa bevis, skola troligen framtr?da i ungef?r f?ljande form. "Att man f?rbjuder spridandet af villfarelser inneb?r icke st?rre anspr?k p? ofelbarhet ?n hvilken som h?lst annan handling, som en offentlig myndighet utf?r efter eget omd?me och p? eget ansvar. Omd?me har gifvits m?nniskorna f?r att af dem begagnas. B?r man v?l f?rbjuda m?nniskor att begagna sitt omd?me d?rf?r, att det kan missbrukas? N?r de s?ka hindra det, som de anse f?rd?rfligt, s? g?ra de icke d?rmed anspr?k p? ofelbarhet, utan uppfylla blott den plikt, som ?l?gger dem att handla efter sitt samvetes ?fvertygelse, l?t vara att denna m?jligen ?r felaktig. Om vi, d?rf?r att v?r mening m?jligen kan vara falsk, aldrig n?gonsin skulle l?gga den till grund f?r v?rt handlingss?tt, skulle vi aldrig tillgodose v?ra intr?ssen och aldrig uppfylla v?ra plikter. Men en inv?ndning, som kan g?ras mot allt handlande, kan icke vara n?gon tillr?cklig inv?ndning mot en s?rskild handling till skillnad fr?n andra. Det ?r de styrandes s? v?l som den enskildes plikt att bilda sig s? sanna ?sikter som m?jligt; att bilda sig dem med omsorg och att aldrig tvinga dem p? andra, f?rr ?n de ?ro fullkomligt s?kra p?, att de hafva r?tt. Men har en regering eller enskild person vunnit en s?dan visshet, d? ?r det icke samvetsgrannhet utan feghet att rygga tillbaka f?r att handla efter sin ?sikt och att till?ta meningar, om hvilkas farlighet f?r m?nniskosl?ktets v?lf?rd i detta eller ett kommande lif de ?ro uppriktigt ?fvertygade, att obehindrat utspridas, och detta p? den grund, att andra personer i mindre upplysta tider hafva f?rf?ljt ?sikter, som nu anses s?som sanna. Vi b?ra visserligen, det ?r sant, taga oss till vara f?r samma misstag, men styrelser och nationer hafva misstagit sig i andra saker, uti hvilka de onekligen med r?tta ut?fvat sin myndighet. De hafva t. ex. p?lagt or?ttvisa skatter och f?rt or?ttf?rdiga krig, men skola vi d?rf?r icke p?l?gga n?gra skatter alls eller icke f?ra krig under n?gra omst?ndigheter? Enskilda personer s?v?l som myndigheter b?ra handla efter b?sta f?rm?ga. D?rvid ?r icke fr?ga om absolut visshet, utan om tillr?cklig s?kerhet f?r det praktiska lifvets behof. Vi b?ra och m?ste antaga, att v?ra ?sikter ?ro sanna, f?r att kunna r?tta v?rt handlingss?tt efter dem, och till n?got st?rre godtycke ?n s? g?ra vi oss icke skyldiga, n?r vi f?rhindra d?liga personer att f?rd?rfva samh?llet genom utspridandet af meningar, som vi anse falska och f?rd?rfliga."

Det ?r icke f?r mycket beg?rt, att det som m?nniskosl?ktets visaste medlemmar, de som ?ro m?st ber?ttigade att lita p? sitt eget omd?me, anse sig n?dv?ndigt beh?fva f?r att ern? en s?dan tillit, det borde ocks? den blandning af ett f?tal visa och m?nga d?raktiga individer, som kallas allm?nheten, underkasta sig. Den of?rdragsammaste af alla kyrkor, den romersk-katolska, till?ter t. o. m. hvarje g?ng ett helgon skall kanoniseras en s. k. "dj?fvulens advokat" att upptr?da, och lyssnar t?lmodigt p? honom. Man kan icke medgifva, synes det, den heligaste man ?rebetygelser efter d?den, f?rr?n allt, som dj?fvulen kan anm?rka emot honom, blifvit upptaget till granskning. Till och med Newtons lagar skulle icke ?tnjuta ett s? oinskr?nkt f?rtroende som de nu g?ra, om det icke vore till?tet att diskutera dem. De ?sikter, som vi lita p? allra m?st, grunda sin visshet helt och h?llet p? den st?ndiga uppfordran till hela v?rlden att bevisa dem vara ogrundade. I fall denna uppfordran icke antages, eller om den antages men f?rs?ken misslyckas, s? ?ro vi ?nnu l?ngt ifr?n visshet; men vi hafva gjort det b?sta, som m?nniskof?rst?ndets n?rvarande st?ndpunkt till?ter. Vi hafva icke f?rsummat n?gonting f?r att gifva sanningen en m?jlighet att uppn? oss; och om meningsutbyte fortfarande st?r ?ppet, kunna vi hoppas att, s? framt en sannare ?sikt gifves, den skall varda funnen, s? snart m?nniskof?rst?ndet f?rm?r fatta den. Och under tiden kunna vi tr?sta oss med att hafva n?rmat oss s? n?ra intill sanningen, som det ?r m?jligt efter v?ra f?rh?llanden. Detta ?r den grad af visshet, som ?r m?jlig att uppn? f?r ofullkomliga varelser, och det enda s?ttet att uppn? den.

Fotnot 3:

Fotnot 4:

Fotnot 5:

Antiklimax: n?r en bild, ett uttryck, ett bevis o. s. v. af svagare och mattare beskaffenhet f?ljer p? ett eller flera nyss f?rut anf?rda. Den riktiga g?ngen ?r att l?ta satsen fortg? fr?n de svagare till det starkaste , hvarigenom st?rre sk?nhet och v?rkan ern?s.

Fotnot 6:

Fotnot 7:

Ett folkslag i det gamla Grekland.

Fotnot 8:

Svenska tryckfrihetslagens ? 3 mom. 2 bel?gger med b?ter eller f?ngelse >>f?rnekelse af en Gud och ett lif efter detta eller af den rena evangeliska l?ran>>, n?r det sker i tryckt skrift.

Fotnot 9:

Det nyss anf?rda lagrummet till?mpades senast den 26 maj 1888, d? ansvarige utgifvaren af tidningen Socialdemokraten, Hjalmar Branting i Stockholm d?mdes till 150 kronors b?ter och i juni samma ?r, d? Viktor E. Lennstrand i ?rebro d?mdes till 250 kronors b?ter, hvilket senare straff i Svea hofr?tt sk?rptes till 3 m?naders f?ngelse. B?da domarne fastst?ldes i h?gsta domstolen. Det f?rra ?talet f?ranstaltades af statsr?det J. H. Lov?n, det senare af justitieministern Axel Bergstr?m. -- En redog?relse f?r den m?ngd h?delsem?l, uppl?sningar af sammankomster, f?rbud mot f?redrags h?llande m. m., som p? sista tiden f?rekommit i v?rt land, skulle bli alltf?r vidlyftig. H?r m? endast i korthet anf?ras, att ensamt Lennstrand blifvit 4 g?nger ?talad f?r h?delse i tryckt skrift och 5 g?nger f?r h?delse i muntliga f?redrag; 2 af dessa m?l ?ro nyligen afgjorda i h?gsta domstolen: L. d?mdes till 6 m?naders f?ngelse. Tre af de ?talade f?redragen ?ro utgifna i tryck, utan att ?tal f?ljt -- m?let skulle i s? fall afg?ras af jury.

Fotnot 10:

L?tom oss ?fverg? till andra delen af beviset och i det vi l?mna ? sido den f?ruts?ttningen, att n?gon af de h?rskande meningarna kan vara falsk, i st?llet antaga, att de ?ro sanna, och unders?ka p? hvad s?tt dessa meningar sannolikt skola uppfattas, om deras sanning icke f?r fritt och ?ppet granskas. Huru ovillig ?n en person, som har en fast ?fvertygelse, torde vara att medgifva, att hans ?sikt m?jligen kan vara falsk, borde han likv?l besinna, att huru sann ?sikten ?n m? vara, skall den, s?vida den icke grundligt, ofta och frimodigt f?r diskuteras, komma att omfattas s?som en d?d dogm icke s?som en lefvande sanning.

Det finnes en klass af m?nniskor , hvilka anse det nog, om en person obetingat g?r in p? hvad de anse s?som sant, ?fven om han icke har n?gon som h?lst k?nnedom om grunderna f?r ?sikten eller skulle kunna med framg?ng f?rsvara den ens mot de ytligaste angrepp. Om s?dana personer en g?ng lyckas f? sin tro antagen p? grund af auktoritet, s? t?nka de naturligtvis, att ingenting godt men v?l ?tskilligt ondt skulle f?lja d?raf, att dess fria diskuterande till?tes. Hvarest deras inflytande har ?fverhand, g?ra de det n?stan till en om?jlig sak, att de h?rskande meningarna f?rkastas med f?rst?nd och ?fverl?ggning, ehuru de fortfarande kunna f?rkastas v?ldsamt och of?rst?ndigt. Ty att helt och h?llet utest?nga meningsutbyte ?r s?llan m?jligt, och n?r det en g?ng f?r insteg, ?ro s?dana trosf?rest?llningar, som icke grunda sig p? ?fvertygelse, f?rdiga att gifva vika f?r den svagaste tillstymmelse till bevis. Men ?fven om man ocks? bortser fr?n denna m?jlighet -- om man antager, att den sanna ?sikten kvarblifver i medvetandet, som en f?rdom, en tro, oberoende af hvarje bevis och otillg?nglig d?rf?r -- s? ligger det i ?ppen dag, att detta icke ?r det s?tt, hvarp? sanningen b?r omfattas af ett f?rnuftigt v?sende. Det ?r icke att k?nna sanningen. Sanningen p? detta s?tt omfattad ?r blott en ?fvertro mera, som tillf?lligtvis ?r f?stad vid ord, hvilka uttala en sanning.

?fven om man ?t denna uppfattning g?r det yttersta medgifvande, som de kunna fordra, hvilka hafva de minsta anspr?ken p? det m?tt af insikt uti en sanning, som b?r ?tf?lja tron d?rp?, s? ?ro likv?l sk?len f?r fritt meningsutbyte i intet afseende f?rsvagade. Ty ?fven denna ?sikt erk?nner ju, att m?nniskorna b?ra hafva n?gon f?rnuftig s?kerhet f?r, att alla inv?ndningar blifvit p? ett tillfredsst?llande s?tt vederlagda; men huru skola de kunna vederl?ggas, om det, som tarfvar vederl?ggning, icke f?r uttalas? Eller huru kan man veta, att vederl?ggningen ?r tillfredsst?llande, om vedersakarna icke f? n?got tillf?lle att f?rsvara den motsatta meningen? I alla h?ndelser m?ste ju ?tminstone filosoferna och teologerna, hvilkas uppgift ?r att l?sa sv?righeterna, g?ra sig f?rtrogna med dessa i deras m?st besv?rande form, ?fven om s?dant icke ?r n?dv?ndigt f?r allm?nheten; och detta kan icke ern?s med mindre, ?n att de f? fritt uttalas och framst?llas i den gynnsammast m?jliga dager. Den katolska kyrkan har ett eget s?tt att g? till v?ga vid denna vanskliga uppgift. Hon drager en skarp gr?ns emellan s?dana, som till?tas antaga trosl?rorna p? grund af ?fvertygelse, och s?dana, som m?ste antaga dem p? god tro. Hon medgifver visserligen ingendera klassen n?got val med afseende p? det, som skall antagas, men hon b?de till?ter och uppmuntrar pr?sterna, ?tminstone s?dana bland dem till hvilka hon kan hysa fullt f?rtroende, att s?tta sig in uti motst?ndarnas inkast f?r att kunna besvara dem och att f?r detta ?ndam?l l?sa k?tterska b?cker. F?r lekm?n medgifves icke detta annat ?n efter s?rskilt tillst?nd, som ?r sv?rt att erh?lla. Denna l?ra erk?nner s?ledes, att kunskap om k?ttarnas ?sikter ?r nyttig f?r l?rarna, men finner likv?l utan sj?lfmots?gelse medel att f?rv?gra alla andra s?dan kunskap; och gifver s?lunda ?t "eliten" mera andlig odling, men ocks? icke st?rre andlig frihet ?n ?t massan. Genom detta p?fund lyckas hon ern? det slags andliga ?fverl?gsenhet, som hennes afsikter kr?fva. Ty, ehuru odling utan frihet aldrig har skapat en stor och frisinnad ande, s? kan den likv?l ?stadkomma en fyndig advokat f?r en sak. Men i protestantiska l?nder ?r denna utv?g afskuren, ty protestanterna p?st? , att ansvaret f?r hvars och ens religi?sa ?fvertygelse m?ste b?ras af honom sj?lf och ej f?r kastas p? l?rarna. Emellertid ?r det i v?ra dagar om?jligt att utest?nga obildade personer fr?n s?dana skrifter, som l?sas af de bildade. Om m?nsklighetens l?rare skola kunna f? k?nnedom om allt, som de ?nska veta, s? m?ste det vara till?tet att utan inskr?nkning skrifva och offentligg?ra hvad som h?lst.

Huru? torde n?gon fr?ga, ?r d? fr?nvaron af enst?mmighet ett oeftergifligt villkor f?r sann kunskap? ?r det n?dv?ndigt, att en del af m?nniskosl?ktet skall framh?rda i villfarelse, f?r att andra skola s?ttas i st?nd att uppn? sanningen? M?ste en trosl?ra upph?ra att vara v?rklig och lefvande, s? snart den blifvit allm?nt antagen, och ?r aldrig en sats fullkomligt insedd och f?rst?dd, s? framt icke n?got tvifvel d?rp? kvarst?r? S? snart m?nniskorna enh?lligt antagit en sanning, m?ste d? denna sanning g? under i deras inre? Man har hittills trott, att upplysningens h?gsta m?l och sk?naste resultat skulle vara att mer och mer ena m?nniskorna i k?nnedomen om alla viktiga sanningar; -- skall d? upplysningen r?cka blott s? l?nge, som den ?nnu icke fullbordat sitt v?rk? Skola stridens frukter g? f?rlorade, s? snart segern blifvit fullst?ndigt vunnen?

Jag p?st?r icke n?got s?dant. Under m?nsklighetens fram?tskridande skall antalet af de l?rosatser, hvilka icke l?ngre omtvistas eller betviflas, st?ndigt tillv?xa; och m?nniskosl?ktets lycka skulle n?stan kunna m?tas efter antalet och vikten af de sanningar, som n?tt den punkt, att de l?mnas oantastade. Att i den ena punkten efter den andra hvarje allvarlig strid upph?r, ?r ett n?dv?ndigt skede uti en menings stadgande; ett stadgande, som ?r lika v?lg?rande om meningen ?r sann, som farligt och olycksbringande om den ?r falsk. Men ehuru denna gradvisa f?rminskning af meningsskiljaktighetens omr?de ?r n?dv?ndig i detta ords b?da bem?rkelser, i det den ?r p? en g?ng oundviklig och oundg?nglig, s? ?ro vi d?rf?r icke tvungna att antaga, att alla dess f?ljder m?ste vara v?lg?rande. F?rlusten af ett s? viktigt hj?lpmedel till en v?rklig och lefvande uppfattning af sanningen, som det, hvilket ligger i n?dv?ndigheten af att st?ndigt vara redo att f?rklara den f?r och f?rsvara den mot vedersakare, ?r visserligen icke tillr?cklig att uppv?ga vinsten af dess allm?nna erk?nnande; men ?r dock ett icke obetydligt afdrag fr?n denna vinst. D?r man icke l?ngre ?ger denna f?rdel, vore det enligt min ?sikt ?nskv?rdt, att m?nniskosl?ktets l?rare f?rs?kte att skaffa en ers?ttning d?rf?r, att de vidtoge n?gon anordning f?r att g?ra fr?gans sv?righeter lika klara och lefvande f?r l?rjungens medvetande, som om de framkastades emot honom af n?gon f?r hans omv?ndelse ifrande k?mpe f?r den motsatta ?sikten.

Men i st?llet f?r att s?ka utfinna nya metoder f?r detta ?ndam?l, hafva de l?tit de metoder g? f?rlorade, som man fordom ?gde. Den sokratiska dialektiken, p? hvilken vi hafva ett s? storartadt exempel uti Platos dialoger, var en metod af detta slag. Den var egentligen en negativ diskussion om filosofiens och lifvets stora fr?gor, som med full?ndad skicklighet var inr?ttad i det syfte att ?fvertyga hvem som h?lst, som endast till?gnat sig den h?rskande meningens allm?nna tales?tt, att han icke f?rstod saken, att han hittills icke f?st n?gon best?md mening vid de l?ror, han bek?nde; p? det att han, n?r han blef varse sin okunnighet, skulle finna den v?g, hvarp? han kunde ern? en fast ?fvertygelse, grundad p? en klar uppfattning af s?v?l l?rornas mening som af bevisen f?r dem. Disputationerna i medeltidens skolor hade ett n?got liknande ?ndam?l. De ?syftade, att man skulle kunna f?rs?kra sig om, att l?rjungen f?rstode sin egen mening och den motsatta ?sikten och s?lunda kunna f?rsvara den f?rra och vederl?gga den senare. Dessa disputationer hade emellertid det obotliga felet, att de grundsatser, till hvilka man v?djade, voro h?mtade fr?n auktoriteter, icke ur f?rnuftet; och ?fven s?som ?fning f?r f?rst?ndet voro de i hvarje afseende underl?gsna den m?ktiga dialektik, som utbildade f?rst?ndet hos Sokrates' l?rjungar. Men den mod?rna bildningen har b?da slagen att tacka f?r vida mer ?n man vanligen ?r b?jd att medgifva; och den nuvarande uppfostringsmetoden har intet, som i minsta m?n ers?tter n?gondera. En person, som erh?ller all sin undervisning af l?rare eller ur b?cker, undg?r kanske frestelsen att l?ta sig n?ja med det, som han s?lunda f?tt inpluggat, men han n?dgas icke att h?ra b?da parterna. I f?ljd h?raf ?r det f?retr?det att k?nna b?da sidornas ?sikter ?fven bland t?nkare l?ngt ifr?n allm?n. Och den svagaste delen af det, som hvar och en s?ger till f?rsvar f?r sina ?sikter, ?r den, hvarmed han afser att bem?ta inv?ndningar. Det ?r en vana nu f?r tiden att tala f?raktligt om negativ kritik -- d. v. s. den, som uppvisar bristerna i teorier och missf?rh?llanden i det praktiska lifvet, utan att framst?lla positiva sanningar. En s?dan negativ kritik skulle visserligen vara torftig nog s?som slutresultat; men s?som ett medel att uppn? positiv kunskap eller en ?fvertygelse, som ?r v?rd detta namn, kan den icke skattas f?r h?gt. Och till dess m?nniskorna ?ter systematiskt ?fvas i en s?dan negativ kritik, skall det finnas blott ett f?tal stora t?nkare och ?fverhufvud taget en l?g intellektuel st?ndpunkt inom alla forskningsgrenar utom matematik och naturvetenskap. I inga andra ?mnen f?rtj?nar n?gons meningar namnet kunskap, s? vida han icke, antingen f?rm?dd d?rtill af andra eller sj?lfmant, genomg?tt samma andliga process, som skulle hafva varit oundviklig, i fall han hade utk?mpat en meningsstrid med v?rkliga motst?ndare. Huru of?rnuftigt ?r det d? icke att, n?r det af sig sj?lft erbjudes oss, l?mna ? sido det, som ?r s? oers?ttligt och s? sv?rt att ?stadkomma i fall det saknas. Om det s?ledes finnes personer, hvilka bestrida en h?rskande ?sikt, eller skulle g?ra det, om det till?tes dem af lagen och allm?nna meningen, s? b?ra vi tacka dem d?rf?r, uppm?rksamt lyssna till dem, och gl?dja oss ?fver, att n?gon vill g?ra f?r oss, hvad vi annars sj?lfva med mycket st?rre besv?r borde s?ka ?stadkomma, om vi f?ste n?gon vikt vid fastheten och lifaktigheten af v?r ?fvertygelse.

Fotnot 11:

Det ?terst?r ?nnu att tala om en af hufvudorsakerna till att meningsskiljaktighet ?r nyttig och skall fortfara att vara det ?nda till dess m?nniskosl?ktet har uppn?tt en grad af andlig utveckling, som f?r n?rvarande synes vara om?tligt afl?gsen. Vi hafva hittills betraktat endast tv?nne m?jligheter: att den r?dande meningen kan vara falsk och f?ljaktligen n?gon annan mening sann; eller att den r?dande meningen ?r sann, i hvilket fall en konflikt med den motsatta villfarelsen ?r af v?sentlig vikt f?r en klar uppfattning och liflig k?nsla af dess sanning.

Men det finnes ett tredje fall, som ?r vanligare ?n n?got af de f?rra, n?mligen d? stridiga meningar i st?llet f?r att vara den ena sann och den andra falsk, dela sanningen sins emellan s?, att den k?tterska ?sikten ?r ?gnad att fullst?ndiga den sanning, hvaraf den antagna ?sikten endast inneh?ller en del. G?ngse ?sikter om saker, som icke ?ro omedelbart tillg?ngliga f?r de yttre sinnena, ?ro ofta sanna, men inneh?lla s?llan eller aldrig hela sanningen. De ?ro en del af sanningen, stundom en st?rre stundom en mindre del, men ?fverdrifna, f?rvr?ngda och skilda fr?n de sanningar, af hvilka de borde ?tf?ljas och begr?nsas. K?tterska meningar ? andra sidan h?ra vanligen till de undertryckta och f?rsummade sanningar, hvilka slitit de band, som h?llit dem bundna, och antingen s?ka att f?rlikas med den sanning, som kan ligga uti det allm?nna f?rest?llningss?ttet, eller s?tta sig upp d?remot med lika stort anspr?k p? ofelbarhet, som om de inneh?lle hela sanningen. Det senare fallet hade hittills varit det vanliga, ty ensidighet har alltid varit regel bland m?nniskorna och m?ngsidighet undantag. Vid ett omslag i allm?nna meningen stiger d?rf?r vanligen en del af sanningen tillbaka, d? en annan framtr?der. Till och med framsteg, som skulle l?gga en ny sanning till de gamla, s?tta f?r det m?sta endast en ofullst?ndig sanning i st?llet f?r en annan s?dan; och f?rb?ttringen best?r hufvudsakligen d?ruti, att det nya fragmentet af sanning ?r mera beh?fligt, mera l?mpat efter tidens kraf ?n det, som det ers?tter. Och d? de h?rskande ?sikterna, ?fven om de hvila p? en sann grund, ?ro s? ofullst?ndiga, s? borde hvarje ?sikt, som inneh?ller n?got af den del af sanningen, som en h?rskande mening f?rbiser, betraktas s?som dyrbar, huru bristf?llig och f?rvirrad den ?n m? vara f?r ?frigt. Ingen som lugnt bed?mer m?nskliga angel?genheter, borde finna n?gon anledning att harmas ?fver, att de, som bringa till v?r k?nnedom sanningar, dem vi i annat fall skulle hafva f?rbisett, f?rbise n?gra af dem, som vi inse. Snarare skall han bet?nka, att s? l?nge den allm?nt erk?nda sanningen ?r ensidig, ?r det mera ?nskv?rdt ?n ?ljes, att ?fven den icke erk?nda sanningen har ensidiga f?rsvarare. Ty s?dana ?ro vanligen de m?st energiska och de som hafva st?rsta utsikten att draga en motstr?fvig uppm?rksamhet till det korn af vishet, som de framst?lla, s?som vore det hela sanningen.

Jag vill icke p?st?, att ?fven den m?st oinskr?nkta frihet uti att framst?lla alla m?jliga ?sikter skulle g?ra slut p? ol?genheterna af religi?st eller filosofiskt sektv?sende. Om personer med inskr?nkt f?rst?nd allvarligt omfatta en sanning, s? kan man vara viss p?, att den skall komma att f?rf?ktas och i m?nga h?nseenden efterlefvas s?, som om ingen annan sanning funnes till i v?rlden, eller ?tminstone ingen, som kunde begr?nsa eller modifiera den f?rra. Jag vet ganska v?l, att alla ?sikter hafva en ben?genhet att blifva ensidiga, och att denna ben?genhet icke kan afhj?lpas ?fven genom det friaste meningsbyte utan till och med ofta ?kas och tillv?xer d?rigenom, i det att sanningar, som borde hafva insetts men ej blifvit insedda, f?rkastas med desto st?rre h?ftighet, emedan de framst?llts af personer, hvilka man betraktar som motst?ndare. Men det ?r icke p? lidelsefulla partig?ngare utan p? lugnare och mera opartiska ?sk?dare af striden, som denna brottning af olika meningar ut?fvar sin v?lg?rande v?rkan. Icke uti den v?ldsamma striden mellan delar af sanningen, utan uti det tysta undertryckandet af dess ena h?lft ligger det onda, som man b?r frukta. Det finnes alltid hopp, d? personer n?dgas h?ra b?da partierna, men det ?r d? de endast lyssna till den ena parten, som villfarelser stelna till f?rdomar och sanningen sj?lf upph?r att hafva sanningens v?rkan, i det den genom ?fverdrift f?rvandlas till osanning. Och alldenstund f? sj?lsegenskaper ?ro mera s?llsynta ?n den domaref?rm?ga, som kan f?lla ett r?ttvist utslag mellan tv? parter, af hvilka blott den ena har n?gon advokat till sitt f?rsvar, s? har sanningen utsikt att segra endast i den m?n hvarje sida d?raf, hvarje mening, som inneh?ller n?gon del af sanningen, icke blott finner f?rsvarare, utan ?fven f?rsvaras s?, att den kan g?ra sig h?rd.

Vi hafva nu visat, att tanke- och yttrandefrihet ?r n?dv?ndig f?r m?nsklighetens andliga v?lg?ng , och det p? fyra s?rskilda grunder, som vi vilja i korthet sammanfatta:

F?r det f?rsta: Vi kunna icke veta, om icke den ?sikt, som undertryckes, m?jligen ?r sann; att f?rneka detta ?r att g?ra anspr?k p? ofelbarhet.

F?r det andra: ?fven om den undertryckta ?sikten skulle vara en villfarelse, kan den inneh?lla och inneh?ller mycket ofta en del af sanningen; och eftersom den allm?nna eller h?rskande meningen i en fr?ga s?llan eller aldrig omfattar hela sanningen, ?r det endast genom kampen mellan motsatta meningar, som den ofullst?ndiga sanningen har n?gon utsikt att fullst?ndigas.

F?r det tredje: Till och med om den r?dande meningen skulle vara icke blott sanning utan hela sanningen, s? skall den, s? fram icke dess kraftiga och allvarliga bek?mpande till?tes och v?rkligen ?ger rum, hos de fl?sta, som antaga den, endast blifva ett slags f?rdom, en?r man icke f?rst?r eller fr?gar efter dess f?rnuftiga grunder. Och icke blott detta utan, f?r det fj?rde, ?sikten sj?lf kommer d? i fara att g? f?rlorad eller blifva maktl?s och ber?fvad sitt lifgifvande inflytande p? karakt?r och handlingss?tt; dogmen ?fverg?r till en rent yttre bek?nnelse, som icke f?rm?r v?rka n?got godt, utan endast hindrar en v?rklig och innerlig ?fvertygelse att v?xa upp ur f?rnuft eller personlig erfarenhet.

Fotnot 12:

I brefvet till Filemon.

Fotnot 13:

Sj?lfpl?geri, sp?kning.

Fotnot 14:

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet