Read Ebook: Sagor af Z. Topelius. by Topelius Zacharias

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 242 lines and 26469 words, and 5 pages

Sagor af Z. Topelius.

F?rsta Samlingen.

Med 8 kolorerade plancher.

HELSINGFORS, HOS A. W. ?GR?NDAHL?. 1847.

Imprimatur:

Inneh?ll.

F?retal

till alla dem som h?lla af vackra sagor.

Nu f? wi h?ra en mycket m?rkw?rdig saga, som ochs? kunde heta: ?h?gmod g?r f?r fall?, men eftersom der talas bara om en kyrktupp, s? m? den heta efter honom, och hwarochen f?r t?nka om den just hwad han behagar.

Det war eng?ng en kyrktupp, som satt upp? ett mycket h?gt torn. Hwarifr?n, han war hemma och huru han kommit sig s? h?gt upp i werlden, det ?r minsann intet godt att s?ga. Wisst tror man att hans pappa war ingen wanlig tupp, utan en timmerman, som kunde sk?ra i tr?d b?de fl?kter?rnar och skepp, och s? tror man att timmermannen lagat honom af en stock och hissat honom med t?g upp p? tornet, efter han war stocklat och ej kunde l?ra sig flyga. Men kanske tar man fel; kanske war han fordom premiertupp i den stora f?drottningen Gilimiliadolgas h?nshus och r?kade p? en af sina utflygter komma f?r n?ra kyrkan, och allt hedniskt otyg, som kommer den f?r n?ra, f?rwandlas i ?gonblicket till tr?d eller sten. Alltnog, kyrktuppen satt nu p? tornet allrah?gst upp, s? h?gt att derifr?n syntes hela jorden ej stort st?rre ?n en pankaka och menniskorna liksom flugor, hwilka sprungo omkring och sn?lades p? pankakan, tills n?gon kom och k?rde bort dem derifr?n.

Kyrktuppen war mycket stor. Han hade en h?g r?dm?lad tuppkam ofwanf?r n?bben, gr?na ?gon s? stora som tr?dtallrikar och en mycket yfwig stjert. I hans mage rymdes w?l tre tunnor r?g, s? glupsk war han. Ochs? m? man tro att han war h?gf?rdig. F?r det han war s? stor och satt s? h?gt upp, tyckte han ingen i werlden war hans like. Annars s?ger man om alla tuppar att de ha en sl?ng af h?gf?rdssjukan och det kan man w?l se p? deras fasoner, n?r de sitta och br?sta sig p? soph?gen och str?cka n?bben i w?dret, liksom wille de s?ga till hwarochen som ser dem: hwad ?r du f?r fnask?

Men man skall f? se att s?dant slutas illa. M?ngen stormodig tupp har mistat nacken, n?r hans herrskap st?llt till kalas, och sedan han en stund flaxat omkring utan hufwud och suttit fundersam p? planket, har han utan krus blifwit plockad och lagd i stekgrytan och till slut blifwit upp?ten, precis som andra f?glar, med ordentlig s?s och lingonsylt och gurkor.

Kanske war det f?r det han wisste att han ej dugde att halshuggas och ?tas, som kyrktuppen war ?nnu mycket h?gf?rdigare ?n andra tuppar. Hwart han ?n koxade omkring med sina stora gr?na ?gon, s?g han ingen i hela werlden som satt s? h?gt upp som han. Han b?rjade derf?re tro, att han war f?rmer ?n alla andra och att hela werlden borde wara honom underd?nig, och derwid t?nkte han wid sig sjelf s? h?r:

"Jag ?r en stor tupp, en mycket f?rn?m och st?telig tupp ?r jag. Min like bland tuppar finns inte. Jag ?r ett riktigt tuppmajest?t. Det syns p?tagligen att den h?r kyrkan ?r bygd enkom f?r min skull, f?r att skaffa mig en plats, som ?r w?rdig min h?ga rang. Och efter jag sitter h?gst p? kyrkan, s? m?tte jag w?l wara den, hwilken man dyrkar som den h?gste; till min ?ra uppst?mmer orgeln sina lofs?nger, och menniskorna h?r nedanf?re, som hwar s?ndag samlas h?r omkring kyrkan, komma hit blott f?r att tillbedja mig. Ja det ?r wisst, att en stor, en m?ktig, en h?gst f?rn?m tupp ?r jag."

Men f?rn?mt folk har stundom r?tt ledsamt, och det hade ochs? kyrktuppen. Flyga kunde han inte, arbeta wille han inte och ?ta beh?fde han inte. Det war ej utan, att han ju ibland med en wiss afund betraktade prostens h?ns, som n?gong?ng trippade ?nda fram till tornfoten och krafsade s? beh?ndigt upp sanden och plockade sig ett och annat korn.

En dag h?nde sig att en kr?ka r?kade flyga ?fwer kyrkan n?ra f?rbi kyrktuppen, som satt der fnurrig och tw?r och f?rargade sig ?fwer att n?gon understod sig flyga n?stan likas? h?gt som han behagade sitta.

"Qua! qua! skrek kr?kan, hur st?r till, tupp?"

"Hwad ang?r det dig? sn?ste tuppen. Jag tycker du ?tminstone kunde kalla mig Ers Excellens."

"Hjertans hjerna, skrattade kr?kan. Men s? s?g mig, blir det inte i l?ngden tr?kigt f?r Ers Excellens att sitta s? der ensam och g?ra ingenting. Jag tycker Ers Excellens skulle gifta sig."

"Jag gifta mig? sade kyrktuppen. Hwar skulle jag finna n?gon h?na s? h?g och f?rn?m, att jag utan skada f?r min rang kunde fria?"

"Ers Excellens har r?tt, en s?dan finns ej i hela werlden. Men ?tminstone borde Ers Excellens ta sig n?got arbete f?r h?nder. S?dant f?rkortar tiden och g?r att man blir glad till sinnes som en spelman."

"Arbete? fnurrade tuppen och s?g p? kr?kan med mycket f?rakt. Stort och f?rn?mt folk brukar aldrig arbeta. Det passar sig inte."

"?h?, t?nkte kr?kan wid sig sjelf n?r hon fl?g bort, du har ej mycket sett dig omkring i werlden, k?ra tupp, s? h?gt du ?n sitter. Jag wet r?tt w?l att h?gtuppsatt folk ofta har mera arbete och bekymmer ?n de som ?ro l?gre. Men s?dana der dumdryga kaxar, som kyrktuppen der, tro f?rn?mheten best? deruti att man ej g?r Guds skapade grand, utan sitter stocklat och l?ter andra passa upp sig och har hjertans ledsamt. Det syns ochs? att kyrktuppen ?r flera hundra ?r gammal och t?nker s? som man t?nkte i hans ungdomstid, ty nu begriper man b?ttre ?n f?rr att alla warelser p? jorden m?ste arbeta och wara flitiga, om de wilja wara lyckliga och n?jda. Det f?rst?r inte tuppen, utan f?r det han ?r s? genomlat, s? s?ger han: det passar sig ej f?r mig att arbeta."

Och s? war det werkligen som kr?kan trodde. Tuppen war lat och h?gf?rdig, det war hela saken. I flera hundra ?r hade han suttit deruppe p? tornspetsen och ej gjort str? i kors, ej eng?ng s? mycket som galat; ja han war s? lat, att han ej r?rt sig ur fl?cken p? alla de hundra ?ren; d? kan man t?nka huru genompiskadt lat han war. Han hade nu riktigt beh?ft sig en risbastu. Men wi f? w?l h?ra huru det gick med honom.

En wacker dag, n?r kyrktuppen som wanligt satt och stirrade ut i himlens bl? och s?g mycket menande ut, fast?n han t?nkte just ingenting, s?g han med f?rundran en stor hop folk nedanf?r kyrkan. Hwad kan det wara? t?nkte han, det ?r ju ingen s?ndag i dag. Snart nog fick han ochs? se hwad det war.

Det war en lindansare, som hade sp?nnt upp ett t?g emellan kyrktornet och klockstapeln och p? det t?get hoppade en liten gosse och en liten flicka och dansade mot hwarandra och gjorde f?runderliga sw?ngningar. Jas?, t?nkte tuppen, war det inte annat? hwad bryr jag mig om s?dant pjoller?

Men r?tt som det war, kastade den lilla lindansaren en sl?ngkyss ?t folket och s? for han af som en katt uppf?r kyrktornet, ty der woro af gammalt jernpinnar inslagna i w?ggen, den ena ofwanf?r den andra. Upp efter jernpinnarne klef nu den lilla gossen och kom allt h?gre och h?gre; till slut war han n?ra tuppen. ?h?, t?nkte tuppen och s?g himmelsskriande arg ut.

Men gossen l?t sig inte f?rtryta, utan ett tu tre war han med ett spr?ng upp p? tuppens rygg och satte sig att rida och h?ll sig fast med h?nderna wid tuppens hals. Hopp f?la! sade han.

D? skall man tro att tuppen gjorde stora ?gon och fann sig grufweligen f?rn?rmad, der han satt i sin h?gf?rd och trodde att ingen i hela werlden war hans like, och nu satt der en n?swis pojkbytinge p? hans rygg och ropade: hopp, f?la! hopp, f?la!

F?rst w?ntade han att hela kyrkan skulle ramla af f?rundran ?fwer en s?dan of?rsk?mdhet. Men n?r ingenting blef af, b?rjade tuppen wrida och sw?nga sig ?t alla w?derstreck i sin stora f?r?dmjukelse, ty hwad skulle han g?ra? Han hade ju warit s? lat att han hwarken l?rt flyga eller gala, derf?re fick han nu sitta tyst och stilla och t?la den kn?cken som hans h?gf?rd fick, n?r gossen red p? hans rygg och ropade: hopp, f?la! hopp, f?la! Jo jo, det g?r s?, n?r man ?r lat och h?gf?rdig, s? r?kar man till sist illa ut h?r i werlden.

Nu, som sagdt, satt kyrktuppen der p? samma tornspets i flera hundrade ?r och w?ntade allt att n?gon owanlig lycka ?nd? till slut skulle wederfaras honom f?r hans stora f?rn?mhets skull. Kanske w?ntade han att, der han satt, bli f?rgylld med klaraste gull och skina som solen, eller trodde han att han en dag skulle bli utropad till hela jordens stortuppsultan. Alltnog, han w?ntade och w?ntade, men aldrig kom den stora lyckan.

Huru l?nge han nu w?ntade, s? blef han dock p? sistone mycket gammal och murken, s? att den ena tr?dbiten efter den andra f?ll af honom n?r det bl?ste. En dag n?r det war en stark storm, kom en w?derpust farande ?fwer kyrkan och bl?ste bort tuppen fr?n tornspiran och f?rde honom genom luften med sig till sj?n. Der fick nu tuppen, wimmelkantig som han war, f?r allrasista g?ngen ?ngra att han ej l?rt sig flyga och gala, ty hade han kunnat det, s? hade han ej bl?st i sj?n, utan i st?llet flugit p? r?dstugutaket och satt sig att gala der, s? att magistraten och hela staden f?rundrat sig. Men nu bl?ste han i sj?n och dref der omkring med w?gorna, tills han kastades upp p? en strand och blef der liggande.

Och p? stranden war en liten stuga och i den lilla stugan bodde en gammal gumma, som hade en gosse och en flicka. Och gossen och flickan lekte en g?ng p? stranden och hittade der den stackars gamla kyrktuppen, som nu war mycket bedr?flig att se, ty w?gorna hade bortsk?ljt m?lningen af honom och han hade skubbats mot stenarna, s? att han war utan b?de n?bb och stjert. D? sade barnen: "se der f? wi oss en pr?ktig kr?kskr?mma, efter mamma klagar att kr?kor och sparfwar ?ta upp hennes s?dda ?rter. Kom, l?t oss ta ett t?g och hala honom upp i ?rtlandet."

Och s? blef d? kyrktuppen p? sina gamla dagar satt till en kr?kskr?mma i en gammal gummas ?rtland, i st?llet f?r att bli f?rgylld och utropas till hela werldens stortuppsultan. Och n?r d? samma kr?ka, som eng?ng i hans w?lmaktsdagar kallat honom Ers Excellens, kom flygande till ?rtlandet en dag, k?nde hon igen sin gamla w?n och ropade s? h?gt att alla kr?kor i hela nejden h?rde det: "se p? Hans Excellens kyrktuppen, som nedl?tit sig att bli en simpel kr?kskr?mma! jo jo, h?gmod g?r f?r fall."

Men en gammal kr?ka, som satt n?ra intill p? en g?rdsg?rdsst?r, bannade den andra och sade: "m? wara att tuppen warit h?gf?rdig och lat och att det derf?re g?tt honom illa, men nu ?r han gammal och olycklig, och den gamla och olyckliga f?r man aldrig f?rsm?da, ?fwen om han skulle ha gjort illa i sina unga dar. Det kan ingen weta huru det g?r med en sjelf p? ?lderdomen."

Det allt h?rde den gamla kyrktuppen. Men han kunde ej swara dem ett ord, ty han war utan n?bb.

Torne? heter den stad, som ligger h?gst upp i norden af Finland wid mynningen af en stor och wacker flod, som kallas precis som staden Torne-?. Det wore w?l ej alldeles riktigt att kalla Torne? en stor stad, ty i Finland har man nog st?rre, men s?kert ?r emellertid, att der finnes en kyrka och en skola och en borgm?stare och en fiskal, alldeles som i stora st?der. I elfwen f?ngas m?nga stora laxar, som saltas i tunnor och f?ras l?ngt bort f?r att sedan ?tas med spenat eller lagas till laxl?da. Och n?gra mil norrom Torne? ligger berget Awasaxa, der man f?r se solen om midsommarnatten klockan 12 och dit fara den tiden m?nga resande, som skrifwa sina namn i berget och ?ta smultron och mj?lk samt filbunke i bondstugorna.

I Torne? bodde f?r l?nga tider sedan en rik k?pman, som hette Pehr och wanligen kallades Tuna Pehr, efter han war hemma fr?n Tuna socken i Swerige. Han war s? rik, att han ensam ?gde alla stadens skepp och h?lften af alla g?rdar i staden, och n?r kungen eng?ng kom till Torne?, f?r att se midnattssolen, undf?gnades han af Tuna Pehr med 12 r?tter mat, som alla woro gjorda af lax, och efter det d? war kyligt w?der om midsommaren, l?t Pehr elda i kungens rum med en brasa af idel kanel. Ja han war s? rik, att han l?t g?ra alla g?ngjern i sitt hus af silfwer och drack hwarje afton ett halfstop ?l ur en guldkanna med sex diamanter p? locket. ?fwen hade han i sitt stall fyra tama bj?rnar, hwilka hwarochen fingo ett lefwande lam till mat om dagen.

Men som nu menniskan aldrig f?r nog, om hon ?n ?gde hela werldens skatter, s? tyckte Pehr, att han, som war s? rik, borde bli ?nnu dubbelt rikare. Och han l?t derf?re efterskicka en ryktbar trollkarl fr?n Lappland och fr?gade honom, under l?fte om stor wederg?llning, om r?d, huru han inom kort tid skulle f?rw?rfwa dubbelt s? mycket som han nu ?gde. Trollkarlen str?k sig om sitt sk?gg, tog sig en sup och menade att saken w?l t?lde att fundera upp?. Och sedan han begrundat den saken i sju ?r och i sin tur r?dfr?gat b?de andarna i luften, trollen i bergen och de d?da i kyrkog?rdarna, infann han sig en dag med f?ljande besked:

Jag skall s?ga eder, fader Pehr, -- ty p? den tiden buro endast adelsm?n herretitel -- jag skall s?ga eder, att ni drifwer eder handel i alldeles f?r liten skala. H?r har ni edra sju fartyg, som ?rligen f?ra ut n?gra fattiga tunnor tj?ra och h?mta hem n?gra el?ndiga tunnor salt, hwarp? ni f?rtjenar n?gra tusen riksdaler i sender. Men om ni hade ett stort skepp, som ensamt lastade s? mycket som 100 andra skepp, s? skulle ni p? en g?ng winna mer ?n 100 g?nger s? mycket, som h?rintills; begrep ni det, fader Pehr?

H?h?, sade Pehr, hwad jag det begriper, men f?r att hitta p? det, beh?fwer man ej wara n?gon trollkarl. Det ?r allt godt och w?l, k?re w?n, men hwar i alla dagar skall jag taga wirke till ett s?dant skepp och manskap, som bygger det?

Det skall blifwa min sak, swarade trollkarlen. Jag ?r ej f?r ro skull hundra wintrar gammal, jag har l?rt min konst af filfrassen p? fj?llen. Tag hit hundratusen riksdaler att b?rja med och bygg f?rdigt ett lagom skeppswarf wid hafwet, s? skall jag h?mta er manskap och wirke n?sta winter.

Men om du bedrar mig? sade Tuna Pehr.

Jag sw?r wid mitt sk?gg och wid alla sju bj?rnknotorna i mitt b?lte, sade trollkarlen.

N?w?l, d? tror jag dig, sade k?pmannen.

Tuna Pehr gaf d? pengarna som beg?rdes och byggde sig ett gr?seligt stort skeppswarf ute wid kusten, der hafwet war djupast. Och n?sta winter kom riktigt trollkarlen med m?nga hundrade foror af det allragr?fsta furuwirke man n?nsin sett, s?dant som wexer p? Kuusamo fj?ll och i Paldamo ?demarker, och furorna, som dertill f?lldes, woro icke stort yngre ?n syndafloden. Det war en f?runderlig transport: i st?llet f?r h?star, sp?ndes f?r hwar sl?de tw? w?ldiga bj?rnar, som murrade och brummade, s? att allt folk i Torne? stad tog med f?rskr?ckelse till flykten. Och bredwid lassen gingo m?n af det gamla Qw?nerfolket som bodde p? fj?llen och i ?demarkerna samt woro ett par hufwuden h?gre ?n andra menniskor. De buro kring axlarna bj?rnhudar och f?r resten idel ludna kl?der af renskinn; i h?nderna h?llo de f?rf?rliga slagyxor och woro till p?seendet s? bistre, att alla kristna menniskor lupo till skogs f?r dem. Ty icke utan grund p?stod folket, att desse m?n woro od?pte hedningar, och p? presternes fr?gor, till hwilka f?rsamlingar de h?rde, swarade skogsm?nnen h?nleende: till Susila kapell af Karhula socken; l?tandes dermed f?rst?, att deras hembygd war i bj?rnars och wargars land.

Emellertid byggdes nu med detta wirke och detta arbetsfolk det allrast?rsta skepp, som n?gonsin i werlden funnits och hwars make w?l aldrig kommer att byggas mer, sedan Qw?nerfolket d?tt ut eller krumpit ihop till wexten, p? samma g?ng som deras j?tteskogar. Det skeppet war s? stort, att dess akter stod wid Torne? och f?ren r?ckte ?nda till NyCarleby, och bogspr?tet med dess tacklage nedslog skogarna i Tawastland, n?r stammen w?ndes dit?t. Det hade tre m?ster och mellan hwar mast war s? l?ngt, att swalan, som dock ?r en af de snabbaste foglar, beh?fde en dag, f?r att flyga fr?n den ena masten till den andra. Och s? h?ga woro m?sterna, att n?r en liten skeppspojke skickades att klifwa upp i storm?rsen, m?rkte man till sin f?rundran, att han war en gammal gr?h?rsman n?r han kom ned igen. Till bes?ttning p? fartyget utwaldes tw?tusen raska matroser, som hwar dag tillsammans f?rt?rde 100 pund ?rter och 1000 fat gr?t, och i hwarje block fanns en krog, der manskapet kunde taga sig till b?sta i elakt w?der. Men det w?rsta war, att n?r det ofantliga skeppet skulle w?nda, m?ste en kurir i tre weckor rida i sporrstr?ck fr?n den ena wanten till den andra, ropande med full hals, s? att han war p? w?g att mista andan: klart att w?nda! ro'r i le!

Sagan ber?ttar icke huru det gick till att f? skeppet p? flott watten; man wet allenast att det hette ?Rephanut?. Och trollkarlen, som war dess upphofsman, signade Rephanut med hwarjehanda konster, s? att hwarken eld, luft eller watten skulle f?rorsaka dess underg?ng. S? ?terstod d? blott att anskaffa en kapten, som skulle f?ra fartyget, och f?rdenskull l?t rederiet i alla Finlands och Sweriges st?der kung?ra, att hwilken skeppare som kunde p? 18 mils afst?nd se hwad r?dstuguklockan war i Torne? och med sin ropare ?fwerr?sta 10 forsars d?n, den skulle mot kungliga wilkor antagas till kapten ombord p? Rephanut. Der kommo d? b?de fr?n wester och s?der en stor m?ngd s?kande, men ingen kunde fullg?ra profwen, s? att man redan b?rjade misstr?sta om man alls skulle f? n?gon. Tuna Pehr war d? i ber?d att antaga trollkarlen till skeppare, men denne swarade: nej jag tackar ?dmjukast, jag har en ofantlig respekt f?r salt watten; finge jag helst segla i rhum eller br?nwin, s? kunde det h?nda att jag l?t ?fwertala mig.

Fotnot 1:

?Rephanut? ?r icke annat ?n ?Tuna Pehr? med omw?nda bokst?fwer och ett h litet omflyttadt. Det war en egen sorts h?gf?rd hos Tuna Pehr, att p? det s?ttet skicka sitt namn bakfram ut i werlden.

?ndtligen kom der en liten karl fr?n N?dendal, icke ?fwer tw? alnar l?ng, flintskallig, hjulbent och kostelig att se upp?. Denne mannen st?llde sig p? kyrktrappan i Limingo, som ligger 18 mil s?der om Torne?, och n?r man fr?gade honom hwad Torne?-klockan war, swarade han: w?nta litet, 12 mil h?rifr?n flyger en skock af 68 g?ss mellan klockan och mig. -- Och n?r de woro flugna, sade han: klockan ?r precis 21 1/2 minuter ?fwer 10; men det ?r of?rswarligt af magistraten att ej l?ta sopa bort spindelw?fwen fr?n timwisaren, der surra 2 getingar, 11 flugor och 39 krankar, hwaribland 14 med l?nga ben och de ?friga med korta. N?r man underr?ttat sig att s? werkligen war, f?rde man karlen p? en klippa i ?mm? stora fall wid Kajana och l?t honom ropa ?t forskarlarne, som stakade uppf?r Merikoski strax inwid Ule?borg, att de skulle h?mta ?t honom den st?rsta lax, som f?ngades i Turka pata. Wid det han d? ropade s? att det skalf i elfstr?nderna, w?nde sig allt folket i 120 forsb?tar l?ngs hela elfwens str?ckning om och fr?gade: m?nne ?skan g?r i Lappland? -- S? blef d? den lille karlen antagen till skeppare p? Rephanut och fick i m?nadshyra s? mycket som en hel sockens kronoskatt, hwilket f?r ?ret utgjorde wid pass s? mycket som kungen den tiden hade i skatt af hela Ule? l?n och det landet Kajanien.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet