Read Ebook: Motion Picture Directing: The Facts and Theories of the Newest Art by Milne Peter

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1154 lines and 49535 words, and 24 pages

Det l?g n?got r?rande i den gamlas s?tt att s?ga bitterheter; hon var en mild kvinna, ty hon hade haft pr?vningar.

Det blev f?rst?mning och f?ljaktligen tr?kigt, man tr?ffades visserligen om kv?llen och h?rde huru n?gra sonater hasplades upp; man tummade b?cker och v?nde ut och in p? ett fotografialbum; alla ville f?r den goda gummans skull sitta kvar s? l?nge som m?jligt och ingen hade mod eller hj?rta att bryta upp, s? att f?r f?rsta g?ngen hon sj?lv m?ste ta initiativet och s?ga godnatt.

Det var under den natten som den avgrundstanken uppstod i den gamlas hj?rna, att det icke var gott att de unga m?nnen voro allena -- och hon annonserade!

Vid soup?n fattades ingen och icke efter heller! Men sedan h?lls en ?verl?ggning, som r?ckte till gryningen, huru man skulle roa de unga damerna. Man skulle arbeta p? sektioner. Sektionen A. skulle arrangera k?lk?kning, B. skriva pj?s och g?ra s?llskapsspektakel att vara i ordning till prostinnans terminsbal o. s. v. Alla hade f?rlora huvudet -- utom pastorn.

Man var nu i f?rsta dagarna av november. Terminen ans?gs sk?md!

Wirapartiet gick s?nder! Man repeterade pj?ser, man levde i sus och dus, man gav varandra hemliga f?rtroenden, och omsider uppt?ckte v?r hj?lte en dag till sin fasa, att han var k?r!

Han kunde icke b?ra sin f?rtvivlan utan m?ste ?ppna sitt hj?rta f?r kamraten till h?ger i farstun.

Denne avh?rde hans bek?nnelse med ett underligt leende, likgiltigt, medlidsamt. Slutligen fr?gade han:

-- I vem?

-- Den blonda!

-- Det ?r jag med!

Man beklagade varandra och tr?stade varandra, man besl?t att genom arbete och flit sl? bort den f?rh?rjande pl?gan, ja han ville nu strax g? p? f?rel?sningen, men skulle f?rst g? upp efter sitt kollegium, som han gl?mt i f?rmaket. Kamraten s?kte f?rg?ves avstyra detta okloka f?retag.

Med darrande steg gick han upp i v?ningen, stannade utanf?r f?rmaksd?rren, knackade och skulle fr?ga om han v?gade st?ra damerna.

Fem mansr?ster svarade med ett enh?lligt:

-- Stig in!

P? golvet stod en syb?ge; omkring densamma sutto fem kamrater och sydde botten p? ett tapisseri; bredvid satt prostinnan med flickorna och nystade silke!

Medan han grubblade, handlade de fem!

Men han var uppfinningsrik. Han visste att prostinnan gick till torget varje morgon kl. 8. Han misst?nkte att flickorna gingo med f?r att l?ra sig. Vad hindrade honom att g? samma v?g? Intet!

Han st?ller sig i porten och vaktar. Mycket riktigt, d?r kommer prostinnan och flickorna, ?tf?ljda av de tre; de tv? andra hade f?rsovit sig!

-- Nej se, ?r herr... uppe s? tidigt!

Han var genomsk?dad! ?terstod endast att sl? det stora slaget!

Han bj?d prostinnan och flickorna p? sin nations bal, till vilken inga fr?mlingar ?gde tilltr?de. Nu hade han henne i f?llan, och kamraterna, han visste icke s?kert huru m?nga, skulle g? utanf?r p? gatan och avundsjukt blicka upp till de upplysta f?nstren. Det var ljuvt.

I gl?djen g?r han p? en festmiddag, dricker f?r mycket vin och kommer f?r sent till balen! I sin segervisshet hade han underl?tit att bjuda upp. F?ljden: att ingen dans fanns kvar ?t honom, att damerna voro st?tta och att han m?ste g? f?re soup?n!

De fem, som mycket riktigt patrullerat utanf?r, erbj?do honom v?lvilligt sina armar, men han f?rkastade anbudet och begav sig ut p? vandring, f?rtvivlad och med d?dstankar. Han bes?kte kyrkog?rden, han gick p? stenmuren utmed landsv?gen fr?n Fj?rdingstull utan att lyckas bryta halsen av sig, han unders?kte dikena nedanf?r Rackarn?bben, tills han f?rlorade minnet och vaknade vid -- s?ng.

Han l?g i en sn?driva utanf?r sin bostad; det lyste i fruntimrens f?nster och bredvid honom stodo de fem och g?vo serenad!

F?rsta dagarna i december rappellerades sonen och anmanades av fadern att skriva in sig i Generaltullstyrelsen.

Fjorton dagar f?re jul friade pastorn till den blonda och fick nej!

Och de fem, de fortsatte!

Ensittaren.

Han s?kte aldrig n?gon, syntes aldrig ute och var mycket sv?r att tr?ffa. Han bodde vid kyrkog?rden i tv? rum och troligen k?k, det fick man aldrig reda p?.

P? hans tamburd?rr, som var f?rsedd med en mattslipad glasruta stod ett otvetydigt anslag: >>Tr?ffas endast till kl. 7 f. m.>>

Ringde man p?, ?ppnades en helt annan d?rr i f?rstugan och en ondsint ?ldre kvinna stack ut huvudet och fr?gade: Vem ?r det? Svarade man d? icke genast h?vligt med sitt namn och sin nation, st?ngdes d?rren f?r evigt. Envisades man med att ringa, tystnade klockan snart av sig sj?lv, eller av n?gon annan.

Kom man d?remot in, s?g man sig f?rst i ett naturaliekabinett, med herbarier, uppstoppade f?glar, insektsl?dor och akvarier; senare i ett f?rmakslikt studerrum, som bar sp?r av en halvf?rg?ngen lyx. R?da schagg-emmor, broderade mattor, n?tta kuddar med tapisseris?m, oljef?rgstavlor p? v?ggarna, till och med en gammal flaml?ndare av k?nt namn; ett vackert bibliotek, ett dyrbart mikroskop och ett staffli.

Fast?n gammal skolkamrat mottogs man av den tjugofyra?riga misantropen med en konventionell artighet, blandad med misstroende och ovilja.

-- F?rl?t att jag fr?gar, men har du galoscher? F?r jag besv?ra bror att torka av sig i tamburen, det ?r nyskurat och...

Det var alltid nyskurat!

Han tog fram en cigarrl?da.

-- Tack, r?ker du inte sj?lv?

-- Nej, aldrig!

-- ?! Men d? skall inte jag f?rst?ra dina gardiner!

-- G?r ingenting, du kommer inte hit f?r att r?ka.

-- Du ?r bitter.

-- ?nej! Jag erinrar mig, f?rl?t mitt propos, min f?rsta termin. Jag k?nde mig ensam en g?ng och bad n?gra gamla v?nner fr?n skolan hem en kv?ll f?r att dricka ett glas punsch och r?ka en cigarr. De kommo och r?kte fulla mina b?da rum, f?rst?rde min skotska matta och v?snades i trapporna. F?ljande dag kommo de igen och hade en kortlek med sig; dagen d?rp? ?ter, men d? hade de druckit ur punschen och r?kt upp cigarrerna.

-- Du skulle ha visat ut dem!

-- Det beh?vdes ej! De kommo aldrig igen!

Visiterna voro alltid stela; han talade endast om v?rt gemensamma studium.

Jag ville g?rna komma honom n?rmare, men det lyckades ej; jag ville ha hans historia, men han gav den ej. Kamraterna sa, att han inte hade n?gon historia, att han var en gammal egoist, som aldrig l?nade ut penningar, att man aldrig visste n?r han fick rekommenderat, ty det stod ej p? kartorna, att han levde p? r?ntor och var fader- och moderl?s, att han var en odr?glig m?nniska.

De grinade ?t honom, n?r de s?go hans bredskyggiga hatt bakom tallarna i kronoparken, d?r han gick och tog arachnider, de grinade ?t honom n?r de genom f?nstret s?go honom vid sitt skrivbord lutad ?ver mikroskopet, de grinade slutligen ?t honom n?r helst han syntes ute och gick till posten, ty han hade stor korrespondens, de grinade som man g?r ?t det man inte f?rst?r.

Han var otillg?nglig, hemlighetsfull, kall, h?rd.

Om man ber?ttade honom ett d?dsfall, sade han: gudskelov; om ett barns f?delse: stackars barn, och om en f?rlovning: infamt! Han s?g allting genom mikroskop.

En afton gick jag f?rbi hans f?nster ?t kyrkog?rdsgatan; rullgardinerna voro ej f?llda och lampan brann klart d?rinne. Mitt i rummet stod han och r?kte en cigarr. Han r?kte, han som aldrig r?kte.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet