Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Helena Nybloms Sagor by Nyblom Helena
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 1404 lines and 40610 words, and 29 pages
HELENA NYBLOMS SAGOR
F?RSTA SAMLINGEN
ANDRA UPPLAGAN
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS F?RLAG
STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1907
Han som f?rsvor sig.
Det var en g?ng en yngling som hette Walter. Han hade bara lust till en sak, och det var att spela fiol, men det gjorde han ocks? b?ttre ?n alla andra.
S? satt han en dag i sin fars g?rd och st?mde fiolen, och s? t?nkte han:
>>Nu st?ller jag mig utanf?r min mors d?rr och d?r spelar jag s? vackert och s? blidt, att hon f?rst?r hur h?gt jag ?lskar henne.>>
Och s? b?rjade han spela allt det mjukaste och b?sta, han visste, af sitt hj?rtas ?fverfl?d. Men d? ?ppnade en tj?nstflicka d?rren p? gl?nt och hviskade: >>Ge dig genast i v?g! Mor skall sofva!>>
>>S? dum jag var!>> t?nkte gossen. >>Det kunde jag v?l ha f?rst?tt, att inte skulle jag h?lla p? att spela n?r mor ska sofva.>>
S? gick han bort till andra ?ndan af huset och st?llde sig utanf?r sin fars d?rr.
>>Nu ska jag spela s? morskt och frimodigt,>> sade han till sig sj?lf, >>att far ska bli glad och komma att tro p? mig.>> Och s? b?rjade han med de k?ckaste tag ?fver fiolen, s? det sj?ng i v?ggarna.
Men genast ?ppnade en tj?nare d?rren till faderns rum och sade:
>>G? din v?g! Far skall arbeta.>>
>>Jas?!>> sade gossen till sig sj?lf. >>Det borde jag v?l ha t?nkt, att inte g?r det an att spela n?r far ska arbeta!>> Och s? gick han bort ifr?n g?rden.
Han gick genom susande skogar och blommande ?ngar, ?fver h?ga berg och djupa dalar, och s? kom han till en stor stad.
>>Nu ska jag v?l spela f?r dem h?r i staden, s? de kunna t?nka sig allt det vackra, jag sett p? v?gen,>> sade han till sig sj?lf och s? st?llde han sig vid ett gath?rn och spelade. Men alla som gingo f?rbi hade s? rasande br?dt och inte alls tid att stanna och lyssna till hans spel; slutligen kom en man med en stor k?pp och en silfvertr?ns om hatten och lade handen p? hans axel.
>>H?r f?r ingen spela p? gatan!>> sade han. >>Sluta genast upp, annars tar polisen dig!>> -- Ja, d? fick han ju sluta. Men s? fick han veta, att det om kv?llen skulle bli stor fest p? r?dhuset, och d?r skulle spelas till dans. D? gick han och bad, att han ocks? skulle f? spela med p? sin fiol.
>>? ja, ?en? mer eller mindre kan ju g?ra detsamma,>> svarade man honom, och s? fick han lof att vara med p? kv?llen.
Man hade prydt den stora r?dhussalen s? fint med gr?na kransar och r?da pioner och fladdrande band, och under taket sv?ngde kronor af tunnband, omvirade med l?f, i hvilka hundra vaxljus str?lade. Men i salen visade sig all stadens finaste ungdom. Hand i hand kommo de f?r att dansa. Gossarna voro kl?dda i kn?byxor och l?nga spetsiga skor. De buro korta kappor ?fver axlarna och ringar p? fingrarna. De unga jungfrurna voro i sammet och siden, breda ?fver l?nderna och tjocka ?fver magen, med feta, hvita h?nder och sl?tkammadt gyllene h?r. De voro hvita och r?da som smultron med gr?dde, och hade p?rlor i ?ronen och p? br?stet. Och de unga flickorna och de unga gossarna dansade hand i hand, ibland tv? och tv?, ibland i l?nga rader och i stora ringar, fram och ?ter p? det bonade golfvet.
Kring v?ggarna sutto m?drarna och pratade och kacklade som h?ns i en h?nsg?rd, men i rummet bredvid sutto f?derna och drucko ?l och renskt vin och skreko och skr?lade som om fienden hade kommit i landet.
Ja, ?det? var ett gille!
Musikanterna handterade sina instrument med st?rsta fart och kl?m, men ju klarare trumpeterna smattrade och ju raskare fiolerna arbetade, desto h?gre pratade och skrattade alla m?nniskor i danssalen. Det var som om de ville visa, att de alldeles kunde ?fverr?sta musiken.
Walter kunde d? rakt inte tycka det vara n?gon gl?dje att st? och spela f?r ?det? s?llskapet. Men s? bad han anf?raren f?r musiken, att han skulle f? lof att spela n?got vackert n?r de hvilade mellan danserna.
>>Ja, kan det roa dig, s? var s? god!>> sade mannen, och d? det nu f?r en stund blef tomt p? golfvet i danssalen och alla hade satt sig till hvila p? b?nkarna l?ngs v?ggarna, s? steg Walter fram, lyfte sin fiol och b?rjade spela. Han tyckte, att det liksom l?g k?rlek i luften. H?r voro s? m?nga vackra flickor och s? m?nga st?tliga unga m?n, som m?h?nda nog skulle ha lust att s?ga hvarandra hvad deras hj?rtan t?nkte p?, men inte hade mod d?rtill. Nu ville Walter l?ta dem h?ra huru ett ?lskande hj?rta talar, och han b?rjade sjunga s? varmt och s? ?mt p? sin fiol, att han sj?lf fick t?rar i ?gonen. Ett ?gonblick spetsade man ?ronen nere i salen, men s? b?rjade man tala dubbelt s? h?gt som f?rut, och efter en stund ropade den f?rn?msta dans?ren:
>>Nu ?r det nog med de d?r klagovisorna. L?t oss nu f? en 'Allemagne'!>>
Ja, d? fick Walter ju sluta tv?rt och ?ter b?rja dansmusiken med de andra. Men d? han p? morgonsidan gick bort fr?n dansgillet, s? t?nkte han:
>>S? dum jag kunde vara att tro, att alla de d?r kalla och stolta m?nniskorna skulle bry sig om min musik! Nej, nu g?r jag ut p? landet och spelar f?r b?nderna. Det ?r folk som ha hj?rtat p? r?tta st?llet,>> och s? gick han ut?t landsv?gen. Fram p? kv?llen kom han till en bondg?rd, d?r m?nga m?nniskor voro f?rsamlade. Karlar och flickor, som kommit hem fr?n h?sk?rden, hade just slutat kv?llsvarden. Nu sutto de p? trappan och omkring brunnen i gladt samspr?k med hvarandra. Husbonden och husmodern stodo i d?rren och tillkastade d? och d? tj?nstfolket ett uppmuntrande ord.
En af gossarna, som fick ?ga p? Walter, ropade till honom:
>>Kom hit, spelman, och spela oss ett stycke!>>
Walter blef s? glad. >>Det var det jag t?nkte!>> sade han till sig sj?lf. >>Det ?r s?dant folk, som har hj?rta f?r musiken.>> Och han skyndade in p? g?rden.
Han b?rjade spela en gammal folkvisa, en af dem som ingen har gjort, men som hela v?rlden k?nner. Den var s? underligt vacker med klang af bergsb?ckar och skogssus och plaskande v?gor.
Men knappast hade han spelat ett par takter, f?rr?n en af flickorna b?rjade sjunga d?rtill. Hon hade en h?g, sk?rande r?st. Strax d?rp? f?ll en gossr?st in. Det var en djup bas, som rullade s? besynnerligt p? tonerna. Och nu b?rjade ett par andra r?ster. De sj?ngo just inte s? vidare rent. Efter en stund sj?ngo alla med, flickor och gossar, h?ga och djupa r?ster, hvar p? sitt s?tt. Det var ett riktigt b?lande. Walter kunde inte s? mycket som h?ra sin egen fiol. Han upph?rde att spela och l?t de andra sjunga visan ut. Men nu hade de kommit i farten och ville hafva mera.
En beg?rde en glad, en annan en sorglig visa. Alla ropade i munnen p? hvarandra: >>Om han ?nd? kunde spela visan, som Jakob spelar s? bra!>> sade en.
>>Eller den, som gamle spelmannen gaf oss i fjol. ?Det? var en karl till att spela!>> sade en annan; och de refvo och sleto i Walter fr?n alla sidor. Men genast han b?rjade en visa, b?rjade ocks? alla skr?la igen. D? lade han ner fiolen.
>>Hvad beh?fver ni spelman till?>> sade han. >>Ni reder er ju allra b?st utan>> -- och s? gick han.
>>Ack s? dum jag kunde vara att tro, att b?nder och bondt?ser skulle vilja h?ra p? mig!>> sade han till sig sj?lf medan han vandrade ut i natten.
N?sta morgon kom han till stora hagar och ?ngar. D?r l?go f?ren i solskenet och l?to sig sommarens blommor v?l smaka, och Walter satte sig hos dem p? en stubbe.
>>M?nniskorna ?' s? konstiga,>> t?nkte han. >>De vilja inte h?ra p? mitt spel. Nu ska jag spela f?r er, sn?lla, tysta djur,>> och s? b?rjade han en liten sakta och v?nlig melodi p? fiolen.
Men knappast hade han spelat litet, f?rr?n f?ren b?rjade fara ikring, som om han skulle ha velat g?ra dem n?got illa. De bl?ngde med sina gr?na ?gon och lyfte p? ?fverl?ppen, medan benen riktigt slogo slint under dem af bara ?ngest.
>>S?'na f?r I ?'!>> sade Walter och reste sig. >>Men hva ska I v?l egentligen kunna vara annat?>> och s? gick han.
>>Jag tror att m?nniskor och djur ?' lika dumma!>> sade han f?r sig sj?lf. >>Inte ska man v?nta sig n?got af ?dem?. Men den vackra naturen! Det ?r en annan sak! Alla I sk?na, vajande bj?rkar och alla I sakta porlande k?llor! I skolen f?rst? mig. Och nu bryr jag mig bara om att spela f?r er!>>
S? b?rjade Walter spela de ljufvaste l?tar han kunde locka ur fiolen. Men han hade inte spelat l?nge f?rr?n alla bj?rkarna b?rjade hviska till hvarandra. Och de tisslade och tasslade och fnissade och prasslade, s? Walter mycket v?l f?rstod, att nu passade de p? medan han spelade att s?ga hvarandra alla sina hemligheter. Och de glada k?llorna skrattade och jollrade och st?nkte droppar i ansiktet p? honom.
>>Ja, du spelar bra!>> ropade de med sina glada barnr?ster. >>Du spelar riktigt bra; men dina visor ?' s? korta, de ta genast slut. H?r p? oss! H?r p? oss! H?r p? ?den? melodin! Ser du, vi, ja vi sluta aldrig, vi!>> och s? pladdrade alla k?llorna och gurglade sig liksom f?r att bli ?nnu klarare i strupen. De hade inte alls tid att h?ra p? Walters fiol.
>>Det finns nog ingen p? hela jorden som vill h?ra p? mig,>> sade Walter och reste sig. >>Hvad ska det d? tj?na till att lefva. Jag tror jag g?r och h?nger mig!>> och s? gick han in emot den stora allvarsamma skogen. Men vid skogsbrynet satte han sig ned p? dikeskanten f?r att ?nnu en g?ng se ut ?fver denna vackra jord, som l?g och lyste under sommarhimlen, och d? fick han syn p? en man, som kom g?ende p? landsv?gen och som nalkades st?llet d?r han satt.
Det var en underlig karl. Han s?g ut som en afsigkommen fin kurre. Efter tidens sed bar han en stor, brun sl?ngkappa, som han hade kastat ?fver axeln p? ett f?rn?mt s?tt. P? hufvudet hade han en liten, r?d m?ssa, d?ri en l?ng h?gerfj?der satt och vippade i morgonluften. P? de l?nga, smala benen hade han nedhasade r?da strumpor, och p? f?tterna bar han l?nga, nedtrampade skor. Han gick raskt fram?t med en besynnerlig v?rdsl?s g?ng, medan han stack kn?na framf?r sig, och h?ll hufvudet b?jdt ?fver br?stet.
Walter satt och tittade efter honom.
>>Den d?r,>> t?nkte han, >>?r best?mdt en gammal afdankad hofman, som en g?ng sett b?ttre dar. Nu ska jag g?ra ?nnu ett f?rs?k! Om han st?r stilla och h?r p? mitt spel, s? ska jag tro, att det ?nnu finns n?got f?r mig h?r p? jorden att g?ra, men g?r han f?rbi utan att stanna -- ja, d? g?r jag och h?nger mig!>>
Add to tbrJar First Page Next Page