Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Helena Nybloms Sagor by Nyblom Helena
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 1404 lines and 40610 words, and 29 pages
>>Den d?r,>> t?nkte han, >>?r best?mdt en gammal afdankad hofman, som en g?ng sett b?ttre dar. Nu ska jag g?ra ?nnu ett f?rs?k! Om han st?r stilla och h?r p? mitt spel, s? ska jag tro, att det ?nnu finns n?got f?r mig h?r p? jorden att g?ra, men g?r han f?rbi utan att stanna -- ja, d? g?r jag och h?nger mig!>>
Och s? satte Walter fiolen under hakan och b?rjade spela. Han tog till det sv?raste och konstf?rdigaste stycke, som han n?nsin l?rt sig. Det hade dubbelgrepp och drillar och fl?g ibland upp p? de h?gsta toner, som kunna n?s p? fiolen.
>>Nu ska jag g?ra mitt allra, allra b?sta!>> t?nkte han och samlade hela sin kraft. Men medan han spelade, sneglade han ned?t landsv?gen f?r att se om den fr?mmande herrn skulle komma att g? f?rbi, eller om han m?jligtvis skulle bli st?ende och h?ra p? honom. Nu var han alldeles n?ra. Walters hj?rta slog h?gt, medan han arbetade med fiolen. Det s?g ut som om den fr?mmande herrn ville g? raskt f?rbi, men pl?tsligt stannade han, lade armarna i kors, lyfte hufvudet och s?g p? spelmannen. Walter hade suttit p? dikeskanten och spelat. Nu reste han sig och b?rjade med ny fart. Han tyckte sj?lf, att han aldrig spelat s? bra. Det sj?ng och tonade i fiolen, och till och med de dj?rfvaste spr?ng gingo som en dans.
Han slutade med en l?ng, l?ng drill, och s? l?t han fiolen sjunka och s?g p? den fr?mmande.
Den besynnerlige herrn stod och log. Men s? br?t han ut i ett h?gt, skallande skratt.
>>Det d?r tyckte du v?l att du gjorde riktigt ?fverd?digt bra?>> sade han med en h?nfull r?st.
Walter k?nde hur han blef r?d i hela ansiktet.
>>Kan du m?h?nda g?ra det b?ttre?>> fr?gade han med darrande r?st.
Den fr?mmande herrn svarade blott med en hvissling som tydligen ville s?ga: >>Jo, det ska du f? h?ra!>> och s? str?ckte han en l?ng, mager arm efter fiolen.
>>Men fy f?r hin, s? den ?r st?md!>> sade han med en h?g, sk?rande r?st. >>Den ?r ju alltf?r l?g!>> Och han satte fiolen mellan kn?na och b?rjade vrida p? skrufvarna.
>>Och str?ken sen! Den ?r ju ocks? slak som ett segel utan vind!>> Han b?rjade ocks? att sp?nna str?ken. Medan han h?ll p? d?rmed, satt Walter och s?g p? hans ansikte. Det var ett s?dant besynnerligt ansikte. I den smala pannan v?xte det m?rka, gr?spr?ngda h?ret ned i en spets. N?san var l?ng och smal och h?ngde ned ?fver munnen i en dj?rf kr?kning, och den l?nga munnen hade korta, sm? t?nder, som man s?g n?r han log. ?gonen voro dock de underligaste. Det var stora, svartgr?a ?gon med svarta ?gonfransar, men han knep dem best?ndigt ihop, s? de s?go ut som tv? l?nga, smala strimmor, i hvilkas midt pupillerna lyste som tv? gnistor. Medan Walter satt och s?g p? honom, tyckte han, att mannen hvarje minut ?ndrade utseende. I det ena ?gonblicket var han riktigt vacker, i det andra var han rent f?rbannadt ful. Och s? hade han s? ot?cka h?nder, l?nga, knotiga h?nder, p? hvilka alla fingrarna s?go ut som om de hade flera leder ?n vanliga m?nniskoh?nder, och slutade med tjocka klunsar i fingertopparna. Det var gr?sligt, s? han stod och vred och vred p? den arma fiolen. Men nu tycktes han ?ndtligen ha f?tt den i ordning.
>>Passa nu p?, min sparfunge!>> sade han till Walter, och satte instrumentet under hakan.
>>Nu ska du f? h?ra hur man ska spela fiol!>> och s? b?rjade han.
Vid allra f?rsta str?kdrag, som han gjorde ?fver fiolen, k?nde Walter det, som om n?gon slagit honom ?fver nacken med ett sp?. Han spratt till och satt spikrak och lyssnade. Var detta verkligen hans egen fiol?
Det str?mmade toner ur den som droppar fr?n en springbrunn, som v?gor fr?n en bergb?ck, som stormande hvirflar fr?n en fors. Det sprakade som tusen gnistor fr?n en hv?sande eld. Det skrattade och dansade och fl?g och yrde om hufvudet p? honom, s? han ryste i hela ryggen af fr?jd och fasa. Och best?ndigt steg det i kraft och m?ngfald. Det var som om hela luften sj?ng omkring honom. Det tr?ngde sig in p? hans hufvud och hans br?st, s? det svindlade f?r honom. Han h?ll sig fast i gr?set med b?da h?nderna, d?r han satt, och d? spelet slutade p? en h?g drill, som darrade ?fver hans hufvud som ett bl?nkande sv?rd, k?nde han det som om han skulle d?. Han satt likblek med b?da h?nderna fulla med afrifvet gr?s och stirrade p? den fr?mmande.
>>Tja! se ?s?? ska man spela!>> sade denne i upprymd ton.
>>Man skall veta, hvilken makt som finns i den h?r lilla tingesten!>> och han sv?ngde fiolen framf?r sig. Han tycktes ha blifvit i riktigt godt hum?r af att h?ra sig sj?lf spela.
>>Nu ska vi ta till n?got helt annat,>> sade han s?. >>Nu ska det bli k?rlek af. Nu ?r du sk?n jungfrun, som sitter d?r och glor i din jungfrubur, och jag ?r en hj?rtnupen ungersven, som ska spela henne ut genom f?nstret. H?r nu p?!>>
Han b?rjade med att skrapa ?fver alla str?ngar medan han jamade och tj?t som en katt, men pl?tsligt upph?rde han, lade b?gen s? sakta som luft ?fver str?ngarna, och s? b?rjade serenaden. Han spelade p? samma g?ng s?ngen och ackompanjemanget, och n?got s? ljuft och tjusande hade v?l Walter aldrig h?rt i hela sitt lif.
Det vaggade och snyftade i str?ngaspelet som suckar fr?n ett l?ngtande, bl?dande hj?rta, medan s?ngen sv?fvade som brinnande b?ner, ?n sakta hviskande, ?n stigande och sv?llande. Den slutade med tre suckar, den ena saktare ?n den andra, som liksom str?ko Walter ?fver kinden med smekande ?mhet. Han tog med handen till ansiktet och m?rkte att det simmade i t?rar.
>>Ja, ser du,>> sade spelmannen sakta och str?ckte ut str?ken emot Walter. >>H?r ha vi t?sen h?ngande p? b?gspetsen. Det gick som en dans!>> och s? skrattade han liksom inv?ndigt med ett besynnerligt doft skratt.
>>Du kan visst spela allt,>> sade Walter. Han kunde knappast tala.
>>Ja, det tror jag nog jag t?rs s?ga,>> svarade den fr?mmande. >>?r det n?got du s?rskildt kunde ha lust till?>>
>>Kan du spela s? d?r st?tligt och stort och bredt, s? det l?ter som gl?dje och festlighet?>> fr?gade Walter.
>>Det ska du genast f? h?ra,>> svarade spelmannen.
>>Nu ?r det allts? kejsaren som kommer! Vi se redan hans f?lje d?r l?ngt borta p? landsv?gen, och nu ska vi ta emot honom med triumfmarschen.>>
Han drog ett par stora ackorder ?fver alla str?ngarna. Det l?t som om trumpeter och horn hade bl?st fanfarer. Och s? b?rjade triumfmarschen. Den b?rjade d?mpad, som om den v?ntade p? n?gon som skulle komma, men steg och steg best?ndigt i styrka.
>>D?r ha vi dem,>> sade spelmannen och b?rjade buga. >>D?r ha vi kejsarens f?lje, hans riddare och hofm?n, och d?r -- d?r ha vi kejsaren sj?lf!>>
Han bugade sig s? djupt, att toppen af hans h?gerfj?der r?rde vid landsv?gen.
Det brusade af toner omkring Walter. Det var som om en hel orkester hade utbrutit i jubel f?r att hylla kejsaren. Han tyckte n?stan att han s?g honom rida f?rbi p? v?gen och bockade sig sj?lf i st?rsta ?dmjukhet.
>>Nu draga de bort,>> sade spelmannen, d? musiken blef svagare och svagare, till dess den helt dog bort.
>>Och nu skratta vi ?t hela packet!>> sade han s? och l?t str?ken flyga ?fver str?ngarna, s? det klingade som ett gapskratt.
>>Var det s? du ville ha det?>> fr?gade han Walter.
>>Du var mig en fan till att spela,>> sade Walter. Han kunde inte finna ord f?r sin beundran. >>Hvad ?r du egentligen f?r en m?nniska? Hvad heter du?>>
>>N?, det ang?r mig f?r resten inte,>> svarade Walter. >>Och du l?rer naturligtvis inte konsten ifr?n dig.>>
>>Det har jag redan gjort ?tskilliga g?nger,>> svarade spelmannen. >>Och jag har haft m?nga sn?lla l?rjungar.>>
>>Men det tar v?l en gr?sligt l?ng l?rotid, innan man kommer underfund med ditt spels?tt?>> sade Walter.
>>?, det ?r inte tiden det kommer an p?,>> svarade mannen. >>De flesta m?nniskor tro att det beror p? det h?r!>> och han viftade med handen. >>I st?llet f?r att det skall sitta h?r!>> och han pekade med toppen af sitt l?ngfinger p? pannan. >>?H?r? sitter det, min herre! Jag skall s?ga dig, att du ?r lika dum som de flesta andra. Du vill spela f?r m?nniskorna hvad du sj?lf t?nker p?. Hvad tror du folk fr?gar efter ?dina? tankar? Du skall spela f?r dem, hvad ?de? helst vilja h?ra. Du skall spela f?r dem hvad ?de? t?nka p?. Du ska alltid veta: ?Den? vill ha det s?, ?den? vill ha det s?! Nu ska de f? det precis som de vill ha det.>>
>>Men hur i all v?rlden ska jag kunna veta hur de ?andra? vill ha det?>> fr?gade Walter och gjorde stora ?gon.
>>Det ligger i luften! Det v?drar man,>> svarade spelmannen och sp?rrade upp n?sborren som en jakthund.
>>Nej,>> svarade Walter. >>Det v?drar jag aldrig. Jag har nog med att komma under fund med hvad jag sj?lf g?r och funderar p?.>>
>>Ja, jag kan t?nka det!>> svarade spelmannen. >>Och det ?r d?rf?r ingen gitter h?ra p? dig, och det ?r d?rf?r du blifvit s? sorgsen, s? du h?ll p? att g? och h?nga dig.>>
>>Hur kan du veta det?>> fr?gade Walter. Han blef riktigt r?dd.
>>Det s?g jag genast p? dig. Du s?g s? h?ngf?rdig ut. -- Men ser du, jag har en liten dosa full med en ganska egen sort snustobak. Om du bara skulle f? en enda pris ur den dosan, d? skulle du ocks? genast f? det r?tta v?derkornet, s? du alltid precis skulle f?rst?, hvad du ska spela f?r folk.>>
H?rmed tog han fram en liten n?fverdosa ur sin br?stficka och sm?llde p? locket med sina l?nga fingrar.
>>Det m?tte vara en riktig trolltobak, den d?r!>> sade Walter och sneglade till dosan. >>Men det kostar v?l stora pengar att f? sig en pris ur den?>>
>>Hvad skulle du vilja bjuda mig?>> fr?gade spelmannen.
>>Jag ?ger intet annat i hela v?rlden ?n mig sj?lf,>> svarade Walter modf?lld. >>Hvad skulle jag v?l d? kunna ge dig?>>
>>?, det ?r mycket bra,>> svarade den fr?mmande. >>Det ?r alldeles nog om du ger mig dig sj?lf. Jag har en inbiten lust att r? om unga sj?lar.>>
>>Hur menar du?>> fr?gade Walter. >>Hur ska vi g?ra upp handeln?>>
>>Det ?r mycket enkelt,>> svarade spelmannen. >>Jag ger dig nu p? eviga minuten en pris ur min dosa, och d?rmed ?r din lycka gjord. Sedan kan du roa dig b?st du gitter i tio l?nga ?r, men efter den tiden tillh?r du mig. D? kommer jag och kr?fver dig.>>
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page