Read Ebook: Guvernanten Celias minnen by Ingelius Axel Gabriel

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 879 lines and 40262 words, and 18 pages

Hvad jag hade fruktat i anledning af Clintons f?rsta impertinenta svar, det att man skulle anse honom f?r en verldsf?raktande t?lp, en cynisk filosof, intr?ffade s?ledes icke. Tvertom, bel?tenheten med honom, att icke s?ga h?gaktningen, steg alltmer; ja, hans personlighet tycktes sk?nka glans ?fven ?t hans syster. Till den stackars Celia, som alla de f?reg?ende aftnarna sutit tyst och i det n?rmaste oantastad vid sin s?m, b?rjade nu en och annan af s?llskapet att adressera n?gra ord. Bland dem vill jag specielt n?mna assessor Abelin, som aldrig f?rr bev?rdigat mig med en s?dan ?ra.

En rolig sak m?ste jag ?nnu uppteckna, icke s? mycket f?r att orden smickrade mig, som fastmera f?r det de sades just vid detta tillf?lle. Jag ?r smickrad p? Clintons v?gnar, ty hans ?r v?l f?rtjensten af att hans syster blef litet bem?rkt, som visst icke skett, om Clintons person saknats i s?llskapet. En af de yngre herrarne sade till sin sidokamrat halfh?gt: >>vid Gud, hon ?r ganska t?ck, den der, och melankolin kl?r henne bra.<<

Nej, nog var jag ?nd? bra barnslig, som uppskref s?dant. Jag skall akta mig framdeles. Ty kanske, -- n? ja!

d. 28.

Hvad tiden l?per hastigt, d? Clinton ?r i staden. ?tminstone hvarannan afton ?r han h?r. Han har blifvit f?rvandlad till den finaste hofman, som bjuder till att vara alla i smaken. Med gamla fr?ken spelar han schack, med hofr?ttsr?dinnan br?de. Och han ?r s? treflig, n?r han spelar; han lefver icke endast i spelet, utan har ?fven tankar f?r annat. N?r han vinner, ser han blygsam ut, f?rlorar han, s? ?r han glad.

H?rigenom hafva hans aktier stigit, och hans systers i proportion. I thorsdags proponerade gamla fr?ken att f? kalla mig du. Dagen derp? gjorde hofr?ttsr?dinnan detsamma. Nu k?nner jag mig naturligtvis mera hemmastadd.

d. 12 Oct.

I g?r afton var vackert m?nsken. Jag visste att Clinton den aftonen icke skulle komma till oss. Derf?re roade det mig att g? ut och spatsera.

Jag valde en af dessa sm?t?cka anl?ggningar p? Nikolai torg, dem man p? malice kallar >>kalfhagar<<, och dem man ?r barnsligt f?f?ng nog att icke sk?nka n?got s?rdeles f?rtroende. Pruderie har aldrig varit min sak, och jag v?gade mig in i en af dem, s? ensam jag var.

H?stens nedfallande blad f?ngslade med sitt l?tta prassel mitt ?ra, medan mitt ?ga hvilade p? den majest?tiska domkyrkan, som talade om dunkla, f?rg?ngna tider.

Det var s? tyst som om midnatt, oaktadt klockan icke var mera ?n half ?tta. Ingen isvoschtschik skramlade med sin droschka, eller hojtade med sin -- hesa st?mma.

D? h?rde jag hasigt tvenne personer samtala. Den ena sade:

-- Nej, vet du bror, nog ?r det f?f?ngt att s?ka fjella den fisken. Hon har redan nappat p? en annan krok.

-- Hofr?ttsr?dinnan Segerskj?ld; det ?r om?jligt.

-- Du k?nner d? icke medicinae-kandidaten W?rn, bror till den der ...

Mera ville jag icke h?ra. Ober?knadt hade jag redan h?rt f?r mycket. Jag skyndade bort och undrade, huru l?tt man h?r i staden hittar p? det ena eller andra ryktet. Emellertid besl?t jag att icke lemna Clinton alldeles oantastad.

N?r han i dag kom hit, b?rjade jag med en invit p? l?ngt h?ll, men l?t sm?ningom cirkeln blifva allt tr?ngre och tr?ngre. N?r Clinton fann, f?r hvem jag brydde honom, sade han:

-- Du ?r min syster Celia, och kan s? mycket misstaga dig. S?g, var det verkligen ditt alfvar?

Jag rodnade, emedan jag fann att jag sagt en dumhet. Jag ville dock icke ?nnu ge saken f?rlorad, utan f?rsvarade mig -- s? der lamt.

Clinton f?ll i ett djupt begrundande, hvarp? han hastigt sade:

-- F?r att du icke framdeles m?tte r?ka i s?dana illusioner, vill jag resa bort. Och det sist i ?fvermorgon. Hvad jag sade om din principale kan du emellertid anse som mitt enskilda tycke. Jag ?r icke hitsatt att stifta ofrid. Hufvud?ndam?let med min ?bo-vistelse ?r vunnet. Celia kommer nu att ha det b?ttre.

Jag s?kte ?fvertala honom att bli qvar, att icke l?ta mina dumma ord vara en anledning till bortresa. Det halp icke. Clinton var obeveklig. Dock sade han ?n en g?ng:

Det var icke utan att Clintons ?gon voro fuktiga d?, fast han ?r en karl.

d. 15 Okt.

Clinton for enligt sitt l?fte. Hvad skall jag t?nka? Vill han undvika till och med skenet af att vara lycks?kare? Eller ville han f?r mig, f?r sig, bemantla den m?jliga, uppkommande ..? Nej det ?r om?jligt, s?vida jag m?ste tro p? hans egen f?rklaring, hans egna ord.

Men han h?ll sitt ord, hans ber?kning slog ej fel, den raske Clinton! Nu ?r jag s?som barn i huset. Nu h?lla alla af mig. Gamla fr?ken klappar mig d? och d? och kallar mig >>mein erster Traum<<. Hofr?ttsr?dinnan klappar mig ?fven och s?ger p? engelska >>jou handsome girl<<. Jag ?r icke riktigt s?ker p?, om det der e skall vara i slutet af adjektivet eller icke, men saken ?r densamma.

Ja, ja, ja, jag var felet till att Clinton for bort. S? mycket ondt ett enda ogrannlaga ord kan verka!

d. 1 Nov.

Nu ?r jag h?r ?ter med mina disciplar. Lina och Bina blifva allt mera l?raktiga; det fr?jdar en guvernants sj?l! Redan visste de p? chartan utpeka, hvar hafvet ?r och hvar landet. Till och med visste de s?ga, hvar den st?rsta ? i Europa ligger ... England! Skulle n?gon tro, att jag, min usla stackare, kunde ?stadkomma s? lysande resultater.

En osed, som mina sm? flickor ha, hoppas jag nu hafva vant dem ifr?n, men det ?r icke utan att jag har likasom litet samvetsqval. D? de ?ro i samma lexa, och jag f?rh?r dem p? en g?ng, s? h?nder naturligtvis l?tt, att den ena den ena g?ngen vet mera, den andra systern den andra g?ngen. R?kar den tillfr?gade d? icke kunna svara, s? hviskar systern och det tillochmed icke >>cach?<<, utan s? h?gt, att jag ganska v?l h?r det. Det ser ut som skedde detta icke egentligen f?r att hjelpa systern p? trafven, utan mera f?r att utm?rka sig sjelf. Detta ?r redan mycket illa, men icke nog dermed. Svarar den tillfr?gade d? icke efter den hviskandes ingifvelse, s? blir denna f?rargad och s?ger helt h?gt: >>? nej, icke ?r det s?, utan s? h?r ?r det.<< o. s. v. Den f?rra blir d? ?ter st?tt, och s?lunda har ganska ofta uppst?tt ett r?tt lifligt gnabb midtf?r min n?sa. I dag gick det s? l?ngt, att Lina slog Bina, allt under sjelfva lektionen och i deras v?rda l?rarinnas n?rvaro. D? kunde jag icke underl?ta att ge Lina en ganska alfvarsam luggis. Som jag har oinskr?nkt frihet att v?lja emellan de straff, hvilka af min principale ?ro best?mda eller till?tna, d?mde jag dessutom Lina till det h?gsta m?jliga straffet, som jag f?rr icke anv?ndt, fyra timmars arrest i den toma vindskammaren, Bina ?ter, f?r att hon hviskade, till en timmas st?ende i skamvr?n. Der st?r den stackarn nu och erbjuder f?r ?gat en bedr?flig syn. Ibland ser hon p? mig med en min: >>m?nne inte timmen redan snart ?r f?rliden<

Axel befattar sig icke stort med sina systrar, och d? han det g?r, ?r det bara f?r att med dem spela n?got litet oskyldigt puts. Oaktadt s?dana puts alltid g? p? sm? flickornas bekostnad, oaktadt de redan p? f?rhand veta, att Axel skall g?ra dem >>n?gonting illa<<, s? ?ro de dock h?gst f?rtjusta af sin brors rara s?llskap. De komma springande till mig, klappa i de sm? h?nderna och s?ga, >>kom och se, mabonne, hvad det nu igen skall bli af, ty nu ?r Axel i salen<<.

d. 17 Nov.

Klubberna ha begynt och hofr?ttsr?dinnan har varit god nog att subskribera ?fven f?r mig. Jag har alltid varit road af dans, och denna smak har jag ?nnu icke f?rlorat. Visst ?r det sannt, att jag just icke har n?got att dansa ?t, men just derf?re g?r jag det s? gerna. Jag minns ett uttryck af Heine , att de vackraste v?rvisor kan man skrifva om vintern vid kaminen.

Emellertid ?r det s?kert, att jag p? klubberna har ganska god tur. Att man g?r en s?dan aff?r af mig, ?r visst en medelbar f?ljd af att Clinton f?r?kade mitt anseende i hemmet. Hemmet?! -- -- Men nu p?komma mig ?ter griller, dem jag, s? ofta de komma, beslutit att qv?fva!

?fven de unga flickorna g?ra st?rre aff?r af mig, ?n jag kanske f?rtjenar. Deras exempel f?lja m?nga af de ?ldre flickorna och fruarna. Axel sade h?romdagen: >>tror mabonne jag inte vet, hvarf?re mabonne i hast f?tt s? m?nga v?nner. Jo, f?r att de tycka att mabonne ?r ... jag s?ger icke hvad ... de tycka att de bli b?ttre och f? mera anseende, n?r de visa sig intima med en s?dan som mabonne<<. Den pojken g?r allt, f?r att sk?mma bort mig.

Tvenne v?nner tror jag mig dock ha f?tt, och de ?tminstone h?lla sig icke till mig af annan anledning, ?n deltagande och ?mhet, eller sympathi, ty b?da ?ro de .... guvernanter.

?r det f?r att jag nu sjelf ?r guvernant, som jag anser dessa b?da guvernanter f?r s? goda och i alla afseenden s? ?dla menniskor? Aldrig har jag h?llit af n?got fruntimmer s?, med undantag likv?l af barndomsv?nnen Anna vid Mallasvesi. Nu minnes jag s? v?l, huru jag med den f?rtr?ffliga flickan disputerade om guvernanter. Det var den der sedan s? f?rf?rliga aftonen p? Mallasvesi, d? vi genom en s? undransv?rd f?rsynens v?rd blefvo fr?lsta ifr?n v?gen. Och jag hade or?tt d?, alldeles or?tt. Huru obet?nkt och f?rdomsfullt ?r det icke att sk?ra en hel klass menniskor ?fver en kam! Det ser jag nu. Ty icke ?r det, f?r att jag nu sjelf ?r guvernant, som jag s? h?ller af mina b?da guvernanter. Jag har bem?dat mig att opartiskt pr?fva dem, och jag har funnit att de f?rtjena att ?lskas s?som menniskor.

Det ?r en f?rdom, att unga flickor icke kunna sympatisera med fruar. Rosina ?r enka och hela trettiotv? ?r gammal, s?ledes n?ra dubbelt ?ldre ?n jag; ?nd? tycker jag det ?r s? naturligt och passligt att kalla henne du. Likv?l ?r jag ?fven till >>erfarenhet<< emot henne ett >>barn<<. Rosinas lif har varit underkastadt stormar och v?gor, frestelser och strider; hon har g?tt segrande ur dem alla.

F?r det Emma Wodin ?r syster till den Edvard, med hvilken jag s?kert blifvit f?renad, om lyckan sm?lett emot mig, och min far ?nnu lefvat, skulle jag v?l haft sk?l att kallt st?ta henne ifr?n mig; men i st?llet k?nde jag mig dragen till henne genom ett osynligt band, och hoppet l?t mig icke komma p? skam. Emma ?r den k?nsligaste menniska i verlden, och om hon, som redan fyllt sina tjugu?tta ?r, ?n aldrig varit k?r, s? anser jag s?dant ?n mera bevisa djupet af hennes sj?l och renheten af hennes k?nslor.

Hvad det var underligt, d? vi kommo att tala om Edvard! Emma f?rsvarade honom icke, utan ogillade helt och h?llet hans beteende emot mig. Och n?r jag f?rs?krade, att jag, alltsedan den stund jag blef ?fvergifven, icke ?lskat honom det ringaste och knappt egnat honom en enda tanke, tryckte Emma min hand och f?rs?krade, att hon alltid ogillat sin bror i detta fall, men att hon nu gjorde det m?ngfaldt mera, sedan hon l?rt k?nna mig personligen. ?r det en falsk stolthet hos mig, men s?kert ?r, att jag vid s?dana ord af systrens mun nj?t en stor uppr?ttelse och n?gonting svart, liknande en m?ttad h?mnd. Jag vill bedja till Gud, att han h?danefter bevarar Celia f?r k?nslor af detta slag.

Huru kan en syster s? d?mma om sin bror? Jag tror att om Clinton p? samma s?tt f?rbrutit sig emot en flicka, som Edvard emot mig, s? hade jag varit f?rdig att, om ock med skengrunder och sofismer, bli en advokat f?r min brors sak.

Emma fr?gade mig, huru jag skulle bete mig, om Edvard ?ngerfull skulle ?terv?nda till mig och med ny k?rlek s?ka utpl?na fl?cken i den f?rra. D? svarade jag henne hvad jag t?nker, ?fven nu p? min kammare; jag skulle af hjertat gerna gifva honom min f?rl?telse, jag ginge tillochmed in p? att bli honom en v?n, men ?lska honom, ?nyo binda mig vid honom, det kunde jag ej. Ett s?dant svalg af kyla, en s?dan k?rlekens om?jlighet har blifvit bef?stadt i detta br?st. Hellre hvilken annan ?n honom.

D? tryckte Emma ?nyo min hand och sade: >>godt Celia, jag skall r?tta mig derefter. Min mening var v?l den, att ?nyo komma min bror att minnas sina l?ften, men s?som det nu ?r, ser jag att det icke g?r an att vidr?ra det ?mnet. L?t mig likv?l vara dig en v?n!<<

S? talade Emma, och mer ?n hennes ord, ?fvertygade mig troheten i hennes blick och ?mheten i hennes handtryckning, att hon menar det v?l med Celia.

d. 5 Dec.

Lifvet har g?tt sin hvardagliga g?ng, och p? flera dagar har jag ingenting haft att f?rtro ?t mitt papper. Och det stackars hvita pappret ser mig s? l?ngtande ut; n?got m?ste jag v?l skrifva.

Jag tycker just, hvad ?tl?je det skulle v?cka, om mina sm?, f?ga intressanta konturteckningar ur en guvernants h?ndelsefattiga, obetydliga lif n?gon g?ng komme i h?nderna p? en opartisk kritikus! Jag tror sjelfva min bror, jag tror sjelfva Clinton skulle sm?le godt, men satiriskt. Och s?kert skulle han s?ga, att jag efter allt utseende utlemnat det vigtigaste och sysslat med idel bagateller, s?som flickor alltid g?ra. Derf?re skall han icke heller f? se mitt album; han skall icke f? veta ens, att jag f?r ett s?dant.

Men jag b?rjar bli s?mnig, och sannerligen jag heller f?r denna g?ng har mera att skrifva.

Adj?, mitt album!

d. 10 Dec.

-- Jag vet det ganska v?l, och skulle genast bordt svara, men jag blef f?rvirrad, n?r jag t?nkte p? det ordets likhet med ....

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet