Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Lifvet på Island under sagotiden by Hildebrand Hans
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 405 lines and 55604 words, and 9 pages
LIFVET P? ISLAND UNDER SAGOTIDEN.
HANS OLOF HILDEBRAND HILDEBRAND.
STOCKHOLM, JOSEPH SELIGMANNS BOKHANDEL.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1867.
F?RORD.
INNEH?LL.
Sid.
Inledning. Island uppt?ckes. Ingolf och Leif, de f?rste landnamsm?nnen. H?gs?tessuler. Reykjavik. Qv?ll-ulf och hans s?ner. Harald h?rfager. Kettil h?ng. Vikingarne i vester. Hafrsfjordslaget. Kettil plattn?sa. Bj?rn Kettilsson. Thorolf p? Mostr. Thorsn?s. Rikaste utflyttningstiden . Svensken Helge magre. Ingemund gamle. Anund tr?fot. Geirmund heljarskinn. Utvandringstidens slut . Anledningarne till utflyttningarna. ?fventyrs- och verksamhetsbeg?r. De politiska f?rh?llandena. Utflyttarnas antal. ?ns folkm?ngd omkr. ?r 1100. Utflyttningen icke en folkvandring. F?ljder deraf. F?rbindelser med utlandet. Skalder vid Olof Sk?tkonungs hof.
Islands l?ge. <
Olai Petri yttrande. ?fverdrifna f?rest?llningar om vikingat?gen. Vikingat?gens b?rjan. Egil Skallegrimsson. Hans barndom. Hans f?rsta utresa. Vistelsen i Norge. F?rd i ?sterv?g. Egil i Danmark, Sk?ne, Halland, i Norge. Ny f?rd till Danmark och Frisland, Tyskland, Flamland och England. Han ?fvervintrar i Norge och far ?ter till Island. Nytt bes?k i Norge. Han reser nidst?ng och far ?ter till Island. Ny utf?rd. Egil hos k. Erik blodyx i York och hos k. Ethelstan samt i Norge, v?nder ?ter till Island. Fjerde utf?rden, Egil i Norge, Tyskland, Frisland, ?ter i Norge, i Vermland, v?nder hem till Island. Hans ?terst?ende lif. Qv?det ?fver sonens d?d. Gunnar fr?n Lidar?nda far i ?sterv?g. Nj?ls s?ner i vesterviking. Bolle far till Mickleg?rd. Olika afdelningar af vikingatiden. Vikingat?gens f?ljder. Deras omr?de. Inga vikingabalkar. Hur skola vikingat?gen bed?mas? Vikingar under sextonde ?rhundradet.
Artificielt och naturligt. Naturlig samh?llsutveckling i Sverige. F?rh?llandena p? Island. Helgande af landet. De allm?nnaste f?rh?llandena. Tjenare. Hemmam?n. G?ster. Frigifna. Landsetar. Jord?fverl?tande. Sjelfr?dighet hos underlydande Storm?n. Samh?llsordningen utbildas ur de gudstjenstliga f?rh?llandena. P? Island inga ursprungliga allm?nningar. Goden. V?rdigheten ursprungligen religi?s och sjelftagen. F?rh?llandet till de kringboende. Mannaf?rr?d. ?rftlighet. S?ljbarhet. Rafnkel Fr?sgode. F?rsta ?rhundradets tre generationer. Snorre gode.
Ulfljot och lagarnas inf?rande. Landskapslagar i Sverige. Motsvarande f?rh?llanden i Norge. Ulfljots lag liknade Gulathingets. Grim getsko. Lag antages och allthinget s?ttes 930. Godething. Allsh?rjargode. Thord gelles f?rb?ttring 965. Fjerdingarne. Thingsocknar. Godorden f? administrativ betydelse. V?rthinget. Fjerdingsthing och fjerdingsdomstol. Allthinget. Dess utseende under christna tiden. B?rjan. Samlingsorten. Ankomsten. Bodarne. Domare n?mnas. Saker p?lysas. Lagsp?rsm?l. Domare j?fvas. Sjelfva r?tteg?ngen. Anklagelsen. Vitnen. Qvid. F?rsvaret. Domarne. Utslaget. H?st- eller leidthinget. Holmg?ngen. F?rlikningsdomstol. Utrymme f?r list. Lagman. R?tteg?ng med tvenne motsatta utslag. Nj?l och femtedomen. Dess stora betydelse.
Stadganden i Ulfljots lag. Lagredaktionen af ?r 1117 . Vatten?sning. Uts?ttning. Tandg?fva. Uppfostran hos modren och borta. Vaket sinne hos barnen. Medborgerliga r?ttigheter alltsedan tolfte ?ret. Beroende af fadren. S?nerna ?rfva. F?rmyndaren. De sk?ta fr?n sitt sextonde ?r egendomen. Lekar. Gifterm?lsplaner. Ruts frieri. Bonordmannen. Brudk?p. Br?lloppet. F?ljder af fadrens sjelfr?dighet ?fver dottern. H?skuld och Hallgerd. Hustruns r?ttigheter. K?rleken. Eyrar?na, husfr?ja. Hustrun misshandlas. Skiljsmessa. Tr?larne; frigifning. ?kerbruk. Husdjur. Obetydlig arbetsf?rdelning. Vadmalen. ?re vadmal. Fiske och fogelf?nge. Hvita bj?rnar. Skallegrim driftig handverkare. Gisle Surssons skeppsbyggeri. Hedin och hans smidesf?rs?ljning. Gr?g?sens stadgande om kringfarande handverkare. Varubyte. Myntadt och omyntadt silfver. Silfverhundradet och b?tesringarna. Sl?gtbandet. Blodh?mnd. Ansvarstalan mot dr?pare. Ot?lighet f?r sm?delser. F?rbud mot diktande af visor. F?rslagenhet. Lagman Emund hos Olof Sk?tkonung. F?rlikningsformul?r. G?stabud, utf?rder, thing. ?lderdomen. Dikten om ?ttestupor. Begrafning. Liket f?res ut genom v?ggen. Likbr?nning och jordande. Snorre Sturlesons yttrande h?rom och motsvarande antiqvariska f?rh?llanden. Skeppets anv?ndande vid likf?rden och begrafningen. Skeppsformiga stens?ttningar. Totalintrycket af Nordbons lif. ?rlighet. Landsflygt och fredl?shet. Grette ?smundsson. Gunnar fr?n Lidar?nda och hans till?mnade f?rd i landsflygt.
Christendomen sen i Norden. Blef tidigare antagen p? Island ?n i Sverige. Irl?ndska Christne p? Island vid b?rjan af Landnamstiden. Christne landnamsm?n. Helge magre <
F?r m?rka f?rger? K?rnfriskhet i Norden. Nj?ls utseende och charakter. Bergthora. Gunnar och Nj?l. Hallgerd och Bergthora. Gunnars anseende och slut. Nj?ls lagkunskap. Tilliten till hans sannf?rdighet. Nj?l eggar till h?mnd efter Gunnar. Nj?lss?nernas utf?rd. Thr?en och Skarpheden. Nj?l uppfostrar Thr?ens son H?skuld. Han s?ker honom maka och skaffar honom ett nytt godord. Missn?je med f?r?ndringarna. Valg?rd och M?rd. H?skuld d?das af Nj?lss?nerna och M?rd. Nj?lss?nerne och ?sgrim Ellidarson s?ka hjelp vid thinget. Flose f?rlorar processen. Nj?l h?nskjuter saken till en f?rlikningsdomstol. Dess utslag. Flose bryter detta. Rodny och Ingjald. F?rebud. Nj?lsbr?nnan. Floses d?d.
Snorre Sturleson. Hans uppfostran. Hans v?xande makt och rikedom. Hans f?rh?llande till H?kan galen. Utf?rd till Norge och Skule jarl. Bes?k hos lagman Eskil och fru Christina. S?mund Jonsson och Bergensboarne. Norska konungarnas f?rs?k att vinna Island. Snorres l?fte och de ynnestbevis, han mottog. Hans likgiltighet f?r Norska planerna. Egennytta. Sturle Sigvatssons vallf?rd. Han gynnas af k. H?kan, arbetar mot Snorre, som lemnar Island. Snorre v?nder ?ter, dr?pes. K. H?kan l?gger genom Gissor Island under Norge. Jonsboken. P? Island blott en af de tv? statsmakterna. V?dorna deraf. Vigten af aristokratiens utbildning i Sverige. H?gre m?l f?r striderna i Sverige. Sturlungatiden en litteraturens blomstrings?lder.
Ares Isl?nningabok. F?rberedelserna till litteraturen. De gamlas vitsord om dess uppkomst. Sagorna af ok?nda f?rfattare. Ares bok och Nj?ls-sagan. D?lig riktning af de tidigaste Isl?ndska studierna i Sverige. Islands litteratur under fjortonde, femtonde och sextonde ?rhundradena. Arngrim Jonsson. Snorres verk, Nj?ls och Egils sagor fr?n den b?sta tiden . Hvilka sagor ?ro ?ldre, hvilka yngre? Inre vitnesb?rd. Citater och h?nsyftningar p? senare tidsf?rh?llanden. Randanteckningar. Islands litteratur-historia ?nnu oskrifven p? tillfredsst?llande s?tt. Den Isl?ndska och den sydeuropeiska odlingens f?rberedelser. Samtidighet icke alltid efter ?rtal. Islands och Proven?alernas poesi. Niflungas?ngen och Gudrun. Isl?ndska sagan objektiv. Villehardouin och Joinville. Resultat. -- Slutord.
R?TTELSER.
Sid. 54, sp. 2, r. 13 st?r Viles, l?s Viljes ,, 55, r. 16 ,, ungef?r tio ,, 112, ,, 25, 27 ,, Thorvald ,, Thorleif ,, 130, ,, 21, } ,, Asgrim ,, ?sgrim ,, 131, ,, 1 och 7 }
Utflyttningen till Island.
Ett folk vet i allm?nhet litet om de mer afl?gsna skiftena af dess utveckling. Det ber?ttas nog mycket och har mycket skrifvits om dessa fjerran tider, ty man har alltid hyst en r?tt innerlig ?stundan att bortjaga de t?cken, som h?lja folkets liksom den enskildes barndomsdagar, men detta ?r dock till allra st?rsta delen alster af senare ?ldrars ?sigter, vanor och inbillningar, och om det i dessa yngre ber?ttelser verkligen finnes ?kta forntida minnen, ?ro de vanligen missf?rst?dda och vr?ngda. Det ?r dock af vigt att komma till klarhet i denna fr?ga, det ?r af vigt likav?l att utforska, hvad vi verkligen veta om dessa tider, som att anv?nda alla uppt?nkliga medel f?r att l?ra k?nna dem s? grundligt som m?jligt. Det ?r ju i v?sentlig mon just det gemensamma historiska medvetandet, som knyter oss, som h?r ?ro, och dem vi lemnat i hemmen och alla andra, som i v?ra bygder bo, de m? vara af hvilka st?nd, ?ldrar och anlag som helst, till en nationel enhet, hvars charakter vi finna utpr?glad i v?ra h?fder och hvilken vi ?ro skyldige att bevara ?t kommande sl?gten.
Mot slutet af hedendomens tid i v?ra bygder drog sig en del af nordlandens, isynnerhet Norges yppersta m?n till en afl?gsen ? i de trakter, der den Atlantiska oceanen och Ishafvet blanda tillsammans sina b?ljor. Dit f?rde de med sig, dessa tidiga nybyggare, sin tro och sina minnen och dessa bevarades derborta under tidernas lopp, ty Island l?g fjerran fr?n den Europeiska bildningens br?nnpunkter; det upptog visserligen denna bildnings hufvudresultater, men ber?ringen var icke s? n?ra, att det nationelt egendomliga kunde der omskapas i lika h?g grad som annorst?des. Af vida vattenmassor inst?ngde, trots de f?rsta tidernas t?ta utflygter till andra l?nder, sammanslutne till ett helt f?r sig och derigenom drifne att f?sta sina blickar p? sig sjelfva och sina angel?genheter, b?rjade Isl?ndarne tidigt att i s?gen och skrift bevara minnet af tiden efter utvandringen fr?n moderlandet, dess hugstora hjeltar och skiftande tilldragelser. Af de s? uppkomna Isl?ndska sagorna ?ro r?tt m?nga intill v?ra dagar f?rvarade och med ledning af dem vill jag framst?lla det forntida lifvet p? Island.
Fyra ?r efter det n?mnda ?ret firades ett g?stabud vid Dalfj?rden, en vik i Norge n?got s?der om Dofrefj?lls vestligaste utspr?ng. Ingolf och Leif, fr?nder och fosterbr?der, begge unge och helt nyligen, genom f?dernas d?d, husb?nder, hade legat i viking tillsammans med jarl Atles s?ner. Nyligen hade de g?stat hos dessa och nu bjudit dem till sig. G?stabudet var stort, Ingolfs syster Helga, enligt sagans vitsord, "v?nast och finast bland qvinnor", bar sjelf kring ?let till de firade g?sterna. D? det led fram med dryckeslaget, aflade den ene af Atles?nerna l?fte att gifta sig med Helga eller ock med ingen, den andre, Halsten, att alltid f?lla r?ttvis dom i den sak, som h?nsk?ts till honom, Ingolf att aldrig dela arfvet efter fadren med n?gon annan ?n Leif, d. v. s. att gifva honom systern till hustru, Leif, att i intet blifva s?mre ?n fadren. D? utbrister Halsten: "icke var det stort l?fte, d? din far fick f?r illgernings skull flykta hit." Nu var g?stabudet slut. F?ljande v?r, d? Leif far i h?rnad, anfalles han i sk?ren af tvenne Atles?ner och ?r n?ra att duka under f?r ?fvermakten, d? han r?ddas af en fr?nde, som seglar den v?gen fram, och en af jarlens s?ner stupar. En annan kommer f?ljande vinter att h?mnas sin broder, men Ingolf och Leif ?ro varnade, m?ta och f?lla honom. Nu h?nskjuta de saken till den qvarlefvande brodren, Halsten, och bedja honom, n?r han f?llde domen, icke f?rg?ta den opartiskhet han lofvat. Han d?mer den f?rra af br?derna att ligga ogild, f?r den andra kr?fver han i b?ter all den jordegendom, Ingolf och Leif egde, samt fordrar att de skola inom trenne vintrar hafva lemnat trakten.
Den tiden b?rjade det g? underliga rykten i Norge om en ? l?ngt bort i Vesterhafvet, som nyligen p?tr?ffats af vikingen Naddodd, d? han under segling till F?r?arna drefs af storm och b?ljor mot nordligare trakter, och som kort derefter kringseglades af Svensken Gardar. Allrasist hade Floke Vilgerdsson begifvit sig att s?ka Gardarsholmen och ?ndrat dess namn till Island, d? han vistats der en vinter och funnit att der icke var brist p? vinterkyla, sn? och is. Nu var han ?terkommen och han sade v?l, att landet just icke var godt, men hans f?ljeslagare Thorolf p?stod, att der dr?p hvart str? af sm?r, fj?llbons k?raste l?ckerhet. Visst f?rmodade man, att detta var n?got ?fverdrifvet, man hedrade sagesmannen med tillnamnet Sm?r-Thorolf, men ?fventyrslusten var v?ckt. Det kunde vara n?got att f?rs?ka.
P? f?rs?k foro ?fven Ingolf och Leif dit ut ?r 871 och landade i en vik p? ostkusten. De unders?kte landet och v?nde f?ljande v?ren om, f?r att rusta sig till utresa. Besv?ret f?ll dock p? Ingolf allena, ty Leif for till Irland, h?rjade der och tog tr?lar jemte annat byte. Omsider ?r 874 lemnade de med tvenne skepp Norge. P? det ena for Ingolf med deras gemensamma egendom, p? det andre Leif, som nu hade ?ktat Helga, med sitt Irl?ndska byte. S? blefvo Ingolf och Leif Islands f?rste nybyggare eller, s?som det p? Island kallades, landnams-m?n.
N?r de kommo n?ra Island, drefvos skeppen ?t olika h?ll. Ingolf kastar ut sina h?gs?tessuler i hafvet och lofvade att, der han fann dem ilandflutna, uppsl? dessa sina bop?lar. H?gs?tessulerna voro tvenne stora stolpar, som omsl?to husbondens h?gs?te och med de ?fre, spetsiga, ofta utskurna ?ndarna h?jde sig mycket ?fver taket. De voro af nordbon mycket v?rdade och m?ngen s?ges hafva l?tit dem eller r?ttare genom dem gudarna leda sig vid valet af boningsplats.
Ingolf steg i land vid f?rsta tjenliga st?lle invid ett h?gt fj?ll l?ngst i ?ster p? Islands sydkust, som efter honom kallades Ingolfsh?fde. Det b?r ?n i dag samma namn; dess branter bes?kas ofta af fogel?ggsj?gare. Tills vidare bosatte han sig der, men s?nde ut tvenne tr?lar att leta efter h?gs?tessulerna. Snart kommo tr?larne ?ter, men med bud af ingalunda gl?djande art. De hade kommit till den ort p? ?ns allra sydligaste del, der Leif stigit i land; honom hade de funnit d?d i n?rheten af husen, han hade uppf?rt, men alla andra voro f?rsvunna. Leif hade icke haft mer ?n en oxe med sig och d? han s?ledes led brist p? dragare, hade han sp?nt sina Irl?ndska tr?lar f?r plogen. Desse, h?r?fver vredgade, slogo Leif, togo hans hustru och de andra qvinnorna med sig och flyktade ?fver till de i sydvest liggande, efter dem sedermera ben?mnda Vestmanna?arna, der de snart f?llo f?r den h?mnande Ingolf. V?ren 877 fann man dennes h?gs?tesstolpar l?ngst in i den sydligaste viken p? Islands vestkust och trogen sitt l?fte bosatte han sig der. Landet ?r der temligen l?gt, men stiger sm?ningom mot de i det inre thronande fj?llen. I dalen flyta varma k?llor och af de fr?n dessa uppstigande dunsterna fick bugten namnet Reykiavik, d. ?. r?karnas vik. Det ?r der, som Islands hufvudstad nu ligger. Redan i dessa den Isl?ndska odlingens allraf?rsta tider var denna ort af vigt, ty de n?rmast utflyttande v?nde sig gerna till Ingolf, f?r att f? goda r?d och anvisningar. Den f?rste landnamsmannens anseende ?rfdes af hans efterkommande. Hans son satte thing p? det strax i norr om Reykiavik liggande K?ln?set , f?rr?n lagv?sendet p? Island hade blifvit gemensam angel?genhet, hans sonson var lagsagoman, p? v?rt ?ldre lagspr?k lagman, hans sonsons son Allsh?rjar- eller hela folkets gode vid den tid, d? christendomen kom till Island.
Det var icke allenast jarlar och deras jemlikar i makt, som genom det ?fverv?ld, de ut?fvade, g?fvo anledning till Islands bebyggande.
P? g?rden Berdla, icke s? l?ngt i norr om Ingolfs hembygd i Norge, bodde en man, som hette Qv?ll-ulf. Till h?lften h?rstammade han fr?n trollsl?gt och derf?r var det alltid n?got eget med honom och hans fr?nder. Han var, som det kallades, hamram, d. v. s. han var stark och hade f?rm?ga att skifta skepnad. Om qv?llarna var han icke god att r?ka ut f?r och deraf hade han f?tt sitt tillnamn.
Det var nu oroliga tider i Norge. Den unge Harald H?rfager hade icke n?jt sig med sitt lilla f?dernerike i det S?ndenfjeldske Norge. Med f?rv?nande framg?ng hade han underlagt sig det ena sm?riket efter det andra och hotade de ?terst?ende. Fylkeskonungen i Firdir l?t f?rleda sig att innan hans eget land angreps, angripa Harald. Han f?rlorade rike och lif p? f?rs?ket. Qv?ll-ulf hade icke lydt hans kallelse till vapen, ty han var icke hugad att strida utom fylkets gr?nser, men han var lika ovillig att h?rsamma sin nya herrskare, d? denne, sannolikt f?r att hafva den genom sin makt misst?nkta bonden under ?gonen, kallade honom till sitt hof. I fadrens stad, men mot hans vilja, gick sonen Thorolf att vistas hos konungen och blidka hans vrede. Hans manliga v?sende och hans stora idrotter tillvunno honom snart konungens v?lvilja, tills han efter slaget vid Hafrsfjord ?r 872, under hvilket han, sv?rt s?rad, k?mpade i konungsskeppets framstam, lemnade hofvet, f?r att ?fvertaga sin i slaget stupade fr?ndes och vapenbroders egendom och maka, den rika Sigrid. Men ?nnu under det han bodde l?ngt upp i det Nordenfjeldske Norge, fick han r?na prof p? sin konungs bev?genhet, d? denne gaf honom i uppdrag att insamla den skatt, som Finnmarkens inv?nare ?rligen skulle afgifva.
Thorolf var en storsint man, som icke kunde g?ra n?got simpelt, men ej heller kunde f?rsaka beg?ret att l?ta denna sinnets storhet uppenbara sig i det yttre -- farliga egenskaper i ett land, der en ung konung nyss vunnit ett env?lde mot m?ngas vilja. Andra hade farit efter Finnskatten med f?lje af 30 man, Thorolf for med 90 och lemnade derf?re b?ttre och rikligare skatt ?n de, som f?re honom haft samma uppdrag. Mindre ?n 100 fria m?n hade han aldrig p? sin g?rd, men n?r konung Harald kom med 300 man f?r att g?sta honom, tog han emot honom med 500 och gaf vid skiljsm?ssan ?t sin h?ga g?st ett drakskepp, v?l utrustadt.
Konungens misst?nksamhet var d? redan v?ckt och Thorolfs ov?nner underbl?ste den, isynnerhet Hilderids s?ner, som mente sig hafva arfsanspr?k p? en del af Thorolfs egendom. Denne, som ej vet n?got ondt med sig, f?r med manlig frimodighet sin talan inf?r Harald, men mister en del af sina g?rdar samt uppdraget att insamla Finnskatten; b?da delarne ?fverlemnas ?t Hilderidss?nerna. Men d? desse ingalunda voro vuxne att lemna skatten s? god, som den f?rut gifvits af Thorolf, skjuta de skulden derf?r p? honom. Det slutar s?, att ett skepp, som fr?n England f?rde till Thorolf en dyrbar last af hvete och honung, vin och kl?de, ?fverf?lls i Norska sk?ren och togs -- f?r kung Haralds r?kning.
F?rlusten var k?nnbar, men Thorolf var ej den, som genast f?llde modet. "Det ?r godt att vara kompanjon med konungen," sade han, och i st?llet f?r att s?nda ifr?n sig n?gra af sina m?nga hemmam?n, tog han flera till sig, i st?llet f?r att lefva mer indraget, bj?d han v?nner och grannar oftare till g?stning, fast han f?r att kunna g?ra allt detta m?ste pants?tta somt och s?lja annat af sin jord. Men n?r v?ren kom, for han i viking i ?sterv?g -- till ?stersj?ns ?stra str?nder -- och v?nde ej om f?rr?n mot h?sten, s? att han kom till ?resund, d? de stora skeppsflottor, som legat der f?r handelns skull, b?rjat v?nda hem igen. Snart upphann han ett skepp, som h?rde konungen till, lastadt med malt, hvete och honung; det tog han, men satte styrman och troligen ?fven bes?ttning i land. S? kom han till mynningen af G?ta elf och landsteg p? Hisingen och br?nde upp g?rden f?r br?derna, som f?rut hade f?r konungens r?kning tagit hans skepp -- de voro konungens fr?nder -- d?dar en af dem och tager rikt byte. Utanf?r viken tog han ett stort k?pskepp, lastadt med malt och mj?l, vid Lidandesn?s, v?r tids Lindesn?s, gjorde han strandhugg. Sedan for han hem till sin g?rd och sin maka upp i Halogaland och var der i stillhet ?fver vintern. S? h?mnades den tiden en unders?te p? sin konung.
Men de rykande ruinerna p? Hisingen ropade p? h?mnd. Harald br?t sjelf upp f?r att bryta den ?fverm?ktigas stolta mod. Han kommer fram en afton, just som solen gick ned. Vid stranden l?g ett skepp, f?rdigt att segla, men ingen menniska syntes derute; alla voro inne f?r att dricka f?rd?let, ty Thorolf ?mnar f?r alltid lemna Norge. D? bl?ser konungsluren till strids och huset ?r omringadt. P? Haralds bud tr?da qvinnor och barn, gamla och tr?lar ut i det fria. Sigrid utverkar ?t mannen l?fte om lifvet, men hans m?n skulle straffas efter f?rtjenst. Thorolf vill ej g? in h?rp? och d? hans b?n att f? komma ut, f?r att l?ta sv?rdet afg?ra saken, blir afslagen och huset ant?ndes, bryter han ut med de sina. Och nu rasar striden vildt under v?rnattens timmar, belyst af det brinnande huset. Till sist hinner Thorolf fram till konungens sk?ldborg och f?ller m?rkesmannen, men faller derp? sjelf f?r konungens sv?rd. D? var Harald H?rfager, den af s? m?nga segrars glans omstr?lade konungen, ej mer ?n 27 ?r gammal.
Hilderidss?nerna, som v?llat allt detta, fingo ej l?nge ?fverlefva striden vid Sandn?s. Kettil H?ng, en fr?nde och trogen v?n till Thorolf, dr?per dem och far med deras egendom och de sina till Island, der han s?tter sig ned ej l?ngt fr?n Ingolf, p? ?ns sydkust. Qv?ll-ulf sjuknar af sorg ?fver sonens d?d. Hans andre son Skallegrim begifver sig till den g?rd, der konungen d? g?stade, f?r att kr?fva b?ter f?r brodren. Harald b?d honom tr?da i sin tjenst och lofvade att, om han tjenade honom till lags, gifva honom som b?ter samma heder, som Thorolf haft. Men Skallegrim svarar, att d? det ej lyckats f?r Thorolf, som var honom vida ?fverl?gsen, att g?ra konungen till viljes, torde det ?nnu mindre lyckas honom. Vred ?fver afslaget, befaller Harald, att den trotsige skulle f?rf?ljas, men han var d? redan l?ngt borta med de sina och p? hvarenda af konungens farkoster var h?l hugget i botten.
Nu var det ej r?dligt f?r Thorolfs fr?nder att dr?ja i Norge. Deras jord v?gade ingen k?pa, sin l?segendom lastade de p? tvenne skepp och seglade af. Men ?nnu hade de n?got ogjordt. De stannade vid de hamnrika Solundar-?arna, i Norges sk?r, tills de varseblifva ett skepp, stort och rikt m?ladt, med seglet randadt i r?dt och i bl?tt -- Thorolfs skepp, som konungen hade tillegnat sig, nu f?rdt af de b?da, som fullgjort v?ldet och p? k?pet medf?rande tvenne konungens kusiner. Qv?ll-ulf och Skallegrim anfalla skeppet och afr?dja det; endast tv? eller tre s?ndas lefvande bort att bringa konungen deras afskedshelsning. Och Thorolfs skepp fick f?lja hans fr?nder till Island.
Dit kom likv?l aldrig Qv?ll-ulf. Sj?lssp?nningen under den sista tiden och nu senast anstr?ngningen under striden hade varit f?r mycket f?r den ?ldriga mannen. Berserkastyrkan var borta och d?den nalkades. Han bad d? de sina l?gga hans lik i en kista och kasta den i sj?n samt att de skulle bedja Skallegrim, som seglade p? det andra skeppet, att bygga sig bo der han fann kistan vid land. Qv?ll-ulfs skepp for nu sin v?g fram i vester om Islands sydvestliga n?s och in i den stora Faxefj?rden, i hvars mellersta vik bes?ttningen stiger i land, der de ock finna kistan, som de f?ra ut p? en udde och h?lja med ett stenr?r. Skallegrim kom i land litet l?ngre ?t norr, men fann snart de sina och byggde sin g?rd Borg i n?rheten af fadrens graf. S? hade Ingolf f?tt nybyggare ? ?mse sidor. Skallegrim kom ut ?r 878, Kettil H?ng ett ?r tidigare.
Under dessa ?rofulla tider, d? det friska ungdomsblodet svallade r?tt lifligt hos v?ra f?der och deras fr?nder, sv?rmade Nordm?n omkring i de vestra farvattnen. De h?rjade England, Skotland och Irland, de l?go med sina flottor bland de otaliga ?arna vid Norra Brittanniens kuster, de tr?dde ?n i fientligt, ?n i v?nligt f?rh?llande till inf?dingarna der och bek?mpade f?r ombytes skull r?tt ofta hvarandra. M?ngen slog sig f?r alltid ned i dessa trakter, gifte sig der och s? kom det sig, att man h?r fann m?ngen Norrman, som aldrig satt sin fot p? Norges jord. Dock voro desse, som drefvo kring i vesterviking, ingalunda likgiltige f?r moderlandets v?l. Det sista motst?ndet, som Harald hade att bek?mpa i Norge, hvilket han ock lyckades krossa i Hafrsfjordslaget, reste sig just i landets sydvestra fylken, desamma, som voro hemort f?r de flesta af dessa vikingar. Flere af dem deltogo ock i slaget. Att mot detta motst?nd rikta d?dsst?ten, s?nde konung Harald en ansedd Norrman Kettil Plattn?sa, stamfader f?r de allraflesta af Islands mest lysande ?tter, att l?gga Vesterhafvets ?ar under Norge. Kettil intog ock S?der?arna, de nuvarande Hebriderna, men -- f?r egen r?kning. D? drog Harald in hans egendomar i Norge.
Kettils son Bj?rn hade uppfostrats hos Kjallak jarl i J?mtland. Han f?r h?ra om fadrens bortf?rd och egendomarnas indragning. Han far till dessa senare -- de l?go i Sogn, fylket n?rmast i s?der om Ingolfs hembygd -- och f?rdrifver de personer, som ? konungens v?gnar f?rvaltade dem. D?md till landsflygt och med m?da undkommen de f?rf?ljare, konungen s?nde efter honom, h?ller han sig dold ?fver vintern hos Thorolf p? Mostr, en ? ej l?ngt i norr fr?n Stavangerfjords mynning. D? visades ?fven Thorolf bort ur landet, s? vida han ej f?redrog att underkasta sig konungen p? n?d eller on?d.
Thorolf tvekade. Han st?llde till ett stort blot och fr?gade Thor, hvars ifrige dyrkare och offerprest han var, om r?d. Han visades till Island. D? skaffade han sig ett stort hafsskepp och rustade ut det, tog med sig alla dem, som voro skyldiga att f?lja honom -- den s. k. skuldaliden -- och m?nga v?nner dessutom samt sitt bohag samt st?rre delen af Thors tempel jemte jorden, som fans under den st?llning, p? hvilken gudens bild hade sutit. F?rden gick lyckligt. Han seglade f?rbi den Isl?ndska vestkustens sydligaste n?s, f?rbi Faxefj?rdens mynning och det andra n?set, som ytterst prydes af den 6000 fot h?ga, sn?h?ljda och af skyar omkransade Sn?fj?llsj?keln, kring hvilken s? m?nga underliga s?gner g?, och styrde sedan in i viken i norr derom. Han s?g att hon var bred och omgifven af bergiga kuster och kallade henne Bredefj?rd, s?som hon heter ?n i dag. H?gs?tessulerna, som st?tt i det gamla templet i Norge -- den ena var ?fverst utskuren till en bild af Thor -- kastade han ut och p? n?set, der de fl?to upp, ungef?r midt p? s?dra kusten, uppf?rde han sin boning och det nya templet, som sm?ningom blef en helgedom f?r hela trakten deromkring, n?r han blef bebyggd, och derinvid tog man sig f?r att afg?ra de m?ngahanda tvister, som ingalunda uteblefvo. N?r lagv?sendet sedermera ordnades p? ?n och denna delades i fjerdingar, fick Thorn?sthinget rang af fjerdingsthing. Det skedde vid pass 80 ?r efter Thorolfs utkomst ?r 884.
Bredefj?rdens sydkust blef snart befolkad. Bj?rn Kettilsson hade kommit till S?der?arna, der han fann sin fader d?d, men blef af br?der och systrar, som voro derute, v?l mottagen. Dock trifdes han icke ibland dem, ty de hade ?fvergifvit f?dernas tro och bek?nde sig i st?llet till christendomen. Han for ut till Island och nedsatte sig der vid sidan af Thorolf. Dit f?ljdes han snart af den ena fr?nden efter den andra.
Vi hafva hunnit till den rikaste utflyttningstiden, mellan ?ren 890 och 900. Ryktet om de redan gjorda landtagningarna -- det ?r endast de m?rkligaste, jag omn?mnt -- spridde sig hastigt och lockade m?ngen, som tillbragt sina b?sta ?r bland vesterhafvets ?ar, att styra sin kosa hit upp mot norden. Island b?rjade ut?fva ett fosterlands dragningskraft p? de oroliga vikingarna. Utflyttning f?ljde p? utflyttning.
Sagorna n?mna en Svensk bland de m?nga utflyttarna och han var en af ?ns ryktbaraste m?n, Helge magre, som satte sig ned i ?fj?rden , den vigtigaste orten p? Islands nordkust. Hans farfarsfar Bj?rn Rolfsson bodde i G?taland och var gift med en ?ttling af en konung Frode. Bj?rn kom i strid med en fr?nde till G?takonungen eller jarlen S?lvar -- sagan till?gger honom begge hedersnamnen -- och m?ste vika f?r ?fvermakten. Han lemnar sina gods ?t sin maka och sonen ?vind, lastar silfver p? tolf h?star och lemnar Sverige, sedan han innebr?nt sin motpart. En tid uppeh?ller han sig i Norge, begifver sig sedan i vesterviking och upps?kes der af sonen, som, n?r fadren ?ldras, tr?der i hans st?lle. Han kallades der f?r sin Svenska h?rkomst ?stmannen. Han ?ktade derute Irlandskonungen Kjarvals dotter Raforta. Den Svenska vikingens och den Irl?ndska konungadotterns son var den nyssn?mnde Helge. Are vise kallar honom i sin Isl?nningabok f?r Norrman. F?r s? vidt jag vet, rann ej en droppe Norskt blod i hans ?dror. Men han gifte sig med en norska, en af Kettil Plattn?sas d?ttrar.
En af de m?nga vikingar, som deltogo i Hafrsfjordslaget, var Anund, d? nyss hemkommen fr?n en tre?rig vesterf?rd. Han var med sitt skepp i hetaste striden och stod l?nge i sin framstam, der han manligt afv?rjde folket p? konungens skepp, detsamma, p? hvilket Thorolf Qv?ll-ulfsson befann sig. Till sist fick han ett hugg, som tog af honom ena benet och han f?rdes sansl?s ur striden. Sedan gick han med tr?ben och kallades Anund tr?fot.
Han och andre vikingar med honom foro nu ?t vestern och upps?kte der Geirmund Heljarskinn, den ryktbaraste af alla vikingarna, och fr?ga, om han icke ville ?tertaga sitt rike i H?rdaland; de ville d? vara honom behjelpliga. Men Geirmund var klokare ?n de. Han sade, att de knappast skulle f? heder af f?rden och att han icke hade lust att blifva konungstr?l och tacka f?r det, hvartill han hade r?tt. Han for sedan till Island; han var den ende konung, som der bosatte sig.
Anund fortsatte sina str?ft?g, under stora faror. En g?ng hade han farit r?tt illa med Irlandskonungen Kjarval och var n?ra att blifva allvarsamt n?pst derf?r af Helge magre, som ?tagit sig det sv?ra v?rfvet att freda och bevara sv?rfadrens rike. Till sist blef Anund n?stan ensam, ty den ene efter den andra af hans f?ljeslagare drog ?fver till Island. Sedan han uppeh?llit sig en tid i Norge, for ?fven han dit till sist. Hans ?fverresa var stormig. Vid Islands nordostliga udde skiljdes han fr?n sin f?ljeslagares skepp och drefs sedan flera dygn omkring p? det nordliga hafvet. N?r v?dret stillnade och skeppet kom n?rmare land, funno de, som f?rr varit p? Island, att de drifvits l?ngs med hela nordkusten, till mynningen af dess vestligaste fj?rd. De m?tte nu en b?t, som de ropade an, och fingo h?ra, att l?ngre in var i det n?rmaste allt landet upptaget, men i nordvest var det ?nnu plats f?r nybyggare. Anund fr?gar de sina om deras mening och styr sedan i land. Der bodde en man, som hette Erik; han f?ljde Anund till den enda ?nnu ointagna str?ckan der i nejden. Stor var hon ej och ett v?ldigt fj?ll sk?t ut till vattnet, bet?ckt af nyfallen sn?; det kallades Kallbak. Anund s?g p? fj?llet och qvad:
Likt b?ljan ?r det onda Lifvet f?r spjuthv?ssaren. Hafvets g?ngare Hastar till fjerran land. L?nder rika och v?nners flock Lemnar jag och till slut -- Klent ?r bytet, f?r jag Kallbak och lemnade ?krar.>>
"M?ngen", svarar honom Erik, "har s? mycket mist i Norge, att han aldrig f?r bot derf?r. T?nker jag, att det mesta landet ?r upptaget i de goda trakterna och derf?r kan jag icke mana dig h?dan." Han lofvar att lemna en del af sin jord och d? stannar Anund.
Detta skedde ungef?r ?r 900, s?ledes vid pass 16 ?r efter Ingolfs utflyttning. Under den tiden hade s? m?nge dragit ?fver till den afl?gsna ?n, att det blef sv?rt f?r de sist ankommande att finna bland de m?nga fj?rdarna en, som dugde till bebyggande och icke redan tillh?rde en annan. Dock var Anund ingalunda den siste utvandraren. Under de f?ljande tvenne ?rtiondena, s?ledes ?nda till 920 fortforo invandringarne, men de voro mindre betydande. De fleste gingo denna tid ut fr?n sjelfva Norge. F?r ?frigt fans det ?fven efter den egentliga landnamstidens slut p? sina st?llen utrymme. S? kom Erik r?de ?r 950 fr?n Norge och satte sig ned just i samma trakt som Anund tr?fot. Det var samme Erik, som ?r 982 fann Gr?nland.
S? gick det till med utflyttningen till Island. Icke alla drefvos af samma bevekelsegrund. Somlige foro dit onekligen f?r n?ds skuld, emedan de icke kunde stanna i hemmet. F?r andra saknades dessa yttre tvingande omst?ndigheter, de foro dit -- f?r ro skuld. Hur m?ngen af oss skulle v?l vilja f?r ro skuld afl?gga ett bes?k p? Island? Vi hafva dock, med ?ngans tillhjelp, gjort oss i viss mon till herrar ?fver afst?nden i rummet och tiden och hafva sedan dess s? sv?rt att f?rst?, hur vi kunnat berga oss utan alla dessa hjelpmedel, som den nyaste tiden bragt med sig. Hvart ?rhundrade har gjort sitt till f?r att f?rb?ttra och underl?tta och det ?r m?nga ?rhundradens arbete i denna riktning, som ?nnu icke kommit till st?nd, d? vi st? p? v?g att f?lja en landnamsman p? hans f?rsta Islandsresa inemot det nionde seklets slut. En veckas segling ligger f?r honom i allra b?sta fall, om vi m?ta afst?ndet mellan Norges och Islands mest n?rliggande uddar. Men hvem svarar f?r v?der och vind?
Add to tbrJar First Page Next Page