Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Noveller och skizzer by Alfthan Johannes
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 1258 lines and 56740 words, and 26 pages
NOVELLER OCH SKIZZER
JOHANNES ALFTHAN
Stockholm, Albert Bonniers f?rlag, 1870.
INNEH?LL:
Kallista p? Kastelholm. Pennteckning fr?n ?land. Ett mystiskt par. Sann h?ndelse fr?n ?r 1867. Fr?n Finland: 1. Fr?n ?ster till vester. 2. Wiborg. 3. Fr?n Ladogas strand. 4. En vacker hufvudstad i ett litet land. Reseskizzer fr?n Polen och Ryssland: 1. Polen. 2. Ryssland. Borgfr?ken. Skizz fr?n kejsar Nikolai regering.
Kallista p? Kastelholm.
Pennteckning fr?n ?land.
Utstr?dda som perlor p? en juvelerares bord ligga de ?l?ndska ?arne i hafvet midt emellan Sverige och Finland. Jag hade icke f?r allt verldens guld, ja och alla verldens ordnar och kronor tillsammans velat vara den juveleraren, som lemnade dessa ?kt-svenska perlor ?t Ryssland -- och s? har dock en g?ng skett. Den handeln torde icke heller s? l?tt g? tillbaka, ty -- men l?tom oss tiga om den saken.
Visserligen ?r flertalet af ?arne i gruppen endast kala klippor, men till och med p? en stor del af dessa bo menniskor och det menniskor, som ?lska dessa klippor framf?r allt annat p? jorden. Dessa sannskyldiga hafsmenniskor gifva ?land en ?nnu mera egendomlig pr?gel ?n tillochmed dess s?rdeles originella fysiska bildning f?rl?nar. Dess i politiskt afseende stora betydelse f?rbig?r jag h?r.
Det var om v?ren ?r 185-. ?lands rika historiska minnen, dess egenskap att under det nyss slutade "orientaliska kriget" ha varit sk?deplatsen inom krigets nordiska afdelning f?r en er?fringsscen i civilisationens intresse, ?fvensom lusten att g?ra en liten sommartripp till ett f?r oss jemf?relsevis obekant land, f?rde mig till det beslut att bes?ka ?land. Jag satte min f?resats raskt i verket, gick ned till Blasieholmen der ?landsskutorna ligga f?rt?jda, och ?ppnade f?ljande samtal med en ung sj?man, som s?g pigg och treflig ut.
"H?r p?, min v?n, reser ni snart ?fver till ?land igen?"
"Vi segla af i qv?ll", lj?d svaret p? en ganska ren dialekt, och den unge mannen helsade h?fligt.
"Kunde jag f? f?lja med er dit?fver?"
"Det kan v?l g? f?r sig, tror jag, men det beror p? far, det."
"Kan jag d? f? r?ka honom?" sporde jag.
"Inte sv?r att r?ka", svarade ?l?ndingen muntert, "han sitter der p? krogen och tar sig en morgonrisp, fr?ga efter'n bara, han heter Falkens Erik och r?r om skutan h?r."
Jag begaf mig till krogen, gick igenom sk?nkrummet och p?tr?ffade i "g?strummet" en medel?lders man, sittande ensam, vid ett bord. Han tycktes mig se ut som en skutskeppare.
"Goddag!" helsade jag frimodigt, "?r det Falkens Erik fr?n ?land? Er son har visat mig hit."
"Vasserratri! Falkens Erik fr?n Hammarudda", lj?d svaret, "men", tillade han, "v?ran str?mming ?r slut och klent fick vi betaldt ?nd?."
"Det var illa det", svarade jag, "men jag har ett annat slags aff?r med skepparn."
"Och det vore?" sporde han nyfiket.
"Vill ni f?ra mig ?fver till ?land?"
"Hvarf?r det d?? Herrn reser ju b?ttre med ?ngb?t!"
"Ja, men jag tycker mera om att segla."
"Gerna f?r mig d? -- jag seglar af i qv?ll."
"Jag f?ljer med!" utropade jag. "Hvad beg?r ni f?r ?fverfarten?"
"Kommer an p? hvad slags folk herrn ?r", var det afm?tta svaret. "Tio rubel blott, om herrn har pass och egen mats?ck -- f?r si resan kan bli l?ngvarig; vi ha sydostlig vind, bra nog i b?rjan men knapp p? hafvet."
"Hvad g?ra d? edra tio rubel i goda svenska riksdaler?" sporde jag.
"Efter kursen g?r det minst tjugofem riksdaler. Jag kan r?kna kursen, jag."
"N?v?l, jag betalar det; n?r skall jag vara ombord?"
"Sist klockan sju i qv?ll", svarade Falkens Erik och s?g f?rst p? det ena, sedan p? det andra af sina ur.
Jag drack ett glas ?l med gubben och gick. Klockan p? slaget sju var jag p? platsen med tv?nne karlar, b?rande min kapps?ck, samt en ypperlig mats?ck och ett rikligen f?rsedt flaskfoder.
"Precis herre", helsade Erik och r?ckte mig sin tj?riga hand, samt tillade, i det han skrattande pekade p? buteljerna, "det der ?r bra, det ?r fuktigt ute p? ?lands haf."
Vi lade ut till sj?s, skepparen, hans son, en gammal sj?man till och jag. V?dret var friskt och det gick raskt undan, ehuru vi hade blott half vind, men skutan seglade bra, som n?stan alla ?landsfartyg. Jag var imellertid tr?tt af det myckna springandet under dagens lopp och begaf mig snart till hvila. Stockholms sk?rg?rd ?nda till Furusund k?nde jag dessutom ganska v?l, der var f?r mig intet nytt att se. Jag gick icke ned i den qvafva kabyssen utan lade mig p? d?ck insvept i min palet?, med hufvudet p? kapps?cken och utstr?ckt p? ett par gamla hopvikta segel.
D? jag vaknade sent f?ljande morgon, voro vi redan ute p? hafvet. Sj?n gick h?g och vi seglade dikt bidevind. Det var en lust och gl?dje att se de k?cka ?boerna i sitt lilla fartyg umg?s med v?gor och vind; det gick som en lek, undan f?r undan. D? dagen led mot slut hade jag blifvit n?gorlunda f?rtrogen med mina reskamrater. Vinden hade sm?ningom aftagit och tynade slutligen framemot qv?llen alldeles af. S? gick det ock med mitt s?llskaps hum?r. Infallen upph?rde, historierna togo slut och Falkens Erik utbrast ot?ligt: "Motvind ?r det och stiltje blir det till natten, det kan man kalla d?lig seglats". Men som jag ?nnu ville h?ra n?gra "historier" till om "gamla ?land", om ryssarne, samt om engelsm?nnens och fransm?nnens bes?k, proponerade jag en liten toddy p? qv?llsqvisten i stiltjen.
"?h ja men", sade Erik, "det l?ter sig g?ra. Bengt der, s?tt kitteln p? elden s? vi f? varmt vatten. Det ?r herrn som bjuder."
"Med en toddy framf?r sig", fortfor han, "kan man tillochmed uth?rda en stiltje p? sj?n, och jag tror att vi i morgon f? frisk vind igen och det vestlig."
"N? s?g mig", b?rjade min skeppare sedan vattnet var serveradt och jag af mitt f?rr?d framtagit den egentliga nervus rerum gerendarum, konjaksbuteljen, "hvar vill herrn egentligen i land?"
"Hvar som helst", svarade jag, "till exempel vid ert hemvist."
"Bra det", svarade Falkens Erik, slugt plirande med ?gonen, -- "och ?r passet i ordning, h??" -- "Passet?" fr?gade jag, "nej ett s?dant har jag i sanning gl?mt att l?sa -- beh?fs det d? n?dv?ndigt?"
"Jas?!" inf?ll ?bon, "?r herrn en s?dan en igen -- det kunde jag just gissa. Ja, visst beh?fs det pass f?r att komma in till ?land."
Jag blef i b?rjan sm?tt orolig men fann mig snart, och i det jag drack honom till, sade jag: "Sk?l, Falkens Erik, f?r att jag kommer i land utan pass."
"Jaa, men risken -- --"
"N?, fem af edra rubler till d?, hvad s?gs derom?"
"Jag tycker", svarade Erik, "att man likav?l kan g? i land vid Hammarudda, som vid Ecker?."
"Jag f?rst?r -- och kaffes?ckarne dernere i kabyssen", inv?nde jag, "de b?ras v?l ocks? hellre i land vid Hammarudda ?n vid Ecker? tullstation?"
"Perkele, sa' finnfan!" utropade Falkens Erik, "dem hade jag gl?mt. N?, herrn sqvallrar visst icke?"
"Nej, det lofvar jag eder". Och s? var allt godt och v?l igen och den gamle sj?mannen som vi hade med oss och hvilken flitigt anlitade buteljen, b?rjade ber?tta underbara lurendr?jerihistorier, den ena efter den andra.
?l?ndingen, ehuru i allm?nhet f?rsigtig, talar dock s? gerna, att man l?tt f?r honom att ber?tta, s?vida han icke tror sig ha n?got att frukta. Mig trodde de gode m?nnen sig dessutom kunna lita p?, emedan jag reste utan pass och s?ledes ej kunde tycka om "tullsnokarne."
"Du pratar persilja", afbr?t Falkens Erik den gamle, "men si jag skall omtala en kuri?s 'passasch' f?r herrn h?r -- det ?r god kognak och s?dan skall ock historien bli."
Add to tbrJar First Page Next Page