Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Noveller och skizzer by Alfthan Johannes
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 1258 lines and 56740 words, and 26 pages
"Du pratar persilja", afbr?t Falkens Erik den gamle, "men si jag skall omtala en kuri?s 'passasch' f?r herrn h?r -- det ?r god kognak och s?dan skall ock historien bli."
Och han b?rjade, med skalken lurande i ?gat:
"Folk som reser utan pass ?r mer?ndels icke s? noga i politiken. Herrn kan derf?re gerna f? h?ra mitt ?fventyr med engelsm?nnen under kriget. -- Si det ?r s?, att jag alltid varit svag f?r god kognak, fast hustru min gr?lar der?fver, men inte blir den s?mre f?r det ?nd?. Nu var det s?, att n?r engelsm?nnen voro h?r, s? hade min granne Ropans-Lasse varit ute och haft roligt, sa' han, och si d? fick jag ocks? lust till den leken och gaf mig ut, jag, med pigan min -- hvad heter nu menniskan igen -- hon har ett s? bortkr?ngladt namn."
Sonen till Falkens Erik rodnade.
"Hvad heter hon, Bengt?" sporde fadren.
"Kallista, far, det vet ni ju."
"N? ja, hon rodde, och bra ror hon, det skall Gud veta och fram kommo vi till korvetten 'Magasinet' . Vi rodde sakta fram till fallrepstrappan, ty si jag ville ombord."
"B?t, ohoj?! Hvad s?ken I h?r, godt folk?" fr?gade en karl p? ramaste svenska.
Nu var jag liksom litet r?dd ?nd?, f?r si hade v?ran l?nsman f?tt reda p? min resa, s?, f--n vet, huru det skulle ha g?tt f?r Falkens Erik d?! Och som nu den der krabaten p? skeppet talte svenska, s? k?nde han mig kanske, ty der funnos allt m?nga ?sterbottniska sj?m?n hos engelsm?nnen, det visste vi alla. 'Hvad vill du min gubbe?' fr?gade han en g?ng till. -- "Se p? skeppet", svarade jag. -- "Det var klokt det, sa' han, s? kan du med detsamma lotsa oss in till Bomarsund. Vi ha just velat f?nga en ?l?nding f?r detta ?ndam?l och betaldt f?r du bra, lita p? det. Du k?nner v?l farleden?"
"Nej, se det g?r jag d? platt icke", svarade jag slugt och lagade mig liksom till att ro min v?g. "Men han deruppe p? skeppet, han skrattade bara och s? ?ppnades en lucka och som ett helvetes ?ga tittade en svart kanonmynning mig rakt i synen. Det ?gat, m? ni tro herre, blinkade ej, men den som b?de blinkade och blundade, det var jag. Nog har jag sett d?den i syna p? haf och vid sk?lf?ngst, p? l?s is ocks?, men nu var det en alldeles annan sak, nu. Skam till s?gandes t?nkte jag alls icke p? flickungen som jag hade med mig i b?ten och det var illa gjordt, s?som herrn snart skall f? se."
'Kom upp nu, gubbe lilla', sade engelsmannen, som var lika god svensk som jag, 'l?jtnanten vill tala med dig.'
"N?v?l, sa' jag, lade till och ?ntrade upp, och innan jag visste ordet af var jag nere i en rysligt grann kajuta och der satt en herre vid ett bord fullt med kartor."
Officeren betraktade mig en stund och fr?gade sedan p? engelska tolken -- honom, gynnaren, som kunde svenska och ?fversatte officerens fr?gor och mina svar:
'?r du r?dd?'
"Ja, bevars, rysligt r?dd!" sa' jag.
'Hvarf?r det d??'
"Jag ?r ingen krigsman, jag."
'Men du ?r sj?man ?nd??'
"Ja vasserratri, s? god som n?gon annan."
'Och du k?nner farleden till Bomarsund?'
"Nej, jag ?r ej fr?n den trakten."
'Men du har varit der?'
"Ja, landv?gen, h?ga herr officer", sade jag samt b?rjade ?msom svettas och frysa af f?rskr?ckelse.
'Stewart, ge karlen der en dugtig kognak', befallde officern -- och se det ?fversatte den satans tolken ocks? fast den saken talte f?r sig sjelf -- och med kognaken for djefvulen i mig.
"Tack", sa' jag och grinade emot officern.
'N?, huru ?r det nu med farleden till Bomarsund?' fr?gade han och lade fem guldmynt p? bordet bredvid sig. 'Du slipper icke f?r tomma ord -- ut med sanningen, k?nner du v?gen?'
"Jag l?rde af far min att aldrig ljuga", sade jag, "?hjo, nog tror jag att om de der guldpluringarne hitta v?gen till mig, s? nog hittar jag v?gen till Bomarsund och jag k?nner alla klippor och grund med."
'Signalera', ropade officern till kapten J?fvelson p? H?rregrant , att vi f?tt en lots ombord.'
Detta hviskade tolken till mig och jag blef igen s? der underlig till sinnes. Det fr?gade likv?l ingen efter, utan jag f?rdes upp p? d?ck. Skeppet gjordes klart till aff?rd och signaler vexlades med ett par andra fartyg. Det var visst vi som skulle b?rja trallen. -- Jag f?rdes fram till rormannen. Uff, s? jag var underlig till mods. "T?nk om ryssdjeflarne skjuta ihjel mig n?r det blir nappatag af", t?nkte jag, "eller om de f? reda p? allt det h?r, ifall jag ?ter kommer i land." Tolken gjorde mig n?gra fr?gor, dem jag besvarade och fartyget begynte sin kurs mot sydost.
"Hur l?nge skall jag vara h?r ombord?" fr?gade jag tolken.
Officern befallde mig tiga.
Du h?rdes med ens n?got ov?sen vid babordsrelingen f?rut -- och "hast du mir gesehn", den unga Kallista hoppar upp p? d?ck. Jag blef s? j?mmerligt f?rl?gen att jag gl?mde svara p? flera af officerens fr?gor, hvarf?r han blef ot?lig.
'Hvad g?r ?t karlen?' fr?gade han visst flera g?nger.
"Flickan der", svarade jag stammande, "jag hade gl?mt henne."
'Jag trodde du var allena', sade officeren. 'Men hvad mera -- vi skicka flickan i land igen och du blir h?r.'
"Hon f?rr?der mig", pustade jag.
'Hvad r?r det mig?' sade officeren kallt, och v?ndande sig till tolken yttrade han n?got som l?t som "skjutsa bort henne".
Men Kallista l?t icke skjutsa bort sig, den ungen, hon kom raskt fram till mig, var alldeles icke f?rl?gen och, besynnerligt nog, g?fvo alla sj?m?nnen plats f?r henne att segla fram i r?tt kurs p? mig.
Officern s?g f?rv?nad p? henne, r?rde l?tt vid hatten och sade ?ter n?got ?t tolken, som f?rg?fves befallde flickan att ge sig af. Flicksn?rtan svarade icke ens p? dessa uppmaningar, hon neg f?r l?jtnanten och bad att f? tala vid mig en stund allena. Tolken ?fversatte fr?gan. Svaret utf?ll jakande och vi gingo n?got afsides.
'Falkens Erik ?r p? d?liga v?gar', sade flickan.
Jag ville bli morsk jag, och bad henne dra ?t hin, men hon s?g s? bekymrad ut och sade: 'Husbond' f?r ej stanna qvar h?r -- nog kan jag gissa hvad husbond' h?r vill g?ra, men det ?r or?tt, kom bort med mig'. -- "L?ttare sagdt ?n gjordt", svarade jag. "De h?lla mig qvar med v?ld, m? du veta."
Nu kallades jag bort och som tolken beh?fdes f?r att samtala med mig, gl?mdes, s?som det tycktes, alldeles Kallista.
Efter en timme, vi voro d? i ?ppna sj?n igen och styrde kurs p? Nyhamns bak, sade tolken till mig, att jag nu skulle g?ra mig af med flickp?h?nget, ty det var h?g tid.
Men hvar var Kallista? Jag s?g henne platt icke och tolken visste det ej heller. ?ndtligen fick han reda p? att hon g?tt f?rut, men vidare visste ingen n?got om henne. D? vi kommit fram, f?r om fockmasten, s?go vi henne sittande bakom en upprullad tross med hufvudet st?dt mot handen. Hon var mycket blek, blekare ?n vanligt.
"Kallista", sade jag, "den herrn s?ger att du skall gifva dig af till land igen".
"Jag far icke utan husbond" -- var hennes best?mda svar.
Vi f?rs?kte att ?fvertala henne, men f?rg?fves. D? kom der drifvande en s?dander ung kadettherre, stannade hos oss och betraktade flickan.
'En vacker flicka', sade han, och se det f?rstod ocks? jag. Han talade nu vid tolken och denne v?nde sig slutligen till Kallista och uppmanade henne ?ter att resa af. 'Det blir qv?ll', s?ger unge herrn h?r, tillade han, 'och d? f?r du sv?rt att hitta hem och v?gen blir allt l?ngre och l?ngre.' -- "Ja, ge dig i v?g, goda Kallista", bad ocks? jag. -- "Fan vet hvad som nu passerade eller om n?gonting passerade alls, men visst ?r, att flickan och kadetten s?go en stund p? hvarandra, hvarp? den unge herrn befallde oss g? v?r v?g och lemna flickan i ro. Han s?g precis ut som en vingskjuten h?k, s? hjert?ngsligt s?g han p? flickan och hon -- ta mig ryssen -- s?g ut som en hel bys nattvardsungdom tillsammans, s? r?rande -- och jag tror deras ?gon t?rades."
H?r afbr?t en djup suck ber?ttarens svada.
"He du, Bengt", afbr?t Falkens Erik sin ber?ttelses tr?d, "pusta du m?ttligt, pojke, och drick mer, s? ger du funderingarna p? b?ten."
Jag b?rjade f? en liten inblick i unga Bengts hjertehistoria och ?fven den unga flickan b?rjade intressera mig.
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page