Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Fjällbyfolk: Bilder från öfre Norrland by Rieck M Ller Maria
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 737 lines and 31741 words, and 15 pages
MARIA RIECK-M?LLER.
FJ?LLBYFOLK
Bilder fr?n ?fre Norrland
STOCKHOLM C. & E. GERNANDTS F?RLAGS-AKTIEBOLAG
fj?llbyfolk
Bilder fr?n ?fre Norrland
MARIA RIECK-M?LLER
STOCKHOLM C. & E. GERNANDTS F?RLAGS-AKTIEBOLAG
Stockholm Victor Pettersons Boktryckeri 1899.
Inneh?ll
Sid.
I Obygden 5
Erik Spelman 31
Tok-Johanna 53
En begrafning 71
Vid forsen 89
En lapphistoria 97
Pell Pers-mor ber?ttar 117
Hustrumord 125
Jan Persa och hans framf?rd 151
I Obygden.
D?r Anders Nygren hade timrat upp stugan sin, var trakten vild och ?de. Pite?lfven str?k f?rbi p? ena sidan, och d?r p?r?kern slutade p? andra h?llet tog stenmarken vid. Det var Salsb?rget, som d?r -- alldeles bredvid -- tornade upp sina svarta, stupande h?llar och block.
Andersmor -- Brita hette hon -- tyckte nog, att det var n?gonting hemskt och oh?gasamt med b?rggrannskapet de f?rsta ?ren. Det var ju s? alldeles inp? en, och s? var det den d?r historien som gick. Ja, det var ocks? en ot?cking!
F?r l?nge se'n kom sig en lappflicka ditupp p? skidor f?r att s?ka en ren, som villat bort sig. B?st hon ?kte, kom hon f?r n?ra branten, och s? bar det af utf?r. Utf?r h?llarne och stupen gick det och ner i ?lfven, som d?r g?r ?ppen ?ret om. Fram p? v?rsidan funno de henne i en timmerbr?te tv? mil l?ngre ner.
Det var f?rst?s bort?t en tjugu ?r se'n den d?dsf?rden gjordes, men, att det var oknytt d?r vid b?rget, det kunde mor Brita sv?ra p?.
Var det kanske inte f?r j?mnan, som om en skinnp?ls och en r?d lapplufva skymtade h?gst uppe vid b?rgskanten, n?r hon under nyt?ndningstid gick fr?n f?jset om kv?llarne och kom att kasta ?gonen ditupp? Jo, s? sannt var det s?, och herre jestanes, hvad det d? gick fort att komma in i stugan. Om mj?lken skv?tte ur st?fvan, fick det inte r?knas s? noga en slik g?ng.
Att Anders skrattade sm?tt ?t gumman sin -- kan en f?rst?. Han var ju karl och en duktig skogskytt till, som varit med b?de om bj?rnjagt och p?kadans med gr?ben, och d? f?r en allt v?nja sig vid olika slags trolltyg, utan att ta' till bens f?r det.
F?rresten sa' han nu som s?, att skinnp?lsen, som skymtade vid klyftkanten, troligast var vingarne af ?rnen, som h?ll till d?ruppe, och r?dlufvan var v?l n?got half?tet, bloddrypande sm?djur, som skulle med i boet till ?rnungen.
Brita trodde ?nd?, hvad hon ville, men hon lad' int' om'et vidare. Se'n, n?r barnungarne kommo till, hade hon int' tid heller att kasta ?gonen s? vidt omkring sig, att hon fick se, hvar oknytt var framme.
Det ena ?ret gick just likt det andra. ?n kunde det vara nog s? l?ttsamt, n?r p?rena gick till och Anders hade f?rtjenst vid flottningen. ?n var det tunga dagar i stugan d?r, tunga och m?rka som n?den sjelf. Och det kunde vara en enda natts verk -- en s?dan natt, d? frostdimman kryper upp ur myren och str?cker l?nga, kalla m?rdarearmar utefter kornkappland och p?r?ker.
S?dana frostn?tter l?mna ej endast sp?r i blaster och ax. ?hnej, djupare gr?fva de sig i sinn och i skinn!
Brita var inte stort mer ?n nio och trettio, n?r hon hade hela samlingar af rynkor kring ?gon och mun.
Fr?mst i mun hade hon bara n?gra svarta tandtaggar kvar, som blefvo mindre och mindre under striden med det h?rda kornbr?det. Platt var br?stet och kullrig ryggen. Tungarbetet l?mnar ocks? m?rken, som aldrig g? tillbaks.
Ja, som sagdt, ibland var det nog s? l?tt, ibland tunga dagar, men ett ?r kom, som blef det tyngsta af alla.
Det var det ?ret, d? lill'Brita nyss b?rjat g? och ?ldstpojken, Verner, fyllde 10 ?r. Sedan, n?r mor t?nkte tillbaks p? den tiden, tyckte hon det var ett under, att hon h?llit ihop.
Vintern kom ?fver dem med yrande sn?storm midt under p?ropptagningen, och drifvor, h?ga som till mellerstst?ngen p? p?rrish?ssjan, lade ihop sig p? endast n?gra timmar. Med sn?skofveln kom man sig ju fram till de upphackade h?garne, men sura och bl?ta kommo de in i k?llarn', och stort b?ttre var det inte med de p?rer, som voro kvar i jorden. Det var ett oherrans el?nde, och mest blef det kr?kena, som fick godt d?raf, d? -- som en kan f?rst? -- sjukan efter?t tog fart i s? godt som alltihop.
Fram i november kom sn?n drifvande p? allvar och det i s?dana massor, att det int' g?llde f?rs?ka ens komma sig fram till byav?gen p? n?ra fjorton da'r. Det var bara att skotta sig fram till f?jse och vedskjul och tillbaks -- och s? b?rja om igen med det samma.
Och hvilken k?ld! Kallvatten?mbaret var bottenfruset hvar morgon, fast?n det stod nedanf?r spisen, och kaffepannan var det lika el?ndigt med. Om n?tterna sm?llde det som b?sskott i stuguknutarne och kn?ppte och knastrade i tr?virket, s? att Anders f?r j?mnan dr?mde, att han sk?t bj?rn, och h?rde hur besten kom emot honom ?fver vindf?llen och rish?gar, s? att de torra kvistarne knakade och skreko under labbarne.
Vackert var det i alla fall omkring ?backstugan d?r i vinterkylan! Salsb?rget stod liksom ?fverdraget med hvit bomull. Men p? somliga st?llen hade den inte r?ckt till ?fver de svarta skrofliga blocken. Enrisbuskar, tall och gran och n?gon enda dv?rgbj?rkruska, naken och krum, som kr?po uppf?r i remnorna, gjorde dock sitt b?sta att d?lja dem och skyla ?fver. En del h?llar och stup l?go d?r som underligt uppsv?llda isj?ttar med l?nga stelnade t?rar af ispiggar.
Det var d?r h?stb?ckarne hade silat sig utf?r och frusit allt efter som de kommit dit. De hade t?nkt sig ned i ?lfven f?rst?s, men fingo nu stanna d?r de voro, tills v?rsolen komme en g?ng och gaf dem fart igen.
Och ?lfven! Ja, den ocks? hade blifvit tuktad af k?lden. D?r den aldrig fr?s till, gick den kufvad och knotande, och d?r det p? n?got enda st?lle kokade och fr?ste i den ?nd?, var det mer som tal i s?mn.
Svart och trolskt sken vattnet mot iskanten, och om n?tter och kv?llar, d? norrskenet flammade och kastade gr?na och r?da ljusknippen omkring toppen af Salsb?rgen och mot b?rgskammarne l?ngt, l?ngt bort?fver, d? gnistrade det och r?rde sig nere i ?lfvattnet, som vore d?r n?got lefvandes.
Om dagarne lyste sj?lfva luften i gr?nt och r?dt -- den tid ljusningen r?ckte. Ibland l?t det till att bli' v?derskifte, och dimma steg upp ur ?lfb?dden, men det blef ingen annan ?ndring ?n att dagen d?rp? alla buskar och tr?n voro kl?dda i rimfrost. Bj?rkarne stodo som arbetade i filigrams och spetsv?f, och det gnistrade i ?delsten af all' v?rlden, n?r solen se'n ett ?gonblick s?g p? h?rligheten. Men det var endast ett ?gonblick. S? blef det dagar, d? hon inte alls kom, och d? varade ljusningen blott ett par korta timmar.
Du, herre jestanes, s? det n?p i skinnet den vintern! Mor Brita m?ste m?ngen g?ng l?gga fr?n sig vedtr?et hon sp?ntade p?, d? fingerstackarne voro s? klumsna, att de int' kunde styra sp?nteknifven.
Ibland h?nde de sig, att en Anders gick ?t kyrkbyn f?r att s?lja en hare eller annat vildt, och att han d? kom hem senare ?n n?digt var -- och ostadigare p? benen ocks? ?n n?digt var.
Sj?lf hade mor ingen annan muntration ?n pipsnuggan, -- men s? h?ngde den ocks? i mungipan s? l?ng dagen var. -- P? ny?ret drog Anders till skogs p? timmerafverkningen, och nu blef den sv?raste tiden d?r i stugan.
En kv?ll, n?r det var undanst?kadt i f?jset -- det var m?nljust och stickande kallt, och sn?n knastrade och j?mrade sig under k?ngskorna -- stannade mor Brita -- just som hon satte foten p? stugubron, och lyssnade in?t skogen. Den tog vid ?ster?t och str?k l?ngs efter b?rgsfoten.
-- Kunde n?gon komma s? dags? F?r det var d? hundskall som h?rdes nyss. -- Ja, nu h?rdes det igen, men ... ?h nej, hundskall var det inte! Gr?ben, varguslingen var det, som var framme!
S? ja, nu l?t det l?ngre bort -- han drar till fj?lls igen -- kut' som troligast efter n?gon l?s ren.
Men ot?ckt och ?ngsligt var det, och det gick tr?gt med att f? ihop ?gonen den kv?llen.
Add to tbrJar First Page Next Page