Read Ebook: Fjällbyfolk: Bilder från öfre Norrland by Rieck M Ller Maria

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 737 lines and 31741 words, and 15 pages

Men ot?ckt och ?ngsligt var det, och det gick tr?gt med att f? ihop ?gonen den kv?llen.

Ungarne sofvo och sn?rflade under f?llen i f?llb?nken, och i m?nskenet syntes andedr?kten som en l?tt r?k omkring f?ll?ppningen, Brita snodde sig rundt flera hvarf, men kunde inte sofva. Hon stack upp hufvudet f?r att lyss -- tyckte best?mdt, att det sk?llde och tj?t igen.

Men s? vardt d? tyst, och s? sm?ningom fick den blytunga tr?ttheten, som f?ljer med slit och sl?p, makt ?fver henne och hon sof.

Det sm?llde i v?ggarne, och p? insidan -- rundt om i stugan -- slog det upp allt flera rimknutar, som sutto d?r liksom m?rken efter sn?bollar. I h?rnet n?rmast d?rren drog det sig en l?ng, hvit frostrand fr?n golf till tak, och ute fr?s det, s? det knakade i ?lfisen.

Men ingenting oroande h?rdes, och med ett skutt stod han -- s?ker p? hvad som skulle g?ras -- uppe p? sn?drifvan, som hade vr?kt sig mot f?jsev?ggen och n?dde ?nda upp till det fyrkantiga f?nstret.

Det h?r var en riktigt van f?jser?fvare, och n?got senarbete blef det minsann inte f?r honom att krossa f?nstret och komma in.

Men nu var det inte tyst l?ngre. Ut genom den ?ppna f?nstergluggen kommo ?ngestskri -- s?dana som kr?kena kunna f? fram i d?dsfarans ?gonblick, n?r varg och bj?rn st? ?fver dem. Ut i natten lj?do rop om hj?lp fr?n Gullrosa, fr?n tacka och lam, och tr?ngde sig in under f?llen till mor Brita. Snarkande, pustande tungt sof hon och vaknade ej med det f?rsta. Men s? reste hon sig yrvaken -- tyckte best?mdt att en Anders skrek henne i ?rat, att det var morgon och att hon f?rsofvit sig.

Hon gnuggade ?gonen. Herreje, Anders var ju ?t skogom, -- ensam satt hon d?r i s?ngen -- och i f?jse var det ett okristeligt lefverne! Hastverk blef det att komma i kl?derna och ut ... Hon visste nu, hur det var fatt, och det gick kallt efter ryggen, n?r hon t?nkte p? det, som v?ntade henne d?rute.

?h herre Gud -- lammena mina -- satans blodk?ft -- oh jesses hj?lp mej, usla stackare!

Yxan l?g p? vedkubben, och den ryckte hon till sig. Ut genom f?nstret ?ngade den varma f?jsluften, m?ttad med lukt af blod, och gjorde mor Brita nogsamt kunnig om, hvad som var ? f?rde -- visste hon det inte f?rr.

N?r hon nu ?ppnade ytterd?rren, l?t det som om n?got kl?ste och ref efter v?ggen d?r innanf?r, och i detsamma hon -- med yxan lyft till hugg -- st?tte upp innerd?rren, s?g hon en luden bakdel, som med flyende br?dska f?rsvann genom f?nstergluggen.

Ljust var det som det kan vara n?r m?nsken och norrsken kapplysa, och alltf?r v?l s?g mor f?r?delsen d?rinne.

I b?sen trampade och fl?sade Gullrosa -- alldeles vettskr?md -- och hade kl?mt upp sig i ena h?rnet, s? hon stod n?stan dubbelviken. -- I k?tten l?g granntackan -- riktigt konstslaktad -- med h?l i strupen och ursugen hvarenda bloddroppe.

Det ena lammet l?g nedanf?r f?nstret delvis upp?tet. Hade nog varit ?mnadt till reskost men f?tt stanna efter i hastigheten.

Det andra lefde och s?g ut att vara or?rdt. Det stod med hufvudet nedborradt i str?halmen och skakade och skallrade i d?ds?ngest lika sv?rt som mor Brita sj?lf.

Det stackars, el?ndiga skratet hade sjunkit ner p? mj?lkpallen, och satt d?r och vaggade fram och ?ter med h?nderna f?r ansiktet. T?rarne droppade mellan fingrarne och ned p? golfvet, d?r de fr?so till is.

>>Oj, oj, jag fattiga stackare -- tackan min -- lammet mitt -- oj, oj, Anders! ...

Hon s?g krokig och hoptorkad ut, d? hon nu reste p? sig och gick fram till k?tten.

Lammet kom fram och gned sig mot henne, och hon m?ste taga det ?fver. Det var bra nog stort och tungt, men hon lyfte det ?nd? upp i kn?et, i det hon satte sig ner p? pallen -- och nu bar det till med gr?ten p? nytt.

Hon st?dde pannan mot den mjuka, ulliga kroppen och gr?t den all' v?t. Det fanns s? m?nga t?rar hopsamlade -- hade just aldrig varit tid med s?dant, om det ocks? hade tr?ngt p? ibland.

Ett slut p? dem blef det i alla fall, och s? var det int' l?nt att sitta d?r i kylan l?ngre, d? s? mycket annat var att rusta med.

Stor stund drog det inte om heller, f?rr?n det var undanst?kadt efter od?det, och n?r det ?ppna f?nstret blifvit tillstoppadt med halm och trasor, gick Brita in i stugan igen -- inte f?r att sofva -- men f?r att sitta p? vakt.

Framp? v?rsidan blef det som l?ttare, och en Anders hade kommit hem med nog s? bra f?rtjenst.

En dag strax f?re midsommar l?g moran nere vid ?lfven och gnodde opp lite sm?kl?der ?t lill'Brita. D?r hon h?ll till var det bakstr?m, men utanf?r gick den stor och vild, och just som hon slutat och reste p? sig f?r att g? hem, s?g hon liksom n?gonting ovanligt ute i v?rsta skumhvirflarne. F?rst tyckte hon det var en kn?lig stock, som d?k upp och ner.

-- Jesus, hj?lp! Brita blef hvit i synen som sm?s?rkarne hon nyss vridit upp.

D?r ute i skummet skymtade en r?d lapplufva -- s?dan som lappkvinnorna hafva -- en gr?hvit skinnp?ls s?g hon alldeles tydligt. Till och med fransen af l?ngt h?r neromkring den syntes, och den h?ngde drypande v?t.

Lappflickan var det, och mycket riktigare ?n d? hon -- f?rr i v?rlden -- h?ll p? att skr?mma vettet ur Brita, n?r hon i nyt?ndningsljus skymtade uppe i b?rgskrefvorna.

Nu v?nde hon ocks? p? sig och str?ckte ena armen upp mot toppen af Salsb?rget, allt under det hon skakade p? hufvudet.

Brita stod som trollbunden -- kunde r?ra hvarken hand eller fot, och kallsvetten dr?p om henne.

>>Anders -- Anders!>> -- skrek hon, n?r hon fick till sig andan. I detsamma var sp?kelset borta, och det var bara hvitt skum igen, som glittrade och lyste i kv?llsolen. Det fr?ste och surrade och mumlade och hviskade i ?lfvattnet. Det var l?nga historier. --

Anders tyckte nog det l?t styggt, n?r han fick h?ra om'et, men hur det var, tr?ngdes det ur tankarne af allt, som just i det taget skulle g?ras i arbetsv?g. K?len hade sent g?tt ur jorden, och en del af v?rarbetena var ?nnu ogjordt.

Det var att g? i god tid -- kan en f?rst? -- f?r att hinna hem samma dag. Kyrkbyn l?g tv? mil l?ngre ned efter ?lfven. Anders var ute i timmerflottningen och Lina -- mellanflickan -- blef satt till husmor och att se om lill'Brita. Det arbetet var hon nog s? van vid. Hvem annars skulle g?ra't, n?r de andra voro ute i arbetet? Och dagen gick gladeligt under lek och ras, och n?r lillan var le' skakade Lina p?'na, liksom mor brukade g?ra.

Mot aftonsidan voro de nog s? tr?tta b?da tv? -- storsyster mest -- och det var ju inte att undra p? heller. Att passa p? hus och barn, n?r en sj?lf blir 8 ?r f?rst till Michaelsm?ss, kan k?nnas nog s? tungsamt.

Solen sken ?nnu hett, och f?broms och mygg surrade och stack. Sk?llan p? Gullrosa h?rdes d? och d?, n?r vinden f?rde bruset fr?n ?lfven bort?t.

Brunstekt och tjock -- med en gr?n och r?drutig m?ssa knuten under hakan -- satt lill'Brita midt i g?rdssanden och ?ste med en tr?sked.

Lina hade kastat sig bak?t p? stugubron och tittade s?mnigt p? en timmerkuse, som kr?p i en springa p? v?ggen. Ena benet h?ngde och dinglade utom bron, s? att t?rna -- hvar g?ng de skrapade i marken -- r?rde upp ett moln af damm.

Timmerkusen kr?p fram och tillbaka -- samma v?g -- och stannade ibland. Och s? blundade Lina ett tag f?r att se, om han satt kvar, d? hon tittade opp. Benet dinglade l?ngsammare, och t?rna skrapade upp dammet mer s?llan -- och s? satt kusen alldeles stilla. Och s? blundade hon igen -- men gl?mde titta opp -- och benet h?ngde p? en g?ng rakt ned alldeles stilla det med. Men, hur det var, ?ppnade sig munnen -- f?rst helt litet -- och bl?ste ut andedr?kten i djupa, j?mna drag. -- Hon snodde sig halft om p? bron med hufvudet mot ena armen. Storsyster sof --

>>Ligg' du int' rak l?ng och sof, ditt spektakel! -- Hvars har du lill'Brita?>>

Det var mor och Verner, som hade kommit tillbaks, och det var nu s? sent att endast de mest afl?gsna b?rgkammarne lyste r?da.

Lina rusade upp halfvaken och f?rskr?ckt.

>>Lill'Brita ... ja, hon sitt' d?nna och gr?f' i sann' ...>>

Men lill'Brita var inte l?ngre d?r -- bara tr?skeden l?g kvar.

Nu bar det till att leta. De letade alla tre -- inne och ute, i f?jse och nere vid ?lfven, bakom stenar och buskar -- och allt ?ngsligare ekade det l?ngt borta -- lill'Brita -- lill'Brita!

Mor gr?t inte och ojade sig inte h?ller -- ?ngesten var f?r stor -- men hon sk?lfde och var alldeles kall, n?r hon till slut satte sig ner p? bron.

Lina och Verner hade krupit ihop p? tr?skeln, och de sa' ingenting de heller.

S? reste mor p? sig.

>>I ska sitt' h?nna nu och pass' p?, om lill'Brita komm' igen. Je g?r ost ?t Forsg?la, och ber om hj?lp te' f? ihop skalle ...>>

Hon var redan nere p? g?ngstigen. K?ngskorna hade hon knutit ?fver armen f?r att komma fortare fram.

Nattskyarna lyste nu dunkelt r?da, och fr?n fj?llsj?n h?rdes lommens skrik -- utdraget och skarpt.

V?gen gick l?ngs efter myren, som lyste r?d p? sina st?llen -- d?r hjortronen b?rjade mogna. Brita tyckte ibland, att hvart hon s?g, lyste det i r?dt. ?n s?g hon framf?r sig det vargrifna lammet fr?n i vintras, ?n blef det till lill'Brita i r?d lapplufva. Och blodr?dt var det ?fver allt.

Myren var s? o?ndligt l?ng den natten, och f?tterna, som m?ste fram?t s? tr?ngande fort, voro svullna och ?mma af allt g?ende. -- Om ?nd? t?rarne hade kommit! --

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet