Read Ebook: Odysseia by Homer BCE BCE Sj Str M Axel Gabriel Translator

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 715 lines and 96990 words, and 15 pages

Gaf allenast ?t den, som Iphikles' hornade hjordar, Och bredpannade, plundrande, dref fr?n Phylake: v?gsamt Arbete! Dock p? sig tog otadlige siaren ensam, 290 Att dem drifva; en guds fiendtliga skickelse, gryma Fjettrar f?rhindrade honom, och landtlige boskapsherdar. Men d? nu m?nader redan och dar full?ndade voro, Under det ?ter v?lfvande ?r, och stunderne kommo, D? uppl?ste hans fjettrar ocks? den starke Iphikles, 295 Sen gudsvaren han gifvit; och s? Zeus' vilja var verkst?lld.

?fven Leda jag sk?dade sen, Tyndareos' maka, Som ?t Tyndareos tv? stormodiga ?ttlingar f?dde, H?stupptuktande Kastor, i n?fstrid god Polydeukes. Lefvande g?mmas de b?de uti fruktgifvande jorden, 300 Och dernedre ?nnu af Zeus ?tnjutande ?ra, Lefva de vexelvis hvarannan dag, och hvarannan ?ro de d?de, och ha en ?ra, med gudarnes jemlik.

Iphimedeia derefter, gem?l ?t drotten Aloeus, S?g jag, som sade sig haft med Poseidon m?te i ?lskog. 305 Ock tv? s?ner hon f?dde, men de kortlifvade voro, Otos, gudarna lik, och fjerranber?md Ephialtes, Dem h?gresligast fostrade upp fruktgifvande jorden, Samt mest sk?na bland alla ocks? i n?st herrlig Orion. Nio?rige h?llo i bredd de alnarna nio 310 Redan, och nio famnar i l?ngd uppvuxit de hade. Mot od?dliga gudarna ock de hotade v?cka Drabbningen af m?ngstormande krig p? sjelfva Olympos; Ossa de ?mnade f?rst p? Olympos st?lla, och derp? Det l?fruskande Pelion sen, f?r att himlen bestiga. 315 Och det hade de gjort, om de kommit till manbarhets ?lder, Men dem sonen af Zeus och utaf sk?nlockiga Leto D?dade begge, f?rr?n dem tinningarna inunder Sk?ggbr?dd vexte, och kinden var t?ckt med blomsterligt mj?lkh?r.

Phaidre ?fven jag s?g, samt Prokris, och sk?n Ariadne, 320 Dottren till Minos, den vise, som fordom f?rdes af Theseus H?n fr?n Kreta till ?ngden utaf det helga Athenai. Men han sin vilja ej fick; ty f?rut drap Artemis henne, P? Dionysos' ord, p? det kringomb?ljade Dia.

Maira och Klymene ?fven jag s?g, och dolsk Eriphyle, 325 Som, f?r det aktade gull, f?rspillde sin ?lskade make.

Samtliga gitter jag dock ej n?mna, ej heller f?rm?la, Alla de makar jag s?g och d?ttrar till fordne heroer; Ty f?rr svunne gudomlige natten, men tid till att sofva Ren ?r, antingen h?r, eller ock jag till snabba galejan 330 G?r; men ?t gudarna jag och ?t er antvardar min hemf?rd.

S? han talte; och samtligen de f?rstummade tego, Samt af f?rtjusning betogos uti de dunklande salar. Men nu begynte bland dem hvitarmig Arete, och sade:

O Phaieker, hur syns h?r mannen v?l eder att vara, 335 B?de till storlek och vext, och det dugliga vettet derinnan? Han ?r derjemte min g?st; men enhvar ?tnjuter den hedern. Thy aff?rden ej s? p?skyndande, sk?nkerna icke S? f?r den fattiga minsken; ty eder i salarna m?nge Skatter, igenom gudarnas n?d, f?rvarade ligga. 340

Talte s? ?fven bland dem den ?ldrige drott Echeneos, Hvilken utaf Phaiekiska m?n m?nd vara den ?lste:

V?nner, icke mot edert ber?d, ej heller er mening Ordar drottningen vis; derf?r h?rsammen J alle! Dock af Alkinoos, kongen, beror b?d gerning och ord nu. 345

Honom Alkinoos ?terigen genm?lte, och sade: Detta ordet m? vara p? s?tt som du yttrar, s?framt jag Lefver och herrskar ibland de roningk?ra Phaieker. Men g?stv?nnen ?nnu, sk?nt h?gligen l?ngtande hemf?rd, Tills imorgon likv?l qvardr?je, s?l?nge ?t honom 350 Sk?nkerna alla jag bragt; ledsagningen m?nnerne alle V?rda, f?rn?mligast jag, hvars makt h?r g?ller i landet.

Honom svarande talade till m?ngr?de Odysseus: Kong Alkinoos, du, utm?rktast bland samtliga folken, Om ett ?r till och med J bj?den mig h?rst?des dr?ja, 355 Om ledsagning bestyrden, och g?fven mig herrliga sk?nker, Sannerlig ville jag det, och mycket b?ttre det vore, Att med fullare hand hemkomma till f?dernejorden: S? mer v?rdad jag vore och k?r derjemte hos alla M?nner, hvilka mig s?ge till Ithaka ?terkommen. 360

Honom Alkinoos ?terigen genm?lte, och sade: N?r vi dig sk?dade an, o Odysseus, icke vi trodde Dig en bedragare vara och smyger, hvilka s? m?nga N?rer den svarta jorden ibland m?ngskingrade menskor, St?mplande l?gner ihop, d?n icke man skulle f?rmoda. 365 Men hos dig finns prydnad i ord, finns redeligt hjertlag, Och, en s?ngare lik, konstmessigt du har oss ber?ttat Alle Argeiernes ?de, och ditt, och sv?ra bekymmer. Men du, v?lan, mig detta f?rt?lj och noga ber?tta, Om ej n?gra du s?g af de st?tliga m?nner, som f?ljde 370 Dig till Ilion ?t, och som der erh?llo sin bane. Denna natt ?r s? l?ng, os?gligt, och ?nnu ej inne Tid, att sofva i saln; f?rt?lj mig m?rkliga saker! Ja, jag skulle f?rbida till herrliga morgonen, blott du Ville ?t mig ber?tta i saln om dina bekymmer. 375

Honom svarande talade till m?ngr?de Odysseus: Kong Alkinoos, du, utm?rktast bland samtliga folken, Finns ju f?r samtal tid, finns tid derjemte f?r s?mnen. Men om du ?nskar att h?ra, s? vill jag sannerlig icke Dig f?rv?gra, att ?n mer ?mkansv?rdiga saker 380 Om kamraterna mina ber?tta, som sedan f?rgingos, Som v?l sluppo med lif ur Troernas suckiga h?rnad, Men, f?r en sk?ndelig qvinnas d?d, vid sin hemkomst dr?ptes.

Ja, s?snart nu f?rskingrat den v?rdade Persephoneia Samtliga v?lnader hit och dit af de afliga qvinnor, 385 V?lnaden nalkades mig af Atreus' son, Agamemnon, ?ngslad, och honom omkring de ?frige alle sig samlat, Som i Aigisthos' hus nedjordes, och lyktade banen. K?nnde s? denne mig strax, n?r svarta bloden han druckit, H?gt derjemte han gret, utgjutande ymniga t?rar, 390 Str?ckande mot mig h?nderna fram, mig ?nskande r?cka, Men han ej egde numer orubbliga kraften och styrkan, S?dan hon fanns tillf?rne uti hans smidiga lemmar. Sk?dande drotten jag gret, och ?mkade uti mitt sinne, Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden: 395

?refulle Atreides, o h?rarnes kong, Agamemnon, Hvilket den l?ngutstr?ckande d?ds mis?de dig kufvat? Monne Poseidaon dig kufvat har p? galejan, V?ckande skadlige vindarnes olycksaliga bl?ster? Eller fiendtlige m?n dig of?rr?ttat p? landet, 400 Snappande oxarna bort, eller ock f?rhjordarna vackra, Eller k?mpande ock om f?sten, eller om qvinnor?

S? jag sade; men han tilltalte mig genast, och svarte: O zeusborne Laertiades, m?ngsluge Odysseus, Icke Poseidaon mig har p? galejorna kufvat, 405 V?ckande skadlige vindarnes olycksaliga bl?ster, Icke fiendtlige m?n mig of?rr?ttat p? landet, Utan Aigisthos mig, anst?mplande d?den och banen, Drap, och min sk?ndliga maka, sen in han kallat i huset, Och undf?gnat: s? pl?r man slakta vid krubban en oxe. 410 S? nu jag dogen jemmerlig d?d, och de andre kamrater Slaktades immerfort, liksom hvittandige galtar Slaktas pl? vid den rike och stolt h?gm?genda mannens Br?llop, eller ocks? bunklag, eller rikliga festm?l. Redan du sjelf n?rvarit vid nederlaget af m?nga 415 Ensamt d?dade m?n, eller ock i den kraftiga ?rlog; Sk?dande detta, likv?l du mest med?mkat i sinnet, Hur vi omkring vinb?len och matbelastade borden L?go i saln, p? hvars golf ?fverallt fl?t bloden i str?mmar. Men mest jemmerlig h?rde jag r?sten af Priamos' dotter, 420 Af Kassandra, som dr?ptes utaf Klytaimnestra, den l?mska, Bredevid mig; men jag, fr?n marken, lyftande h?ndren, D?ende grep i mitt sv?rd, och hon, den ?ref?rg?tna, Sig afl?gsnade, utan att mig, som gick till A?des, Trycka med h?ndren ?gonen hop, och sluta mig munnen. 425 S? ej grymare n?got och fr?ckare ges ?n en qvinna, Som sig s?dana d?d kan f?rest?lla i sinnet, Liksom denna jemv?l utt?nkte en sk?ndelig gerning, St?mplande mord ?t sin laga gem?l; isanning jag t?nkte Mig k?r?lskelig b?de f?r barnen och tjenarne alla 430 Komma till hemmet; men hon, som var s?rdeles kunnig i nidverk, B?de sig sjelf beh?ljde med skam, och framdeles alla Afliga qvinnor, jemv?l den dygdesama ibland dem.

S? han sade; men jag genm?lte, och svarade honom: Ve, vidtdundraren Zeus isanning st?mman af Atreus 435 R?tt f?rskr?ckligen hatar, f?rmedelst qvinliga funder L?ngesedan; f?r Helenas skull vi stupade m?nge Och dig, i fjerran stadd, svek st?mplade an Klytaimnestra.

S? jag sade; men han tilltalte mig genast och svarte: Var derf?re ej n?gonsin du bl?dsinnt mot din maka, 440 Och uppt?ck ej f?r henne hvarenda sak, som du k?nner, Utan somt m? du s?ga, och somt m? vara f?rborgadt. Dock du m?rdas v?l aldrig utaf din maka, Odysseus, Ty f?rmycket vis och dertill v?lt?nkt i sitt hjerta ?r Ikarios' dotter, f?rst?ndig Penelopeia. 445 Henne vi lemnade ju som nygift maka derhemma, N?r vi till h?rnaden foro; en son l?g henne vid br?stet, Sp?d, som sitter m?h?nda nuredan i m?nnernes r?kning, Lyckelig; honom skall se den ?terv?ndande fadren, Han skall ocks? omfamna sin far, som det h?fves dem b?da. 450 Men min maka ej ens, att ?gonen m?tta med sonens Anblick mig tillstadde; f?rut mig sjelf hon ihjelslog. Dock jag vill s?ga dig annat, och g?m det du i ditt sinne: Hemligt, ej uppenbarligt till ?lskade f?dernejorden Styr din galeja; ty mera ej ?r att p? qvinnorna lita. 455 Men du, v?lan, mig detta f?rt?lj och noga ber?tta: Han J v?l h?rt kanske om min son, att ?nnu han lefver, Anten uti Orchomenos' stad, eller sandiga Pylos, Eller hos Menelaos kanske, i rymliga Sparta? Ty han v?l icke p? jorden ?r d?d, den ?dle Orestes. 460

S? han sade; men jag genm?lte, och svarade honom: Atreus' son, hvi sp?rjer du mig om detta? ej vet jag Om han ?r d?d, eller lefver, och dumt ?r prata i v?dret.

S? med slika bedr?fliga ord omvexlande, begge Stodo vi ?ngslade der, utgjutande ymniga t?rar. 465 Kom s? v?lnaden an af Peleus' ?ttling Achilleus, Samt af Patrokleus ock, och Antilochos, st?tlige hjelten, Samt af Aias, som var den b?ste till skick och till skepnad I Danaernes hop n?st tadelfria Peleion. K?nnde s? strax mig igen snabbfotad Achilleus' v?lnad, 470 Och veklagande talte mig till med vingade orden:

O zeusborne Laertiades, m?ngsluge Odysseus, Dristige, v?lfver du ?n l?ngt sv?rare bragd i ditt sinne? Hur har du v?gat att komma till A?s, hvarest de d?de Bo sansl?se, och h?nafsomnade menniskors skuggor? 475

S? han sade; men jag genm?lte, och svarade honom: Peleus' ?ttling, Achilleus, den tappraste bland de Achaier, F?r Teiresias' skull ?r jag kommen, ifall han en utv?g Sade, huru jag m?tte till klippiga Ithaka l?nda. Ty den Achaiiska jord jag ej nalkats, ej heller min egen 480 ?nnu betr?dt, st?ds sorger jag haft; men du, o Achilleus, ?r mig den s?llaste man bland alla, b?d fordom och framdels; Ty, som lefvande, f?rr dig ?rade, lika med gudar, Vi Argeier, men nu du m?ktigt beherrskar de d?da, Vistande h?r; bekymra dig ej, att du f?ll, o Achilleus! 485

S? jag sade; men han tilltalte mig genast, och svarte: Tr?sta mig icke f?r d?den, du herrlige konung Odysseus! Ty l?ngt hellre jag ville, som landtman, tjena en annan, Sk?nt vanlottad han vor, och stora gods ej besute, ?n afsomnade h?r och skaror af d?da beherrska. 490 Men du, v?lan, om min herrliga son, mig saken ber?tta, Om, f?rk?mpe, han f?ljde till strids, eller ocks?, om icke. S?g mig, ifall du n?got har h?rt om Peleus, min fader, Om han ibland Myrmidonernes folk ?n njuter sin ?ra, Eller om honom de b?de i Hellas och Phthia f?rakta, 495 Derf?r att ?lderdom hans h?nder och f?tter betager. Ty jag ej mer hans hjelpare ?r, der solen m?nd str?la, S?dan, som fordomtid, d? uti det rymliga Troia, K?mpande f?r Argeier, jag slog de tappraste m?nner. Komme, ett ?gonblick, jag s?dan till f?dernehuset, 500 Skr?mde min kraft helt visst, och de ovidr?rlige h?ndren M?nga, som kr?nka min far, och utest?nga fr?n ?ran.

S? han sade; men jag genm?lte, och svarade honom: Sannerlig intet jag h?rt om den st?tlige konungen Peleus; Men om din ?lskade son deremot, Neoptolemos, sanning 505 Vill jag i allo ber?tta, emedan du detta mig bjuder. F?rty honom jag sjelf p? den h?lkade, jemna galejan, Bragte fr?n Skyros' ? till v?lfotbrynjta Achaier. Sannerlig d? n?r vid Troias stad vi pl?gade r?dslag, Talte han alltid f?rst, och tog ej miste om orden; 510 Nestor, den gudalike, och jag medt?flade ensamt; Men d? vid Troias stad vi k?mpade, alle Achaier, Aldrig han bidde i m?nnernas hop, ej heller i hvimlet, Utan han st?rte f?rut, och hans mod gaf vika f?r ingen; Och m?ng k?mpe han dr?pte uti det vilda tumultet. 515 Alla jag visst ej kan omn?mna, ej heller f?rm?la, Dem han, stridande f?r Argeierna, dr?pte i h?ren; Men dock, huru han Telephos' son nedgjorde med kopparn, Drotten Eurypylos, hur dess m?nge Keteiske kamrater Blefvo, f?r qvinliga sk?nkernas skull, nedgjorde kring honom. 520 Han var den sk?nste jag sett n?stefter gudomlige Memnon. Men d? vi nederstego i h?sten, som byggt oss Epeios, Vi Argeiernes f?rstar, och jag f?tt ensam det uppdrag, B?de att ?ppna det fasta f?rs?t, och att sluta igen det; D? de Danaers andre beherrskare alle och kongar 525 Torrkade t?rar bort, och enhvar i lemmarna sk?lfde; Endast honom jag s?g med ?gonen alldeles icke, Hvarken blekna p? fagraste hy, ej heller fr?n kindren Torrka t?rarna bort; men han h?gst entr?get mig ombad, Att f? stiga ur h?sten, och fattade f?stet af sv?rdet, 530 Och sin kopparne lans, och v?lfde ?t Troerna of?rd. Men d? vi hade f?rst?rt kong Priamos' v?ldiga f?ste, Han med byte ombord p? galejan och kostelig prunksk?nk Steg helbregda, och var ej tr?ffad af eggiga kopparn, Ej i en n?rstrid s?rad, ehuru s?dant s? ofta 535 H?nder i krig; ty hullerombuller huserar ju Ares.

S? jag sade; och d?n snabbfotad Achilleus v?lnad Vandrade af, med v?ldiga steg, till Asphodelos-?ngen, Glad, att jag sagt hans son utm?rkt bland m?nnerna vara.

?frige v?lnader alla utaf h?nsomnade d?da 540 Stodo be?ngslade der, och talte om sina bekymmer; Men dock v?lnaden ensam utaf Telamoniern Aias, Ett godt stycke fr?n mig, blef st?ende, vredgad f?r segern, Hvilken p? honom jag vann, d? med mig han stridde vid skeppen Om Achilleiska vapnen; hans v?rdade moder dem utsatt: 545 Troernes s?ner d?mde i tvisten, och Pallas Athene. M?tte i denna strid jag aldrig vunnit mig seger! Ty, f?r de vapnens skull, jord s?dant hufvud bet?cker, Aias'; som var f?rmer i gestalt, f?rmer i bedrifter, ?n de Danaers m?n, n?st tadelfrie Peleion. 550 Honom talte jag till med h?ningsljufliga orden:

Aias, Telamoni son, den tadelfries, vill aldrig, Icke som d?d eng?ng, du mig vreden gl?mma, f?r dessa Olycksvapen, som gudar best?mmt till Argeiernes skada? Desse v?llde din d?d, skyddstorn; och f?r dig vi Achaier, 555 Liksom f?r Peleus' son, snabbfotade hjelten Achilleus, H?gligen ?ngslas, att du ?r d?d; och ingen ?r dertill S?ker, men Zeus lanskunnige Danaers samtliga krigsh?r Hatade s? f?rskr?ckligt, och dig p?lade ditt ?de. Dock, kom n?rmre, o kong, att ett ord af mig och ett annat 560 H?ra, och hejda ditt mod, och styr manhaftiga sinnet!

Sade; och han mig svarade ej; men till Erebos bortgick, Till de ?friga skuggor utaf h?nsomnade d?da. Likv?l skulle han vred tilltalt mig, eller jag honom; Men nu ?nskade sinnet uti mitt hjerta, att sk?da 565 ?fven de ?friga skuggor utaf h?nsomnade d?da.

D? f?rst Minos jag s?g, Zeus' lysande ?ttling, som hade Gyllene spira i hand, och skipade r?tt ?t de d?da, Sittande; de deremot om lagarna kongen besporde Sittande, st?ende dels, vid A?s' rymliga portar. 570

Efter honom jag s?g Orion, den v?ldige, sedan, Jagande vildbr?d n?ra intill p? Asphodelos-?ngen, Dem han samtliga sjelf nedgjort p? de ?dsliga bergen, Med helkopparne klubban i hand, obrytelig alltid.

Tityos ?fven jag s?g, en son till beprisade Gaia, 575 Str?ckt p? marken; upp? tunnlandena nio han l?g der, Sutto ocks? hvarsids tv? gamar, och fr?tte hans lefver, Tr?ngande n?tet inunder; han ej afv?rjde med h?ndren. Ty han Leto betvang, Zeus' prisade medsofvarinna, N?r till Pytho hon gick igenom det vackra Panopeus. 580

Tantalos ?fven; jag s?g, uth?rdande skr?ckliga pl?gor, St?ende midt i en g?l, som nalkades honom till hakan. T?rstande stod han der, och kunde ej f? sig att dricka. Ty s? ofta sig kr?kte den gamle, och ?nskade dricka, Likas? ofta f?rsvann insugade vattnet; och svarta 585 Mullen vid f?tterna syntes; en gudom v?llade torrkan. Ofvanifr?n h?gl?fvade tr?n ock sl?ste med frukter, P?ron och ?ppeltr?n, sk?nfruktige, jemte granater, Gr?nskande, friske olivtr?d med, och kostlige fikon; Men d? den gamle sig str?ckte, att dem vidr?ra med h?ndren, 590 Vinden slungade dem allt upp till de skuggiga skyar.

Sisyphos ?fven jag s?g, uth?rdande v?ldiga pl?gor, Lyftande en ofantelig sten med h?nderna begge. Sannerlig, spjernande han med h?nder och f?tter tillika Stenen v?ltrade upp mot klinten; men just n?r han skulle 595 ?fver toppen den kasta, d? rullade blocket tillbaka; Och den sk?ndlige sten nedrullade ?ter till f?ltet. Men, anstr?ngande sig, han v?lte den ?ter; och svetten Dr?p fr?n alla hans lemmar, och damm kring hufvudet uppsteg.

Efter honom jag sk?dade ock Herakles, den starke, 600 Endast en skuggbild; sjelf han ibland od?dliga gudar Gl?ds vid gelagen, och eger den sk?nfotkn?liga Hebe, Dottren af m?ktige Zeus och utaf gullskoiga Here. Men kring honom var skr?n af de d?da, liksom af f?glar, Skr?mda upp ?fverallt; sjelf liknande m?rkaste natten, 605 H?ll han den blottade b?gen i hand, och pilen vid str?ngen, Sk?dande hiskligt omkring, och lik en skjutande st?dse. ?fver br?stet p? honom f?rskr?ckeligt h?ngde geh?nget; Gyllene var det, och der m?ngt underverk var arbetadt, Bj?rnar, och vildaste galtar och grymt anblickande lejon, 610 Drabbningar, ?fvensom strider, och mord derjemte, och mandr?p. Konstarbetande mer ej freste p? annat ett konstverk, Han som detta geh?ng med konst fullbordade en g?ng. Och han k?nde mig genast, s?snart han med ?gonen sk?dat, Och veklagande talte mig till de vingade orden: 615

O zeusborne Laertiades, m?ngsluge Odysseus, Usle, isanning du lider jemv?l s? skr?ckeligt ?de, Som jag i solens sken uth?rdade sjelf der p? jorden. Visserlig var jag en son till Zeus Kronion, men jemmer Hade jag dock otalig; en vida ringare herre 620 Tvangs jag lyda, och han p?lade mig sv?ra bedrifter. Ock han mig s?nde hitned, f?r att hunden h?mta; han trodde Icke f?r mig en annan bedrift, ?n sv?rare, finnas. Hunden likv?l jag f?rde, och h?mtade upp fria A?des; Ty klar?gda Athene mig f?ljde och sjelfve Hermeias. 625

S? han sade; och gick till A?des' boningar ?ter. Men jag stannade qvar p? min plats, i h?ndelse n?gon Skulle komma ?nnu af de drottar, som f?rr aflidit. Och nu hade jag sett de forntidsk?mpar, jag ville, Theseus, Peirithoos, beprisade gudarnes s?ner. 630 Men mellertid ot?lige skaror af d?da f?rsamlats Med f?rskr?ckelig l?t; och den bleka skr?mseln betog mig, Att det hiskliga hufvud utaf vidunderlig Gorgo Skulle ur A?s s?ndas af v?ldiga Persephoneia. Strax derp? till galejan jag gick, och kamraterna mante 635 Sjelfve stiga ombord, samt akterlinorna l?sa. Genast de stego ombord, och p? tofterna satte sig neder. Men p? Okeanos-floden af v?gen f?rdes galejan, F?rst med rodd, och derefter utaf den grannaste medvind.

Tolfte S?ngen.

Men s?snart som galejan nu lemnat Okeanos-flodens Vatten, och kommit till b?ljan utaf bredv?giga hafvet, Samt till Aiaias ?, der den tidiga morgongudinnans Boningar finnas och danser, och Solen hafver sin uppg?ng; Dit ankomne vi halade upp v?r galeja p? sanden, 5 Och vid hafvets br?nning jemv?l utstego vi sjelfve. Sedan vi der utsofvit, vi bidde gudomliga Eos. N?r sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos, D? aff?rdade jag till Kirkes boning kamrater, Att afh?mta derfr?n Elpenors d?da lekamen. 10 Sedan vi huggit oss ved, der stranden str?ckte sig ytterst, Sorgsne vi sk?tte v?rt lik, utgjutande ymniga t?rar. Men d? den d?de var br?nd, och den d?des vapen tillika, Redde vi honom ett kummel, och st?llde derofvan en grafv?rd, F?stande prydelig ?ra p? ?fversta toppen af kumlet. 15

Vi bestyrde nu s? om ett och om annat; men Kirke Undgick ej, att vi kommit ifr?n A?des, och skyndsamt Styrande ut sig hon kom; och t?rnor buro med henne Br?d, och rikeligt k?tt, och derhos det gl?dande r?dvin. Der i midten hon stod, nu talte gudinnors gudinna: 20

Djerfve, som lefvande hafven i A?s boningar intr?dt, I tved?de, d? en g?ng blott d? ?frige menskor! Men nu v?lan, f?rt?ren af maten och dricken af vinet H?r heldagligen; sen n?r morgonrodnaden t?ndes, Seglen h?dan; men jag vill visa er v?gen, och allting 25 Gifva vid handen, p? det ni, af jemmerlig villa ej m?tten Hvarken till sj?s eller lands vid lidna f?rluster be?ngslas.

S? hon sade; men mig manhaftige sinnet bevektes. S? vi d? dagen igenom, intill nedg?ende solen, Sutto, och nj?to det rikliga k?tt, och det ljufliga vinet. 30 Men n?r soln g?tt ned, och tillika m?rker oss p?kom, Lade de andre sig sofva vid akterlinorna alle; Men hon tog mig vid hand, och fr?n reskamraterna afskiljs Bragte, och satte sig hos mig, och utkunskapade allting. Jag f?r henne ber?ttade d? alltsamman i ordning. 35 Och sen talte mig till med orden m?ktiga Kirke:

S? ?r detta d? allt fullbordadt; h?r nu derjemte, Hvad jag s?ger, en gud skall sjelf erinra dig ?fven. Till Seirenerna f?rst du kommande varder, som alla Menskor f?rtrolla, eho till deras boningar nalkas. 40 Ho som af of?rst?nd dem nalkas, och h?r de Seireners St?mma, ej honom omkring sm? barnen, ej heller hans maka, Skola sig st?lla, en?r han hemmet hunnit, och gl?djas. Men med ljufvelig r?st Seirenerne honom f?rtrolla, Sittande uti sin ?ng, och en stor benh?g ?r omkring dem 45 Af f?rmultnande m?n, f?r hvilka huden f?rtorrkar. Utan res du f?rbi, och tryck i kamraternes ?ron H?ningsljufveligt vax, att ej n?gon m?tte dem h?ra Bland de ?friga; sjelf kan du h?ra, ifall dig s? lyster. Och dig till h?nder och f?tter man binde p? snabba galejan, 50 Uppr?tt vid mastfoten, och derfr?n f?ste man t?gen, Att du till lust och fr?jd Seirenernas st?mma m? h?ra. Och om du skulle kamraterna be, samt mana att l?sa, D? m? de binda dig fast med flere linor och flera. Sedan kamraterne nu f?rbi Seirenerna farit, 55 Sedermera jag kan ej best?mdt dig vidare s?ga, Hvilken v?g du m? taga; derom dock sjelf i ditt sinne ?fverv?ga; jag ordar f?r dig om v?garna b?da.

Ty h?r ?fverh?ngande klippor du m?ter, mot hvilka Ryter en v?ldig b?lja ifr?n bl??gd Amphitrite. 60 Och Irrklippor de pl?ga af saliga gudar ben?mnas. Der ej f?glarne slippa f?rbi, ja, icke de r?dda Dufvor eng?ng, som ?t Zeus, allfadren, ambrosia f?ra, Utan af dessa jemv?l bortr?fvar den glatta klippan; Fadren s?nder d? alltid en ann, att talet m? fyllas. 65 Nalkades dit ett m?nnernes skepp, undkom det ej n?nsin, Utan bad skeppens br?der och menskornas kroppar derjemte F?ras af hafvets v?gor och skr?cklige eldens orkaner. Blott ett endaste skepp, hafseglande, kom derigenom, Allomtalade Argo, d? det hemfor fr?n Aietes. 70 Och nu hade det snart mot v?ldiga klipporna kastats, Skulle ej Here hjelpt det f?rbi, ty k?r var Iason.

Der tv? klippor du har; till rymliga himlen den ena N?r med sin spetsiga topp; och hon ?r omgifven af dunkelt Moln, som aldrig f?rskingras, och aldrig visar sig klarhet 75 Kring klipptoppen, om sommaren ej, ej heller om h?sten; Ock ej stege ditupp en d?delig man, eller neder, Egde han h?nder tjugu och f?tter likas? m?nga; Ty s? glatt ?r den klippan, som vore den rundtkringhuggen. Och i midten af berget befinns dimmdunklig en grotta, 80 V?nd mot vester, ?t Erebos till, der J torde kanh?nda Styra f?rbi med det h?lkade skepp, du ?dla Odysseus. Och fr?n det h?lkade skepp ej skulle den raskaste man ens, Om han med b?gen sk?te en pil, n? h?lkade grottan. Och derinne hon bor, den skr?ckeligt sk?llande Skylla; 85 Sannerlig hennes r?st likt den af en diende hundvalp L?ter; och sjelf ?r hon ledaste troll, ej skulle sig n?gon Gl?dja vid hennes blick, sk?nt ock hon af gudarna m?ttes. F?tterne hennes tolf, oformlige, ?ro till antal, Och l?ngstr?ckige halsarne sex; p? hvarenda af dessa 90 Sitter ett hiskeligt hufvud; deri treradige t?nder, Tjocke och t?te, och fulle utaf f?rdystrande d?den. ?ndatill midjan hon in har krupit i h?liga grottan, Och hon str?cker hufvuna fram ur sin rysliga afgrund, Och der fiskar hon, st?ds kringsnokande klippan med glupskhet, 95 Sk?lar, delfiner, och eljes om hon kan f?nga ett st?rre Sj?djur, slika som n?r h?gd?nande Amphitrite. Der sj?m?nnerne ej med sitt skepp oskadade n?nsin Kunna s?ga sig rest; med hvartenda hufvud hon tager, R?fvande, bort en karl ifr?n svartst?fviga skeppet. 100

?fven en annan klippa du ser, som ?r l?gre, Odysseus, N?ra den f?rra bel?gen; ja, v?l dit n?dde ditt b?gskott. Derst?ds vexer ett fikonetr?d, som ?r v?ldigt och bladrikt; Der uppsuger den stolta Charybdis det dunkliga vattnet; Ty tre g?nger hon sprutar det ut, tre g?nger hon suger 105 Skr?ckligt; m?tte du ej der vara, en?r som hon suger; Ty Jordskakaren sjelf ej kunde dig r?dda fr?n of?rd. Utan h?ll dig helt n?ra till Skyllas klippa, och skyndsamt Res med galejan f?rbi; l?ngt mer det m?nde dig b?ta, Att bland kamraterna sex, ?n att allesamman du saknar. 110

S? hon talte; men jag genm?lte, och svarade henne: S?g mig, v?lan, o gudinna, nu ock sannf?rdligen detta, Om jag ej kunde kanske undvika Charybdis, och ?fven V?rja ifr?n mig Skylla, en?r hon vill dr?pa de mina.

S? jag talte; och strax mig svarte gudinnors gudinna: 115 Djerfve, du nogsamt har dig om krigiska dater och m?dor V?rdat; skulle du f?r od?dliga gudar ej vika? Skylla ej d?delig ?r, od?delig ?r hon dig of?rd, Omotst?ndelig ?r hon och vild, f?rskr?cklig och hisklig; Kraft h?r ej eger best?nd; b?st ?r f?r henne att bortfly. 120 Ty om du der qvardr?jer, och dig vid klippan bev?pnar, R?ds jag, att ?terigen, hon dig, anrusande, uppn?r Med sex hufvuden alla, och dig sex karlar ber?fvar. Utan skynda f?rbi, och med b?n anropa Krataiis, Skyllas moder, som f?dt ?t d?dliga henne till of?rd; 125 Sedan hejdar hon dottren, att framdeles ej p?rusa.

Till Thrinakias ? anl?nder du ?fven, och Solens, M?nga drifter g? der i bete, och f?ren de feta; Sju oxhjordar, och lika till tal af vackraste f?ren, Femtio i hvar hjord; men ej n?gonsin gifva de yngel, 130 Och ej n?nsin de d?; gudinnor ?ro herdinnor, De sk?nfl?tiga nymferne tv?, Phaethusa, Lampetia, Hvilka Neaira har f?dt ?t Solens gud, Hyperion. Sedan hon dem uppfostrat och f?dt, den v?rdade modren, Till Thrinakias ? hon dem s?nde, att vistas i fjerran, 135 Samt att vakta sin fars sm?boskap och hornade oxar. Oantastade dem om du lemnar, och t?nker p? hemkomst, Torde ni l?nda till Ithaka ?n, sk?nt ondt J ock liden; Men om du dem antastar, jag d? beb?dar dig of?rd F?r kamrater och skepp; och om sjelf undkomma du skulle, 140 L?nder du ?mkligt och sent, och har alla kamrater f?rlorat.

S? hon sade; och strax gullthronade Eos sig infann; Och derefter till ?n bortgick gudinnors gudinna; Jag till galejan begaf mig, och mante kamraterna alla, Sjelfve att stiga ombord, och akterlinorna l?sa. 145 Strax de stego ombord, och p? tofterna satte sig neder, Alle i rad, och den grumliga sj?n med ?rorna slogo. S?nde tillika ?t oss, bakom svartst?fviga skeppet, Gynnande, segelfyllande vind, en m?ktig f?rbundsv?n, Sjelf sk?nlockiga Kirke, en stolt och ljudlig gudinna. 150 Strax, s?snart p? galejan vi bragt alltsamman i ordning, Satte vi oss; hon f?rdes utaf styrmannen och vinden; Bland kamraterna talte jag d?, be?ngslad i hjertat:

V?nner, ej h?fves, att en eller tv? allena f?rnimma Gudspr?k, hvilke mig sagt Kirke, gudinnors gudinna. 155 Men jag vill n?mna dem nu, att, vetande, anten vi m?tte D?, eller ock undvika b?d d?den och ?desgudinnan. F?rst hon manar allts? de undransv?rda Seireners St?mma att akta sig f?r, der hon ljuder p? blommiga ?ngen; Mig allena hon mante att h?ra p? s?ngen, men binden 160 Mig med fjettrande band, att jag der qvarstannar p? st?llet, Uppr?tt vid mastfoten, och derfr?n f?ste man t?gen; Och ifall jag skulle er be, samt mana att l?sa, D? m? ni binda mig fast med flera linor och flera.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet