Read Ebook: En sommarsaga från Finland by Alfthan Johannes

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 440 lines and 32127 words, and 9 pages

nses f?r s?dana."

"?land ?r ett undantag", genm?lte Erik, "och ett undantag g?r inte regeln. Hos oss kalla sig ocks? Gotlands inv?nare inte svenskar, utan gotl?ndingar."

"N?, s? l?t dem d? i Guds namn vara svenskar, de ?ro ju i alla fall finska unders?ter, dessa h?gvigtiga sextontusen ?l?ndingar", inf?ll Erik skrattande.

"Ja, men", ?tertog Ros, "nyl?ndingarne och en del ?sterbottningar ?ro ocks? svenskar och hvad som vill s?ga vida mera ?n dessa par hundratusen menniskor, det ?r, att en ganska stor del af de s? kallade 'bildade klasserna' jemv?l ?r och ?nnu mera anser sig vara af svensk h?rkomst. Svenskan ?r i alla fall deras modersm?l. Och", tillade han dystert, "s?g mig d?, broder, hvad ?terst?r s?som genuint finskt?"

"De djupa lederna!" utropade svensken med v?rma.

Ros tystnade och afi?gsnade sig hastigt ?t f?ren. Det l?g n?got i hans ansigtsuttryck liksom skulle han lia ?ngrat hvad han yttrat, men ?nnu k?nna sig alltf?r uppr?rd att vilja eller kunna ?tertaga sina ord. Erik Stenrot blef f?rv?nad ?fver detta s?llsamma utbrott af nationel bitterhet. Men han ans?g, vid mognare eftertanke, hela det om en viss h?tskhet vittnande utfallet, blott s?som en ?fverg?ende yttring af en n?got kittslig nationalf?f?nga, som k?nde sig s?rad till och med deraf att se sig tvungen erk?nna imottagandet af goda g?fvor fr?n en annan nation, med hvilken det finska folket likv?l i flera ?rhundraden lefvat i trogen endr?gt samt villigt delat b?de lust och n?d. Han uttalade f?r sig sjelf i all tysthet den f?rhoppningen att icke alla fennomaner, en ben?mning hvilken han f?r ?frigt ogillade, skulle vara lika "vilda" som denne hans ?ldste finske v?n nu visat sig vara -- och han blef r?tt glad d? han efter en stunds f?rlopp s?g Ros ?terv?nda och med molnfri blick nalkas honom.

"Det var ett f?ga g?stfritt v?lkommen, min gode svenske v?n och broder, de der orden jag nyss yttrade", sade Ros. "Se s?, kom, l?t oss dricka ett glas svensk punsch tillsammans! Jag helsar dig hjertligt v?lkommen p? gamla Suomis b?lja, sk?l!"

Glasen klingade och snart var all bitterhet f?rsvunnen ur de tv? v?nnernas hjertan och samtal. Ros meddelade den uppm?rksamme Erik flera v?rderika, ofta ?fven r?tt pikanta upplysningar om st?ll ningar och f?rh?llanden i Finland, hvarvid den i vissa kretsar sig utbildande byr?kratiska andan ingalunda f?rblef on?pst. Men ett visst sv?rmod tycktes dock hvila ?fver den unge finnens hela v?sende, s? sj?lfullt och ofta snillrikt hans samtal ?n var.

Imellertid plaskade den st?tliga "Aura" fram genom den ?l?ndska och ?bol?nska sk?rg?rden och uppn?dde den gamla Aurastaden Abo. Med ett visst allvar i sin f?r ?frigt glada sinnesst?mning betr?dde Erik Stenrot f?r f?rsta g?ngen i sitt lif denna historiskt minnesv?rda, nu f?r Sverge i yttre afseende f?rlorade mark.

Finska paralleler.

Vi f?rbig? alldeles Eriks korta vistelse i Abo, hvilken stad han hade f?r afsigt att egna mera uppm?rksamhet p? sin ?terresa till hemlandet, och f?lja honom der han nu forts?tter resan till Helsingfors, dit hans h?g ocks? mest stod. Der skulle han ju med ens f?rs?ttas i sjelfva medelpunkten af det offentliga lifvet i Finland och der ans?g han sig allra b?st kunna l?gga grunden till sina studier om och ?fver br?drafolkets senaste utveckling. Han tillsporde sin v?n Ros h?rom och uttalade den f?rhoppning att denne skulle inf?ra honom i n?gra litter?ra kretsar, s?som varande de sidor af det allm?nna lifvet der han tydligast och klarast finge se det allm?nna t?nkes?ttet afspegla sig, i synnerhet hvad den f?r Finland egendomliga dualismen imellan det svenska och det finska folk-elementet vidkom. Men Ros' svar utf?ll till en del imot hans f?rmodan.

"Jag skall med n?je", sade denne, "presentera dig f?r n?gra af v?ra framst?ende personligheter, s?vida jag ?r bekant med dem och de vistas i Helsingfors, men utan ringaste afseende p? hvilket parti de tillh?ra eller om de ?fver hufvud taget alls tillh?ra n?gon best?md riktning. Om du fr?n b?rjan blefve inf?rd i vissa litter?ra, hos oss ofta ?fven qvasipolitiska kretsar, s? skulle m?h?nda det f?rsta intrycket ut?fva ett afg?rande inflytande p? din lifliga sj?l. M? du sjelf v?lja, ty hvardera sidan har ganska aktningsv?rda f?rm?gor att f?rete. Du skall s?kerligen tr?ffa mera v?rme och entusiasm hos medlemmarne af det specielt finska partiet, hvilket ocks? ?r vida talrikare om man n?mligen r?knar dertill hela den stora kohorten af egentligen principl?st folk, men som gerna flyter med str?mmen. Detta parti har i sig upptagit, bredvid m?n med verkligt snille, ?fven en m?ngd medelm?ttiga f?rm?gor, som p? fosterlandsk?rlekens breda och t?lmodiga basis ha l?tt att bringa r?kelseoffer ?t sin f?f?nga, emedan de i allm?nhet icke ha att befara en nagelfarande kritik och r?na stort undseende f?r sina, s?som det heter, i alla fall v?lmenta produktioner, -- en f?r ?frigt ganska vanlig och ?fven l?tt f?rklarlig f?reteelse, i synnerhet p? det litter?ra arbetets omr?de, hos unga eller hittills p? ett eller annat s?tt undertryckta och f?rbisedda nationaliteter. P? ett s?dant s?tt ?r det jemf?relsevis l?tt att sk?ra lagrar. I f?ljd h?raf r?knar nu v?rt finska parti ett antal f?rfattare och litterat?rer, hvilka skulle g?ra mera gagn om de till exempel skulle egna sina krafter uteslutande ?t folkundervisningen och s?ka f?rv?rfva sig de kunskaper som erfordras f?r detta h?gvigtiga kall, i st?llet f?r att ?flas med egna produktioner och ?da sin tid p? klumpfingrade bardalekar och en med f?ga uddhvassa vapen f?rd polemik, der elakhet f?r ers?tta qvickhet och simpel grofhet skall f?rest?lla frimodighet. Du ser h?raf att jag d?mer str?ngt ?fver det parti jag sjelf allm?nt anses tillh?ra, men dem man ?lskar dem agar man."

"Och kan du sjelf, broder Birger", inf?ll Erik, "fullt klart fatta tanken om ett uteslutande finskt Finland?"

"Sjelfva tanken st?r klar f?r min sj?l", svarade entusiasten med blixtrande ?ga, "och det ?r just p? de 'djupa lederna', s?som du kallat dem, som denna tanke st?der sig. Det ?r den enda f?rnuftiga utg?ngspunkt f?r att grundl?gga Finlands framtid, men", och den stolta blicken s?nkte sig och han tillade i tviflarens dofva ton -- "men f?rverkligandet af denna h?ga tanke har ?nnu hvarken funnit sin man, eller ens sina m?n, ja knappast ett..." han tystnade tv?rt och en dyster skugga gick ?fver de manliga dragen. Erik r?ckte sin v?n handen och tryckte den stillatigande, men inom sig t?nkte han: "Han v?gar icke s?ga det bittra ordet rent ut, det ordet att den stora framtidstanken ?nnu icke funnit f?r sig ett moget folk, i st?nd att af egen drift och kraft ensamt forts?tta och bef?sta det p?begynta verket." S? t?nkte den unge svensken, men samtalet intresserade honom djupt och han ville icke l?ta detsamma falla. Han yttrade derf?re efter en liten paus i fr?gande form: "Och det ryska inflytandet, fruktar du inte det?" Ros kastade en l?ng blick p? sin v?n. Slutligen sade han i lugn ton, och det l?t som en liknelse, f?ljande ord:

"Du har manat fram en ny demon i v?rt samtal, bror Erik, men jag bek?nner uppriktigt att jag inte s? mycket fruktar djefvulen utom, som djefvulen inom mig, min egen svaghet, disharmonien i min egen ?fvertygelse. Jag tror att min sak ?r sann och min vilja god, men min tro ?r dock inte s? stark att den kan f?rflytta h?lleberg. Jag tror att det finska folkelementet intr?dt i en helsosam j?sningsprocess, men tviflets djefvul inom mig hviskar att hela denna process skall f?rkolna i sig sjelf, om inte en liten tillsats af ett fr?mmande element bereder de bundna andarne tillf?lle att utveckla sin inneboende kraft."

"Och", utropade Erik med v?rma, "f?r att forts?tta din liknelse, denna ovilkorligen n?dv?ndiga lilla tillsats ?r -- var man, min finske v?n -- och s?g rent ut, ?r..."

"?r den olyckliga och dock trefaldt v?lsignade svenska surdegen i Finland!" utbrast Ros h?ftigt, "men jag vill st? i egna skor och p? egen botten och bortvisar stolt alla g?fvor. 'B?ttre att i eget land dricka vatten ur n?fverrifva, ?n i fr?mmande land dricka ?l ur krus!'"

"Manligt taladt, bror Birger", genm?lte Erik med ett v?nligt leende, "men antagom nu, med h?nsyn till v?r snabbt fram?tilande tid, att det ?r skridskor och inte genuina n?fverskor du beh?fver, ?r det inte d? bra att ha en smula svenskt bildningsst?l i dem, s? att du inte faller pladask ned p? den hala ryss-is hvilken du m?ste ?fverskrida f?r att verkligen komma p? egen, finsk botten?"

Ros m?ste ofrivilligt skratta ?t den sk?mtsamme v?nnens s?tt att s?ka skingra hans m?rka tankar.

"Du skrattar?" utropade Erik med l?tsad f?rv?ning, "och jag som trodde att fennomaner och l?sare alldeles gl?mt bort att skratta."

"G?r likheten s? l?ngt", fr?gade Erik klipskt, "att fennomanien liksom l?seriet i sitt l?ger r?knar talrika qvinliga medlemmar?"

"Best?ende af idel fennomaner?" sporde Erik med komisk fruktan. "De taga kanske hufvudet af mig, arme svensk?"

"S?g hellre m?h?nda -- hjertat", svarade v?nnen, "jag lofvar presentera dig i en liten krets af fennomanskor."

"Hvad behagas?" utropade svensken, verkligen f?rv?nad. "Fennomanskor! Huru se de ut?"

"Jo", sade Ros, "de likna, s?som Runeberg s?ger: 'ett smultron, vuxet i skuggan'. Men f? se om de skola finna n?d inf?r dina i den v?gen af f?r mycket ljus bortsk?mda ?gon, ty de svenska fruntimren ?ro i sanning de mest intagande qvinnor i verlden..."

H?r tystnade talaren och v?nde sig bort, en pl?tslig blekhet eftertr?dde det nyss ?nnu glada uttrycket i hans ansigte.

"Du vill f?ra mig i en krets af finska trollqvinnor, skalk!" utropade Erik skrattande, "du l?gger ut en snara f?r mig, men jag s?ger med den svenske skalden:

"'Den h?ge yngling sade Ett ord och snaran brast.'

"Jag ?r ju, enligt stadssqvallret, s? godt som f?rlofvad, ehuru mig sjelf oh?rdan."

"Med hvem?" utbrast Ros h?ftigt i det han dock fortfarande v?nde ansigtet ?t sj?n.

"Men hvem vore d? den lyckliga?" fr?gade Ros ?ter.

"Den lyckliga?" utbrast Erik: "Jav?l, s? lycklig som sk?nhet och ett godt hufvud kunna g?ra en sjelfr?dig trollsl?nda till flicka -- det ?r den rika arftagerskan, resen?rskan, sv?rmerskan, tjuserskan, gud-vet-allt-hv?dskan, och vore hon i Finland, s?kert ocks? fennomanskan, med f? ord ingen annan, ?n min n?pna kusin Jenny Bertram, med hvilken juvel ett v?lvilligt rykte..., men kors hvad felas dig? Du ?r ju alldeles hvitgr? i ansigtet, jag tror minsann att du ?r sj?sjuk..."

"Jag tror, jag g?r i min koj", mumlade Ros och n?stan vacklade fram till kajutd?rren.

"Den Jenny", sade Erik f?rtretad f?r sig sjelf, "hon spelar mig d? alltjemt n?got spratt, till och med sig sjelf ovetande. Nu blir just vid n?mnandet af hennes namn den der kamraten sj?sjuk. Fatalt! Och jag som redan hade f?tt den kalla finnen halfv?rmd. Det minsta jag r?knade upp? v?r ett namngifvande af de f?rn?msta sk?nheterna i Helsingfors. Jag hoppas likv?l att bara vi komma fram, jag ?nd? ?fven utan katalog skall f? r?tt p? n?gon del af herrligheten. Fennomanskor -- och 'ett smultron, vuxet i skuggan' -- ganska bra, men jag skall minsann g?ra allt mitt till att ?fver de der finska smultronen utgjuta hela det briljanta solljuset af min stockholmska konversation. Det blir kanske r?tt pikant till slut. Kypare, sodavatten och ett glas punsch!"

En helsning fr?n Finland.

Vi befinna oss ?ter i Stockholm. Tant Agatha och fr?ken Jenny sitta vid sitt morgonkaffe; d? ringer postbudet och kammarjungfrun lemnar fram ett bref med utl?ndsk postst?mpel.

"Minsann, fr?n Erik!" sade Jenny, sedan hon brutit detsamma och flygtigt sett p? stilen. "Vill tant h?ra p?, s? skall jag l?sa upp hvad den gunstige herrn har att f?rm?la fr?n Finland'?"

"Men om der kanske f?rekomma n?gra hemligheter... s?..."

"?hnej", svarade Jenny leende, "jag har inga hemligheter med kusin Erik, fast jag tycker bra om honom."

Och hon uppl?ste f?ljande skrifvelse.

Helsingfors, 15 Juli 1864.

Min sk?lmska kusin!

Ja, jag ?r nu i Finland och i dess glada hufvudstad Helsingfors, som ?r en vacker och prydlig stad med breda gator, stora torg och pr?ktiga promenader samt ett starkt tycke af ungdomlighet i hela sin fysionomi, hvilken icke kan f?rfela att g?ra intryck p? hvarje, i synnerhet sj?v?gen ankommande, resande; men mera h?rom d? jag ?ter befinner mig p? hemlandets jord och, sittande i den beqv?ma gungstolen i edert s? kallade hvardagsrum, kan kasta en lugn ?terblick p? mina reseminnen, hvilka sannolikt skola bli ganska angen?ma. Jag har ocks? allaredan b?rjat f?ra en dagbok, f?r att ha en ledtr?d f?r minnet d? jag i framtiden n?gon g?ng vill ?terupplifva de m?ngfaldiga intryck min sj?l h?r r?nt.

S?som du vet reste jag hit?fver f?r att studera det "nya lifvet" i v?rt gamla k?ra Finland. Dessa mina till?mnade studier ha blifvit inledda p? ett ganska egendomligt s?tt och jag befarar h?geligen att de i m?nga afseenden skola erbjuda stora luckor, medan ?ter vissa andra partier komma att intaga ett m?h?nda alltf?r framst?ende rum.

Ett allm?nt bifallssorl f?ljde och under muntert skratt upplyftes en m?ngd t?cka h?nder rakt i h?jden. Jag tror n?stan, f?rl?t mig Jenny, att somliga unga damer voterade med b?da h?nderna. Den intagande professorskan meddelade mig nu leende att herrarne derf?re blifvit uteslutne fr?n r?ttigheten att tala svenska, emedan fruntimren, ?tminstone den ena qv?llen ville allena f? disponera ?fver den v?lkomne svenske g?sten.

S?dant var mitt intr?de i den helsingforsska societeten.

Aina Ros ?r ovilkorligen ett af de intelligentaste fruntimmer jag sett. Hon ?r utm?rkt vacker och lika munter som hennes bror ?r allvarlig.

Jenny slutade l?sningen af brefvet, men g?mde "dagboken" till lektyr f?r sin egen r?kning.

"Men det ?r ju of?rsvarligt, Jenny lilla", utbrast tant Agatha, "han talar ju bara om den der Ros och sina finskor i hela brefvet. Har han d? alldeles gl?mt bort dig? Men v?nta bara, jag skall skrifva till honom en epistel, jag, och..."

"F?r all del, sn?lla tant, l?t bli det", afbr?t Jenny och f?rsj?nk s?som det tycktes i djupa tankar. Det var v?l ?nd? n?got i det der brefvet som sm?rtade den unga damen, men denna sinnesst?mning r?ckte ?tminstone till det yttre icke l?nge.

"Sade inte morbror Str?le i g?r att alla mina papper och vexlarne ?ro i ordning?" fr?gade Jenny.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet