Read Ebook: En sommarsaga från Finland by Alfthan Johannes

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 440 lines and 32127 words, and 9 pages

"Sade inte morbror Str?le i g?r att alla mina papper och vexlarne ?ro i ordning?" fr?gade Jenny.

"Ja, k?ra du", sade den beskedliga tanten, "och vi kunna resa n?r som helst. Jag f?ljer, vet du, denna g?ng riktigt gerna med."

"N?v?l tant, d? resa vi i morgon", blef Jennys best?mda svar.

Tanten nickade tyst bifall; hon var van att f?lja sin kanske n?got nyckfulla, men i alla fall mycket ?lskv?rda systerdotters vilja. -- Innan hon gick till hvila framtog Jenny Eriks dagboksanteckningar och l?ste dem icke utan intresse. Vi meddela desamma v?ra l?sare h?r straxt nedanf?re.

Om fennomanskor och fennomaner.

Helsingfors, 1 Juli kl. 12 p? natten.

Den 3 Juli.

Ros ?r best?mdt icke bel?ten med sig sjelf, sin st?llning och verksamhet.

Den 4 Juli.

En sammans?ttning af motsatser ?r denne min v?n Ros. I g?r afton kom han hem i vredesmod. Han hade bevistat en sammankomst i och f?r bildandet af ett bolag, som skulle grundl?gga en st?rre tidning p? finska spr?ket. Han tadlade i skarpa ordalag den ljumhet f?r det stora f?retaget som r?jt sig p? alla h?ll. Litter?ra bidrag utlofvades af nog m?nga och till och med utan ers?ttningsanspr?k, men aktieteckningen f?r att tillf?rs?kra en s?dan folkorgan ett fler?rigt best?nd och f?ljaktligen den enda utsigten till verklig framg?ng, hade r?nt ringa uppmuntran, s?v?l i landsorten som ock i Helsingfors. Hela den vackra planen m?ste s?ledes f?rfalla till hans stora ledsnad, ty Ros' ekonomiska omst?ndigheter till?ta honom icke att af egna medel bestrida f?retagets alla kostnader, ehuru han dock tecknat sig f?r ett icke obetydligt antal aktier i det till?mnade bladet, s? sv?rt detta ?n blef honom efter de utgifter hans vidstr?ckta resor erfordrat. -- I dag ?ter, d? min v?n erh?ll ett i mycket smickrande ordalag framst?ldt anbud att ?fvertaga redaktionen af den p? finska utkommande officiella tidningen samt dervid l?fte om "full frihet att ge bladet hvilken anda och riktning han ans?ge mest gagnelig f?r landet" -- afslog han med indignation denna honom erbjudna utv?g att p? dess eget spr?k f? tala till hela det finska folket.

"Jag", utropade han, "en regeringens organ -- nej, hellre vill jag reda mig en andlig graf och iakttaga en tvungen tystnad, ty politisk tystnad i detta ?fverg?ngsskede ?r politisk d?d. -- Men hellre det, ?n l?gga en hand vid verket att ins?fva mitt folk i sjelfbedr?geriets villa!"

Den 6 Juli.

Victoria! Ros har segrat. Hans gl?dande entusiasm har f?rm?tt ett antal fosterlandsv?nner, ifriga fennomaner f?r ?frigt, att grundl?gga en finsk "tidskrift f?r litteratur och ekonomi". Det ?r ?tminstone en lofvande b?rjan till en framdeles utvidgad publicistisk verksamhet i sannt fosterl?ndsk anda. Ros skall uppr?tta programmet. Jag ?r verkligen bra nyfiken att f? del deraf, ty jag ?r ?fvertygad om att Ros denna g?ng skall lyckas ?fvervinna all ensidighet och se sakerna i stort.

Den 10 Juli.

Ros' program till den nya finska tidskriften har blifvit f?rkastadt, emedan han v?grade att derur stryka f?ljande ord:

Ultrafennomanerne l?ra ha sjudit af raseri ?fver uttrycken "de svenska br?derne" och "f?rbundet" med dem, ?fvensom "n?dv?ndigheten att med sig f?rena den svenska bildningens krafter". Mycket bittra ord ha blifvit f?llda emot Ros, som likv?l icke drog sig tillbaka fr?n aktieteckningen, men v?l uttr?dde ur organisationskomit?n. -- Vi tillbragte aftonen hos hans syster, som ?r l?rarinna vid ett h?r inr?ttadt barnhem f?r flickor samt jemte f?rest?ndarinnan bor invid den enkla, men rymliga lokalen. Hvad som isynnerhet tycktes ha s?rat Ros var ett tal som en af hans hemliga afundsm?n h?llit vid bolagsst?mman och hvarvid han med bitterhet utpekat Ros s?som en "aff?lling fr?n den goda saken", till?ggande med oblygt h?n: "och denne man som i sitt s? kallade program uttalat s? svenskv?nliga ?sigter har dock en g?ng i sin h?dang?ngne faders, den ?kta patriotens hand, vid dennes d?d till och med aflagt en helig ed att aldrig taga till ?kta dottern af ett fr?mmande folk! Och hvad ?r det v?l som han nu f?resl?r oss att g?ra, d? han vill att vi skola f?rm?la v?r finska sak med svenskarnes i landet?" -- Jag medger att den ed Birger afgaf ?t sin d?ende fader, denne fader som i sitt slag l?r ha varit en riktig finsk Cato, var en ?fverilning, men det ?r i alla fall sk?ndligt att p? detta s?tt bli p?mind om ett l?fte, som det n?stan var om?jligt att v?gra och hvilket sannolikt aldrig i bokstaflig mening torde komma att s?ttas p? prof. -- Aina var f?rtjusande i sin milda v?nlighet mot den djupt kr?nkte brodern och jag f?rs?kte sk?mta ?fver det der l?ftet, men detta tycktes blott, eget nog, ?ka Ros' dystra sinnesst?mning. Jag upph?rde derf?re i tid dermed, isynnerhet som Birger vid v?r v?nskap besvor mig att icke vidare tala om hela saken.

Den 12 Juli.

Vi, det vill s?ga Birger, hans syster och jag, ha beslutit att f?r en tid lemna Helsingfors och afl?gga ett bes?k p? Ros' egendom i ?stra Finland, der dessutom aff?rer p?kalla hans n?rvaro. Vi afresa i morgon och taga, f?r att f?rstr? molnen p? Birgers panna, den stora omv?gen ?fver Tavastehus och St Michel till Nyslott, samt derifr?n ?fver den ber?mda Pungaharju?sen till Imatra vattenfall, i n?rheten hvaraf Ros' egendom, Muistola , ?r bel?gen. S?lunda f?r jag se ett godt stycke Finland och det i det angen?maste s?llskap jag kunnat ?nska mig. V?r resa till Muistola torde komma att upptaga tre ? fyra veckor. I September ?terkomma vi till Helsingfors... och sedan?

H?r sluta Erik Stenrots "dagboksanteckningar" och som nu alla v?ra bekanta begifvit sig p? resor, f?lja ?fven vi deras exempel.

?demarkens lif.

V?r ber?ttelse tvingar oss att lemna det vackra Stockholm och ?fven dess ?nnu blott halfvuxna kusin ibland nordens hufvudst?der, det glada Helsingfors. I st?llet f?r salongslif i glac?handskar, musikaliska aftonunderh?llningar samt folkhvimlet i Stockholms Str?mparterr och Helsingfors' esplanad, bjuda vi l?saren p? raka motsatsen af allt detta. Dit vi f?ra honom, der skina nu v?l sol och m?ne ocks? och m?h?nda till och med i ?nnu renare majest?t ?n ?fver de stora st?dernas prunkande palatser och bullersamma gator, men ehuru der ?r lif och r?relse, ?fven der, s? har dock icke menniskans vilja framkallat dessa tillvarons yttringar, utan krafter, hvilkas anor g? ?nnu l?ngre tillbaka i tiden, ?n de ?fver sin paradisiska h?rkomst s? stolta adamiternas. I ?demarkens verld, der de ?nnu otyglade naturkrafterna ha sin fria tummelplats och lefva sitt of?rfalskade lif, i denna hemlighetsfulla verld gripes vandrarens br?st till en b?rjan af ensamhetens ?ngslande inflytande, ty han fattar blott dunkelt elementernas ursprungliga och allvarliga spr?k, detta naturens urspr?k som i otaliga dialekter b?r ett vittnesb?rd om samma skapares allmakt, ur hvars outgrundliga v?sende ?fven menniskan framg?tt, hon, hvars planer och verk blott ?ro stora d? de m?tas med hennes egen uppfattnings m?ttstock. Vill du stanna h?r i denna underbara ensamhet, v?nlige l?sare, l?ra dig f?rst? skogsverldens rika m?ngfald och uppbygga din sj?l vid dess h?gtidliga lofs?ng ?fver alltings upphof? Eller b?fvar du f?r ensamheten och tystnaden rundtomkring dig? Du f?rst?r ?nnu icke deras betydelsefulla spr?k och derf?re bleknar du vid tanken p? ett s?dant eremitlif, s?som du kallar det p? ditt menniskospr?k.

N?v?l, jag vill visa dig en annan tafla ur naturens stora lif; kom, f?lj mig till den brusande forsens br?dd. B?fvar icke din sj?l tillbaka f?r denna dialekt af naturens eviga tungom?l? Fruktar du icke det oafbrutna d?nets tord?nsljud?

H?r st?r du vid fallets fot, h?j din blick och sk?da upp till detsamma. Framf?r dig upprullas en tafla af det naturkrafternas v?ldiga gladiatorspel som kallas Imatra. Fr?n de trotsiga klipporna ?terstudsa de i yrande fart framrusande j?tteb?ljorna med krossade, skumomh?ljda pannor -- en storartad kamp, evigt f?rnyad med outtr?ttliga krafter, ty det ?r sann natur, ett st?tligt stycke gudaverk i denna skapelse.

F?r dem af v?ra l?sare som icke sjelfve sett denna, onekligen den st?rsta fors i Europa, m? f?ljande tjena s?som ett slags beskrifning. Den stora Wuoksenelfven, genom hvilken Saimas vattensystem utt?mmer sig i Ladoga, sammantr?nges ungef?r en half mil fr?n sitt utfl?de ur f?rstn?mda sj? emellan h?ga klippv?ggar och bildar i den genom graniten spr?ngda, smala r?nnan en fors, hvars vattenmassor med ?sklikt d?n i en enda lavin af nedst?rtande skum med otrolig hastighet och vittnande om en oerh?rd kraft ila att uppn? ett rymligare becken. St?llet ?r bel?get ungef?r sex mil ifr?n staden Wiborg i syd?stra Finland samt i en ?dslig, vid elfstr?nderna romantisk trakt. Forsens hela l?ngd torde vara trehundra famnar och fallets h?jd ungef?r sextio fot. F?r att r?tt f?rst? detta natursk?despel m?ste man se det flera g?nger. Det f?rsta intrycket ?r ganska egendomligt. F?r den fr?n forsens fot upp?t det l?nga skumbandet blickande ?sk?daren f?refaller det i b?rjan som stode hela denna massa alldeles stilla, och f?rst sedan ?gat en stund vant sig vid den imposanta synen urskiljer detsamma den hastiga r?relsen fram?t i de bokstafligen ?fver hvarandra st?rtande och liksom sig sjelfva uppsv?ljande vattenhvirflarne. Ett moln af fina vattendunster sv?fvar ?fver det i sina granittjettrar vildt rytande elementet och solens str?lar bryta sig i alla regnb?gens f?rger i de genomskinliga, af och till b?ljande dunstmolnen. N?r m?nen en klar Augustinatt kastar sitt trollsken ?fver Imatra, d? ?r det som skulle vidunderliga luftgestalter sv?fva ?fver detta d?nande kaos, ?n kommande den h?nf?rde ?sk?daren alldeles n?ra och liksom erbjudande honom ett famntag med l?fte om evig ro dernere i det evigt oroliga djupet, ?n hastigt vikande tillbaka liksom vid menniskans ?syn uppskr?mda elementarandar eller m?h?nda flyende skuggor af de olycklige som i Imatra s?kt och funnit sin graf, men hvilkas sj?lar dock ingen ro hafva, ?nsk?nt deras kroppsliga hyddor krossats. Tid efter annan tyckes forsen fordra en s?dan tribut af den ?friga verlden och s?gner om sorgliga tilldragelser af denna art ?ro mycket g?ngse i trakten. -- Icke allenast talrika resande fr?n hela Finland utan ?fven fr?n S:t Petersburg samt andra utl?ndingar bes?ka om sommarn Imatra, hvarest vid tidpunkten f?r v?r ber?ttelse ett godt hotel var inr?ttadt. Men industrien hade icke d? ?nnu, hvilket numera ?r h?ndelsen, h?r uppf?rt fabriker af hvarjehanda slag. D? var Imatra ?nnu blott m?let f?r sk?delystne resandes och naturbeundrares bes?k.

Det ?r till detta "ber?mda st?lle" vi nu f?rt l?saren och l?sarinnan. Det ?r f?rmiddag och f? eller inga bes?kande tyckas ?nnu ha anl?ndt den dagen. Osedda, s?som f?rfattare och l?sare st?dse ?ro f?r de i en ber?ttelse upptr?dande personerna, g? vi fram?t och, se der, vi m?tas snart af en blid f?reteelse i det vilda fallets omedelbara grannskap. Behagfullt lutad emot ett klippblock st?r ensam en ungdomlig qvinnogestalt, f?rs?nkt i betraktande af forsens nedv?ltande vattenlavin. Jag ser, sk?na ungm?, att ditt hulda anlete f?rklaras i stum beundran och att din blick med ett otolkbart uttryck i sin varma glans f?ljer de br?dst?rtande hviflarnes dundrande t?g fram?t. Jag ser att din sj?l tjusas af hvad dina sinnen f?rnimma, och forsens spr?k tror du dig f?rst? b?ttre ?n den ensliga skogens sus. H?r fattar dig naturens storhet omedelbart, utan att din tanke f?rst v?ckes, du ?r ?fverv?ldigad, sk?na betrakterska, -- hela din sj?l har samlat sig i ditt ?ga och du bildar, tillsammans med den skummande forsen, en herrlig tafla f?r min inre syn: behagen, beundrande den ot?mjda naturkraften. I ett m?lningsgalleri skulle jag m?h?nda kalla denna bild "Gracen och titanen", men h?r m?ste jag sanningsenligt n?mna den vackra betrakterskan vid hennes menniskonamn, ty det ?r -- Jenny Bertram vid Imatra fall.

Ja, s? l?ngt hade de kommit p? sin nu f?rverkligade "inkognito-resa", och tant Agatha satt p? en klipph?ll icke l?ngt ifr?n det st?lle der vi sett sk?n Jenny st?. Tanten tycktes vilja mera med ?rat ?n ?gat egna sig ?t njutningen af det vilda sk?despelets storhet, som ?stadkom en f?r henne alltf?r stark nervskakning. Hennes hufvud svindlade d? hon blickade ned i hvirflarne, hade hon sagt, och den goda damen hade ganska r?tt i hvad hon sade, ty detsamma har h?ndt och h?nder mera ?n en af de talrika Imatra-bes?kande.

Inkognito resande.

Jenny och tant Agatha hade anl?ndt till trakten f?r ungef?r en vecka sedan. De bodde icke p? hotellet utan en half mil derifr?n p? den andra, ?stra sidan af elfven, der de, f?r den ?terst?ende delen af sommaren, genom den artige hotelv?rdens bemedling, ?t sig f?rhyrt det vid forsens b?rjan bel?gna, af sin egare nu icke bebodda, vackra landst?llet Ojala. H?rifr?n f?retogo de dagligen promenader utmed forsens ?stra sida, men i dag hade de beslutit sig f?r en utflygt till den vestra, "paviljongsidan" af Imatra, som i allm?nhet erbjuder en mera storartad vy af foren. V?ra damer hade passerat Wuoksen vid Siitola f?rja och derifr?n, under m?nga suckar fr?n tant Agathas sida, medelst inf?dingarnes i trakten vanliga fortskaffningsmedel, en tv?hjulig k?rra f?rsp?nd med en h?st, begifvit sig till fallet, der de hade f?r afsigt att tillbringa hela dagen. V?rden p? hotellet, hvilken i yngre ?r varit kammartjenare hos en grefve, var sjelfva artigheten personifierad, ty han ans?g damerna p? "Ojala", hvilka icke kunnat ditflytta utan att v?cka ett visst uppseende i den afl?gsna landsorten, f?r "ett mycket f?rn?mt folk". Han var svensk till b?rden ooh bibeh?ll "midt i bondlandet" sitt svenska uttal. F?r ?frigt respekterade han p? det h?gsta herrskapets "inkognition" ehuru han inom sig beklagade detta f?rh?llande, ty han visste af erfarenhet att ?fven de f?rn?ma d? kunna lefva mera "oskinneradt". Hvarf?re de svenska fruntimren just hyrt Ojala, kunde han icke f? reda upp?, trots alla sina diplomatiska fr?gor, och han kom slutligen f?r sig sjelf till den slutsatsen att antingen var unga fr?ken "alldeles tokig i vattenfall", eller ock hade han f?tt i sitt grannskap ett ganska hemlighetsfullt herrskap, m?h?nda polska flyktingar, fast de talade s? bra svenska. Det var under den polska uppresningens sista d?dsryckningar. Kanske att mannen, den polske grefven, stupat och familjen, ty att "frun" var svenska det var han s?ker p?, ?terv?nde nu till ?verge. "Ja, ja", s? t?nkte herr Pettersson, "dom ?' allt polska 'emigramanter', det b?rjar jag nu s?tta all tro till. Och l?nsmannens fr?gor i g?r, hvad kunde de v?l betyda? Men jag ?r sjelf svensk och dom ?r f?rn?mt folk; jag vill inte f?rr?da dom, men jag skall vid middagen ge dom en fin vink om saken. Imellertid skall jag g? ?stad och s?ga till att bordet ?r serveradt." Och herr Pettersson gjorde s?.

En kort stund derefter syntes tant Agatha och Jenny l?ngsamt promenerande komma genom "parken", s?som en liten inh?gnad skogsdunge invid "hotel-paviljongen" ben?mdes. Vid middagen, som var ganska smakligt anr?ttad, passade herr Pettersson sjelf upp. Till hans synnerliga bel?tenhet sade herrskapet till om en butelj godt, l?tt vin. En viss fruktan der?fver att "den goda middagen eftersom det var bara fruntimmer" skulle afl?pa utan vin, p? hvilken artikel v?r v?rd f?rtjenade mera ?n p? den feta laxforell, den kycklingsstek och de delikata hallonen som serverades, hade ett ?gonblick uppfyllt hans ganymedessj?l med oro och det verkligen mera f?r det goda skenets skull ?n f?rtjenstens. Nu var dock allt s?som det skulle vara och icke utan en sm?tt l?jlig h?gtidlighet st?llde herr Pettersson fram en butelj "Chateau Yquem", det fina, doftande franska vinet. Med en ?tb?rd af oefterh?rmligt behag och en enkel artighet som icke till?t n?gon misstydning fr?gade v?r lilla fr?ken om icke deras sn?lle herr "kommission?r", s? kallade Jenny alltid hotelv?rden, ville g?ra dem n?jet att sjelf smaka ett glas af det ypperliga vinet. Pettersson, smickrad af kommission?rstiteln, hvilken han gaf utstr?ckning af "kommissarie", blef h?nf?rd af det nedl?tande anbudet. "Alldeles som salig grefven gjorde p? resor", t?nkte f?re detta kammartjenaren och hans hjerta sv?llde af v?lvilja f?r "gentila" middagsg?ster. "Nu eller aldrig skall jag s?ga dom allt", mumlade han f?r sig sjelf i det han st?llde det gr?na, slipade vinglaset p? kanten af bordet. Jenny slog leende uti af den doftande, ljusgula drufsaften. Fruntimren drucko v?nligt herr Pettersson till och denne smakade med v?lbehag p? vinet, samt st?llde glaset blygsamt l?ngst bort vid bords?ndan.

"Vigtiga nyheter fr?n Polen", b?rjade v?r Imatradiplomat, "det st?r i tidningarne att 'insurschanterne' f?rlorat en stor batalj."

Damerna utbytte en blick sinsemellan, men ehuru de befunno sig s? n?ra ryska gr?nsen, kunde den frimodiga Jenny dock icke underl?ta att yttra: "Stackars Polen!"

"Herre min Gud!" utropade Pettersson, "om jag p? n?got s?tt s?rat, s? var det emot min vilja, men se det ?r s? att, att om deras n?der ha sl?gtingar der i landet, s?..."

"Hvad d??" fr?gade den yngre af damerna nyfiket.

"S? d?, d?", stammade hotelv?rden, "se v?ran l?nsman..."

"Hvad d??" upprepade Jenny sin fr?ga med en min af komiskt allvar, ty hon b?rjade n?stan ana hvad det g?llde.

"Herre Gud i himmelen!" utropade nu den olycklige v?rden, som genom den ?ppna d?rren hade fri utsigt ?t g?rden, "n?r man talar om den onde ?r han inte l?ngt borta, der kommer han nu i egen person!" Och med en r?relse snabbare ?n vi kunna omtala densamma skyndade han fram till Jenny och hviskade: "Varen lugna, jag skall f?rs?ka att arranschera allt till det b?sta." Han ilade ut.

Nu s?go tanten och v?r vackra, k?cka hjeltinna n?got f?rv?nade p? hvarandra.

"Det m?tte vara n?got l?jligt missf?rst?nd i det h?r", utbrast Jenny och f?rs?kte skratta.

"Blott vi inte f? n?got att skaffa med den rysliga ryska polisen!" hviskade tant Agatha, "ack barn, barn, nu ser du huru det g?r till i Finland."

"Annu har d? ingenting h?ndt, som kunde vara orov?ckande", sade Jenny med ?tervunnen fattning. "Se s?, der ha vi dem, var blott lugn, tant lilla, och l?t mig f?ra ordet."

D?rren, som v?rden st?ngt igen efter sig, uppl?ts och med bondaktig vigtighet i sina ?tb?rder, intr?dde en herreman med r?dblommiga kinder och plirande ?gon. Han var ikl?dd ett slags uniformsrock och p? hans m?ssa, hvilken han icke aftog f?rr ?n han gjort n?gra steg in?t rummet, gl?nste en kokard. Det var l?nsmannen; han ?tf?ljdes af Pettersson. Den h?ge funktion?ren bev?rdigade de n?rvarande fruntimren till en b?rjan icke ens med en blick utan aftog l?ngsamt sin m?ssa och l?ggande den p? ett sidobord, s? att den ofvahn?mda kokarden var fullt synlig, tilltalade han v?rden. Han kom h?rvid att v?nda damerna ryggen. Troligen ans?g han detta s?tt att upptr?da fullt enligt med sin tjenstemannav?rdighet.

"Pettersson", fr?gade l?nsmannen i nedl?tande ton, "?r h?r mycket resande i dag?"

"Endast n?gra f?,", svarade denne, "men annars har det varit mycket bes?k i ?r."

"Jag tror vi taga v?ra sjalar och s?tta oss i lilla paviljongen", sade Jenny.

Damerna stego upp, hvilket f?ranledde l?nsmannen att n?got tv?rt v?nda sig om. Jenny hjelpte tanten med sjalen och de togo n?gra steg ?t d?rren.

"Vi ?nska dricka kaffe i lilla paviljongen dernere," sade Jenny, med en l?tt helsning, till Pettersson. Denne bugade sig. L?nsmannen, som, trots sin p?tagna myndiga uppsyn, blifvit n?got f?rl?gen f?r den v?rdighet i h?llning och skick, som damerna ?dagalade, uraktl?t att helsa, och f?rargad ?fver sitt eget oskickliga beteende, ?fvergick han med en hos obildade men egenk?ra personer ofta intr?ffande v?ndning fr?n tafatt f?rl?genhet till framfusig p?flugenhet; de tro v?l detta h?ra till goda ton.

"Herrskapet ?r fr?n utlandet, tror jag?" sade han, helsande med l?jlig nedl?tenhet. "N?, hvad tycks om Imatra? Vacker utsigt h?r, inte sannt och..."

"God middag!" svarade Jenny alldeles allvarsam, neg mycket djupt och hoppade l?tt och graci?s som en gazell genom d?rren, i det hon s?nde den f?rbluffade l?nsmannen en blick, s? full af ?terh?llen skrattlust att denne, alldeles f?rvirrad af dess uttryck, knappast m?rkte att ?fven den ?ldre damen med en stum, afm?tt helsning lemnade rummet. --

Sedan Jenny och tant Agatha intagit sitt kaffe och under till st?rre delen stillatigande beundran egnat den herrliga forsen ?nnu n?gon timme, t?nkte de omsider upp? att antr?da hemf?rden. De beg?fvo sig allts? upp till hotellet, der de m?ttes af en ?fverraskning, hvars art och natur vi dock f?rst meddela i ett f?ljande kapitel.

En "administrativ tjensteman".

"F?rd?md liten satunge!" hade den v?rde l?nsmannen f?rargad utbrustit d? han s?g att fruntimren s? der utan vidare krus lemnat salongen, och han gjorde min af att f?lja efter.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet