Read Ebook: Genom mina guldbågade glasögon by Engstr M Albert

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 889 lines and 40590 words, and 18 pages

SAMLADE BER?TTELSER AV ALBERT ENGSTR?M

GENOM MINA GULDB?GADE GLAS?GON

STOCKHOLM ALBERT BONNIERS F?RLAG

GENOM MINA GULDB?GADE GLAS?GON

AV ALBERT ENGSTR?M

STOCKHOLM ALBERT BONNIERS F?RLAG

STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1920

F?retal.

Denna bok ?r den b?sta i julmarknaden. Jag s?ger det p? fullt allvar.

Under det de andra f?rfattarna trots mina varningar fortfarande syssla med fnoskiga f?rs?k att loda sina egna och tillf?lliga f?rbindelsers s. k. sj?lsdjup och gr?va i dumheter och snusk ?nda upp till pennspetsen, bjuder jag p? friska frukter fr?n livets tr?d. Jag konstruerar ej ihop konflikter och l?mnar dem ol?sta. Mina l?sa sig sj?lva med litet v?lvillig hj?lp av f?rfattaren, f?rst?s.

Och en annan sak: Jag kan l?ta mina barn l?sa boken.

Som l?saren f?rst?r av titeln anv?nder jag numera glas?gon. Jag b?r dem guldb?gade f?r att ge den okunnige en liten antydning om min sj?lvaktning och sociala st?llning och -- vilket ?r det viktigaste -- f?r att b?ttre kunna iaktta m?nskligheten, d?r den traskar omkring p? sitt lilla klot, och n?sta ?r ge den en om m?jligt b?ttre bok.

Vidare har jag k?pt en islandsh?st f?r att, en modern centaur, snabbare kunna r?ra mig mellan olika kulturcentra. Det b?rjar redan v?xa ut vingar p? den, och n?r de bli f?rdiga, darren d?, diktare! Och kr?la i stoftet, kritik!

Utter.

Roddar-Agust kom in i k?ket med en utter, som han sprungit fatt och slagit ihj?l p? isen. N?r handeln var uppgjord inbj?d jag honom att dela min middag och han sade icke nej. Visserligen ?r abborrar ingenting att bjuda en roslagsfiskare p?, men han visste att en sup och en halv ?l skulle s?tta bouquet p? fattigkosten.

N?r en rospigg ?ter en abborre, stoppar han in den hel i ena mungipan och benar den inne i munnen under det han deltar i samtalet, varefter skelettet, vitgl?nsande och befriat fr?n varje sp?r av k?tt, kommer ut ur andra gipan. Jag kunde icke underl?ta att uttrycka min beundran ?ver Roddar-Agusts f?rdighet i denna sport.

-- D? skulle Engstr?m si, hur uttern kan bena en fisk!

Hans tankar gingo fortfarande i utterjaktens tecken. Vi hade v?nt och vridit p? den lyckliga h?ndelsen, tills detaljerna magrat n?stan till osynlighet. Men Roddar-Agust var m?nga uttrars baneman. Nu st?llde han sig p? vidare basis och b?rjade tala om andra uttrar.

-- Jo, han kan bena fisk, han! Ackurat som fisken skulle ha legat i myrstack. Om ja har svuret n?n g?ng, s? va d? v?l den g?ngen ja kom p? fem uttrar p? Har? Leje. Han vet att Lejet ?r sl?tt som en hand m? bara en h?g stora bumlingar mitt p?. Ja skulle ut ? ta opp sk?tarna en morron ? str?k utm? sydudden ? d? fick ja si en hel massa benad fisk som l?g alldeles ve vattenbrynet. Ja stannade ? funderade ? r?tt som de va fick ja si f?rst tv? uttrar, som liksom lekte me varandra oppe p? berget, ? s? kom tv? te ? liksom k?rde bort di andra ? s? kom den femte. Han skulle va liksom storgubbe f?r di andra, f?r di stank som ostmaskar omkring'en, n?r han gav sej in i h?gen, fast d? hela skulle v?l va som p? lek. ? inga byssa hade ja, min d?re! Men vind l?g ?t mej te, s? ja tog ena ?ran, n?r di liksom f?rsvann ett tag, ? sm?g mej opp, ? d? va n?ra som p? ett h?r att ja hade r?nt ifatt tv? ?v dom, men di slank in under bumlerna ? d?r l?g di ? visslade ? fr?ste. Ingenting hade ja ? stoppa te h?lena m? ? ingenting kunde ja g?ra. D? va d? ja svor, Engstr?m, undra p? d?! ? d? s? gnodde ja ner i b?ten ? b?rja ro s? han stog p? ?nde ? te sj?bon ? h?mta byssa, men n?r ja kom tebaks, hade di gett sej i sj?n, f?rst?s, va d? likt d?! Men tv? har ja skjutet d?r sen ?tterp?, fyra har ja skjutet p? isen ? fyra i vattnet -- den h?r ? den f?rsta ja har slagit ihj?l. Tre har ja taget i sax ? en har ja skjutet oppi skogen ve Lindalstr?sket. Ja gick p? sp?ret i sn?n, f?rst?s.

-- Hur m?nga uttrar har Agust tagit livet av egentligen?

-- Har Engstr?m l?st i Skreften om sanden i havet? G?r d?, Engstr?m, s? f?r han en hum om minstingens en del ut? dom ja har tage skinnet ?v! D? finns inte s? mycke herrskap i hela ?sthammar som dom ja har kl?tt ut i p?ls.

-- Hur m?nga uttrar blir det, om Agust f?r en halva, d??

-- Ja, d? f?r vi allt ta m? b? ?regrund ? T?lje -- tack ska han ha, Engstr?m, sch?l ? tack, tack s? mycke, d? h?r va goa meklamenter, sa tjyven, drack ur k?rkvinet -- men en utter sk?t ja p? ett riktigt m?rkv?rdigt s?tt ? d? ska han h?ra p? noga, f?r ja har v?l aldrig h?rt tals om en utter som har blitt skjuten p? s? vis. Si d? va en s?ndasmorron ja gick ut te Skaten ? han hade ?nd? bl?st ostlig s? de va ordentliga brott p? var sj? som kom innanf?r Skath?llen fast d?r var ju lugnt i l? under Storkubben ? solen hade just g?tt opp, s? d? lyste gr?nt igenom var sj? innan hon skummade sej ? gick ?ver -- ? tro mej eller inte, s? fick ja si i en sj? just n?r han toppade sej d?r grundet b?rjar, tv? uttrar som lekte ini sj?n. Ja d'? sant som testamentet, varteviga ord. Di precis lekte som ett par barn ? stog rakt opp n?r sj?n reste sej ? f?ljde m? n?r han gick ?ver, ? s? va di borta ett tag ? s? f?ljde di m? n?sta sj? opp igen ? v?lte ?ver i brottet precis som om di slog kullerbytta p? lek som barnungar. Ja stog v?l ? titta p? d? d?r en tie minuter, men s? t?nkte ja: Ja kl?pper v?l te p? Guss makt, ? s? kl?ppte ja te p? en just som han v?nde buken ?t mej ? stog rak som en knekt ini sj?n, ? j?drar f?rbistra mej, kom han inte m? sj?n oppi stenarna ? d? va han som ett lik. ? ja gnodde ut n?r sj?n s?g tebaks ? h?gg'en i rompa ? tie riksdaler feck ja f?r skinnet ? d'? s? sant som han sir mej levandes h?r, Engstr?m!

-- Men tyckte inte Agust att det var synd om dom? Just n?r de lekte i sj?arna och solskenet?

-- Synn!! Om di d?r!! Han har v?l sett hur en utter kan st?lla te me en str?mmingssk?t? Hade han sk?tar sj?lv, Engstr?m, skulle han inte t?la sej sj?lv f?r utter! Nej, tocka j?kla tjuvdjur ska d?den d?, som Skreften s?ger. -- Men nu ska han ha tack f?r handel och vandel ? n?ringar ut? alla di slag, Engstr?m, ja ? rakt tvungen ? g? ? titta te ryssjerna ett slag, ? ska d? va, s? ? ja inte s? noga m? en g?ddpinne eller en lake -- f?r h?r vet en d? att en blir f?gnad, tillade Agust med en menande, fast f?rg?ves inriktad blick p? flaskan -- Ja tack d? ? aj?ss!

Sj?lv har jag aldrig lyckats skjuta n?gon utter fast jag m?nga vintermornar v?ntat vid sp?r och gryt.

Men sent en sommarkv?ll f?r n?gra ?r sedan kom min seglingskamrat, l?jtnanten, in och ber?ttade att han f?ngat en utter, d. v. s. han trodde att det var en utter. Han hade kommit fr?n havet i sin kanot och i m?rkningen h?rt ett konstigt l?te och sett en m?rk punkt r?ra sig utanf?r Losk?ret. Han tog bort akterrumsluckan och paddlade ifatt djuret, grep det beslutsamt om nacken, sl?ngde ner det i rummet och st?ngde, innan han hunnit unders?ka vad det var. Och nu ville han ha min hj?lp att f? ut det, ty hur mycket han ?n v?nde och vred och skakade kanoten, hj?lpte det ej. N?, vi buro in kanoten i l?jtnantens k?k och b?rjade om arbetet. Vi borde naturligtvis ha g?tt och lagt oss helt lugnt i st?llet f?r att st?lla till ov?sen. Nu f?ref?ll det som vore kanoten tom, vilket jag ocks? misst?nkte, men l?jtnanten f?rs?krade att ett djur fanns d?rinne.

Emellertid lyckades vi slutligen och ut sprang en tre ? fyra m?nader gammal utterunge, arg som ett bi, och det kan ingen undra ?ver. Det var litet sv?rt att inf?nga honom i det stora rummet, men d? det v?l lyckats, lugnade han sig m?rkv?rdigt hastigt och bet ej l?ngre omkring sig. Och d? jag dagen d?rp? kom tillbaka hade han f?tt n?gra str?mmingar och f?ref?ll n?stan tam. Redan samma kv?ll f?ljde han oss p? g?rden och landsv?gen.

Jag telefonerade till min kamrat L., om vilken det ?r bekant att han hyser ett i b?sta mening levande intresse f?r allt skapat, s?ledes ?ven f?r djur, och fr?gade om han ville ha en levande utter. Jo, det ville han g?rna. -- N?, allts? g? Kalle Andersson, l?jtnanten, uttern och jag ombord p? Hellas, sticka i v?g s?derut, runda Landsort och ankra inom n?rmaste framtid utanf?r atelj?n.

-- V?lkomna!

Han tycktes inse att han behandlades v?l, l?t sig tagas och smekas och var n?stan st?ndigt p? r?rlig fot. Han ville ligga mjukt och trivdes endast p? en av sofforna. Under n?tterna h?ll han sig egendomligt nog ganska lugn och fick i b?rjan ligga bakom min huvudkudde. Stundom hasade han sig ned och lade sig bakom min rygg och jag sov, men uteslutande av naivitet. Ty en utterunge ?r ej att leka med, n?got som vi snart skulle f? erfara.

Vi hade g?tt in i kanalen mellan Stora och Lilla M?jan f?r att proviantera ?t uttern, ty v?rt f?rr?d av ?l h?ll p? att ta slut. Han hade levt av ?l n?gra dagar och vi undrade litet ?ver att hans tacksamhet icke riktigt motsvarade v?r v?lvilja. Han b?rjade n?mligen morskna till och h?gg efter oss d? och d?. Vi t?nkte, att han m?jligen fick f?r litet ?l.

I kanalen fingo vi ligga tre dygn f?r en orkanliknande storm och under tiden gingo vi stundom i land. Uttern var alltid med och f?ljde oss som en hund. Han f?rs?kte aldrig g? i sj?n utan tycktes till och med k?nna motvilja f?r vatten. Han fick ?l s? mycket han orkade ?ta. Och sista dagen i kanalen, d? l?jtnanten en g?ng gick ned i salongen f?r att locka upp uttern till ett nytt ?lm?l p? sittrumsdurken, gjorde han fr?n till synes vilande och hoprullad st?llning ett blixtsnabbt utfall p? n?ra en meters l?ngd och h?gg v?lg?raren i ?verl?ppen. Tv?rtigenom. Och hade han f?tt tag med underk?kens t?nder ocks?, hade l?jtnanten f?tt vandra genom ?terstoden av livet utan ?verl?pp.

I sitt nya hem fick han mera rationell kost och behandling ?n den vi i v?r okunnighet f?rm?tt ge honom. Han blev allt tamare och s?llskapligare och fortsatte naturligtvis med den fixa punkt han utsett vid sin introduktion i familjen.

En g?ng d? den nye ?garen tagit honom med i b?t och hunnit l?ngt ut p? fj?rden, b?rjade uttern bli orolig. Och pl?tsligt gled han ?ver relingen, simmade tillbaka, sprang uppf?r backen till corps de logiet och fullf?ljde sin avsikt d?rinne just p? den punkt, som hans samvetsgrannhet f?rbj?d honom utbyta mot n?gon som helst annan p? denna jorden.

N?, uttern fick cementbass?ng och levande fisk ibland och andra f?r en utter behagliga f?rm?ner, tills han en dag fick det b?sta av allt, friheten. Han f?rdes till en ? l?ngt ute i havsbandet och fick g? som han behagade, kom fram till stugan och fick fisk, f?rsvann och kom igen och f?rsvann slutligen f?r alltid.

En utter i frihet ?r bland det graci?saste, elegantaste, h?rligaste man kan se. Tro inte att han blir v?t inp? kroppen, fast det ser s? ut. Emellan det gl?nsande v?ta yttre av p?lsen och huden stannar ett skyddande luftlager, d? han dyker. D? m?nniskan en g?ng har er?vrat vattnet som en utter och luften som en f?gel, d? skulle jag vilja samla ihop knotorna och leka med. Vi skola komma d?rh?n och l?ngre.

Jag anf?rtrodde dessa tankar ?t min v?n Roddar-Agust en kv?ll vid en toddy.

-- Ja, flyga m? maskiner, som di g?r, d? kan s? va, men ge sej i sj?n som en d?re, n?r en inte beh?ver, d? ? v?l s? galet s? ja iss inte t?nka p?'et. En kan nog dr?sa i ?nd?, om en inte sir opp. D? skulle va f?r fiskets skull, menar Engstr?m? N??, s? f?rbistra mej om di f?r mej te'et. Men fiska m? tam utter d? g?r, Engstr?m, ? d'? s? sant som bibeln. N?r ja va barn s? fanns d? en gubbe p? Gr?s?n, som hade tv? stycken, som han hade f?tt opp sen di va s? sm? som s? h?r. ? vill han tro mej eller inte s? drog di hem fisk ?t gubben s? han ga faen i sk?tar ? ryssjer ? bara satt ? ?t s? han ble tjock som en grosshandlare ? hade ?nd? ?ver te ? s?lja i ?regrund, saltad, f?rst?s.

-- Ja, Agust, och till slut blev han s? tjock, s? han kom inte ut genom d?rren.

-- Kors t?nk, har Engstr?m reda p? d? m?? Ja, den som l?ser i b?cker, han f?r d? reda p? allting. Men d? h?r ? dagande sanning, kanske inte att han ble precis s? tjock, men han tog aldri i en fiskebragd, ? ut gick han aldri, han hette ?nd? Mattson, Jan Mattson, ? hans syster va gift i Harg ? hennes barn lever ?n. ? uttrarna l?g i var sin hunnkoja ? va precis ackurat som g?rdvarar, s? d? va inte l?nt ? g? te gubben om n?tterna, f?r uttrar ? skarpbitna, fast di inte sk?ller.

-- N?, men har Agust h?rt om j?garn som gick vilse p? L?vstaskogen?

-- Naij!

-- Jo, han gick och gick och till slut blev det kv?ll och inte en matbit hade han. S? kom han till en kolarkoja och d?r lade han sig med sin hund. Och p? morgonsidan blev han f?rst?s hungrig och hunden var hungrig ocks?. Kan Agust gissa, vad han gjorde?

-- Naij!

-- Jo, han hittade kolarns kaffekokare i granrisb?nken och gick ut och h?mtade vatten i ett k?rr. S? gjorde han opp eld och h?gg svansen av hunden och kokte hundsvanssoppa och ?t och blev m?tt. Men vad tror Agust att hunden fick?

-- ??

-- Jo, han fick bara benen, stackarn! Vad s?ger Agust om det?

-- Jo, jag t?nker p? gamla b?tsman F?nglina. Han lj?g s? styggt, s? han fick heta L?gnens Fader, s? l?nge han levde. Men hade han levt nu, s? hade han allt f?tt kalla Engstr?m f?r pappa, ? d? g?r ja m?, r?tts? gammal ja ?! Sch?l!

Israels jular.

F?rra julen var en sv?r pr?votid f?r gubben Israel. Han l?g till s?ngs hela helgen och blev smord i ansiktet med salvor av alla de slag och fick inte s? mycket som en kask en g?ng. Fruntimmerna gingo omkring i rummet och glodde argt och fr?ste var g?ng han ville ha en klunk svagdricka. Det var n?tt och knappt att de h?llo honom med matsnus.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet