Read Ebook: Sigrid Persdotter Bjurcrona: En släktroman by Didring Ernst

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1974 lines and 77966 words, and 40 pages

SIGRID PERSDOTTER BJURCRONA

SIGRID PERSDOTTER BJURCRONA

EN SL?KTROMAN

STOCKHOLM 1922 ?HL?N & ?KERLUNDS F?RLAGS A.-B:S BOKTRYCKERI

Kom genast pappa st?rtat med freja

mamma.

Sigrid Bjurcrona stod och stirrade p? telegrammet, som hon h?ll i handen. Jungfrun hade alldeles nyss stuckit det till henne, medan hon kl?dde sig f?r teatern. V?rkv?llen var ?nnu s? ljus att det f?ll ett gult skimmer ?ver det gr?na papperet, som hon slitit upp med ett ot?ligt ryck och nu h?ll upp framf?r sig. Toalettlampan vid spegeln var dock redan t?nd, ty rummet l?g mot g?rden.

Sigrid s?nkte handen med telegrammet. Den f?ll icke tv?rt utan sj?nk l?ngsamt ned efter sidenkjolen. Hennes blick s?kte omedvetet in i spegelns djup. D?rinne stod en slank, h?gv?xt och ung flicka med stora, m?rkbl? ?gon, fin, l?tt b?jd n?sa och det allra fagraste kastanjebruna h?r med t?ckeligt burr vid ?ronen. Den ljusbl? sidenkjolen var ?nnu icke hophakad utan gapade p? sidan, och det spetsprydda, vita underlivet med ett rosenr?tt band draget genom ?verkanten hade ?nnu icke kn?ppts. Halsen, skuldrorna och armarna i blekr?d nakenhet voro f?rtjusande, och det blandade artificiella och naturliga ljuset gav underliga skuggor och dagrar som p? ett gammalt portr?tt. En sk?ldpaddskams inl?ggningar glimmade.

Allt var ljudl?st stilla. Det var som om den unga flickan d?rinne icke levde utan var en vacker dr?m.

Pl?tsligt b?rjade spegelbildens stora ?gon bl?nka och glittra. T?rar f?llo, en efter en. D? br?ts f?rlamningen och Sigrid sprang bort och kastade sig i soffan, storgr?tande.

>>Pappa! Pappa!>> j?mrade hon sig. >>K?ra, lilla pappa!>>

Hon satte sig upp i soffan och l?ste telegrammet p? nytt. Det var klart, att n?got f?rf?rligt h?nt d?rhemma, annars skulle icke modern telegraferat p? det viset. Visserligen var hon hysterisk av sig, men det d?r >>st?rtat med freja>> sade nog. Kanske han redan var d?d. Hon skulle aldrig f? se honom mer. Aldrig!

?nnu en l?ng stund satt hon viljel?s och s?g p? det gr?na telegrammet. Det ringde besynnerligt inne i hennes v?nstra ?ra, och syner av hemmet, det gamla, h?rliga Bjurn?s drogo f?rbi och skymde bort telegramorden. D?r var den l?nga lindall?en upp till g?rden; d?r de b?da flygelbyggnaderna f?r inspektoren och tr?dg?rdsm?staren; d?r f?rf?dernas gamla slott med stora trappan. D?r uppe till v?nster en trappa l?go mammas rum och d?r till h?ger pappas; d?r ...

>>St?rtat med freja>>, l?ste hon igen. Synerna f?rsvunno. N?gra minuter satt hon or?rlig med papperet i hand. Underligt, att de stavat freja med liten bokstav? Det var ett namn p? en levande varelse, p? det h?gbenta, bruna stoet, som pappa alltid ?lskade att rida, d?rf?r det bar s? bra.

Pappa, ja!

Sigrid torkade av t?rarna och reste sig.

Hon m?ste genast resa, genast. Det var klart. Erik fick skaffa sig n?got annat s?llskap. Gr?sligt tr?kigt var det naturligtvis, att resa just nu, n?r v?rs?songen i huvudstaden stod i sitt h?gsta flor och baler och teatrar bytte av med middagar och sup?er. Erik var ocks? i str?lande hum?r. Han hade just tagit licentiaten och f?tt plats som underl?kare p? Serafimerlasarettet. Han hade n?dv?ndigt velat, att de skulle f?rlova sig i dagarna, men Sigrid hade bett honom v?nta tills hon hunnit underr?tta f?r?ldrarna. Och s? kom nu detta!

Sigrid skyndade att kl? av sig teaterstassen. F?r alla m?jligheter kl?dde hon sig i svart kl?nning. Vad var klockan? Sju, n?stan. D? kunde hon hinna natt?get, om hon raskade p?. Bara hon hade pengar. Hon r?knade ?ver kassan och fann, att det r?ckte. Det var d? ocks? m?rkv?rdigt, att pappa icke skickat pengar i tid som vanligt.

Fy! sade hon sig. Du ?r riktigt stygg, som kan t?nka p? det nu, n?r han ligger d?rborta.

Hon packade i st?rsta hast den minsta kapps?cken med det n?dv?ndigaste samt sl?ngde ned det ?vriga i stora kofferten. Det hela blev v?l en bortovaro p? h?gst fjorton dagar. D? kunde hon nog vara tillbaka. L?dorna i byr?n var b?st att l?sa. Lena var litet kl?fingrig av sig.

Alltsammans drog knappt en kvart. Hon var h?pen sj?lv ?ver att hunnit med det p? s? kort tid. Det b?sta var, att hennes ?gon hade ?terf?tt sitt normala utseende. Hon h?rde icke till dem, som ville l?ta folk avl?sa k?nslorna i ansiktet, och fru S?derblom, hur rar hon ?n var, pl?gade alltid ing?ende besiktiga sina pension?rers utseende, om hon kom ?t.

Fru S?derblom hade ocks? sv?rt att bli klok p? fr?ken Bjurcronas verkliga sinnesst?mning, n?r denna svartkl?dd och i hatt och kappa steg in i det lilla, r?da kabinettet, d?r man efter middagarna alltid samlades till kaffet. Sigrid meddelade kort och gott, att hon genast m?ste resa hem, eftersom hennes far ridit omkull och skadat sig. Hon skulle genast s? fort hon kom hem skicka pengar f?r m?naden och bad fru S?derblom att l?ta henne f? beh?lla rummet och l?ta sakerna st? kvar, tills hon kom tillbaka.

Fru S?derblom hade alltid varit en smula imponerad av sin pension?rs namn, kl?nningar och smycken. Ibland hade fru S?derblom visserligen f?tt v?nta p? m?nadsbetalningen ett par dagar, men kom gjorde den alltid, och Sigrid Persdotter Bjurcrona prydde onekligen upp pensionatet. Flickan var kanske en smula f?r kokett och tyckte om att beundras, men s? var det med alla flickor nu f?r tiden. F?r?lskelsen i Erik Lindst?l var allm?nt bekant p? pensionatet, d?r Sigrid och han tr?ffat varandra. Det var icke heller n?got fel. Det blev snart f?rlovning glunkades det.

>>Vet fru S?derblom, om doktor Lindst?l ?r hemkommen?>> fr?gade Sigrid. >>Vi skulle g?tt p? operan samman i kv?ll, men ...>> Hon avslutade icke meningen. Det ryckte kring mungiporna p? henne. Fru S?derblom m?rkte, att flickan bleknade, och klappade henne moderligt p? skuldran, n?got som gav ett r?tt bisarrt intryck, eftersom pensionatsv?rdinnan var liten, tjock och rund och Sigrid Bjurcrona h?gv?xt och slank.

>>Jag skall s?ga till honom, n?r han kommer>>, f?rs?krade fru S?derblom. >>Stackars liten!>> utbrast hon. D?rmed avs?g hon icke doktorn utan Sigrid.

>>Jag skriver s? fort jag kommer hem. H?lsa och s?g honom det. Kanske Lena kan f? hj?lpa mig ned med kapps?cken?>>

De letade efter jungfrun. Hon var f?rsvunnen. Fru S?derblom erbj?d sig sj?lv, men Sigrid tog beslutsamt kapps?cken i hand. Fru S?derblom ville ringa efter bil.

>>Jag tar hissen, s? det g?r ingenting>>, f?rklarade Sigrid. >>Det brukar alltid st? en bil nere i h?rnet. Det ?r icke tio steg.>>

V?l i bilen drog Sigrid en suck. Hon s?g ?nnu en g?ng p? klockan och k?nde efter i handv?skan, om hon tagit portmonn?n med sig i br?dskan. Allt hade g?tt s? br?dst?rtat. Hon undrade sj?lv ?ver att hon icke k?nde sig yr. Det var knappt en halvtimme sedan hon f?tt telegrammet och nu var hon redan p? v?g hem.

Bilen k?rde Sibyllegatan r?tt ned. Det gick med rasande fart, ty Sigrid hade manat chauff?ren att k?ra p? s? att de hunno t?get. Vid Strandv?gsh?rnet m?ste de h?lla en stund, ty skyddan f?r Djurg?rdsvagnarna var full med folk, som v?ntade p? sp?rvagnarna, och droskraden tog ingen h?nsyn till bilens n?drop. Det var massor av m?nniskor i r?relse. Kv?llen var ljum och sk?n. I Nybroviken speglade sig roslagsskutorna med seglen p? tork och de nym?lade, vita sk?rg?rdsb?tarna, som ?nnu icke b?rjat sina turer. En herre stormsprang till Djurg?rdsf?rjan, som just gav sig ut. N?r Sigrid b?jde sig fram f?r att se om han kom med, s?g hon hela Strandv?gsfasaden lysa i aftonsolens gyllenljus. Arsenalsgatan verkade m?rk och kall som vanligt, men ?ver Torget l?g dr?mmarnas l?ngtan.

Under all?tr?den flanerade m?nniskorna, och sofforna voro fullsatta.

Hon h?rde musiken fr?n Blanchs. Det gick en skakning genom henne. Hon sl?t ?gonen. S? satt hon stilla ?nda till Centralstationen, medan t?rarna sipprade fram.

Hon kom i god tid. Hon var icke glad ?t att beh?va ta tredje klass men m?ste lyda den magra kassans bud. F?r sex timmars f?rd spelade det heller ingen roll. Jag kan ta andra, n?r jag reser tillbaka, t?nkte hon.

H?r kom hon att pl?tsligt erinra sig, att hon icke underr?ttat dem hemma p? Bjurn?s om n?r hon skulle komma. Det var ocks? f?r dumt, att man icke hade rikstelefon p? pensionatet. Bara allm?nna. Nu kanske hon fick g? fr?n stationen ?nda hem. Jo, det blev trevligt! En mil n?stan. Och mitt i natten, klockan tv?.

Hon gick beslutsamt bort till tidningskiosken, d?r hade man rikstelefon. Hon beg?rde ?verg?ngsstationen till Bjurn?s. Det dr?jde en l?ng stund, innan hon fick f?rbindelse. Hon s?g oroligt p? klockan i vestibulen. ?nnu hade hon tretton minuter p? sig. ?ntligen svarade Bjurn?s. Det var tr?dg?rdsm?staren.

Sigrid kom med en str?m av fr?gor. Jo, kapten levde ?nnu, men det var mycket d?ligt. Det var b?st fr?ken raskade sig p?, om hon skulle f? se kapten i livet f?r doktorn hade ...

>>Jag kommer med natt?get>>, f?rklarade Sigrid. >>S?g till Magnusson, att han h?mtar.>> S? ringde hon av.

Natt?get var glest besatt i tredje klass. Kup?en var god. Sigrid var riktigt f?rv?nad att finna allt s? snyggt. Hon hade gudskelov aldrig f?rut beh?vt resa i tredje. Mamma hade alltid sagt, att d?r luktade br?nnvin och b?nder.

I Saltskog kommo tvenne ?ldre, fina damer p?. De hade mycket med v?skor, kuddar och kapps?ckar med sig. De slogo sig ned mitt emot Sigrid. Av deras samtal f?rstod hon, att de skulle till Italien. De f?rs?kte ?ppna f?rbindelse med den vackra, h?gv?xta flickan i svart. Det gick icke. Hon svarade f?rstr?tt och kort p? deras fr?gor. Vad hade hon med fr?mmande m?nniskor att g?ra? Hon hade sina egna sorger att t?nka p?, sina egna bekymmer.

Mest upptogo henne bekymren f?r Erik. Vad skulle han s?ga? Vad skulle han t?nka? Han kunde icke g?rna bli ond ?ver, att hon rest tv?rt. Han borde f?rst?, att ens egen far ?nd? var n?rmast. Det var ocks? dumt, att hon icke skrivit n?gra rader till honom sj?lv utan bett fru S?derblom framf?ra det. Det var icke sagt, att denna f?rstod att framst?lla saken s?som den i verkligheten f?rh?ll sig.

Jag kunde g?rna bett henne l?mna fram telegrammet, t?nkte Sigrid. Kanske han rent av inbillar sig, att jag gett mig av fr?n honom. Han ?r svartsjuk nog. Vilket f?rf?rligt upptr?de hade han icke st?llt till, n?r hon f?rklarat, att hon icke ville f?rlova sig med honom utan att f?rst inh?mta faderns samtycke. Han hade rent av framkastat, att hon var k?r i n?gon annan. Hur hade han icke nedsatt sig sj?lv f?r att f?rklara anklagelsens sannolikhet. Hon var den vackra och glada fr?ken Bjurcrona och han den fule och tv?re doktor Lindst?l. Hon hade anor och sl?kt. Han var anl?s, sl?ktl?s, o?kta. Hur hade hon inte f?tt smeka och tr?sta honom, lugna och kyssa honom. Det var just kraften, ursprungligheten i honom hon ?lskade. Han var n?gonting, som br?t av fr?n den omgivning hon var van att r?ra sig i. Hon kunde ofta st?ta sig p? hans r?ttframhet, hans ?ppenhj?rtlighet. Hon var mer van vid omskrivningar. I hennes kretsar talte man icke om att n?gon var o?kta utan att modern eller fadern var ok?nd. Stockholmsvistelsen hade visserligen f?rt henne in i verkligt fina kretsar, d?r man ?nd? svor friskt och talade s?deramerikanska. Erik gjorde ingendera delen. Tv?rtom predikade han alltid om att svordomars anv?ndande bevisade brist p? ordf?rr?d hos vederb?rande. Vad s?deramerikanskan betr?ffade, var dess anv?ndning ett dumt f?rs?k att spela kvick. Det var helt enkelt ett tjuvspr?k och borde endast brukas av sl?ddret. De bildade borde h?lla sig f?r goda att blanda sig med packets vanor.

Sigrid hade en g?ng kallat honom bildningsaristokrat f?r att reta honom. Han hade n?mligen n?got rakryggat ?ver sig som kom henne att k?nna sig underl?gsen. Dessutom visste han mycket mer ?n hon. Han beh?rskade f?rutom den del av l?karevetenskapen, som han ?gnade sig ?t, en hel del sociala sp?rsm?l. I Sigrids v?rld var han d?rf?r en uppenbarelse fr?n en annan planet. P? Bjurn?s och g?rdarna omkring talade man lantbruk, h?stavel, p?l?ggning och tr?dg?rdsodling.

Sigrid suckade s? pass h?gt att de gamla damerna sporde, om hon var d?lig. Hon reste sig och gick och satte sig p? en annan plats. Hon k?nde sig vresig, ov?nligt st?md mot allt och alla. Att den d?r olyckan skulle h?nda just nu!

Hon rodnade av skam ?ver sina egna tankar. Men s? tr?stade hon sig med Eriks st?ndiga livsvisdom -- man skall alltid vara egoist, ty d? ?r man sann mot sig sj?lv.

Det var som om de orden sk?nkte henne ro. Hon b?rjade slumra till och nickade till ro vid vagnens gungande r?relse. Hon vaknade flera g?nger p? natten och s?g sig omkring men orkade icke t?nka mer.

Hon vaknade vid att kondukt?ren r?rde vid henne och n?mnde stationsnamnet. Hon for upp, grep sin kapps?ck och kom av i sista stund. Det var en mycket sn?ll kondukt?r, som l?tit t?get v?nta.

Det var hemskt kallt ute. Stj?rnorna brunno ?nnu p? den m?rkbl? himlen. Utanf?r stationshuset s?g hon Freja framf?r Katrineholmsk?rran. Magnusson tordes tydligen icke l?mna henne, d?r hon trampade och dansade framf?r vagnen av oro ?ver det bortrusande t?get.

Stationskarlen, som stinsade och som k?nde fr?ken Bjurcrona, hj?lpte henne bort med kapps?cken.

Magnusson skyldrade v?rdnadsfullt med piskan f?r henne.

>>Hur ?r det med kapten?>> fr?gade hon och steg upp. Hon var glad ?t att finna, att kusken varit omt?nksam nog att ta p?lskappan med. Det beh?vdes minsann. Hon satte sig vid sidan av honom.

>>?r han d?d?>> fr?gade hon, n?r Magnusson dr?jde med svaret.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet