Read Ebook: Sigrid Persdotter Bjurcrona: En släktroman by Didring Ernst

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1974 lines and 77966 words, and 40 pages

>>?r han d?d?>> fr?gade hon, n?r Magnusson dr?jde med svaret.

>>Kapten sov, n?r jag for, f?r doktorn kom ned och bad mig k?pa n?got p? apoteket h?rinne.>> Han sisade fart p? Freja och fortsatte. >>Jag tog k?rran, eftersom jag vet fr?ken tycker om den. Hon ?r s? l?tt.>>

>>Jas?, Freja tog inte v?rre skada?>> sade Sigrid.

>>Nej, hon ?r h?rd, hon.>> Han l?t piskan varligt snudda vid henne. Det bar i v?g som en pil med den h?ghjuliga k?rran.

>>S?ja, s?ja!>> lugnade kusken.

>>Varf?r tog inte Magnusson Stella?>>

Kusken tittade till p? henne. Det var f?r m?rkt att hon kunde se uttrycket i hans ansikte.

>>Stella? Nej, henne s?lde kapten i f?rra veckan till Bostr?ms p? Alby. Och hennes n?ds h?star ocks?.>>

Det var icke utan att det l?g en ton av ogillande i r?sten. Gamla Magnusson tyckte aldrig om, att man minskade stallbes?ttningen. >>K?r jag f?r fort?>> fr?gade han, n?r fr?ken icke sade n?got.

>>Nej, nej ...>>

Sigrid var full med gr?t. Allt var s? rysligt. Olyckan, skilsm?ssan fr?n Erik, slut p? s?nglektionerna -- t?nk, det hade hon gl?mt s?ga ?terbud om -- och s? nu h?starna. Och mammas ocks?. Det blir visst fler olyckor, viskade det ur natten. Hon stirrade upp mot stj?rnorna. De lyste fryskalla, h?rda. Det var n?got obarmh?rtigt i deras s?tt att lysa. Aldrig hade hon sett stj?rnorna se ut p? det viset. Hon skakade till.

>>Fryser fr?ken?>> fr?gade Magnusson och makade p?lsen b?ttre omkring henne med ena handen. Vid denna v?lmenta men of?rsiktiga r?relse snuddade pisksn?rten ?ter vid Freja. Hon f?rs?kte sl? upp med bakdelen och tog till galopp.

>>S?ja, flickan! S?ja!>> tr?stade kusken och fick henne att ?terta det snabba travandet.

>>Hon ?r lite' sprallig av sig, i synnerhet, n?r det ?r m?rkt>>, sade Magnusson.

Sigrid svarade icke. Hon var p? det hela taget likgiltig f?r allting. F?r henne kunde det g?rna g? omkull i diket. Vad gjorde det, om hon br?t halsen av sig? Hela hennes v?rld hade ramlat som ett korthus. I kv?ll hade de middag hos direkt?r Axelssons. D?r skulle hon tr?ffat Erik. Och i ?vermorgon skulle de g?tt p? Teaterf?rbundets stora maskerad. Och p? l?rdagen skulle ...

>>Kanske jag skall t?nda vagnslyktorna?>> fr?gade kusken. >>Det blir m?rkt genom skogen.>>

>>Inte f?r min del>>, svarade Sigrid. Det var riktigt bra, att de kommo in i n?got ?nnu m?rkare, s? slapp hon sk?mmas ?ver att hon satt och gr?t stilla.

N?r de n?dde skogen, saktade Freja farten av sig sj?lv. Hon frustade och f?rl?ngde tyglarna med ideliga halsstr?ckningar. I backen gick det i skritt genom det allra svartaste. D? b?rjade Magnusson ber?tta om hur olyckan g?tt till. Kanske han tyckte sj?lv, att m?rkret blev pl?gsamt. Det blev en l?ng och utf?rlig redog?relse om hur kapten hade ridit ut strax efter middagen f?r att bevista kommunalst?mman. Se, det hade varit tal om att man t?nkte bygga ett nytt skolhus, och det hade kapten givit sig b?de den och den p? att det icke skulle bli n?got av. Skatterna voro tillr?ckligt h?ga f?rut, och statar- och torparungarna blevo bara h?gf?rdstokiga av att sitta och l?sa biblisk historia i slottsrum. Kapten hade talat vitt och brett p? st?mman f?r det hade J?nsson i Vargtorp sagt f?r han hade varit d?r ocks?. Se, J?nsson hade elva ungar, han, och hade inget emot att hans ungar l?ste biblisk historia i slottsrum, s? det hade visst varit litet hett emellan dem p? m?tet. Efter?t hade kapten bjudit kyrkoherden, som var ordf?rande p? m?tet, p? sup? p? Stadshotellet, och d?r hade man visst varit grundlig, f?r n?r Karlsson for in med mj?lkskjutsen p? morgonen hade han m?tt kapten och patron Bostr?m ridande i kapp som galningar. L?ngre fram p? dagen hade Karlsson kommit hem med kapten p? mj?lkskjutsen och Freja bunden efter. Kapten hade legat p? landsv?gen blodig och sansl?s, och Freja stod och betade ute p? ?ngen. Det hade icke varit mer ?n n?gra hundra meter fr?n smedjan, som fr?ken visste, och icke mer ?n n?gra steg fr?n grinden till tr?dg?rden, s? doktorn hade sagt, att kapten troligen f?rs?kt ta grinden men att Freja slagit i och hela ekipaget g?tt ?ver. Patron p? Alby visste ingenting. De hade ridit h?rt men skilts vid Albyv?gen, hade han sagt. Doktorn hade sagt, att det var hj?rnskakning det mesta och ruskat p? sitt stora, vith?riga huvud mycket, mycket bet?nksamt f?r det hade Eva sagt, som hj?lpte till.

>>Ja, och nu ligger kapten d?r or?rlig f?r f?rsta g?ngen i sitt liv>>, sl?t Magnusson sin l?nga ber?ttelse.

Sigrid hade kommit fr?n sina egna tankar. Men hon hade icke lust att fr?ga vidare. Magnusson, som troligen fann henne otacksam att ber?tta n?got f?r, fann sig icke f?ranl?ten att vidare behandla ?mnet eller ta upp n?got nytt. Dessutom b?rjade Freja s?tta b?ttre fart av sig sj?lv. De hade ocks? l?mnat skogen med Albys gamla g?rd just i brynet. De togo av v?gen till Bjurn?s, och nu led det gott undan.

Himlen hade f?tt en gr?ngul skiftning mot v?ster. Bjurn?s b?rjade redan avteckna sig i en svag kontur. Stj?rnorna miste sitt kalla, bistra sken och liksom l?stes upp f?r gryningsljuset, fl?to ut och blevo borta. Endast ?ver Bjurn?s h?ll sig l?nge en stilla, stor stj?rna. S? slocknade den ocks?. Den nya dagen h?ll sitt intr?de.

K?rran rullade f?rbi sovande torp, sm? speglande sj?ar med ekor vid stranden. En och annan tupp gol. I bj?rkarnas sp?da, h?ngande gr?nska b?rjade morgonvinden viska. Sigrid fr?s i sitt hj?rta. Hemskt var det att fara mot d?den, n?r dagen gick in p? nytt. Men s? l?g det ocks? frost p? g?rdena.

Vid grinden bortom smedjan m?ste Magnusson av och leda h?sten igenom. Han visade p? platsen, d?r olyckan sades ha h?nt. D?r syntes inga sp?r.

De k?rde l?ngs tr?dg?rdens skyddande, stora granh?ck. Ett och annat frukttr?d hade redan slagit ut och r?ckte upp att visa sin sk?ra eller vita blom. N?r de sv?ngde av in i den gamla all?en med sina hundra?riga lindar, vars l?vverk redan bildade ett gr?nt valv, skimrade Bjurn?s huvudbyggnad i fonden med stora trappan. Sanden knistrade, n?r de k?rde fram.

Ingen m?nniska syntes till p? g?rden, men ett ansikte tittade fram bakom geranierna inne i flygeln hos inspektorens, och uppe i faderns rum brann ljus, det syntes tydligt i gardinspringan. Sigrid gick uppf?r trappan. Hon var stel och frusen. Porten var lyckligtvis ?ppen. I vestibulen luktade det kyla, m?gel, d?d, och nischerna med de b?da rostiga riddarerustningarna hade aldrig synts henne s? m?rka och hemska.

Medan Sigrid undrade, om hon f?rst skulle v?cka n?gon av jungfrurna nere eller genast g? upp till fadern, kom Eva ned f?r trappan fr?n ?vre v?ningen. Hon var r?d?gd och f?rgr?ten, och hennes gr?a h?rtestar h?ngde i oreda kring det skrynkliga men goda, gamla ansiktet. Sigrid tog henne i famn och kysste henne utan ett ord.

Det dr?jde en god stund, innan hon fick fram en viskning om hur det stod till med kapten.

>>Kapten har slumrat till ett slag>>, viskade den gamla trotj?narinnan tillbaka. >>Han har fr?gat flera g?nger efter fr?ken>>, tillade hon och torkade ?gonen med f?rkl?dsnibben. >>Doktorn har vakat hela natten hos honom, men hennes n?d har g?tt och lagt sig. Hon var s? f?rst?rd. Det ?r b?st fr?ken f?r n?got varmt i sig. Hon fryser ju, stackarn, s? hon skakar.>>

Eva klappade henne p? kinden och f?rde henne med sig in i sitt rum samt drog upp gardinen.

>>H?r ?r varmt och gott ?tminstone. Uppe hos fr?ken har det icke hunnit bli ljumt ?nnu, fast vi eldat flera brasor redan. Iskylan sedan vintern sitter ?nnu i stenv?ggarna. S?tt sig nu, k?ra fr?ken, h?r i soffan s? skall jag f? upp Ida s? hon kan koka kaffe ?tminstone. Jag sade till henne att h?lla det varmt tills fr?ken kom, men naturligtvis har hon somnat fr?n alltihop. De unga har ingen ansvarsk?nsla numer.>>

Med dessa ord gick hon. Det var ingen udd till Sigrid i den sista meningen, det f?rstod hon, men ?nd? gjorde den ont. Det var endast riktat mot pigan, som somnat.

De unga har ingen ansvarsk?nsla numer, upprepade Sigrid tyst f?r sig sj?lv. Hade hon icke ansvarsk?nsla? Hon, som genast reste hem fr?n Erik och allt? Icke ett ?gonblick hade hon tvekat, det visste hon med sig sj?lv. Men var det ansvarsk?nslan, som gjorde det? Var det icke snarare en naturlig reflexhandling inf?r telegrammets maning? Ansvarsk?nsla? Vad skulle hon ha f?r ansvarsk?nsla? B?de far och mor hade velat, att hon skulle resa till huvudstaden f?r att utbilda r?sten hos Bratt, som hade ett stort namn. Det var v?l ansvarsk?nsla att lyda sina f?r?ldrars ?ppet uttalade ?nskningar. Och ?nd? ...

Sigrid satt fortfarande med p?lskappan p? sig. Hon stirrade p? den utbrunna brasans m?ktiga gl?dh?g. Det var som ett miniatyrslott i aftonsol. Det brann och flammade i b?ljande, r?da v?gor p? murarna. D?r voro f?nstren, som lyste eld, och d?r uppe stodo tinnarna och tornen med gr?a skuggor mellan sig. Det var natten, som kr?p fram mellan taktegeln. Och vallgraven d?rnere var redan svart med en och annan r?d reflex. D?r l?g vindbryggan nere. Det lyste blod p? dess ena kant. D?r tittade ett ansikte med krokn?sa och kn?velborrar fram i vaktrummet p? sidan, och d?r stucko ett par slungor fram sina m?rka gap. Varf?r var vindbryggan ?ppen? Vem v?ntade man p??

Slottet blev gr?are, m?rkare. Murarnas aftonglans slocknade. Det var mycket tyst och stilla. Tinnarna fingo sp?kaktigt gr?tt ?ver sig. Ett torn vacklade och st?rtade in. Murarna sprucko, och med ett hastigt uppflammande l?g dr?mslottet i spillror.

Sigrid reste sig och gick fram till f?nstret. Ute rullade dimmorna ?ver f?lten. Kunde det verkligen vara frosten, som ?nnu l?g kvar d?rute l?ngt borta p? andra sidan sj?n? Sigrid ryste och svepte kappan fastare om sig. Hon kunde icke l?ta bli att se p? f?nsterpostens djup. Det var minst en meter. ?h, dessa murar, dessa murar!

Lyckligtvis kom Eva med kaffet rykande varmt.

>>Jag gjorde iordning det sj?lv>>, f?rklarade hon. >>Ida var naturligtvis ute. Gud vet var m?nniskan h?ller hus om n?tterna!>>

Denna n?got bittra reflexion f?ljdes av ett visst r?d: >>Drick nu medan det ?r riktigt varmt, k?ra fr?ken. Det skall g?ra gott. Vi skall l?gga p? mer ved ocks?.>>

Sedan hon slagit i Sigrids kopp, kastade hon in n?gra bj?rkkubbar i kakelugnen. Nu var dr?mslottet hoppl?st f?rst?rt.

>>Det tar sig snart>>, tr?stade Eva.

Hon st?llde sig att med ett verkligt lyckligt uttryck i ansiktet ?se hur Sigrid drack sitt kaffe.

>>Doppa ocks?, k?ra fr?ken>>, r?dde hon. >>Jas?, d?r ha vi m?nniskan>>, utropade hon, n?r d?rren ?ppnades och husan tr?dde in med en gr?ddsn?cka i hand.

M?nniskan var stor och stark, medel?lders och med lingult h?r, som l?g hopsurrat i nacken. Vacker var hon icke att sk?da men s?g godmodig ut. Hon neg f?r fr?ken.

>>Jag begriper inte>>, sade hon, >>vad Eva skulle l?gga sig i mitt kaffe f?r. Jag hade gjort eld f?r l?nge sedan, det s?g hon v?l, och skulle bara ned efter tjocka gr?dden i k?llaren.>>

>>Jag har inte lagt mig i hennes kaffe>>, f?rklarade Eva mycket logiskt. >>Det var en faslig tid att g? efter gr?dden! Jag tyckte det var mycket b?ttre, att fr?ken fick kaffet med detsamma ?ven om hon fick h?lla tillgodo med den tunna gr?dden.>>

M?nniskan svarade ingenting h?rp?. Hon satte bara gr?ddsn?ckan p? bordet och gick sin v?g utan ett ord.

>>Jag vet nog var hon var>>, sade Eva menande. Ett leende kr?p fram i munvinklarna, men hon fick icke tid att utbreda sig vidare ?ver ?mnet, ty Sigrid t?mde hastigt kaffekoppen och fr?gade, om Eva trodde, att man kunde g? upp till kapten nu. Hon avskydde paniskt allt skvaller, mest pigskvaller ?ven om det kom fr?n den gamla, hederliga, goda Evas mun. Hon hade icke f?rg?ves tillbragt vintern i ett Stockholmspensionat.

Eva skulle h?ra efter. Hon kom strax ned med besked. Kapten sov ?nnu, och doktorn hade ocks? somnat i stolen bredvid s?ngen. Det var b?st att l?ta dem vara. Men hennes n?d var vaken och hade h?rt skjutsen komma samt bad, att fr?ken genast skulle komma upp.

Sigrid dr?jde icke att lyda. Hur litet hon och modern ?n hade gemensamt med varandra, sm?lte alla sm? g?ngna oj?mnheter bort inf?r sorgen, som drabbat dem b?da.

Eva och hon tassade tysta uppf?r trappan. D?rren till kaptens rum stod en smula p? gl?nt. De lyssnade b?da vid den men h?rde icke annat ?n de sovandes andedrag. Eva vinkade avb?jande till Sigrid och gick in till kaptenen.

Moderns d?rr stod ocks? p? gl?nt. Det var som om alla, som sovo, v?ntade en objuden g?st, f?r vilken inga l?s och vreden h?llo.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet