Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: The American Missionary — Volume 35 No. 12 December 1881 by Various
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 212 lines and 4717 words, and 5 pages
-- Konstig smak.
-- Ja visst -- vad fanken ha vi f?r intresse av att titta p? stj?rnorna.
Och den ej allt f?r djupt anlagde l?jtnant Wolfgang bl?ste ut ett stort r?kmoln fr?n sin cigarr.
Cramer nickade samtyckande.
-- Nej, sade han, vad ha vi f?r intresse av dem? N?, tycke och smak ?ro ju olika.
-- Ja, gudskelov.
-- Gjorde han n?gra uppt?ckter bland stj?rnorna d??
-- Jag vet inte alls; men han intresserade sig f?rst och fr?mst f?r planeten Mars.
-- Ja, det d?r begriper jag inte, tyckte Cramer. L?t oss ?verg? till mera l?ttfattliga saker: till exempel, vad skola vi taga oss f?r i afton?
-- Gott. Var?
Schnitler n?mnde ett modernt n?jespalats.
De b?gge v?nnerna tillbragte aftonen i den festliga balsalen med de sm?, avkylda separatrummen. Nyheten om gamle Schnitlers d?dsfall hade hastigt spritts och m?nga voro de stj?rnskott, som s?ndes mot arvtagaren ur kvinnornas ?gon. Det var ett slag av astronomi, som den v?rldsvane l?jtnanten o?ndligt f?redrog framf?r farbroderns >>Sternenguckerei>>. Kvickheter f?llo, champagnekorkarne sm?llde och Wolfgang Schnitler var nattens hj?lte.
Klockan ett samma dags middag br?ts gamle Schnitlers testamente. L?jtnant Wolfgang hade sagt till sin v?n Cramer:
-- Du kan g?rna f?lja med mig upp till v?r advokat. Det d?r testamentet ?r naturligtvis bara en formalitet. Men jag m?ste ju anst?ndigtvis vara n?rvarande, n?r det uppl?ses.
-- G?rna det, svarade v?nnen och klockan ett sutto de b?gge hos advokaten, som med h?gtidlig min br?t testamentets sigill.
Inneh?llet var ej precis s? enkelt, som l?jtnanten hade tagit f?r givet.
Advokaten ?gnade litet igenom papperet, innan han b?rjade f?rel?sningen.
-- Hm, harklade han sig, det h?r ser t?mligen l?rt ut.
Wolfgang spetsade ?ronen -- vad kunde meningen vara.
-- L?rt? undrade han.
-- Ja.
-- P? vad s?tt?
-- Var god h?r p?. Nu b?rjar jag.
Juristen, en av den gamla typen, satte sina glas?gon tillr?tta.
-- Planeten Mars, l?ste advokaten.
-- Planeten Mars, utbrast Wolfgang, i det han sprang upp.
-- Ja, s? b?rjar dokumentet.
-- Vad tusan nu d?, fortsatte l?jtnanten f?rv?nad.
-- Var god h?r p?, vad han skriver vidare.
-- Gott.
Men nev?n var, d? han ?ter satte sig, p? l?ngt n?r ej s? s?ker om sin onkels millioner, som innan han intr?tt p? advokatens byr?.
-- Allts?, mina herrar: Planeten Mars, skriver testator, har alltid intresserat mig p? det h?gsta. N?r jag ?r 1935 drog mig tillbaka fr?n aff?rerna, var, s? besynnerligt det ?n kan l?ta, planeten Mars den direkta orsaken till detta mitt beslut.
-- Gubben har alltid varit konstig, t?nkte nev?n.
-- Han m?tte ha varit rubbad, filosoferade Cramer i tysthet.
Advokaten fortsatte:
-- I januari 1935 gick det genom v?rldspressen ett uppseendev?ckande meddelande: P? Mars' yta hade tydliga signaler iakttagits. Sju aftnar ? rad hade dessa observerats, icke blott fr?n ett, utan fr?n minst tjugo jordiska observatorier. Jag bringar h?r avskrift av en av dessa tidningsartiklar.
-- Hoppa ?ver tidningsurklippet, bad Wolfgang.
-- Det l?ter sig ej g?ra, herr l?jtnant. Testamentet m?ste ord f?r ord uppl?sas, svarade advokaten.
Wolfgang pustade.
Advokaten gjorde ett uppeh?ll f?r att torka de immiga glas?gonen.
-- ?ro vi f?rdiga med urklippet nu? fr?gade Wolfgang.
-- Ja.
-- Om jag bara f?rstod, vad meningen ?r med allt det h?r.
-- Jag skall forts?tta, s? f? vi v?l klarhet.
-- Aprop? klarhet, herr advokat. S?g mig, var min onkel alldeles klar och redig, n?r detta testamente uppsattes?
-- Jag antager det, svarade juristen och tillade, i det han unders?kte underskriftens vidimering:
-- Ja visst, h?r attestera tv? av v?ra f?rsta l?kare, att er farbror, vid dokumentets underskrivande var vid sina sinnens fulla bruk.
-- Gott. Och vilken datum?
-- Den 18 maj 1948.
-- F?r hela tv? ?r sedan?
-- Ja, som ni ser.
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page