Read Ebook: Svenska folk-sagor och äfventyr. Första delen (häfte 1 och häfte 2) by Hylt N Cavallius Gunnar Olof Compiler Stephens George Compiler

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1559 lines and 188451 words, and 32 pages

Compiler: Gunnar Olof Hylt?n-Cavallius George Stephens

SVENSKA FOLK-SAGOR OCH ?FVENTYR.

SVENSKA FOLK-SAGOR OCH ?FVENTYR.

EFTER MUNTLIG ?FVERLEMNING SAMLADE OCH UTGIFNA

AF GUNNAR OLOF HYLT?N-CAVALLIUS OCH GEORGE STEPHENS.

F?RSTA DELEN.

STOCKHOLM, P? A. BOHLINS F?RLAG.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS L. J. HJERTA, 1844.

F?RORD.

UTGIFVARNE.

INNEH?LL.

Anm?rkningar. >> 7-8.

Anm?rkningar. s. 18.

Anm?rkningar. >> 25-28.

Anm?rkning. s. 36.

Anm?rkning. s. 57.

Anm?rkning. >> 69-70.

Anm?rkningar. >> 89-95.

Anm?rkningar. >> 129-138.

Anm?rkningar. >> 164-168.

Anm?rkning. >> 178-179.

Anm?rkningar. >> 188-194.

Anm?rkningar. >> 208-213.

Anm?rkningar. >> 244-250.

Anm?rkningar. >> 273-277.

? En fullst?ndig inneh?lls-f?rteckning ?fver 1:sta delen kommer att meddelas vid slutet af n?sta h?fte.

Wall-Pojken och J?tten.

Denna urgamla Saga ?r vida kringspridd, s? v?l inom som utom Skandinavien. Den f?rekommer med st?rre eller mindre skiljaktigheter hos f?ljande folkslag:

A. Pojken, som ?t kapp med J?tten.

Ifr?n S. Sm?land.

Det var en g?ng en >>pojke>>, som gick vall med bockar. Vid det han vankade omkring uti skogen, kom han till j?ttens stuga; n?r tussen, som bodde derinne, fick h?ra gny och rop i sitt grannskap, kom han ut f?r att se hvad som var p? f?rde. S?som nu j?tten var stor till vext och grym till utseende, blef pojken r?dd, och gaf sig undan det fortaste han f?rm?dde.

Om qv?llen, n?r vallpojken dref sina bockar ifr?n betet, var hans moder sysselsatt med att ysta. Pojken tog ett stycke af den f?rska osten, rullade den i ask-m?rjan och g?mde den derefter i sin skinn-frax . F?ljande morgon gick han vall, s?som hans sed var, och kom ?ter till j?ttens stuga. N?r nu resen fick h?ra gny af vall-pojken och hans bockar, blef han vred, gick ut och grep en stor gr?sten, samt kramade den i handen, s? att stenflisorna fl?go vida v?gar. J?tten sade: >>om du n?gonsin kommer h?r mera och g?r ol?t, vill jag krysta dig s? sm?, som jag nu kramar denna sten.>> Pojken l?t dock icke skr?mma sig, utan l?tsade ?fven fatta en sten; men tog i dess st?lle osten, som blifvit rullad i aska, och krystade den, s? att vasslan rann emellan hans fingrar och droppade ned p? marken. Pojken m?lte: >>om du icke gifver dig undan och l?ter mig vara i fred, vill jag krama dig s?som jag nu krystar vatten utur denna sten.>> N?r nu tussen f?rnam, att vallpojken var s? stark, r?ddes han och gick in till sitt. Dermed skiljdes vallpojken och j?tten ifr?n hvarandra f?r den g?ngen.

Tredje dagen m?ttes de ?ter igen uti skogen. Pojken sporde, om de ? nyo skulle pr?fva styrka med hvarandra; resen samtyckte h?rtill. Pojken sade: >>Far! jag t?nker det ?r ett godt styrko-r?n, om n?gon af oss kan kasta eder yxa s? h?gt, att hon icke faller ned igen.>> J?tten jakade att s? var. De skulle nu pr?fva p? och j?tten kastade f?rst. Han svingade mycket h?rdt, s? att yxan for h?gt i sky; men huru han ock m?tte bjuda till, f?ll yxan alltid ned igen. D? sade pojken: >>Far! icke trodde jag, eder styrka var s? ringa. Bida, och J skolen f? se ett b?ttre kast.>> Pojken sv?ngde derefter med armen, likasom f?r att kasta mycket h?rdt; men l?t i detsamma yxan helt beh?ndigt slinka ned i skinn-fraxen, som h?ngde p? ryggen. J?tten m?rkte ingenting, utan v?ntade l?nge, att yxan skulle falla till marken; men ingen yxa h?rdes af. Nu t?nkte han vid sig sjelf, att pojken m?tte vara mycket stark, ehuru han var liten och klen till v?xt. Derefter skiljdes de ifr?n hvarandra och drogo ?t hvar sitt h?ll.

N?r det lidit en tid bort?t, m?ttes j?tten och vallpojken ?nyo. Resen sporde, om icke pojken, som var s? stark, ville gifva sig i hans tjenst. Vallpojken samtyckte h?rtill, lemnade sina bockar uti skogen, och vandrade med j?tten. De kommo s?lunda till j?ttens boning.

Det f?rt?ljes, att j?tten och vall-pojken skulle fara till skogs och f?lla en ek. N?r de kommo fram, sporde j?tten om pojken ville h?lla eller hugga. >>Jag vill h?lla>>, sade pojken; men undskyllade sig tillika att han icke r?ckte toppen. D? fattade j?tten i tr?det och b?jde det till marken; men vid pojken skulle h?lla fast, sprang eken tillbaka och kastade honom h?gt upp i v?dret, s? att tussen knappast kunde f?lja honom med ?gonen. J?tten stod l?nge och undrade hvart hans dr?ng tagit v?gen, grep derefter till yxan och begynte sjelf hugga. N?r det nu lidit en stund kom pojken framlinkandes; ty med knapp n?d hade han kommit undan. J?tten fr?gade, hvarf?r han icke h?ll; men dr?ngen l?tsade s?som ingenting, utan sporde tillbaka, om resen dristade g?ra ett slikt spr?ng, som han nyss hade gjort. J?tten nekade h?rtill. D? sade pojken: >>Far! om ni icke t?rs g?ra det, s? m? ni sjelf b?de h?lla och hugga.>> H?rmed l?t j?tten sig n?ja och f?llde ensam den stora eken.

N?r nu tr?det skulle f?ras hem, sade j?tten till sin dr?ng: >>vill du b?ra vid toppen, s? skall jag b?ra vid roten.>> 'Nej Far!' svarade pojken, 'b?ren J sjelf vid toppen, jag orkar nog b?ra vid stor-?ndan.' Resen samtyckte h?rtill och lyftade ekens smala ?nda p? sin skuldra. Men pojken, som var bakefter, ropade att han skulle jemka tr?det b?ttre fram. J?tten gjorde s?som det sades, och fick slutligen hela stocken i jemvigt ?fver sina h?rdar; men pojken hoppade sjelf upp p? tr?det och g?mde sig emellan grenarne, s? att tussen icke kunde se honom. J?tten begynte nu vandra, och menade att pojken bar vid andra ?ndan. N?r de s? hade f?rdats en stund, tycktes det j?tten vara ett tungt arbete och han st?nade h?rdt. >>?r du inte tr?tter ?n?>> fr?gade resen sin dr?ng. 'Nej det ?r jag inte,' genm?lte pojken, 'Far ?r v?l inte tr?tt af s? litet?' J?tten ville icke k?nnas vid att s? var, utan fortsatte sin v?g. N?r de nu kommit fram, var tussen n?stan halfd?d af f?rden. Han kastade s? tr?det p? marken; men pojken hade innan dess hoppat ned, och l?tsade b?ra vid ekens stor?nda. >>?r du inte tr?tter ?n?>> sporde j?tten. Pojken genm?lte: '?h! inte m? Far tro att jag blir tr?tt af s? litet. Stocken tycktes mig icke tyngre, ?n att jag gerna kunde ensam hafva burit den.'

Andra morgonen sade j?tten: >>n?r det blir dager, skola vi gifva oss ut och tr?ska.>> 'Nej', svarade pojken, 'mig tyckes det ?r b?ttre att tr?ska i gryningen, f?rr?n vi ?ta dagvard.' Resen var ense med honom h?rutinnan, gick s? bort och hemtade tv? stora slagor, af hvilka han sjelf fattade den ena. N?r de nu skulle tr?ska, f?rm?dde pojken icke lyfta sin slaga, s? stor och tung som den var. Han grep d? en k?pp och bultade i golfvet lika fort, som j?tten tr?skade. J?tten m?rkte ingenting, och de fortforo s?lunda intills dager blef ljus. D? sade pojken: >>nu vilja vi g? hem och ?ta dagvard.>> 'Ja', m?lte j?tten, 'mig tyckes vi hafva haft ett styft m?la-bete.'

N?gon tid derefter satte j?tten sin dr?ng att pl?ja. Han undervisade honom tillika: >>n?r hunden kommer skall du l?sa oxarne och st?lla in dem, hvarest han g?r f?rut.>> Pojken lofvade g?ra s?som sagdt var. Men n?r oxarne blifvit l?sta, kr?p j?ttens hund in under grundvalen till en byggnad, hvarp? icke fanns n?gon d?rr. Resen hade h?rmed f?r afsigt att r?na, om hans dr?ng var nog stark, att ensam lyfta upp huset och st?lla in oxarne i deras b?s. Pojken eftersinnade b?de l?nge och v?l hvad nu stod att g?ra; slutligen fann han p? r?d, slagtade ?ken och kastade deras kroppar in genom gluggen. N?r han nu kom hem, fr?gade j?tten om han f?tt in oxarne i stallet. >>Ja,>> svarar dr?ngen, >>v?l fick jag dem in, ehuru jag bytte p? dem.>>

Nu begynte j?tten fatta misstankar, och ?fverlade med j?tte-qvinnan huru de skulle bringa dr?ngen af daga. K?ringen sade: >>det ?r mitt r?d, att du tager din klubba och sl?r ihjel honom i natt, medan han sofver.>> J?tten tyckte detta vara ett godt r?d, och lofvade g?ra s?som hon hade sagt. Men pojken stod p? lur, och lyssnade till deras samtal. N?r nu qv?llen kom lade han en mj?lk-k?rna i s?ngen, och g?mde sig sjelf bakom d?rren. Vid midnattstid stiger resen upp, griper sin j?tte-klubba, och sl?r till mj?lkk?rnan, s? att fl?ten st?nkte honom i ansigtet. Derefter gick han till sin hustru, skrattade och sade: >>ha, ha, ha, jag slog honom s?, att hjernan st?nkte h?gt upp p? v?ggen>>. D? blef k?ringen glad, prisade sin mans dristighet och menade, att de nu kunde sofva lugnt, eftersom de icke vidare beh?fde r?das f?r den illpariga dr?ngen.

Men knappt var dager ljus d? pojken kr?p fram ur sitt g?mst?lle, gick in, och helsade p? j?ttefolket. Nu blef tussen mycket f?rundrad och sporde: >>hvad? ?r du inte d?der ?n? Jag t?nkte jag slog ihjel dig med min klubba.>> Pojken svarade: >>jag m? v?l tro, jag k?nde i natt s?som hade en loppa bitit mig.>>

Om aftonen, n?r j?tten och hans dr?ng skulle ?ta, hade j?tte-k?ringen lagat gr?t till qv?llsm?l. >>Det var bra,>> sade pojken, >>nu skola vi k?mpa hvem som kan ?ta mest, Far eller jag.>> Tussen var genast redo, och de begynte ?ta allt hvad ?tas kunde. Men pojken var illmarig; han hade bundit sin skinn-frax framf?r magen och stack s? en sked gr?t i munnen, medan han stoppade tv? skedar i skinn-v?skan. N?r nu j?tten hade ?tit sju fat gr?t var han m?tt, s? att han st?nkade h?rdt och icke f?rm?dde mera; men pojken fortfor ?nnu lika ifrigt som f?rut. D? fr?gade j?tten huru det kom sig, att han som var liten till v?xt, ?ndock kunde f?rt?ra s? mycket. Pojken genm?lte: >>Far! det vill jag gerna l?ra er. N?r jag ?tit s? mycket mig lyster, ristar jag upp magen, s? kan jag ?ta ?nnu lika mycket.>> Vid dessa ord tog han en knif och skar upp v?skan, s? att gr?ten rann ut. J?tten tyckte att detta var ett godt p?fund och ville g?ra sammaledes. Men vid resen stack sin knif i magen, begynte blodet str?mma, och det lyktades icke b?ttre ?n att detta blef hans bane.

N?r j?tten var d?d tog pojken allt gods, som fanns i stugan, och drog om natten sina f?rde. Och s? ?ndas sagan den illmarige vallpojken och den dumme j?tten.

>>Det f?rt?ljes, att konungen gerna ville bli af med ~Lille Kn?s~ samt utlofvade en stor bel?ning ?t den, som kunde blifva hans ?fverman. Detta fick ~Ulspegel~ veta. D? l?t han g?ra sig en b?lg af tre oxhudar, hvilka han sp?nde omkring lifvet. N?r b?lgen var f?rdig, sattes tv? stora grytor ?fver elden, och der kokades gr?t till ansenlig myckenhet. Derefter gick Ulspegel till Lille Kn?s och fr?gade: >>har du lust att f?rst ?ta kapp med mig och sedan springa kapp?>> Lille Kn?s jakade h?rtill. De s?tta sig nu neder att ?ta, och ?ta af hjertans grund; men f?r hvarje munnfull som Ulspegel ?t, lade han tv? skedar gr?t i ox-b?lgen. De fortforo h?rmed, intill dess begge grytorna voro tomma; men ?ndock l?t ingen m?rka sig att han var m?tt. N?r de nu skulle r?nna skede blef Ulspegel l?ngt tillbaka, emedan den stora b?lgen tyngde honom. Han tog d? fram en knif och st?tte i b?lgen, s? att all gr?ten rann ut. Men n?r Lille Kn?s ville g?ra sammaledes, stack han sig i magen s? att han f?ll ned och var stend?d. Der s?ges han ligga ?nnu i denna dag>>.

B. Pojken som sl?ppte J?tte-barnet i brunnen.

Ifr?n Upland.

Det var en g?ng ett j?tte-folk, som bodde uti skogen. Rundt omkring deras stuga voro frodiga marker, s? att j?ttens f? alltid var vid godt hull; men folket i den n?rmaste bygden hade ringa och magert bete. Detta f?rtr?t dem, och de l?to stundom valla sin boskap p? resens egor. Men s?dant aflopp icke alltid v?l; ty j?tten, som var mycket grym till sinnes, ?fverf?ll vallhjonen och dr?pte dem.

Icke l?ngt ifr?n j?ttens g?rd bodde en fattig qvinna, som hade en enda son. Han var liten och klen till vext; men mycket f?rslagen och djerf till sinnes. En dag sade pojken till sin moder, att hon skulle ysta trenne ostar. Qvinnan gjorde efter hans beg?ran. N?r nu ostarne voro f?rdiga, rullade pojken dem i askan, s? att de syntes gr?a och osmakliga. H?r?fver harmades modern och bannade honom, att han f?rspillde Guds g?fvor. Men pojken bad henne gifva sig tillfreds; hon kunde icke veta hvad han hade i sinnet.

Tidigt om morgonen drog pojken till skogs med sin moders f?, och vallade boskapen in p? j?ttens betesmarker. H?r vankade han obehindradt omkring, s? l?nge sol stod p? himmelen; emot qv?llen samlade han sitt f?, och lagade sig att ?terv?nda till hemmet. Men under tiden hade j?tten blifvit varse hans bes?k, och kom nu med stora steg g?ende emot honom. Resen var mycket vred, och s? bister till ?syn, att pojken r?ddes trots all sin behjertenhet. >>Hvad g?r du h?r i min hage?>> r?t j?tten. Pojken svarade, att han hade g?tt f?r att finna bete ?t sin boskap. J?tten m?lte: >>packa dig genast bort, eljest vill jag krama dig, s?som jag nu kramar denna sten.>> H?rvid fattade tussen en stor gr?-sten, som l?g p? marken, och kramade den, s? att stenen fl?g i tusen flisor. Pojken sade: >>du ?r mycket stark; men icke ?r jag ringare till krafter, ehuru jag ?r liten till vext.>> Han tog s? upp en af sina ostar och krystade den, att vasslan rann ut. N?r j?tten s?g detta blef han h?geligen f?rundrad, och menade att deruti m?nde vara n?got svek. Tussen grep s? ?ter en sten ifr?n marken, och kramade den i sm? stycken; men pojken tog den andra osten och krystade vatten derutur s?som f?rr. Derefter f?rnyades leken ?nnu en g?ng, och pojken kramade vatten ur den tredje osten. D? sade j?tten: >>icke t?nkte jag du kunde vara s? stark. F?lj mig till min g?rd och tjena mig troget, s? skall jag gifva dig tre sk?ppor guld. Men om du icke ?r mig till lags, vill jag sk?ra tre breda remmar ur din rygg.>> Pojken genm?lte: 'detta tyckes mig vara goda vilkor; men nu m?ste jag drifva mitt f? till bys.' De kommo s? ?fverens att m?tas dagen derefter, och h?rmed lyktades deras samtal f?r den g?ngen.

Andra dagen gick pojken till skogs och tr?ffade j?tten, s?som sagdt var. De f?ljdes nu till j?ttens stuga. Men j?tte-qvinnan var s? stor och barsk till utseende, att pojken fruktade henne mera ?n han r?ddes f?r j?tten sjelf.

N?r det lidit n?gon stund, skulle tussen och hans dr?ng g? till skogs och hugga ved. J?tten sade: >>eftersom du ?r s? stark, kan du b?ra min yxa.>> Men yxan var mycket stor och tung, s? att pojken knappast kunde lyfta den. Han m?lte: >>Far! det ?r b?ttre J sjelf b?ren eder yxa, s? kan jag g? f?rut och visa v?gen.>> H?rmed var j?tten tillfreds, och de drogo ? stad. N?r de nu kommo till st?llet, stadnade j?tten vid ett stort tr?d. Han sade: >>Efter som du ?r s? stark, kan du g?ra f?rsta hugget; jag vill g?ra det andra.>> 'Nej', m?lte dr?ngen, 'jag ?r icke van att hugga med s? liten yxa. J kunnen sjelf g?ra f?rsta hugget; jag vill g?ra det andra.' J?tten l?t sig h?rmed n?ja, lyftade yxan och gjorde ett v?ldigt hugg invid roten; men hugget var s? h?rdt, att tr?det f?ll till jorden med ett starkt brakande. Dr?ngen slapp s?lunda att den g?ngen visa prof p? sin styrka.

D? nu tr?det skulle f?ras hem, sporde j?tten: >>vill du b?ra vid toppen eller vid roten?>> Dr?ngen svarade: 'jag vill b?ra vid toppen.' J?tten lyftade tr?det p? skuldran, men pojken ropade, att han skulle g? b?ttre under. J?tten gjorde s?som honom sades, och fick slutligen hela timret i jemvigt ?fver axlarne. Derefter hoppade pojken sjelf upp, och g?mde sig emellan tr?dets grenar. N?r de nu kommo fram till g?rden var j?tten mycket tr?tt, men dr?ngen menade, att detta var f?ga tungt arbete.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet