Read Ebook: Svenska folk-sagor och äfventyr. Första delen (häfte 1 och häfte 2) by Hylt N Cavallius Gunnar Olof Compiler Stephens George Compiler

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1559 lines and 188451 words, and 32 pages

D? nu tr?det skulle f?ras hem, sporde j?tten: >>vill du b?ra vid toppen eller vid roten?>> Dr?ngen svarade: 'jag vill b?ra vid toppen.' J?tten lyftade tr?det p? skuldran, men pojken ropade, att han skulle g? b?ttre under. J?tten gjorde s?som honom sades, och fick slutligen hela timret i jemvigt ?fver axlarne. Derefter hoppade pojken sjelf upp, och g?mde sig emellan tr?dets grenar. N?r de nu kommo fram till g?rden var j?tten mycket tr?tt, men dr?ngen menade, att detta var f?ga tungt arbete.

Dagen derefter sade j?tten, att han ville fara bort; dr?ngen skulle bli hemma och hjelpa mor att k?rna sm?r. J?tte-qvinnan tog nu fram en k?rna full med mj?lk; men k?rnan var s? stor att pojken n?ppeligen f?rm?dde lyfta k?rn-stafven. Han sade: >>Mor! detta tyckes mig blifva ett l?tt arbete; men jag ville gerna, att J visen huru jag skall b?ra mig ?t.>> J?tte-qvinnan gjorde efter hans beg?ran, och b?rjade k?rna; pojken stod och s?g derupp?. R?tt som det var, begynte j?tte-barnet skrika. D? sade k?ringen: >>tag du ungen med dig till brunnen och tv?tta henne ren; jag vill k?rna, medan du ?r borta.>> Pojken gick och gjorde sig f?ga br?dtom. N?r han nu kom till brunnen och skulle tv?tta den lilla, som var f?ga mindre ?n han sjelf, lyckades det icke b?ttre, ?n att j?tte-barnet trillade ned i vattnet och drunknade. Dr?ngen menade, detta var en ringa skada; men han t?nkte, att det h?danefter icke vore r?dligt stadna l?nge qvar hos j?tte-folket.

N?r pojken ?terkom till stugan, hade k?ringen lyktat att k?rna. >>Du har dr?jt l?nge>>, sade hon till dr?ngen; >>men hvar har du gjort af mitt barn?>> Pojken svarade: 'jo, sedan jag tv?ttat henne sprang hon ?t skogen, f?r att m?ta far sin.' >>Ja s?,>> ?tertog k?ringen, >>d? komma de v?l snart hem tillsammans.>>

Emot qv?llen ?terkom j?tten ifr?n skogen och var mycket tr?tt. K?ringen ropade emot honom: >>Far! hvad har du gjort af flickan v?r?>> J?tten svarade: 'icke har jag sett n?gon flicka.' D? blef j?tte-qvinnan f?rskr?ckt och begynte skria h?gt samt jemra sig. Pojken sade, att han och j?tten ville g? bort och s?ka barnet. De drogo nu till skogs, och letade p? alla h?ll, men kunde icke finna n?gon.

N?r resen och hans dr?ng hade vankat l?nge omkring, kommo de omsider till gr?nsen af j?ttens egor. D? sade vallpojken: >>Far! jag ?r nu f?ga l?ngt ifr?n hemmet. Gifven mig orlof att g? bort till min moder, som v?ntar mig. I morgon vill jag komma ?ter, och hjelpa eder att leta.>> Tussen genm?lte: 'du kan g?, efter som du varit mig s? trogen; men kom snart tillbaka.' Vid dessa ord tog j?tten fram v?l tre sk?ppor guld, och gaf pojken s?som l?n f?r hans tjenst. Men dr?ngen tackade honom, och sade sig n?sta g?ng vilja tjena ?nnu b?ttre.

J?tten och vallpojken drogo nu ?t hvar sin led. Pojken gick hem till sin moder, och gaf henne allt det gods han hade vunnit, s? att de ifr?n den dagen voro rika och lyckliga. Men j?tten str?fvade omkring i skogen f?r att leta efter sitt barn. Der g? han och hans k?ring och s?ka ?nnu i dag.

K?ringen, som wardt stekt i ugnen.

Liknande utl?ndska Sagor f?rekomma:

A. J?tte-Stugan, hwars tak bestod av bara korfwar.

Ifr?n S. Sm?land.

Det var en g?ng en fattig torpare och m?nga ?ro v?l det, som bodde djupt in i skogen. Han hade tv? barn, en pojke och en flicka. En dag sade torparen, att de skulle g? ut och hugga gran-ris. Barnen lydde; pojken tog en yxa, systern f?ljde honom, och s? drogo de till skogs att hugga ris, s?som deras fader hade befallt. Men huru de f?rdades fram och tillbaka, kunde de slutligen icke finna v?gen till hemmet. Middagen kom, qv?llen kom, och ju l?ngre det led, desto mer f?rdjupa de stackars barnen sig uti ?demarken. D? blef flickan ?ngslig, och satte sig ned p? en l?ge , samt gr?t bitterligen; men pojken var vid godt mod, och tr?stade sin syster s? godt han f?rm?dde. >>Gr?t inte,>> sade han, >>jag vill bygga oss en koja; i morgon, n?r det blir dager, hitta vi nog hem igen.>> Sagdt och gjordt; han tog till sin yxa, och byggde en liten koja af gran-ris; flickan aftorkade nu sina t?rar, och s? blefvo de uti skogen ?fver natten.

F?ljande morgon begynte torpare-barnen ?ter sin f?rd; men kunde lika litet finna v?gen som dagen f?rut. N?r de nu vandrat b?de l?nge och v?l, blef flickan tr?tt, och satte sig ned samt gr?t bitterligen. >>Gr?t inte,>> tr?stade brodern, >>dagen ?r l?ng, och vi komma v?l hem innan sol g?r i skog.>> Flickan sade: >>jag orkar inte g? l?ngre, jag ?r s? hungrig, s? hungrig.>> Men pojken h?ll sig vid godt mod och menade, han skulle v?l finna bot f?r den sorgen. Han bad nu sin syster stadna qvar, medan han gick bort, f?r att skaffa dem n?gon f?da.

N?r pojken hade vandrat en stund, kom han till en liten r?dja; midt p? r?djan var en stuga, hvars tak bestod af bara korfvar. D? blef han glad i sinnet och sm?g sig allt n?rmare, f?r att se om han kunde komma ?t den sk?na maten. Ingenting h?rdes af, och pojken dristade slutligen krypa upp p? stugans tak. Vid det han nu tittade ned genom r?k-h?let, blef han varse en gammal j?tte, som bodde derinne tillika med sin hustru. D? ville pojken begifva sig bort; men resen m?rkte buller och ropade med h?rd st?mma: >>hvem ?r det som prasslar p? mitt tak?>> Pojken svarade, med sp?d r?st: 'bara en liten, liten fogel.' >>Ja s?,>> brummade j?tten, >>d? kan du ingen skada g?ra.>> Pojken tog nu en knippa korfvar och sprang hastigt bort till sin syster, som under tiden med stor ?ngest och r?ddh?ga afbidat hans ?terkomst.

Det led s? n?gra dagar, utan att de begge syskonen erforo n?gon brist, ehuru de icke kunde finna v?g utur ?demarken. N?r nu matf?rr?det var allt, m?ste pojken ?ter gifva sig ? stad att skaffa mera. Han sm?g sig derf?re fram till j?tte-stugan, hvars tak bestod af bara korfvar, och kr?p sakta upp p? taket. Men j?tten h?rde buller, och ropade med barsk st?mma: >>hvem ?r det, som prasslar p? mitt tak?>> Pojken svarade med sp?d r?st: 'bara en liten, liten fogel.' >>Jas?,>> brummade j?tten, >>d? kan du ingen skada g?ra.>> Pojken tog derefter en knippa korfvar, s?som f?rra g?ngen, och sprang hastigt bort till sin syster, som med oro bidade huru hans f?rd m?nde afl?pa.

Efter n?gon tid skulle pojken ?ter begifva sig bort att skaffa f?da ?t sig och sin syster. Denna g?ngen ville flickan f?lja med, f?r att se huru han bar sig till. Pojken nekade l?nge till hennes beg?ran, och menade det vore b?ttre han gick allena. Men systern var entr?gen, och, s?som det pl?gar g? i slikt fall, fick hon slutligen r?da. N?r de nu kommo till j?tte-stugan, blef flickan r?dd och begynte gr?ta. >>?h! tig,>> tr?stade brodern, >>du skall f? se det ?r icke s? farligt.>> Han kr?p derefter upp p? taket och kastade korfvar till sin syster, som stod nedanf?re. -- N?r j?tten h?rde buller brummade han s?som f?rut: >>hvem ?r det, som prasslar p? mitt tak?>> Pojken svarade med g?ll r?st: 'bara en liten, liten fogel.' Men nu kunde flickan icke ?terh?lla sitt l?je, utan skrattade h?gt: >>Hi, hi, hi.>> D? blef pojken r?dd och ville skynda bort; men halkade i detsamma, br?t h?l p? taket, och damp hufvudstupa genom ?ppningen. N?r flickan m?rkte denna olycka, blef hon h?geligen f?rf?rad, och flydde hastigt tillbaka in i skogen.

>>Jo, nu ser jag hvilken liten fogel du ?r>>, sade j?tten, vid det pojken f?ll ned genom stugu-taket. Han talade derefter till sin hustru och sade: >>Mor! tag pilten och g?d honom v?l, att vi kunna f? oss en god stek n?gondera dagen.>> J?tte-qvinnan gjorde s?som hennes man hade tillsagt, grep pojken och innest?ngde honom i en stuga. H?r fick han n?tk?rnor och s?t mj?lk, s? mycket honom lysste ?ta, och blef snart starkare och frodigare ?n han tillf?rene hade varit.

Det led s? n?gon tid bort?t, och j?tten ville veta om pojken ?nnu var tillr?ckligt g?dd. Han gick derf?re till stigan och ropade, att pojken skulle r?cka fram sitt finger. Men denne anade or?d, och r?ckte i st?llet fram en tr?d-pinne. J?tten tog derp?, och t?nkte att pojken ?nnu m?tte vara mycket mager, efter som han k?ndes s? h?rd i hullet. Tussen gick nu till sin hustru och sade, att pojken skulle f? dubbelt mera n?tk?rnor och s?t mj?lk ?n tillf?rene; s?som ock skedde.

N?gra dagar derefter gick resen ?ter till stigan, f?r att sp?rja om pojken ?nnu var tillr?ckligt fet. Denne r?ckte fram en tr?d-pinne, s?som f?rra g?ngen. Tussen undrade h?geligen, att pojken hade s? ringa hull, och blef mycket misslynt p? sin hustru. Men j?tte-qvinnan undskyllade sig och menade, att det f?ga l?nte m?dan ytterligare g?da pojken, eftersom han ?ndock aldrig blefve fet. J?tten sade: >>om det ?r s?som du s?ger, vill jag redan i dag fara bort och bjuda v?ra fr?nder till g?stabud. Du kan emedlertid elda ugnen och tillreda steken.>> Detta tycktes k?ringen vara ett godt r?d, och hon lofvade g?ra s?som hennes man hade sagt. Derefter sadlade j?tten sin g?ngare, och red sina f?rde.

N?r tussen hade farit bort, uppt?nde k?ringen en stor eld och gjorde ugnen mycket varm. Hon hemtade s? pojken ifr?n stigan, och l?t honom s?tta sig p? br?d-spaden, f?r att skjutas in i ugnen. Men pojken m?rkte att det g?llde hans lif, och f?ll derf?re ned hvarje g?ng k?ringen fattade i grissel-skaftet. J?tte-qvinnan harmades ?fver en s?dan oskicklighet; men pojken undskyllade sig, det han icke r?tteligen visste huru han skulle sitta. >>Mor!>> sade han, >>s?tten eder sjelf p? br?d-spaden, s? torde jag kunna l?ra mig.>> Qvinnan gjorde s?som han bad, och satte sig med kr?kt rygg p? grisslan. Genast var pojken tillreds, fattade grisselskaftet, och skjutsade k?ringen in i den gl?dheta ugnen. Detta blef j?tteqvinnans bane.

N?r j?tte-qvinnan var d?d, samlade pojken skyndsamt ihop hvad mat han kunde finna i huset, och gick derefter att upps?ka sin syster. Han fann henne i den lilla ris-kojan, och kan hvar man v?l t?nka hvad gl?dje det blef, n?r de tr?ffades, som aldrig mer trodde sig skola ?terse hvarandra. Men flickan hade under tiden lifn?rt sig af de korfvar, hvilka pojken kastat ned ifr?n taket, den g?ngen han blef fast hos j?tten. Nu t?nkte hon, att hennes broder var l?ngesedan upp?ten, och sjelf hade hon hela l?nga tiden bara gr?tit f?r hans skull.

Medan allt detta timade ?terkom j?tten ifr?n sin f?rd, och undrade att hans hustru icke gick honom till m?tes, s?som hennes sed var. >>Men>>, t?nkte han f?r sig sjelf, >>hon har v?l s? mycket bestyr med g?stabudet, att hon icke kan komma ifr?n.>> J?tten steg nu af h?sten och gick in; men k?ringen syntes ingenst?des. >>Kanske>>, menade resen, >>har hon g?tt till skogs; jag vill emedlertid titta p? steken.>> Vid det han nu ?ppnade ugns-luckan, se, d? satt hans egen hustru stekt och br?nd i ugnen; men den illmarige pojken hade flytt sin kos. N?r j?tten s?g detta och f?rstod huru allt hade tillg?tt, vardt han s? harmsen, att hans hjerta sprack och han nedf?ll d?d vid eldstaden.

N?gra dagar derefter var torpare-barnens matf?rr?d till ?nda. D? ?fverlade pojken med sig sjelf, att han v?l borde g? och se huru det stod till hos j?tten. Den g?ngen fick flickan likv?l inte f?lja med. N?r pojken nu kom till j?tte-stugan, kr?p han helt sakta upp p? taket, och spejade ned genom r?kf?nget. Men hvem kan tro huru glad han blef, n?r han s?g j?tten ligga d?d p? ugnsh?llen. Pojken sprang nu till sin syster och f?rt?ljde henne dessa tidningar. Derefter gingo torpare-barnen tillbaka, och borttogo allt silfver och annat gods, som j?ttefolket hade egt. Men p? andra sidan om j?ttens stuga funno de en stig, som ledde genom skogen. Denna f?ljde de och kommo s?lunda lyckligen ?ter till sin fader. Sedan var jag inte med l?ngre.

B. Stugan, hwars tak bestod af bara ostar.

Ifr?n Upland.

L?ngt borta p? ett berg uti skogen bodde en elak trollpacka, som tyckte mycket om att ?ta barna-k?tt. Hon pl?gade derf?re bet?cka sin stuga med ostar, for att dymedelst locka sm? gossar och flickor, hvilka vandrade omkring i nejden. Men n?r hon fick fast n?gra barn, stekte hon dem i ugnen och ?t sedan upp dem.

N?ra derintill bodde en fattig torpare, som hade en son och en dotter. Som det nu var knappt om mat i huset, sade torparen en dag till sina barn, att de skulle g? ut i skogen och plocka b?r. Syskonen gingo, och kommo slutligen till det h?ga berget. H?r fingo de se en stuga, hvars tak bestod af bara ostar. D? h?llo barnen r?d med hvarandra, och ?fverlade att de gerna ville ?ta n?got af de sk?na ostarne.

Pojken skulle nu f?rs?ka sin lycka, och kr?p sakta upp p? taket. Men n?r troll-k?ringen h?rde buller, ropade hon: >>Hvem ?r det, som knaprar p? mitt tak?>> Pojken svarade med sp?d r?st: 'det ?r bara Guds sm? ?nglar, Guds sm? ?nglar.' -- >>Knapra d? i frid!>> genm?lte trollpackan. Pojken grep s? en hop ostar, och kom derefter oskadd igen till sin syster.

Andra dagen gingo torpare-barnen ?ter till berget; men nu ville flickan n?dv?ndigt f?lja sin broder till trollpackans stuga. Pojken lade sig deremot; men det halp icke. N?r de nu kommo upp p? stugu-taket och begynte plocka af de sk?na ostarne, ropade troll-k?ringen: >>hvem ?r det som knaprar p? mitt tak?>> Pojken svarade med sp?d st?mma: >>det ?r bara Guds sm? ?nglar, Guds sm? ?nglar.>> 'Och jag, jag', tillade flickan. D? fick trollpackan makt ?fver de begge barnen, s? att taket brast s?nder, och de f?llo hufvudstupa ned i stugan.

>>Ja det ?r visst och sannt, att j ?ren vackra Guds sm? ?nglar>>, sade k?ringen, n?r barnen trillade ned genom taket. Hon lade till: >>det var bra, nu f?r jag mig en god stek.>> N?gon stund derefter sporde hon: >>huru slagtar eder mor sina svin?>> 'Jo, hon sticker dem med en knif', sade flickan. >>Nej>>, r?ttade brodern, >>hon lindar en knippa bl?r om deras hals.>> -- 'S? vill jag ocks? g?ra', m?lte troll-k?ringen. Hon rullade nu tillsammans en knippa bl?r och lindade om pojkens hals, hvarvid denne f?ll till marken, s?som hade han varit d?d. >>?r du nu d?d?>> fr?gade trollpackan. 'Ja', svarade pojken. >>Nej>>, ?tertog k?ringen, >>du ?r v?l inte riktigt d?d; ty d? skulle du icke tala.>> Pojken genm?lte: 'jag talar, derf?re, att min mor alltid hade en sed att inte slagta sina svin, f?rr ?n de blifvit g?dda.' -- >>S? vill jag ocks? g?ra>>, sade trollpackan.

K?ringen tog nu de begge barnen och innest?ngde dem i en stiga. N?gon stund derefter sporde hon: >>huru g?der er mor sina svin?>> 'Med draf och dr?nk', sade flickan. 'Nej', r?ttade pojken, 'hon g?der dem med n?t-k?rnor och s?t mj?lk.' -- >>S? vill jag ocks? g?ra>>, m?lte trollpackan.

En dag gick k?ringen till stigan, f?r att se om barnen voro vid godt hull. >>Sticken ut fingret,>> ropade hon, >>att jag m? k?nna om j ?ren nog g?dda.>> Flickan gjorde s?som k?ringen hade sagt; men pojken sk?t henne hastigt undan, och r?ckte i st?llet fram en tr?d-pinne. Trollpackan k?nde derp?, och sade: >>J ?ren mycket f?r magra, jag vill g?da eder ?nnu n?gon tid.>> Hon gaf dem derefter dubbelt s? mycket n?tk?rnor och s?t mj?lk som tillf?rene, s? att de hade l?ngt mera deraf ?n de m?ktade f?rt?ra.

Efter n?gra dagar gick k?ringen ?ter till stigan, f?r att pr?fva om syskonen voro tillr?ckligt hulliga. >>Sticken fram ett finger>>, ropade hon, >>att jag m? k?nna edert hull.>> Pojken r?ckte nu fram en k?l-stjelk, som han funnit i stigan. Trollpackan skar deruti med sin knif, och t?nkte s? att barnen voro mycket feta. Hon tog dem derefter med sig till stugan, hvarest ugnen var eldad och allting redo f?r att steka dem.

Nu sade trollpackan, att n?gon af syskonen skulle s?tta sig p? br?d-spaden. D? gick flickan fram och ville g?ra s?som k?ringen hade sagt; men pojken st?tte henne undan, och satte sig sjelf i st?llet. N?r s? trollpackan skulle skjuta honom in i ugnen, skickade han sig mycket drumlig, och trillade ned hvarje g?ng k?ringen fattade i grissel-skaftet. Trollpackan blef storligen misslynt h?r?fver; men pojken var illmarig, och bad s? innerligen vackert att hon sjelf ville s?tta sig p? br?dspaden och visa honom, s? skulle det n?sta g?ng lyckas b?ttre. K?ringen gjorde efter hans beg?ran och satte sig p? grisslan; men pojken var genast tillreds, fattade skaftet, sk?t hexan in i ugnen och st?ngde ugns-mynningen.

Torpare-barnen togo nu allt gods, som fanns i stugan, och ?terv?nde glada till sin fader. Men jag vet icke f?rvisso, om trollpackan ?nnu ?r tillr?ckligen stekt, ty knappast l?rer n?gon hafva ?ppnat ugns-luckan f?r att se derefter.

Pojken, som stal J?ttens Dyr-gripar.

A. Sw?rdet, Guld-h?norna, Guld-lyktan och Guld-harpan.

Ifr?n S. Sm?land.

Det var en g?ng en fattig torpare, som hade tre s?ner. De begge ?ldsta f?ljde sin fader i skog och mark, samt voro honom till bist?nd vid hans arbete; men den minste pojken h?ll sig hemma hos mor, och halp henne i hennes sysslor. H?rigenom blef han ringa aktad af sina br?der, och de gjorde honom or?tt, n?r och hvar de f?rm?dde.

Det h?nde sig efter n?gon tid att torpare-folket dog, och de tre s?nerna skulle skifta sitt arf. D? gick, s?som hvar man v?l kan t?nka: de ?ldre br?derna togo det som var af n?got v?rde, och lemnade intet ?t sin yngre bror. N?r nu allt annat var skiftadt, ?terstod endast ett gammalt s?ndersprucket degtr?g, som ingendera ville ega. D? sade en af br?derna: >>det gamla tr?get kan vara lagom ?t v?r yngste bror; han bakar och slabbar s? gerna.>> Pojken t?nkte v?l, att detta var en ringa arfvedel; men han m?ste l?ta sig n?ja. Efter den dagen tycktes honom likv?l icke godt att dv?ljas i hemmet; han tog derf?re afsked ifr?n sina br?der, och drog ut i verlden f?r att pr?fva lyckan. N?r han nu kom till sj?stranden, dicktade han sitt tr?g med dref, och gjorde deraf en liten b?t, vid hvilken han f?stade tv?nne k?ppar s?som ?ror. Derefter rodde han sina f?rde.

N?r pojken hade farit ?fver sj?n, kom han till en stor kungsg?rd. Han gick in och beg?rde f? tala vid konungen. Denne sporde: >>hvad ?r din ?tt och ditt ?rende?>> Pojken svarade: 'jag ?r en fattig torpareson, som i hela verlden icke eger n?gonting, utom ett gammalt degtr?g. Nu har jag kommit hit f?r att s?ka tjenst.' D? konungen h?rde detta, log han och sade: >>visserligen har du ett ringa arf; men lyckan v?nder sig ofta underligt om.>> Pojken blef s? upptagen ibland konungens sm?-dr?ngar, och var af alla v?l liden f?r sin djerfhet och hurtighet.

Nu b?r f?rt?ljas, att konungen, som r?dde ?fver kungsg?rden, hade en enda dotter. Hon var b?de v?n och vettig, s? att hennes sk?nhet och f?rst?nd vidt omtalades ?fver landet, och friare kommo ifr?n b?de ?stan och vestan f?r att beg?ra henne. Men prinsessan gaf dem alla nej, med mindre de kunde bringa henne till brudg?fva fyra goda gripar, hvilka egdes af en j?tte p? andra sidan sj?n. De dyr-griparne voro: ett gyllene sv?rd, tu guldh?nor, en guld-lykta och en harpa af guld. M?nga k?mpar och konunga-s?ner hade dragit bort f?r att vinna dessa kostbarheter; men ingen kom tillbaka, ty j?tten grep dem alla och ?t upp dem. S?dant tycktes konungen illa vara; han r?ddes, det hans dotter skulle f? lefva utan man, och han sjelf aldrig f? n?gon m?g, som kunde ?rfva riket.

N?r pojken h?rde talet h?rom, t?nkte han vid sig sjelf, att det v?l vore v?rdt ett f?rs?k att vinna den fagra konunga-dottern. I s?dana tankar gick han en dag inf?r konungen och anm?lte sitt ?rende. Men konungen blef vred och sade: >>huru vill du, som ?r en ringa svenn, t?nka utf?ra det, som ingen k?mpe hittills m?ktat.>> Pojken stod likv?l fast vid sin mening, och bad om orlof att f?rs?ka sin lycka. N?r nu konungen s?g hans dristighet, l?t han fara sin vrede och gaf honom orlof. Han tillade: >>det g?ller ditt lif, och jag ville ogerna mista dig.>> S? samtaladt skiljdes de ifr?n hvarandra.

Pojken gick nu till sj?stranden, upps?kte sin b?t, och s?g noga om den p? alla sidor. Derefter rodde han tillbaka ?fver sj?n, och lade sig p? lur invid j?ttens stuga. Han blef der om natten. Men om morgonen, innan dager var ljus, gick resen p? sin loge och tr?skade, s? att det d?nade i bergen vida omkring. N?r pojken f?rnam detta, plockade han en hop sm?stenar i sin v?ska, kr?p upp p? taket och gjorde ett litet h?l, s? att han kunde se ned. J?tten pl?gade alltid b?ra sitt gyllene sv?rd vid sidan, och sv?rdet hade en s? underlig egenskap, att det klingade h?gt, hvarje g?ng han blef vred. N?r nu tussen tr?skade som b?st, kastade pojken en liten sten, s? att den f?ll p? sv?rdet, hvarvid detta gaf en stark klang. >>Hvarf?r klingar du,>> sade j?tten misslynt, >>jag ?r ju icke vred?>> Han tr?skade ?ter; men r?tt som det var, klingade sv?rdet om igen. J?tten tr?skade ?nyo, och sv?rdet klang f?r tredje g?ngen. D? blef resen ot?lig, hakade af sig b?ltet, och kastade sv?rdet ut genom loge-d?rren. >>Ligg der>>, sade han, >>till dess jag slutat mitt tr?ske.>> Men pojken bidade icke, utan kr?p hastigt ned ifr?n taket, grep tussens gyllene sv?rd, sprang till sin b?t och rodde ?fver sj?n. H?r g?mde han sitt byte, och gladdes, att hans ?fventyr s? v?l aflupit.

Andra dagen fyllde pojken sin v?ska med korn, lade en knippa linde-bast uti b?ten, och begaf sig ?ter till j?ttens stuga. N?r han nu legat en stund p? lur, fick han se, hvarest j?ttens tre gullh?nor gingo vid sj?stranden och bredde ut sina fj?drar, s? att det glimmade fagert emot solen. Genast var han ?ter framme, lockade guldh?norna s? sakta, s? sakta, och matade dem med korn ur sin v?ska. Allt som f?glarne ?to, drog pojken sig n?rmare emot vattnet, och till slut voro alla tre guldh?norna samlade i hans lilla b?t. D? sprang han hastigt till, sk?t ut b?ten i vattnet, och band guldh?norna med linde-bast. Derefter rodde han skyndsamt sin kos, och g?mde sitt rof p? andra landet.

Tredje dagen lade pojken en hop saltstycken i sin skinnv?ska, och f?rdades ?ter ?fver sj?n. N?r det led emot natten, m?rkte han huru r?ken hvirflade ?fver j?ttens stuga; och d?mde han deraf, att j?tte-qvinnan var sysselsatt att laga mat. Pojken kr?p nu upp p? taket, spejade genom r?kf?nget och s?g, hvarest en mycket stor gryta stod ?fver elden och kokade. D? tog han saltstycken ur sin v?ska, och l?t dem efterhand falla uti grytan. Derefter sm?g han sig ned ifr?n taket, och afbidade hvad h?nda skulle.

N?r det lidit en stund, lyftade j?tte-k?ringen sin gryta af elden, ?ste upp gr?ten och st?llde fatet p? bordet. J?tten var hungrig och b?rjade genast ?ta. Som han nu smakade gr?ten och k?nde att den var salt och bitter, steg han upp och blef mycket vred. K?ringen undskyllade sig, och menade att gr?ten var god; men j?tten bad henne sjelf taga deraf; honom lysste icke vidare ?ta hennes anr?ttning. K?ringen skulle nu smaka gr?ten, men grinade dervid r?tt illa; ty s? elak mat hade hon aldrig lagat tillf?rene.

J?tte-qvinnan hade nu ingen annan r?d, ?n att koka ny gr?t ?t sin husbonde. Hon fattar derf?re ?mbaret, rycker guld-lyktan ned ifr?n v?ggen och springer hastigt till brunnen, att hemta vatten. Som hon nu hade satt lyktan ifr?n sig p? brunns-karet, och lutade sig ned f?r att vinda upp vatten, var pojken framme, fattade k?ringen i f?tterna, vr?kte henne hufvudstupa i brunnen, och grep den fagra lyktan. Derefter flydde han sin kos, och kom lyckligen ?fver sj?n. Emedlertid satt j?tten och undrade, att hans hustru dr?jde s? l?nge borta. Slutligen gick han ut f?r att se efter; men ingen syntes, endast ett doft plaskande h?rdes ur brunnen. Nu f?rstod j?tten, det hans hustru fallit i vattnet, och halp henne med stor n?d ?ter upp p? det torra. >>Hvar ?r min guld-lykta?>> var tussens f?rsta sp?rsm?l, sedan k?ringen n?got kommit sig f?re. >>Jag vet inte,>> svarade j?tte-qvinnan, >>men det tycktes mig att n?gon grep mig i f?tterna och kastade mig i brunnen.>> D? blef j?tten illa till mods och sade: 'tre af mina kostbarheter ?ro redan sin kos. Nu har jag intet qvar, utom min guld-harpa; men den skall han slippa, den tjufven, hvem han ock ?r. Jag vill l?sa harpan inom tolf l?sar.'

Medan detta timade hos resen, satt pojken p? andra landet och gladde sig, att allting hade aflupit s? v?l. Men nu ?terstod det sv?raste, att vinna j?ttens gyllene harpa. Pojken eftersinnade l?nge hvad h?r var att r?da; men han kunde icke finna n?gon utv?g. Han besl?t derf?re att fara ?fver sj?n till j?ttestugan, och der afbida hvad l?genhet kunde yppa sig.

Sagdt och gjordt; pojken rodde ?fver sj?n och lade sig p? lur. Men huru det nu bar till, var j?tten v?l p? sin vakt, blef pojken varse, samt sprang hastigt fram och grep honom. >>S? har jag dig nu, din tjuf,>> sade j?tten f?rgrymmad, >>det ?r ingen annan ?n du, som stulit mitt sv?rd, mina tre guldh?nor och min gyllene lykta.>> D? blef pojken r?dd; ty han trodde att hans sista stund var kommen. Han svarade ?dmjukt: 'l?t mig beh?lla lifvet, k?ra Far! jag skall aldrig komma h?r mera.' >>Nej>>, genm?lte j?tten, >>det skall g? dig, s?som det g?tt de ?friga. Ingen slipper lefvande ur mina h?nder.>> Resen l?t s? innest?nga pojken p? en stiga samt gaf honom n?tk?rnor och s?t mj?lk, att han m?tte blifva v?l g?dd, innan han skulle slagtas och upp?tas.

Pojken satt nu f?ngen, ?t och drack och gjorde sig goda dagar. Det led s? n?gon tid bort?t, och j?tten ville veta, om han ?nnu var tillr?ckligt fet. Resen gick derf?re till stigan, borrade ett h?l i v?ggen, och befallte pojken r?cka fram ett finger. Men denne f?rstod hans afsigt, och r?ckte i st?llet fram en ny-skalad ahl-pinne. J?tten skar deri, s? att den r?da safven droppade utur tr?det; d? t?nkte han att pojken v?l ?nnu m?tte vara mycket mager, efter som han k?ndes s? h?rd i hullet. Tussen l?t nu gifva sin f?nge ?nnu mera s?t mj?lk och n?tk?rnor ?n tillf?rene.

Efter n?gon tid gick j?tten ?ter till stigan, och sade att pojken skulle sticka ut sitt finger genom borran p? v?ggen. Pojken r?ckte nu fram en k?lstjelk, och j?tten skar deri med sin knif. D? menade tussen att hans f?nge m?nde vara tillr?ckligt g?dd, eftersom han hade s? l?st hull.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet