Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: A Philosophical Essay on Probabilities by Laplace Pierre Simon Marquis De Emory Frederick Lincoln Translator Truscott Frederick Wilson Translator
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 692 lines and 34733 words, and 14 pages
BOKEN OM LILLE-BROR
ETT ?KTENSKAPS ROMAN
GUSTAF AF GEIJERSTAM
I TV? VOLYMER
G?TEBORG
?HL?N & ?KERLUNDS F?RLAG
COPYRIGHT 1914 BY
?HL?N & ?KERLUNDS F?RLAG, G?TEBORG
EHRNFRIED NYBERGS BOKTRYCKERI, STOCKHOLM 1914
F?RLAGSR?TTEN TILLH?R ALBERT BONNIER, STOCKHOLM
N?r som jag tyst och d?d ?r vorden, drag ej den vita skruden av. Jag ilar fr?n den sk?na jorden att finna ro i djupan grav.
D?r vilar jag en stund allena; s? ?ppnas blicken ung och klar. Jag l?mnar dr?kten kvar, den rena, och kransen, jag kring pannan bar.
De himmelska gestalter fr?ga ej efter jordiskt st?nd och k?n. Se, kroppen som en klart?nd l?ga st?r fl?ckfri och f?rklarat sk?n.
V?l slapp jag n?dens kval att lida, men sm?rtan k?ndes nog s? tung. Av hj?rtekval jag ?ldrats tida; g?r mig ?nyo evigt ung!
INLEDNING
Det var en g?ng en f?rfattare, vilken levde lycklig med sin hustru och sina tre barn. Han var s? lycklig, att han sj?lv icke f?rstod det, och under allt detta skrev han m?nga b?cker om m?nniskors olyckor.
Emellertid var det icke i k?rleken, som hans h?gsta lycka l?g; ej heller bestod den i fadersgl?djen, vilken han tog som en s? naivt naturlig sak, som skulle f?r?ldrar aldrig kunna ha annat ?n gl?dje av sina barn; ej heller l?g den d?ri, att den s?llsynta f?gel, som kallas obruten ungdom, ?ven efter m?nga ?rs ?ktenskap satt i orubbat bo i hans hem. Hans h?gsta lycka bestod d?ri att han aldrig m?tt eller l?rt k?nna n?got ont, vilket han ej trodde sig ?ga kraft och h?lsa att avv?rja. De olyckor, vilka hotat att dyka upp, hade som ?verg?ende skyar f?rsvunnit fr?n horisonten och l?mnat hans himmel ?nnu mera ren och fri. ?tminstone trodde han s?, och denna tro var den verklighet, i vilken han levde. Fattigdomen, mot vilken han f?rt en oavbruten kamp, hade han dock st?dse f?rm?tt h?lla p? avst?nd. Det var blott en fiende, med vilken han aldrig m?tt sina krafter, och denne fiende hette d?den. Det var kanske denne mans icke minsta lycka, att han l?nge aldrig p? allvar fruktat, att d?den kunde drabba honom sj?lv eller dem, som stodo honom n?rmast.
I denna k?nsla av tillvarons fullhet skrev samme f?rfattare en g?ng en sommarljus bok, vilken handlade om hans egna tv? stora gossar, deras lekar och n?jen, ?ventyr och miss?den. Boken blev en munter lek f?r honom sj?lv, och n?r jag nu t?nker tillbaka p? denna tid, tycker jag mig knappt kunna fatta, att denne man, om vilken jag h?r talar, en g?ng var jag sj?lv.
N?r boken var tryckt och h?ftad och allting var klappat och klart, f?r att denna ber?ttelse skulle g? ut i den stora vida v?rlden, d? tog f?rfattaren med sig hem n?gra exemplar av den i hemmet efterl?ngtade boken. Han skrev Olofs namn p? en bok och Svantes p? en annan och ?verl?mnade h?gtidligen var sitt exemplar ?t de f?revigade s?nerna.
Olof tog emot sin bok och Svante tog sin. Olof som ?r en praktisk natur och icke ligger ?t det bokliga h?llet, p?st?s vid detta tillf?lle f?r f?rsta g?ngen av egen drift satt sig att l?sa i en bok. Jag tror n?stan, att han l?ste tre hela kapitel. Svante ?ter l?ste hela boken i ett k?r fr?n b?rjan till slut. D?refter tog han ut vissa kapitel, vilka han s?rskilt tyckte om, och l?ste dem h?gt f?r vem som ville h?ra p?. Det var med ett ord stort jubel i hela huset.
Vid detta tillf?lle sprang emellertid ?nnu en liten pys omkring i rummen. Det var Olofs och Svantes lille bror, och han hade l?ngt, lockigt och ljusgult h?r och de st?rsta bl?a ?gon, som n?gon liten gosse kunnat ha. Han hette Sven och han var bara tv? ?r gammal. Tala kunde han icke helt och h?llet. Men f?rst? kunde han.
N?r nu Svante l?ste h?gt f?r honom, fr?gade mamma:
>>Vem tror du det handlar om?>> Och d? Sven icke visste, vad han skulle s?ga, s? fortfor mamma:
>>Jo, det handlar om de stora br?derna. F?rst?r inte Nenne det?>>
Sven kallades n?mligen i vardagslag f?r Nenne. Och det hade han sj?lv hittat p?, d?rf?r att han inte kunde s?ga s.
>>Ja, men brorarne heter inte som det st?r i boken>>, f?rs?kte Nenne.
>>Vad du ?r dum!>> sade Olof, >>det har han kallat oss f?r.>>
D? f?rstod Sven, och med ?gonen lysande av ot?lighet fr?gade han:
>>St?r d?r ingenting om Nenne?>>
Pappa hade emellertid kommit ut, och han lyfte kelgrisen ?nda upp i taket, satte ned honom igen och sade:
>>Vad skulle det st? om en parvel, som ?r s? liten, att han ingenting gjort?>>
>>Ja, men Nenne kan ju inte l?sa.>>
Detta sk?l gjorde inte det ringaste intryck p? Nenne. Han sprang ut och in i rummen och var rosenr?d av iver i hela sitt lilla levande ansikte. Olof hade f?tt en bok och Svante hade f?tt en bok. Varf?r skulle Sven ensam bli utan?
Och det hj?lpte inte. F?rfattaren hade inte n?got nytt exemplar till hands. D?rf?r sl?ppte mamma till sitt, och sedan hennes namn ordentligt blivit utraderat, skrev pappa h?gtidligt utanp? boken:
Och f?rst d? blev Sven n?jd.
Det vill s?ga det s?g ut, som om han varit n?jd. Ty han gjorde icke n?gra fler inv?ndningar. Han gick bara omkring och l?ste i sin nya bok. Han kunde l?sa b?de framl?nges och bakl?nges, han h?ll boken upp och ner, och han l?ste h?gt, s? att det skallade i hela huset.
Till sist satt han en stund f?r sig sj?lv och funderade. Och s? bar det av genom alla rummen, som om han om?jligen kunnat komma nog fort fram. Sven sprang direkt in i pappas rum, d?r pappa sj?lv satt och bolmade vid skrivbordet. D?r gjorde han sig s? liten, s? att han kunde krypa mellan pappas stol och bordet, och d?r stack han in huvudet och f?rs?kte se pappa i ansiktet.
>>Vad ?r det, Sven?>> sade pappa, som icke tyckte om att bli st?rd.
Men Sven gav sig icke, f?rr?n stolen blev skjuten undan, s? att han fick komma fram. D?r st?llde han sig mellan pappas kn?n, s?g upp mot pappas ansikte och sade milt, men best?mt:
>>Vad f?r n?got?>>
>>Pappa skriva bok bara Nenne>>, upprepade den lille. Och denna g?ng h?jde han r?sten n?stan hela tiden.
D? f?rstod pappa.
Det hade gr?mt lille-bror, att han inte f?tt vara med i boken. S? liten han var, hade han sin fordran p? r?ttvisa. S? liten han var, tyckte han kanske, att han hade lika stor fordran p? pappa som de andra br?derna, och s? liten han var, visste han, att, d?r pappa, mamma och br?derna voro, d?r hade han sin plats given. Han s?g p? pappa med stora, fr?gande ?gon, och han var ivrig som om det g?llt liv och d?d.
Pappa tog det ocks? mycket allvarligt och svarade:
>>Jag lovar dig att en g?ng ska jag' skriva en bok om dig ocks?.>>
>>Bara Nenne>>, sade pappa allvarsamt. >>R?tt ska' vara r?tt.>>
Lille-bror sprang d?rifr?n. Han skrek ut nyheten ?nda bort i k?ket, och hans uppr?ttelse var i detta ?gonblick fullst?ndig.
Lille-bror f?rsummade icke heller att p?minna om detta. Men en f?rfattare har ju s? mycket att skriva om. Han kan inte n?r som helst hinna med att skriva om en liten ljuslockig pilt, som ingenting annat utr?ttat i v?rlden, ?n att han kom och gick och gjorde alla gl?dje. Och i dikten som i livet f? de sm? v?nta, emedan de stora icke vilja sl?ppa dem fram, f?rr?n deras tur kommer.
D?rf?r har lille-bror f?tt v?nta p? sin bok ?nda till denna dag. Nu ?r jag sj?lv en annan, och allting omkring mig ?r nytt. Lille-bror visste nog inte, vad han bad mig om, lika litet som jag visste, vad jag lovade.
Men jag h?r i mitt ?ra en r?st, som tvingar mig att h?lla, vad jag lovade.
Add to tbrJar First Page Next Page