Read Ebook: Den finska Sampo-myten by Gottlund C A Carl Axel

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 80 lines and 28179 words, and 2 pages

p? menniskan.)

V?ra prester f?rklara, enligt bibelns l?ra, att d.s.k. "syndafallet" egentligen intr?ffade derigenom att Adam och Eva, i detta fall, icke ?tlydde Herran Guds bud och befallning; utan l?to af ormen narra sig att smaka p? den f?rbjudna frukten; hvarigenom d.s.k. "arfsynden" s?lunda tillkom i verlden. Till hvars h?fvande, och botande, d.v.s. till mennisko-sl?gtets rentvagning, och andliga p?nytt-f?delse, s?v?l den ena som den andra religionen blifvit instiftad och p?funnen. Och med denna tolkning, eller med denna f?rklaring af saken, hafva vi -- s? framt jag icke misstager mig -- allt hitintills, d.v.s. nu redan i 3,400 ?r, varit n?jde, och bel?tne; utan att n?gon, mig veterligen, n?rmare f?rst?tt, eller f?rm?tt -- inse, och f?rklara, de djupa natursanningar, som derjemte, och under dessa f? ord ligga liksom f?rborgade i sjelfva andemeningen af denna myt. Orsaken till denna hittillsvordne inskr?nkta ?sigt i uppfattningen deraf, har troligen sin grund deri att den i sig sjelft fria, och till sin natur ljusa, menniskotanken -- som annars karakteriserar ett upplyst f?rst?nd -- hittills h?llits liksom klafbunden, och f?ngslad, eller beherrskad af den ortodoxa religionens str?ngt st?mplade pregel och insegel.

Det torde derf?re, och med anledning h?raf, ej vara ur v?gen att h?r, till en b?rjan, anm?rka: att den som f?rst diktat, och ihopsatt, dessa slags mytiska meddelanden, ovilkorligen m?ste hafva varit ibland den tidens st?rsta snillen och att sjelfva dikten, eller myten -- hvilken, alltid baserar sig p? en viss h?gre och teosofisk verlds-?sigt, och som sedermera fortlefvat under flere generationer, ja m?h?nda under flere olika tidehvarf -- i likhet med s?kallade folktraditioner i allm?nhet -- blifvit, under f?rloppet af flere sekler, och ?rhundraden -- beh?rigen sofrad, d.v.s. luttrad och renad fr?n dervid vidh?ngande obeh?riga appertinentier; hvarigenom det deri f?rvarade stoffet, eller immateriela ?mnet, s?som utg?rande sjelfva det andliga mytiska elementet, bibeh?llit sig under tidernas l?ngd -- of?r?ndradt till sitt inre v?rde -- allt ?nda intill v?r tid. ? andra sidan deremot, och i motsatt fall, ?r det lika naturligt att dessa myter, under tidernas l?ngd, kunnat likas? ofta, och troligen ?nnu oftare, blifva p? diverse olika s?tt travesterade, vanst?llda och interpolerade, ja stundom h?rvid kunnat g? helt och h?llet f?rlorade. Vidare torde det ?fven, och i sammanhang h?rmed, kanske b?ra erinras -- att det i allm?nhet ?r h?gst f? som egentligen p? djupet, och i en h?gre mening, f?rm? riktigt uppfatta den, i sig sjelft, ofta enkla, men likv?l djupsinniga mytens inre, och andliga, betydelse; ty de flesta, af oss menniskor, ?ro i detta fall, liksom i m?nga andra, endast verldens barn, och i allm?nhet -- endast beg?fvade med en flyktig blick i andliga, eller ?fversinliga ?mnen; i det de ?ga, -- p? sin h?jd -- blott en dunkel, eller medvetsl?s aning h?rom.

F?rklaringen, af den ifr?gavarande myten, ?r dock icke h?rmed gjord! D? vi n?rmare nemligen ?fverv?ga hvaruti det omtalta s?v?l f?rbudet som brottet -- egentligen bestod, nemligen att icke ?ta af kunskapens tr?d p? godt och ondt, s? inneb?r detta redan, till en b?rjan, enligt v?r tanke, med andra ord: att vi icke skola grubla, och on?digtvis ?fveranstr?nga v?r tankef?rm?ga, med att forska i allt -- b?de i likt och olikt, d.v.s. att icke afg?ra, och bed?ma, hvad som ?r godt, eller ondt -- r?tt, eller or?tt! Och hvilket v?r Herres f?rbud p? den l?ga punkt af f?rst?nd, och kultur, hvarp? menniskan d? naturligtvis stod, dessutom var f?r hennes eget b?sta troligen -- absolut n?dv?ndigt. Ty denna slags kunskap skulle hon nog sjelf sm?ningom, och under tidens l?ngd, genom egen erfarenhet f?rv?rfva sig; utan att beh?fva predestinera hvad som henne gagnar eller skadar. Derjemte antyder denna myt -- i en viss annan, och h?gre mening -- att det ej tillkommer sinligheten att ber?fva, eller f?rst?ra, frukterna af kunskapens tr?d.

Enligt bibelns l?ra var det s?ledes Eva, som -- lockad af ormens list -- l?t f?rleda sig att, till f?ljd af den qvinliga svagheten, bryta emot Herrans bud, i det hon ej blott sjelf smakade p? den f?rbjudna frukten, utan dertill ?fven lockade och ?fvertalte sin man. P? samma s?tt hade nu Zeus eller Jupiter, enligt den grekiska myten, f?rbjudit Pandora att ?ppna den i hennes v?rd, och f?rvar, anf?rtrodda asken hvaruti -- till lycka f?r menniskosl?gtet -- alla otyg, och olyckor, voro st?ngda, inneslutna och f?rborgade. Men ?fven hon -- nyfiken, som hon gun?s var, att erfara hvad dosan m?ntros i sig inneh?ll -- kunde icke h?lla sig, med mindre hon icke deruti skulle kant?nka endast som man s?ger -- litet titta. Och ?fven om hon icke sjelf, i egen person, ?ppnade den, s? till?t hon likv?l icke blott, utan formligen dertill ?fvertalte sin man, Epimetheus; och hvarvid alla dessa, der inneslutna, olyckor -- s?lunda l?ssl?ppte -- fl?go verlden rundtomkring, oss arma menniskor till evig sorg och skada. Endast genom lockets hastiga, och skyndsamma, tillskjutande -- lyckades det henne att p? bottnet af dosan dock qvarh?lla "hoppet", som s?lunda ensamt deri qvarstannade; oss fattiga menniskobarn till en slags tr?st, under alla v?ra sorger och bekymmer. Det var s?ledes, ?fven enligt denna myt, icke blott brottsligheten att "handla" emot Jupiters f?rbud, icke heller endast den "qvinliga svagheten", och ostadigheten, som h?r s?lunda skulle bestraffas, och ?dagal?ggas; utan det var hufvudsakligen, och snarare beg?ret att "forska", d.v.s. att erfara och vilja veta allt, som -- i hvardera fallet -- var orsaken om ej till menniskans n?rvarande olycka s? ?tminstone till medvetandet deraf. Och Gud vet om icke h?ruti, ?nnu i denna stund, ligger -- p? djupet f?rborgad -- en stor sanning . Mig synes det ?tminstone s?som den, i sin stora okunnighet ?nnu stadda, r?a och oupplysta menniskan, i detta afseende, p? s?tt och vis kan anses vara lyckligare i s? m?tto att hon "icke k?nner" ens igen sig sjelf, eller sin egen bel?genhet, och best?mmelse, d.v.s. ?r -- okunnig om sin subjektiva st?ndpunkt i verlden; i hvilket fall hon s?ledes t.ex., likt djuret, ?r omedveten om allt hvad som h?nder och sker i verlden, eller af hvad som h?ndt, med mindre det icke tilldrager sig inf?r hennes ?gon.

En variant af denna s?ng f?rekommer i Kalevala, f?rdelad f?rst i 10 R. v. 419-428, och sedan i 42 och 43 R. der det i den f?rsta Runan omtalas huruledes, -- sedan Ilmarinen eng?ng ?stadkommit, eller f?tt Sampo i g?ng, -- den fabricerades, eller malade:

Jauhoi purnun puhtehessa, yh?n purnun sy?t?vi?, Toisen jauhoi my?t?vi?, kolmannen kotipitoja

eller hvarom det p? ett annant st?lle heter

Takoi sammon taitavasti, laitahan on jauhomylly, Toisehen on suolamylly, rahamylly kolmantehen .

V?in?m?inen, Ilmarinen och Lemmink?inen beg?fvo sig sj?v?gen till Pohjola, f?r att sedan Louhi icke i godo med V?in?m?inen ville dela Sampo -- med v?ld derifr?n bortf?rde densamma. Till hvilket ?ndam?l han icke blott med sina s?nger ins?fde befolkningen i Pohjola, utan ?ppnade han genom s?ngens trollmakt ?fven portarne, eller d?rrarne, till den stenbacke uti hvilket Sampo p? 9 famnars djup, var inl?st inom 9 l?s och en hemlig rigel. P? V?in?m?inens vink -- var Lemmink?inen genast till reds att b?ra bort Sampo; men f?r att uppl?ja, eller med plogen upprifva dess, p? 9 famnars djup, i jorden ingrodda r?tter, n?dgades han dertill begagna den stora Pohjola oxen . Sedan de nu s?lunda lyckats f?ra Sampo ombord, och begifvit sig till sj?ss, var det denna g?ng den ostyriga Lemmink?inen som ej blott v?ckte fr?ga om att man borde uppst?mma en segers?ng, utan formligen derp? p?yrkade. V?in?m?inen anm?rkte v?l att det var f?r tidigt, innan de fingo sina egna hemknutar i sigte;. men icke dess mindre b?rjade nu Lemmink?inen att sjunga, och det -- h?gljudt; hvaraf tranan, skr?md, upph?fde ett f?rf?rligt skri, dermed den uppv?ckte folket i Pohjola. Hvarvid Louhi, saknande sin Sampo, f?rst s?kte att medelst t?cken och dimma, och sedan att med h?ftiga stormar och stark sj?g?ng -- uppeh?lla, och f?rhindra, V?in?m?inens hemresa. F?rf?ljd af hafstrollet, och utsatt f?r starka orkaner och stormvindar, f?llde V?in?m?inen, i br?dskan, sin kantele i sj?n; som s?lunda gick f?rlorad -- till en framtida fr?jd, och f?rtjusning, f?r alla hafvets Tritoner och Najader. Emellertid ansatt af Louhi och dess f?lje, hvilken, med sitt v?lbemannade fartyg, s?kte upphinna honom -- framtrollade V?in?m?inen, f?r att kunna undg? henne, ett grund midt i farleden, hvarp? Pohjola-fartyget strandade och -- f?rliste. Louhi l?t dock h?raf icke bekomma sig; utan hiskeligen fort bildade hon sig klor af lior och hackor, vid det hon gaf sig att flyga med halfva fartygsskrofvet, v?l armeradt och bemannadt, f?r att f?rf?lja W?in?m?inen; hvarvid icke allenas Lemmink?inen -- under det Ilmarinen, med sina b?ner, v?nde sig till Gud -- med sitt blottade sv?rd -- klippte till sina f?rf?ljare, utan dervid ?fven W?in?m?inen, med sin styr?ra klappade ?rnen p? tassarne; hvarvid alla dess klor krossades, s? att endast lillfingret blef ?frigt. Och d? nu Louhi, med det omtalta fingret skulle gripa efter Sampo, h?fde hon den i sj?n, och det midt p? fj?rden, hvarvid den gick i bitar, och f?ll i m?nga stycken; af hvilka de st?rre sj?nko ned till hafsbottnet, tillf?ljd hvaraf skatter alltjemt, ?nnu fortfarande, st? att antr?ffas i hafvets djup. De mindre bitarne deremot drefvos af v?gorne till stranden; hvar?fver W?in?m?inen h?geligen f?gnade sig, i det han ytttrade: "derifr?n f?rskrifver sig nu fr?ets h?rkomst, och b?rjan till en best?ndig lycka, deraf h?rflyter pl?jning, s?dd och sk?rd, deraf m?nen att skina, och solen att lysa -- med ett ord, deraf komma lyckans dagar att s?lunda randas f?r Suomis folk och landam?ren." Det ?r s?ledes hoppet om ?rliga och lyckliga sk?rdar, som kommer fortfarande att fr?jda och upplifva oss.

Sedan F?rf, s?lunda omtalat allt hvad som blifvit sagdt och skrifvit om Sampo, hvarmed han f?rst?r solen, kan han icke undg? att -- liksom mot sin vilja, och s?som f?r att komplettera samlingen -- omtala det en viss Lektor Gottlund anf?rt en tradition om Sampo, som afviker fr?n alla de andras; och hvilken tradition han, s?som s?dan, v?l omn?mner; men hvars af mig antydda f?rklaring hau icke ens anser v?rd att f?rtjena med ett ord omtalas. Och f?r att nu s? mycket mer neds?tta v?rdet, och betydelsen deraf, p?st?r F?rf., att finnskogarnes befolkning f?rskrifver sig fr?n 17:de seklet; ehuru jag solklart bevisat det Finnarne icke blott voro talrikt h?r ? orterna k?nda redan 1520, utan ?fven att det derjemte f?refunnits der en qvarlefva af en forntida ?ldre finsk folkstam, som till st?rre delen utdog vid digerd?den 1350 . Hvarefter, och ehuru Hr Donner medger det jag varit den f?rsta, som omtalat myten om Sampo, han likv?l placerat mig till den sista, af dem som derom haft n?got att f?rt?lja. Derp? g?r f?rf. att f?rklara -- det stammen, eller roten, till ordet Sampo, en?r den icke st?r att finnas i fr?mmande spr?k -- m?ste n?dv?ndigt upps?kas i finskan; hvarf?re ock han f?retager sig att upps?ka den, och tror sig ?fven slutligen hafva funnit den i ordet sepal, sepel, seppele ; och nu b?r det af till fj?lls -- uppf?r berg och backor, f?rbi stockar och stenar. Men vi deremot stanna h?r, och lemna f?rf. fritt spelrum, till att forts?tta sina efterspaningar med afseende ? stamordet till Sampo.

Hvad blir nu s?ledes resultatet af allt detta?

Jo, vi finna att de l?rde, snart sagdt i alla l?nder, och det s?v?l inomlands som utomlands, sysselsatt sig med att taga reda p? sampomyten; men hvarvid det g?tt, som det vanligtvis g?r -- n?r man ej tar gammalt och f?rst?ndigt folk till r?ds -- man har h?rvid endast gjort sig l?jlig. Hvarvid ingen af dessa Herrar mytologer uppfattat, nej icke ens kunnat ana till denna sampomytens vackra andemening, ang?ende orsaken till menniskans mindre lyckliga st?llning; hvilket h?r dock tyckes utm?rka sjelfva hufvudsaken, vid det de -- f?rirrat sig vid att f?rklara betydelsen af sampo. Det ?r mindre underligt om Ryssar, Tyskar, Svenskar och Norrm?n, hvilka icke k?nna v?rt spr?k, eller naturen af v?r folkpoesi, mycket mindre s?ledes sjelfva v?rt folks naturanlag och karaktersdrag -- h?rvid misslyckats, d.v.s. misstagit sig. Mera f?rv?nande ?r det deremot att Finnarne sjelfva icke kunnat taga reda p? en sak, som synes oss s? enkel och klar som denna, d.v.s. -- som andemeningen, och betydelsen af sampomyten. I hvilket afseende ej blott universitets konsistorium, eller hela dess l?rare-personal och d.s.k. Vetenskaps Societeten, utan ?fven hela Finska Litteratur-s?llskapet, med alla sina talrika rundtikring landet spridda medlemmar och korrespondenter, jemte Fornminnesf?reningen, ja som -- skam tills?gandes -- de b?da stora snillena L?nnrot och Castr?n -- f?f?ngt i detta fall anstr?ngt alla sina krafter -- alla sina str?fvanden och bem?danden, f?r att l?sa g?tan; och hvarvid de ifrigt stretat, och arbetat -- redan ett halft sekel, eller fr?n och med 1818. Ja man skulle tro det v?r Herre slagit sina barn med blindhet, en?r de icke kunnat hvarken l?sa, eller fatta, hvad jag redan l?ngesedan, tid efter annan, vid tre olika tillf?llen, p? tre olika st?llen, och p? tre olika spr?k -- f?r dem tydligt framst?llt och f?rklarat. S?g, hvad kan v?l vara orsaken h?rtill?

Vidare har felet legat deruti, att ingen af de der Herrarne mytologer varit hvad man kallar "skald", eller "poet". De hafva, tv?rtom, alla varit idel prosaister, d.v.s. de hafva v?l kanske n?gong?ng varit roade att h?ra s?ng, och musik, eller l?sa verser och poesi; men de hafva derf?re icke derp? f?rst?tt eller begripit sig. I st?llet att l?ta tanken ledigt sv?fva, eller vagga sig fram emellan de skilda, ofta hvarandra olika bilderna, eller de sig emellan motsatta meningarne -- har man p? hvarje ord tagit fasta, -- och ropat -- "banko"; hvaraf man ofta gjort sig de l?jligaste, de mest bef?ngda -- ja, jag m? s?ga -- de galnaste begrepp och f?rest?llningar. ? andra sidan ?ter, har man m?ngeng?ng, i motsats h?remot, i de skilda orden, , s?kt inl?gga en viss h?gre, och djupare betydelse, ?n hvad i dem f?refinnes; hvarigenom man likas? f?rirrat och misstagit sig, i det man s?lunda blifvit en -- andesk?dare. Alla myter ?ro, i det hela taget, mycket enkla till sitt inneh?ll, och korta -- till sitt omf?ng, liksom den i dem innefattade tanken, sanningen, eller l?rdomen; och de beh?fva derf?re icke -- deduceras, och demonstreras. ?tminstone uppfattade jag genast -- d? jag h?rde sammas-myten -- meningen, s?dan jag ?fven d? framst?llde den; utan att jag sedermera, liksom alla de andra mytologisterna, p? dessa nu f?rlidna 55 ?r -- sett mig befogad att, i n?got afseende, f?r?ndra mina ?sigter, eller att med ett enda ord r?tta hvad jag d? sade. Hvems ?gon h?rvid varit de klaraste, och hvems tankar de redigaste -- m? l?saren afg?ra, och -- efterverlden bed?ma. H?raf ser man likv?l, till en b?rjan, hvad mycket br?k och besv?r, och hvilket on?digt v?sende och buller -- de der l?rda Herrarne ofta g?ra sig, eller st?lla till, och det om en ringa sak, som de icke ens begripa, eller f?rst? sig upp?; men den de dock upph?ja till skyarne.

N? l?r man sig d? h?raf icke -- n?gonting mera?

Och d? man ?fven i detta fall s?kt upplysa dem om sitt stora misstag, har man i st?llet att omfatta oss med tacksamhet och k?rlek -- endast visat oss t?nderna. N? m? d? s? vara! Mycket af hvad vi, i s? m?tto, kunnat meddela det finska samh?llet, och v?rt f?dernesland -- skall h?refter troligen ingen annan f?rm?. Finnarne hafva s?ledes att i detta fall -- liksom i s? m?nga andra -- endast att skylla sig sjelfva f?r f?ljderna; en l?rdom, som de nu dessutom h?r f?tt inhemta, genom den af oss dem meddelta f?rklaringen ?fver sampo-myten. Ocks? sluta vi derf?re h?r, med samma strof som vi b?rjat:

ridiculum est rivulos consectari, fontes verum -- non videre.

H?nvisningar:

Hvad som i detta fall g?ller ang?ende de finska myterna, tro vi ?fven vara fallet med myter i allm?nhet, d.v.s. att vissa ursprungligen historiska personer, eller ?tminstone deras namn -- blifvit begagnade, s?som underlag, vid de mytiska sagober?ttelserna, hvilka ofta omfatta s?kallade gudah?ndelser, eller s? tills?gandes himmelska historier; de der, efter d?den, f?rest?llas hafva passerat menniskor emellan, eller emellan gudarne i himmelen. Och detta f?rklarar tillr?ckligen orsaken, hvarf?re ej blott hos olika folkslag, men ofta ?fven hos samma nation -- i ursprungligen samma myt spela och upptr?da skilda, eller olika namn . ? andra sidan deremot kan ocks? stundom likas? h?nda att verkligen historiska personer, och deras handlingar, -- till f?ljd af ett dervid f?stadt visst historiskt, eller vetenskapligt v?rde, eller p? grund af ett vid dem f?stadt allm?nt nationelt intresse -- n?gong?ng kunnat med tiden f? en viss h?g, och mytisk, betydelse.

D? man, fr?n en mytologisk synpunkt betraktadt -- endast har f?r sig en sinnebild hvarigenom man i det ?ndliga uppfattar det o?ndliga, s? har man deremot, ifr?n religionens synpunkt att g?ra med en tankebild i hvilken man, tv?rtom -- ser det o?ndliga uppenbaradt i det ?ndliga. Begge dessa synpunkter bilda en bas, som utg?r grunden f?r filosofins spekulationer.

Lilla svalan, dagens f?gel. Fl?g en sommardag, och fl?ngde; S?kte land -- att der f? sofva. Och en park -- att der sig hvila, Och ett f?lt, att -- bo der bygga. Och ett hult, att -- ?gg der l?gga. Fann ej land, att der f? hvila. Ej ett hult, alt deri v?rpa. Ej en skog, att -- der f?rbida. Ej ett f?lt, att -- bo der bygga. Fl?g s? upp p? h?ga fj?llet. S?g ett fartyg ut p? fj?rden. Seglande med r?da master. -- Fl?g dit --under skeppets d?ckbord. G?t sig der ett bo af koppar, Och deri ett guld?gg lade -- Kom s? vinden -- ifr?n hafvet, Kr?ngde fartyget p? sida. ?gget trillade i hafvet. -- Deraf uppstod fisk i hafvet, Deraf blefvo sk?lar skapta, M?nga svarta hafvet hysar Dock ej sk?lar ?ro alla.

Ej nog h?rmed! Vi tro oss, om s? h?fves, lagligen -- och det ?nnu i v?ra n?rvarande tider -- kunna utreda, och bestyrka, att det fordomdags funnits, ?fven i vetenskapligt afseende, en viss direkt ledtr?d emellan ?tskilliga af Finlands inv?nare och Egyptens s?kallade "l?rde". Ty ibland de h?r antr?ffade 87 s?kallade "Runstafvar", hvilka jag ej allenast studerat, och n?rmare unders?kt, utan ?fven formligen aftecknat, har jag funnit, ibland annat, ej blott i hurudan f?rskr?cklig villervalla med afseende ? tider?kningen, eller huru m?nga olikaslags ?rsber?kningar, m.m. man fordomdags ?fven f?ljt h?r i landet nemligen ibland en klass af mera kunniga och vetgiriga individer utan tror jag mig ?fven, med anledning h?raf, att -- ?tminstone n?got s? n?r -- i detta afseende k?nna de olikaslags tids- och ?rsber?kningar, som, under olika epoker, blifvit begagnade, och f?ljde, ?fven hos andra af Europas s?v?l som Asiens och Afrikas olika folkslag, och nationer. Hvarvid jag t.ex. nu endast h?r, och i f?rbig?ende, vill omn?mna -- att Egyptierna, mig veterligen, ?r det enda folkslag, som under Nabonassars eller egentligen under Nebukadnezars tid begynte att r?kna sitt ?r fr?n den 26:te Februari och hvilken dag s?ledes d? var deras ny?rsdag. Denna ber?kning f?ljdes, och begagnades, sedermera l?nge af deras vise, och l?rde. Med anledning h?raf, och f?r att nu ?terkomma till Finnarne, s? erh?ll jag, bland annat, den 4:de Mars 1862 af Grefve Aug. Armfelt till Wiurula en Runstaf, som b?rjar ny?ret precist med den 26:te Februari; och hvilken, f?rvarad i min Runstafssamling under n:o 52 -- n?r som helst st?r, af sakk?nnare och vetenskapsm?n, att unders?kas och besk?das. Men vi hafva ju numera ingen enda h?r i landet som tyckes f?rst? sig p? denna slags forntida litteratur.

S? t.ex. sammantr?ffar W?in?m?inen med Jungfru Maria, och kommer med henne i delo. M?nga andra interpoleringar h?r att f?rtiga.

Sanningen h?raf sk?njes redan deraf att dessa menniskosl?gtets fabler, med of?rminskad glans och auktoritet, redan existerat, och florerat -- i flere tusen ?r, s?som utm?rkande Guds egna ord. D? nu s? tankedigra grundsatser, och djupsinniga kosmologiska och teosofiska ?sigter, redan den tiden kunnat utveckla sig, och g?ra sig g?llande, genom att koncentreras i gamla s?kallade folks?gner, eller legender, s? anse vi detta f?r ett talande bevis derp? att menniskosl?gtet existerat h?r p? jorden, redan kanske flere tusen ?r dessf?rinnan, d.v.s. f?rr ?n dessa djupsinniga och tankedigra folktraditioner hunnit bilda och uttala sig. P? samma s?tt hafva vi, p? ett annat st?lle, bevist -- att det ovilkorligen erfordrats tusental af ?r, f?rr?n menniskan -- vid skapelsen, i likhet med djuren, endast beg?fvad med ett enformigt ljud, eller l?te, derutaf sm?ningom kunnat utveckla f?rst ett artikulieradt, och sedan ett kultiveradt spr?k -- f?rst nemligen i tal, och sedan bevars -- i skrift.

Att det Finska folklynnet likv?l icke gillat, mycket mindre baserat sig p? ett s?beskaffadt system, kan bevisas af flere deras, i form af ordspr?k, uttalade gamla folkfilosofemer, t.ex.

Ei oppi ojahan koatak, Vaiva tapoja pahennak. -- Opiksemme ik? pitk?, Viisauveksi vaiva kaikki. -- Ei luulo ole tieton vertainen m.fl.

Ej underligt derf?re om ?fven Finnarnes ?sigt ang?ende qvinnans ofelbarhet, och kapacitet, icke ?fverensst?mmer med nutidens, i detta afseende -- h?gt uppjagade begrepp; ty de f?rklarade kort om godt:

Ei piikaisuus menesty asioissa,

d.v.s. alt "qvinnan duger icke att utf?ra, eller att uppg?ra, aff?rer". Ja de gingo s? l?ngt att de sade:

Ei piikaisuus muussa kelpa kuin kirpuja k?sitt?iss?; -- och Pois tunkiot tuasta, pois tytt?ret talosta; -- eller Naura hyv?lle, naura pahalle, naura naisen kuolemalle.

Ei ouk lapsessa laulajata, Kuola suussa soittajata.

Dessa myter antyda alla, fr?n hvilken sida man ?n vill betrakta dem, att menniskan nemligen sjelf ?r orsaken till sin olycka -- en sanning, som ingen kan bestrida; ehuru f? torde, af egen erfarenhet, hafva insett det.

Ja redan vid den ytligaste betraktelse af saken, skola vi troligtvis finna att alla stora t?nkare och vetenskapsm?n fordomdags ofta blifvit af sin omgifning misshandlade, och m?ngeng?ng om lifvet bragta; och ?fven i sednare tider hafva de -- s?framt deras tillg?randen ej medf?ra timliga f?rdelar -- vanligen blifvit af sina samtida nedsatta och f?raktade. Ocks? ?r detta ganska naturligt! Ty de hafva icke f?rst?tt sig p? att eftertrakta timlig vinst. F?rst i en sednare framtid skall man troligen prisa, och ber?mma, deras intelligenta f?rtjenster; hvilka d?, om ej f?rr, skola inses och erk?nnas, och det i samma m?n som minnet af v?ra nutida storheter, digniteter och heroer -- nesjunka i gl?mskans natt, och -- i ett evigt m?ker.

Huruvida hon verkligen ?r det blir en annan fr?ga, hvilken vi icke h?r vilja afg?ra. S? mycket kunna vi dock s?ga, att i den m?n menniskan vet allt, k?nner allt, och f?rst?r allt, s? ?ger hon derigenom egenskaper, som mer, eller mindre -- ?tminstone i ett visst afseende -- n?rma henne till hvad som karakteriserar Gud sjelf.

Det g?r mig verkligen ondt, att d? alla andra -- b?de n?r och fj?rran -- rosat, och prisat, ej mindre Kalevala ?n dess utgifvare -- det jag just skall vara den enda, som framh?llit dess m?nga fel, och brister . Icke derf?re att ?fven jag, f?r min del, h?gaktar L?nnrots i m?nga afseenden verkligen stora och fosterl?ndska f?rtjenster, hans ber?mv?rda flit och verksamhet, ?fvensom jag i m?nga afseenden beundrar hans litter?ra str?fvanden och verksamma f?rm?ga men allt detta oaktadt -- jag m?ste ju s?ga sanningen -- kan jag icke undg? att anse, och betrakta, resultatet deraf, d.v.s. hans Kalevala, f?r ett hobbelbobbel, eller f?r ett sammelsurium, sammanf?st af de mest olikartade ?mnen. Ocks? tror jag det han f?rfarit o?ndligt klokare, om han -- i st?llet att lemna oss detta af honom fabricerade konstverk, under namn af ett finskt nationalepos -- hellre f?ljt en annan princip, och behandlat, skildt, hvarje sak f?r sig; d? troligen l?saren sjelf kunnat uppfatta i hvad sammanhang dessa s?nger m?jligen st? till hvarandra. Men m?h?nda ?r jag sjelf kanske orsaken till detta misslyckade f?rs?k, hvartill jag p? s?tt och vis gaf honom klaven redan 18 ?r f?re ?n Kalevala s?g dagen d? jag nemligen f?reslog, att man af dessa gamla Finska folks?nger kunde sammanbringa n?got stort och egendomligt -- sammangjutet helt; men konsten att g?ra det -- beskref jag icke. Detta omtalar jag f?rst 40 ?r sednare, i L?sn. f?r Finn. 1 H. sid. 329. F?r att nu p? s?tt och vis ej blott godtg?ra detta mitt fel, utan f?r att derjemte ?fven n?rmare fixera sjelfva v?rdet af Kalevala, erbj?d jag mig -- i en skrifvelse till Konsistorium af d. 1 April 1843 -- att, emot garanti af tryckningskostnaderna -- der?fver utgifva en sakrik och fullst?ndig kritik, eller recension; men i st?llet att med st?rsta tacksamhet emottaga detta mitt anbud, f?rkastades det -- liksom m?nga andra af mina vetenskapliga str?fvanden -- enh?lligt af konsistorium hvars medlemmar derjemte voro ledam?ter i det Finska litteraturs?llskapet, hvilket bekostat tryckningen, och utgifvandet af Kalevala. Men kanske var det s? godt, och m?h?nda b?st att det gick som det gick. ?fven det Spanska folket, ja hela den Spanska nationen, fr?jdade sig en l?ng lid, och det af hjertans grund, i det det h?geligen skr?t och yfvades der?fver att Spanien ?gde, och bland sina kronojuveler, p? det kongliga slottet, f?rvarade den st?rsta diamant, som verlden k?nde -- till dess en viss vetenskapsman eng?ng fick det infallet att n?rmare unders?ka densamma, hvarvid bedr?geriet blef uppt?ckt; ty befanns det d? att den endast var, och utgjorde -- ett falsifikat; och nu blef den allm?nna sorgen, och dito f?rargelsen -- s? stor, att ingen ens numera talte, eller n?mnde ett ord, om den rara diamanten. Ja kanske hade det g?tt p? samma s?tt med Finnarne, och deras v?nner, fennomanerna, om f?rh?llandet med Kalevala blifvit n?rmare unders?kt. Emellertid synes ?fven Litteraturs?llskapet sm?ningom b?rja inse sanningen af hvad jag sagt, en?r det numera beslutit sig att trycka dessa forntida s?nger skildt, en hvar f?r sig; och i s?dan afsigt i ?r uts?ndt ej mindre ?n tre Runo-samlare till Karelen.

En?r Sampo ?r den vackraste perlan i Kalevala, och s?vida beskrifningen der ?r mycket vilseledande, och dessutom s?tillvida ?r defekt, att der saknas -- sjelfva glanspunkten, eller hufvudeffekten, och derigenom ?fven best?mmandet af mytens relativa v?rde, s? tro vi oss g?ra l?saren en tjenst, om vi meddela den ?fven in originali, s?dan vi 1817 upptecknade den i Dalarne. Den lyder:

Utan att h?rp? beh?fva ?beropa flere bevis, af hvilka vi ?ga ganska m?nga, torde det g?ra tillfyllest att endast, i detta fall, ?beropa ett, nemligen:

Kuin on peukalo urosta, niin on naista naukiampi.

Det Finska folkets karakter, och t?nkes?tt, i detta fall -- sk?njes kanske b?st af f?ljande ordst?f, och t?nkespr?k:

Och s?som en slags f?rklaring p? texten, heter det derf?re:

Hullulla hyv? hevoinen, sit? kaikki ajelloo; Vaivaisella vaimo kaunis, sit? kaikki kaulailoo,

eller --

Vaivaisella vaimo kaunis, hullulla hyv? hevoinen, Herrasmiehen noapurissa.

F?r att ?fven, i detta fall, styrka sanningen af hvad vi h?r anf?rt, m? tjena f?ljande Finska folktilosofemer:

-- ?fven:

Puhuk miest? kaiken p?iv?n, el? nimens?k ilmoita.

Med hvilka sistn?mnde ord menas -- att man icke skall visa sig angel?gen om -- att veta hvem han ?r; s?vida det h?r nemligen g?ller saken, och icke -- personen.

Tv?rtom ?r det med den st?rsta tacksamhet, vi b?ra erk?nna Guds emot oss -- st?dse visade k?rlek och godhet.

Denna sin uppgift grundar Ganander p? f?ljande strof, fr?n en gammal Runa:

S?mps?, poika Pellervoinen, Otti viisi? "jyvi?" -- Seihtemi? "siemeni?" -- L?hti maita kylv?m??m, Saloja tikitt?m??n. Suot kylvi -- kanarvat kasvoi, Norot kylvi -- nousi koivut, M?et kylvi, nousi m?nnyt. -- Kylvi kummut kuusikoiksi, Karankot -- kataikoksi...

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet