Read Ebook: Afrikanska Reseminnen Äfventyr och Intryck från En utflykt till de Svartes Verldsdel by Alfthan G E Von

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 464 lines and 23436 words, and 10 pages

ellertid var det jag som blef surprenerad, d? jag hastigt ?ppnade d?rren och utropet: 'D?ja libre' bortdog p? mina l?ppar vid anblicken af min fru, som satt i min brukspatrons kn?."

"Ni k?nner mig, mon cher George. -- Utan on?diga exklamationer gick jag lugnt fram till en byr?, sedan jag reglat d?rren och stoppat nyckeln i fickan. Jag framdrog en laddad revolver samt papper, penna och bl?ck."

"'Skrif min herre' -- mannen var gift -- 'skrif att ni ? banken deponerar 10,000 francs f?r den d?r kvinnans r?kning. R?ntorna att lyftas hvarje kvartal.'

"Tack vare den h?jda revolvern skref mannen en fullt laglig f?rbindelse med hans signetring som bilaga.

"'Och nu' -- bifogade jag -- '?r ni god och ger mig hvad ni h?ndelsevis har p? eder.' Det var 2,200 francs.

"'Farv?l mitt herrskap' -- fortfor jag --. 'Lefven s?lla.'

"Jag reglade d?rren ?nyo, denna g?ng utanf?r, och begaf mig i v?g till stationen. Till en af mig k?nd advokat s?nde jag ett bref, ringen och f?rbindelsen; sj?lf tog jag plats p? sn?llt?get. En vecka d?refter gungade jag p? Atlanten, -- -- och nu -- ?r v?r soldat h?r." --

En kopp?rrig ful, ?ldre ovanligt svart man steg v?rkligen in i v?r hydda, ?tf?ljd af ynglingen, som ifrigt rekommenderade oss och d?remellan inrapporterade att s?v?l kon som geten kommit honom ordentligt tillhanda, samt att rivalen blott i s? m?tto lurat honom, att han vidh?llit och genomdrifvit, att ?lkrukan skulle t?mmas af kontrahenterna gemensamt.

Soldaten, som var kl?dd i en kort jacka med tv? rader knappar och benkl?der af hvitt kalamenkatyg och bar ett par skor i ena handen och ett knyte i den andra, h?ll till Jambone f?ljande tal p? portugisisk-engelsk rotv?lska:

-- "Sambande Monko vara kungens soldat och inte n?gon niggerhedning -- villa visa -- signores -- raka v?gen p? Injambane -- villa bara ha ett inglesi pund per hufvud och att hvite bror" -- mig ignorerade han fullkomligt, men det var en sak jag redan sedan l?nge blifvit van vid -- ... "att hvite bror uti Injambane -- lagar ihop v?nskap emellan Signor Fer--ro Ca--do, -- hans chef -- och Sambande Monko. Sambande Monko varit f?r l?nge hos sina kvinnor -- alldeles f?r l?nge"... tillade karlen med en suck, i det han l?t sitt hufvud sjunka mot det bekl?mda br?stet. Jambone var v?rkligen storslagen i att kunna imponera p? folk, s? hvita som svarta. Samma dag vadade vi ganska muntra och n?jda ?fver Saurrah floden och f?rdjupade oss i det t?ta buskaget p? andra sidan.

Altsedan mina f?rder i Kapkolonin hade jag ej sett termitboningar, men en dag, p? en sl?tt, glest tr?dbevuxen, med en jordm?n af r?daktig lera s?go vi en koloni af dessa hvitaktiga myror. Djurens hyddor voro h?r mindre h?ga och mera rundt hv?lfda ?n i Kap, hvarest de stundom n?dde en ansenlig b?jd och afsmalnade i oregelbundna spetsar.

Af de i Kap talrika fula, ?sne?rade vilda svinen, tillika med myrbj?rnar och myrslokar en af termiternas d?dsfiender, s?go vi intet sp?r. Icke h?ller fingo vi syn p? de i s?dra Afrika parallelt med strutsen l?pande v?ldiga trappf?glarna. Eng?ng, vid en st?rre vattensamling, i hvilken flere b?ckar utg?to sig, v?kte v?rt triumvirats ankomst en ryslig uppst?ndelse bland en "soci?t?" af otaliga st?rre och mindre vadare; pelikaner af hiskligt utseende och den ?nnu st?rre samt s? n?r som p? n?gra granna fj?derbuskar ?nnu fulare j?tteh?gern behedrade ?fven tr?sket med sin n?rvaro. Allest?des n?rvarande voro ?fven apor och ormar. Inga nosh?rningar, flodh?star, ej ens krokodiler fingo syn p? oss, ej h?ller vi p? dem. Zebror, kvaggor, elandshjortar och gnubockar torde icke alls uppeh?lla sig ? dessa orter -- antagligen dela de h?stens smak i dess afsky f?r tse-tse flugan, hvilken tillika med moskitos och bromsar h?r har ett af sina stamh?ll. H?r och d?r ibland de m?rka, t?ta sn?ren ligga v?l dock kadaver af n?gon fallen elefant eller annat stort djur, emedan obehagliga, hest skr?nande asgamar emellan?t flyga upp i v?r v?g. Svarta tv?benta uppt?ckas lika litet. N?gon g?ng -- ett par n?tter -- uppf?nga v?ra ?ron skral och trumslag och vi tycka oss se skymten af eldar liknande irrbloss och eldflugor; vid slika tillf?llen blir Sambande nerv?s och ber oss skynda fram?t.

Vi skola fatta oss kortare, annars hinna vi aldrig till Beira, d?r Simo Eskola v?l sv?r i mig som b?st.

Skog och skog och ?ppnare platser d?remellan.

En morgon h?rde vi elefanters trumpetande men s?go ej djuren. Jambone sk?t en natt ihj?l ett kattdjur, ytterst l?ngt, med korta ben. Hvarken en leopard eller panter. P?lsen var j?mf?relsevis l?ngh?rig och m?rkbrun. En natt d? vi passerade en by och den erfarne Sambande Monko sm?g sig till n?rmaste hydda ?fver en manihokt?ppa, f?r att knipa n?got fj?derf? till frukost n?sta morgon, blefvo Jambone och jag anfallna af en flock stora apor, som kommo ur manihok?kern.

Vi fingo lof skjuta p? en alt f?r n?rg?ngen ilsken hane. Aporna flydde, men byinnev?narne vaknade, och hals ?fver hufvud m?ste vi ?ter begifva oss till skogs, d?r Sambande Monko andtruten snart upphann oss -- dock medhafvande en tupp och en h?na -- den hedersknyffeln -- -- -- Hafsbrisen kittlade v?ra n?sborrar -- och hvad ?r det? Omedvetet aftogo vi hattarne -- Sambande Monko hade ingen -- och lyssnade. -- Det var Injambanes kyrkklockor, som ringde och pinglade.

-- "?r det ett v?lkommen! Jambone?" fr?gade jag.

-- "Gott weiss" -- genm?lde han.

Vi kommo ut ur skogen, fram till den sandiga, l?ga stranden och s?go det midtemot p? udden liggande, lilla Injambane, med sina granna, i ljusr?da och bl? f?rger lysande byggnader samt sin n?pna kyrka i midten.

Sambande Monko korsar sig and?ktigt. Han ?r god katolik, oafsedt sina tre hustrur.

Jambone, som flytande talade portugisiska, begaf sig ?fver viken i ett slags kanot, gjord af en tr?stam och tv?nne br?den, hvilken Sambande Monko anskaffade. Sambande och jag g?mde oss emellertid i skogen. Oroliga rykten hade n?mligen kommit till v?ra ?ron om Charters Companys agitationer bland negerstammarne, och portugiserne h?llo noga utkik efter alla ensamt str?fvande hvite icke-portugiser.

Solen sj?nk, men Jambone ?terkom icke. I m?rkret begaf sig Sambande till en bekant fiskare efter n?gonting till f?rt?ring och v?nde redligen tillbaka med kassava, kantinen fyld med ?l, en majskaka, n?gra mangoes och en stor halstrad fisk. Vi l?to oss v?l smaka. Solen g?r upp igen, men intet afh?res fr?n Jambone!

Jag ser en fransk brigg lyckligt komma genom den fruktansv?rda, skyh?ga br?nningen ute p? fj?rden utanf?r viken och f?r en ljus tanke: "om icke Jambone ?terv?nder till kv?llen, skall jag bedja Sambande Monko hj?lpa mig ombord ? briggen."

Gudi lof, medan Sambande ?nyo p? kv?llkvisten begifvit sig till fiskaren -- efter proviant -- jag gaf honom de tre engelska shillings jag egde kvar -- s?g jag en b?t med tre personer l?gga ut fr?n en af Injambanes bryggor och paddla ?fver till oss.

I b?ten befunno sig negern som rodde, en portugisisk tj?nsteman och Jambone. De stego i land, och p? en hvissling af Jambone tr?dde jag obev?pnad fram ur g?mslet.

Jambone sade att jag skulle f?revisa mina papper, om jag hade n?gra, samt tillr?dde mig ber?tta p? franska, att jag tillh?rt "Limpopo's" bes?ttning; f?rsummat mig samt nu ville f?rs?ka upphinna fartyget i Beira. Portugisen betraktade mig misst?nksamt, men sade slutligen "Si, signor" och ?tergaf mig mina papper.

-- "Hvar ligger Finland?" fr?gade han d?refter pl?tsligt. "Jag har aldrig sett finska flaggan", tillade han eftert?nksamt.

-- "Icke jag h?ller tils dato, men v?l dess f?rger", genm?lde jag och afgaf d?rp? en kort relation om v?rt land med en anh?llan om att han underr?ttade hela portugisiska ?stafrika om saken; om g?rligt fast hela Afrika...

Med ett sm?leende steg portugisen i sin b?t, och d? han hunnit ?fver viken, d?k v?r v?n Sambande i det samma upp ur ett sn?r. Jambone ber?ttade att han blifvit kvarh?llen samt sedan f?rh?rd af kommendanten. Han hade dock gifvit tillfredsst?llande svar om sin blifvande befattning hos Hans M:t Umzias -- portugisernes lydkonung, tribut?r, b?ste v?n och -- d?dsfiende.

D? han t?nkt, att vi skulle tillbringa n?gon dag i Injambane hade han ?fven talat om mig, men med det resultat att kommendanten s?nde en tj?nsteman att f?rh?ra ocks? mig och dessutom f?rbj?d oss vidare tilltr?de.

Jambone afr?dde Sambande fr?n att infinna sig. Han hade redan blifvit afskrifven ur rullorna som desert?r. Jambone, som var i besittning af ett tjog engelska pund, erbj?d nu Sambande att f?lja oss som v?gvisare och tolk. Jag ?ter hade af v?r underliga Borg?-bo B--qvist i Lorenzo h?rt om gamla ruiner vid Sabafloden och k?nde en stor nyfikenhet att f? besk?da dem.

Vi togo oss en siesta p? rygg, alla tre i bredd, lyssnande till sm?f?glars kvitter i tr?dens kronor och med ?gonen riktade p? det n?pna Injambane och den i viken ankrade briggen. Cassandra tykte jag den hette.

Efter en timmes hvila reste vi oss hastigt och upptogo v?ra b?rdor och vapen -- negern hade en kn?lp?k -- och s? begynte vi ?nyo vandra p? Afrikas jord. V?dret var vackert. En frisk vind mildrade hettan likasom de ilande molntappar, hvilka som oftast undanskymde solen.

Vi gingo l?ngs en skogssp?ng n?ra hafskusten, hvarefter vi inslogo en mer nordv?stlig riktning.

Floden Luitschi, en biflod till Limpopo, ?fven kallad Krokodilfloden och Inhampuro, flyter ett hundratal engelska mil v?sterut igenom Hlenga. Sv?rt ?r f?r en europ? att traska utmed negersp?ngar, ty negrerna g? med f?tterna in?t och skapa stigar med spetsig botten, s? att man altj?mt "sl?r kl?fver" och g?r slingerbultar. Sambande Monko hittade dock slutligen p? en bredare v?g, en gammal elefantv?g -- m?jligen ocks? en slafstr?t.

Elefanter finnas ?nnu, ehuru de blifva s?llsyntare ?r efter ?r.

En afton l?grade vi oss vid en vacker skogssj?, fr?n hvilken "?n" ej mer fl?t ?t hafvet, utan in?t landet till Luitschi eller Luissi floden.

Vid den muntert sprakande elden ber?ttade Sambande Monko interi?rer fr?n Saurrahs n?jder, och jag l?g eftert?nksam och dr?mde mig in i barndomen, l?ngt upp till Valkj?rvi sj? n?ra Ule??lf, d?r min fader ?lskade l?gga ut sina abborrn?t och vi pojkar, Anton, Otto och jag, glammade p? stranden kring elden, agerande kockar.

Alt det d?r ?r nu f?rbi -- f?rbi och ?nnu mycket mera d?rtill som skalden s?ger:

Som ung d?r den som gudarne ha' k?r Och slipper g? den l?nga v?g och hala Se v?nner d? och som v?rre ?r V?nskapen sj?lf och alt det ideala.

M?nen lyste genom tr?dens kronor grannare ?n i "Gluntarne." Alt var tyst, vinden hade mojnat af. Jag v?ntade redan f? h?ra ekorrens pip eller ankans snattrande.

Nej, det h?rde vi ej, men i dess st?lle ett doft morrande, tjugo eller trettio steg ifran oss.

Sambande grep sin kn?lp?k och vi v?ra b?ssor.

Ljudet kom fr?n en liten udde bev?xt med t?ta buskar.

-- "Dumt att vi ej ega en hund" -- mumlade Jambone och f?rs?kte med blicken tr?nga genom sn?ren.

Morrandet v?rkade obehagligt p? min just s? poetiskt vemodiga st?mning. Jo, den nakna v?rkligheten ?r vemodig nog. Skada att jag antingen ej har eller ej varit i tillf?lle utveckla det s.k. sportsinnet. En "sportpappa" skulle v?l varit f?rtjust ?fver situationen -- fast kanh?nda lagom -- ty intet vidare h?rdes af, vi ans?go oss blott turvis m?ste h?lla noga utkik.

Fisk h?rdes plaska i "vassen" af tumstjocka bambur?r; men ett otal slingerv?xter kors och tv?rs f?rtog all utsikt af vattenytan.

Djup kan ett s?dant afrikanskt tr?sk nog ega, men icke ger det samma ?gonf?gnad som v?ra vackra "J?rvet." ?ppna vattenpl?ttar h?r och d?r som "neckrosor i ?n." Jag menar naturligtvis h?rmed icke de stora insj?arna, hvilka i prakt torde ?fvertr?ffa alla v?rldens sju underv?rk, utan talar h?r blott om sm? skogstr?sk i Hlengatrakten.

Flere dylika vattensamlingar s?go vi eller gingo vi t?tt f?rbi, p?minta om deras tillvaro genom att de ohyggliga moskitos alt t?tare surrade om ?ronen eller platta, v?mjeliga ormar med gl?nsande sm? ?gon oftare hv?ste mellan v?ra f?tter. Taggiga buskar tilltalade oss alt emellan?t "V?nta litet! v?nta litet! Hvarth?n s? skyndsamt?"

En obehaglig k?nning i lederna och v?rk kring pannan kommer en att stanna, taga en gr?pe kinin i handen och utan att mucka sv?lja det b?ska, men v?lg?rande l?kemedlet.

Men hvart tog sp?ngen v?gen? Jambone, som t?nkt p? alt, hade en yxa med sig. Sambande Monko och jag arbetade med v?ra knifvar. Med s?nderrifna blodiga fingrar och ett visst antal skarpt bitande l?fv?rksohyra i nacken ?terse vi sp?ngen.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet