Read Ebook: Afrikanska Reseminnen Äfventyr och Intryck från En utflykt till de Svartes Verldsdel by Alfthan G E Von

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 464 lines and 23436 words, and 10 pages

Men hvart tog sp?ngen v?gen? Jambone, som t?nkt p? alt, hade en yxa med sig. Sambande Monko och jag arbetade med v?ra knifvar. Med s?nderrifna blodiga fingrar och ett visst antal skarpt bitande l?fv?rksohyra i nacken ?terse vi sp?ngen.

Och munf?rr?det -- jo det var det mest humoristiska kapitlet och det f?r oss mest tragiska, isynnerhet de sista tv? dagarne, d? vi icke egde andra resurser ?n att anv?nda v?ra sista tobaksblad till tuggbussar.

Ja -- inte var det Stanleys Aruvimi urskogar, men icke voro dessa n?jsammare f?r det.

?ndtligen vidtogo h?jder och branter och bl?sten hven ?fver ?ppna platser. Sambande Monko vinkade gladt med armen och sade att vi ej voro l?ngt fr?n Sinohilske's kraal, som ?ter l?g i n?rheten af Tombari, och mot aftonen t?gade vi ut p? vida sl?tter. I v?ster sk?njdes h?jder af aktningsv?rd storlek.

En hop negerbarn sprungo f?rf?rade undan oss, och innan vi viste ordet af voro vi omringade af en hel hop spjutbev?pnade m?n och kvinnor, utan annan toalett ?n ringar om fotleden. Kroppen hade de insmord med palmolja och ansiktet med r?dockra med hvita streck h?rs och tv?rs. Fylliga och kraftfulla gestalter allesammans.

V?ra utm?rglade figurer gjorde ett sl?tt intryck, och vi kunde blott skryta med v?ra trasiga kl?der -- f?rl?t -- Jambone och jag dessutom med v?rt hvita skinn, som st?llvis framlyste ur paltorna.

Sambande Monka, som k?nde sina gossar, hade redan p? l?ngt h?ll fr?n det f?rsta, huset begynt med h?g r?st basuna ut "Kejsar Umzias arkitekts n?diga anl?ndande" och sin egen h?ga samh?llsst?llning. Som jag eng?ng n?mde -- mig ans?g han vara "en blott till last", ett nonsens -- och r?tt hade ju karlen i det stora hela. -- -- --

Djaola ?let luktade besynnerligt som jag redan sagt, likt en j?sande surdeg i p?rtets knut, men efter sumpvattnet smakade det som gr?dde p? blancmanger!

Och kokt h?ns med ris! -- man trodde sig ett moment vara turkisk pascha vid pillaven.

?tminstone skyndade vi oss att ?ta som paschor, med fingrarne, s? hungriga voro vi. Cassava, bananer -- O! De unga flickorna, eller som bror Sambande uttrykte sig "de m?ra p?rlh?nsen", n?rmade sig f?rst n?got skygt, sedan dj?rfvare och k?nde p? kinden och handen, ja k?nde h?r och d?r, s? att man till slut sm?tt f?rl?gen reste sig och med en artig bugning och ett stiligt sm?leende drog sig undan till Jambone, som l?nge sedan rest till "Ej?derholmarne" under den afl?nga, upp och nedv?nda, med bastmattor ?fverdragna, cirka tre fot h?ga och 6 fot breda p?rtkorg vi f?tt oss anvisade till logis. -- Jag f?rv?nar mig alls ej om Umzias har lust att blifva en svart Ludvig II af Bajern, och det med mera fog. Om ?tskilliga hus i Helsingfors ?ro alldeles f?r luxu?sa, s? ?r motsatsen fallet med ett s?dant d?r "p?rtkorgslogement."

Emellertid t?nker jag, att det var s? bra ?fven f?r oss, att Jambone blifvit "best?ld" af Hans H?ghet; jag fruktar storligen, att vi annars fort nog kunnat blifva "best?lda till middagsmat" af de kannibaliskt blickande inf?dingarne. Negern ?r r?are, hans b?cken n?rmare apans ?n v?rt, men alt detta oaktadt blir hans sj?l v?l "hvit" med tiden -- utom i tv? fall: han kommer aldrig att fatta "Den b?rgtagna" hvarken han, den svarte, eller hon, den svarta, och de komma alltid b?ggedera att f?rakta vegeterianer. "K?tt som k?tt" bara det ?r m?rt, sak samma hvad djur det tillh?rt -- fast en Homo sapiens.

Vi erh?llo bes?k af en "arabisk" handlande -- hufvudsakligen i slafvar -- som jag f?r min del om?jligt kunde skilja fr?n de andra svarta.

"Araben" talade bruten engelska och erbj?d sig hj?lpa oss fram till Sabav?gen, d? han h?rt att vi voro Umzias "hvite m?n." D?r l?g knuten. Han skulle upp till konungen och "handla" om en tid. Om det l?g i v?r f?rm?ga att gifva par engelska guin?er och dessutom ginge an att n?got ber?mma honom hos H. H:t, s? hade han -- Kulum ul Haleh -- intet synnerligt d?remot.

Jambone upptr?dde som en f?rn?m man egnar och anst?r, och jag drefs omedvetet, af beundran eller n?got dylikt, att mer och mer f?rest?lla hans "hofm?stare." Sanningen att s?ga var det en tacksamhetsk?nsla -- icke f?r att han varit en god kamrat, eller sk?nkt mig sitt andra skopar, eller f?r att h?ja hans anseende hos den svarta hopen, utan r?tt och sl?tt f?r att han r?ddat mitt lif genom att taga mig med sig...

Icke hj?lper det mycket d?r hemma att h?ra till "Ridderskapet och Adeln", men ?nnu mindre d?rborta...

H?fdingen syntes icke till. Kulum torde h?llit honom under toffeln.

En dag d?refter, -- vi voro icke ?nnu fullt ?terst?lda efter strapatserna i skogen, -- reste vi norrut med herr Kuluins karavan.

"Schyboms" kraal l?g bakom oss. Mangora v?stvart, ostvart ?ter Galbula b?rg och flod; s?d?r ungef?r p? 22 1/2 Syd. Lat: 34? Greenwich longitud var det och norrut gick det.

Jag red p? ett ungt n?t, som r?nde i v?g med mig ?fver stenar och moras, s? att jag ibland f?rtviflad fick h?lla det vid b?gge hornen -- respektabelt stora redan. Trodde det vara en dresserad oxe, men underr?ttades sedermera om att det var en ko.

Nervretande var att se ett l?ngt t?g af folk af b?da k?nen -- ?fven barn -- fastbundna vid hvarandra p? en 5 ? 6 stegs distans med en fin kedja, dock gr?fre ?n den med hvilken vi fastkedja g?rdvaren. Fullvuxna karlar hade dessutom sina halsar instuckna i en sorts grepar af tr?.

En viss oro f?rnams hos uppsyningsm?nnen p? grund af oroande underr?ttelser fr?n omr?det kring Pungwe och Busifloderna, d?r "inglesi" sades r?ra sig.

Nog ?ro engelsm?nnen str?fva och barska, men hvilken nation har mera tj?nat m?nskligheten och de humanistiska str?fvandena?

Det f?rut af Jambone omtalade Schubruk, Schiblek eller Schiboleth kringgicks och Sabaflodens h?r klippiga, d?r med v?ldiga tr?d bevuxna str?nder n?ddes en regnig natt, hvarunder man tykt sig h?ra lejonets rytande -- jag f?r f?rsta g?ngen i det fria. Jag kan icke underl?ta att omn?mna det minst sagdt ogenerade s?tt, med hvilket man handterar de stackars om halsen j?rnade slafvarne. N?r en s?dan d?r "handelsartikel" d?r eller endast insjuknar, afhugger man helt enkelt hufvudet af honom eller henne och slipper s?lunda fort och galant det ol?gliga p?h?nget vid kedjan. Gr?sligt! Och den sk?ndliga misshandlingen! Och barnens lidande! Behagligt ?r ej h?ller ?se, huru i on?dan ett tjog m?nniskor f? resa sig och g? l?nga v?gar f?r t.ex. h?mtande af n?gra vedklabbar eller ett ?mbar vatten -- att ej tala om andra vidrigheter vid ett s?dant sammankopplande. Slaftransporter ?r det v?rsta man kan f? sk?da h?r i v?r j?mmerdal.

-- Nog f--n har jag sett rackare hemma, men inte s?dana d?r afrikanska bofvar ?nd?!

En vacker morgon, n?r dagen gryr, hafva "kedjans innehafvare" p? flotta eller i b?tar glidit utf?r str?mmen, ned till den v?ntande "dhowwen" uti deltats smygvr?r eller Gud vet -- hvart!

Karlarne fr?n Sinyjingas kraal ?ro f?rdiga med sin paddelkanot, med hvilken det f?r oss skall b?ra nedf?r Sabafloden till Chiloane vid dagens f?rsta gryning. Sin ?delmodiga natur likm?tigt har en of?rg?tlig v?n, "en simpel arbetare" utrustat en "adelsman" s? v?l, att han utan n?d kan uppn? kusten utmed den vackra floden Saba.

Aldrig mera ser jag denne nye v?n upp? jordens yta, men t?rh?nda snart nog m?nga gamla -- fiender. Fatum est -- man undg?r ej sitt ?de!

Ensam sitter jag, likt ett fordomtima pelarh?lgon, och dock detsamma v?l nog olika, p? en grush?g.

M?nen i sitt sista kvartal lyser tillr?ckligt tydligt f?r att visa sp?ren af en rak, bred v?g, som slingrar blott p? h?jden.

L?ngt i fj?rran ?fver Urhobi b?rgens toppar lysa r?da och gula strimmor, med hvilka den nedg?ngna solen f?rgar de af vinden drifna m?rka molnen.

N?rmare glimra nakna om hvarandra kastade granitklippor och j?tteblock.

Susande och rasslande skogar af tamarind och mpafu, sykomor och fikon gl?nsa n?r m?nen skymtar fram.

Men m?rkv?rdigare ?n det ?friga synas dunkelt brutna hemlighetsfulla pelare -- hvarken romare, dorer eller korinter -- och grush?gar och halftf?rvittrade murar, och underliga, m?rka klyftor -- eller grafvar!...

Med n?gra ord: de f?rsta ?t kusten till befintliga m?rkena efter Zimboes v?ldiga, ifr?n Saba ?fver Urhobi till Gorgongosi och s? bort mot Tet? sig str?ckande ruiner af ett afrikanskt Babel eller Niniveh??

Intet nytt under solen. Det som varit haf blir land, och land blir sj?botten. F?f?nglighet och f?rg?nglighet!

Tanke, skall du lysa ett ?gonblick likt meteoren f?r att sedan f?rsjunka i f?rg?ngelse -- f?r evigt? Aldrig!

Jag har flere timmars vandring ned till floden och f?r ej f?rsumma mig, f?r ej -- om jag ock skulle vilja.

Manihokgr?ten smakar bra nog i den svala morgonstunden och strax d?rp? "daska" vi ned f?r floden -- tv?nne "kolorerade" utanp? och en som ?r det innantill.

Hvad skall man beskrifva Saba, n?r Stanley skildrat Kongo, Livingstone Zambesi och redan Moses Nilen?

B?ten r?r vid den lilla ?ngaren Falcon, som v?lvilligt lofvar taga mig med till Beira, d?r Limpopo alt ?nnu ligger.

Hinner blott kasta en blick p? Chiloane -- l?gt, sumpigt, moskitiskt och kanske litet moskovitiskt hvad skick och ordning betr?ffar.

En ny Noaks ark ligger kullslagen p? stranden. Torde vara ett minne af en listig hvit aff?rist, som f?respeglat "guvern?ren" att Chiloane med egen flotta snart nog blefve v?rldens centrum. Han fick anslag och begynte med "arken." N?r skrofvet blifvit halff?rdigt rymde gunstig herrn med briggen m.m. -- och d?rmed blef det -- utom att guvern?ren blef afsatt, naturligtvis.

Det vore bra om guvern?rer alltid blefve afsatta, n?r de beg? dumheter, men s? ?r gu'n?s visst icke fallet.

Lilla Falcon hade knagglat sig upp hit utmed kusten ifr?n Natal efter m?nga motigheter och faror.

Nu var v?dret h?rligt med sm? svalkande regnskurar, och vi kilade i v?g gungande endast f?r den evinnerliga oceandyningen, som aldrig slutar och om hvilken ingen vet hvar den b?rjar. Vi styrde kosan tv?rt ?fver den rektangelformade bukt, som Sabas delta bildar i s?der, Busi och Pungxve floderna i norr.

Vi resa genom en veritabel sk?rg?rd och komma in i Beiras vida vik. Ljus blinka fr?n fj?rran, och p? v?r g?lla hvissling svarar brummande gamla farbror "Limpopo" -- ?ngaren --.

P? tropisk str?t med Simo Eskola.

Huru vi ?terfunno hvarandra. Den egendomliga s?ngartrien. V?nnen Luusi. Zambesi floden uppn?s. Tigrar och en f?rfelad "karonka". Limpopo i Kilimane. Becki' b?tsman. Negerstudier. Djunga.

Februari 1891.

Falcon lade sig invid Limpopo's sida till natten och jag klef upp f?r fallrepstrappan. S?kte h?r och d?r p? det stora fartyget innan jag fick tag p? Simo Eskola, som l?g innerst i h?rnet uti ett af de stora lastrummen p? en packe halm med v?ra s?ckar under britsen och med cirka 150 negrer af alla ?ldrar och k?n till reskamrater. Vi hade nu varit skilda sedan vi voro i Lorenzo Marqueso.

Han sof s? tungt, att jag icke ville v?cka honom, f?r den h?ndelse att han m?jligen f?tt arbeta str?ngt. Pl?tsligt ?ppnade han ?gonlocken, men trodde sig se mig i dr?mmen. "Olisko se mahdollista ett? A. viel? el???" sade han slutligen, i det han uppreste sig, gnuggade sig riktigt vaken, och s? -- skakade vi hand.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet