Read Ebook: Pennsylvania Dutch Guide-Book by Pennsylvania Dutch Tourist Bureau

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 51 lines and 10690 words, and 2 pages

ELIAS L?NNROT

Biografiskt utkast

AUG. AHLQVIST

G. W. Edlund, Helsingfors, 1884.

Till l?saren.

Detta utkast till en lefnadsteckning har uppst?tt af det minnestal, f?rf. h?ll vid den sorgefest, hvilken det finska universitetet d. 13 maj 1884 firade f?r att hedra den store h?dang?ngnes minne. Allt, hvad talaren vid detta tillf?lle yttrade, ?terfinnes i detta h?fte och derut?fver har tillkommit ?tskilligt, n?stan lika mycket som festtalet, af s?dant, som skrifvits b?de f?re och efter festen. N?gra mindre betydande uppgifter hafva dessutom hemtats ur det minnestal af prof. S. G. Elmgren, hvilket denne p? svenska h?ll vid Finska Vetenskapssocietetens ?rsh?gtid d. 29 april och senare utgifvit af trycket.

I f?rv?ntan p? en mera omfattande lefnadsskildring torde den finska allm?nheten l?ta denna konturteckning f? g?lla f?r hvad hon ocks? endast ?r, en f?rsta, blott f?r den n?rmaste framtiden gjord flyktig framst?llning af Elias L?nnrots verk och personlighet.

Helsingfors i juni 1884.

TILL ELIAS L?NNROTS MINNE.

Elias L?nnrots lefnadsdag ?r afslutad. Den var l?ng, men hade den varit ?n aldrig s? l?ng, skulle vi likv?l ?nskat, att den r?ckt ?nnu l?ngre: s? k?r var han oss, s? sv?rt hade vi att t?nka oss skilsmessan fr?n honom. Men det tillkom ej oss att best?mma hans lifsl?ngd, och vi mottaga med ?dmjukhet den Allsm?ktiges domslut. Vi sakna honom, men klaga ej. Vi ?ro nedst?mda, men s?rja ej. Vi ?ro bedr?fvade, men knota ej. Vi tacka Gud, som l?tit en s? rikt beg?fvad, s? ?del och s? k?rleksfull man f?das till ett barn af det finska folket och unnat honom ett s? l?ngt, verksamt lif till v?rt b?sta. Lika litet som den enskilde individen, lefver ett folk af br?d allena. Redan den unge konung Salomo bad i forntiden, att Herren ville f?rl?na honom icke rikedom och verldsliga egodelar, utan "ett f?rst?ndigt hjerta". F?rst?nd och snille ?ro i v?r tid likas? n?dv?ndiga som i Salomos dagar och ?fven likas? s?llsynta; de ?ro den st?rsta g?fva, den enskilde och genom honom hela hans folk kan erh?lla. Lyckligt det folk, som till siare och skalder egt m?n, s?dane som Runeberg och L?nnrot!

Liksom Runebergs, s? var L?nnrots lefnadslopp i yttre afseende f?ga skiftesrikt. Han f?ddes i ett torftigt hem, sattes i skola, led brist men vann kunskaper, blef student, lifn?rde sig med konditionerande, aflade sina l?rdomsprof p? ett tillfredsst?llande, om ocks? icke lysande s?tt, fick tjenst och sk?tte den otadeligt. Se der n?stan alltsammans! F?r att vara ett lif, tillh?rigt folkets st?rste man, vore v?l detta p? f?rv?nande h?ndelser, halsbrytande f?retag och stormiga sj?lsskakningar blottade lefnadslopp att anses temligen fattigt, s?vida ej denne hjeltes bragder varit af andlig art, af den art som manar minnestecknaren att f?r sin framst?llning s?ka det intressev?ckande p? helt andra omr?den ?n de nyssomn?mda.

Vid tidpunkten f?r L?nnrots f?rsta upptr?dande p? den fosterl?ndska literaturens mark, d.v.s. ?r 1830 eller ett par ?r tidigare, var finska spr?ket s? f?ga uppodladt, att det nuvarande sl?gtet v?l knappast f?rm?r g?ra sig n?gon f?rest?llning om dess liter?ra armod och dess ringa betydelse f?r samh?llslifvet. Bibel?fvers?ttningen ober?knad, bestod den finska literaturen d? f?r tiden af psalmboken, ett par predikosamlingar. "Sionin virret" , "Hunajan pisarat" , "Ilolaulu Jesuksesta" och n?gra andra skrifter af samma slag. N?got annat ?n andlig literatur fans knapt till namnet. S?lunda existerade icke n?got historiskt arbete utom "Ajantiedot" , icke n?gon resebeskrifning utom Bunyans "Kristityn vaellus" , icke n?got arbete af politiskt inneh?ll utom "Europan valdakundain tasavoiman vaarasta", icke n?got naturvetenskapligt arbete utom Frosteri "Hy?dyllinen huvitus luomisen t?ist?" , icke n?got dramatiskt verk utom "H?ga visan" och intet modernt skaldf?rs?k utom "Arkkiveisut" . Lagboken var visserligen ?fversatt till finskan, om ocks? mycket otillfredsst?llande, och derut?fver ?fversattes v?l ?fven en del f?rfattningar; men i embetsv?g anv?ndes finskan endast i debetsedlarna och de grekisk-ortodoxe presternas prestbetyg. Undervisning p? finska meddelades endast vid l?sf?rh?r och i skriftskolan, och af l?rob?cker funnos endast abc-boken och katekesen. Den enda ledningen i r?kenkonsten erbj?d den i abc-boken intagna multiplikationstabellen, och f?rst ?r 1839 utgaf just L?nnrot i sin "Mehil?inen" den f?rsta metodiskt uppst?lda anvisning f?r "de fyra vanligaste r?knes?tten". Geografins f?rsta grunder offentliggjorde v. Becker i sin veckotidning "Turun Wiikkosanomat", och den f?rsta karta med ortnamn p? finska var en liten, plumpt gjord, i Stockholm tryckt s?dan ?fver Europa, som utdelades med andra ?rg?ngen af detta blad. Tidningar hade ingen dristat sig att utgifva, allt sedan Lizelius ?r 1776 misslyckats med sitt blad "Tietosanomat", hvilket lefde endast ett halft ?r, tills v. Becker ?r 1820 begynte utgifva ofvann?mda veckoblad. F?rst s? sent som ?r 1829 b?rjade "Oulun Wiikkosanomia" och ?r 1833 "Sanansaattaja Wiipurista" utkomma.

S?lunda var finska spr?ket vid L?nnrots f?rsta upptr?dande lik en ouppbruten vildmark p? alla andra omr?den ?n det andliga, och till och med en s? entusiastisk yngling som han utan tvifvel var torde i sina dr?mmar om att kunna utr?tta n?gonting f?r modersm?let intagits af ej ringa bet?nkligheter; s? djup var den ?fverallt r?dande tystnaden och s? stor bristen p? h?gre ideella str?fvanden. Denna tystnad var likv?l ej d?dens. De djupa ledens brist p? bildning och om?jligheten f?r dem att komma sig till den p? annat s?tt ?n genom svenska spr?kets f?rmedling begynte likv?l sm?ningom k?nnas tryckande f?r folket sjelft och det egna spr?kets tillbakasatta st?llning f?rekomma detsamma f?rnedrande och onaturligt. ?fven hos de mera framst?ende af allmogeklassen v?ckte dessa missf?rh?llanden bittra k?nslor. Detta synes t. ex. af Paavo Korhonens s?ng "Om finska spr?ket", skrifven mot slutet af tretiotalet, i hvilken han yrkar p? detta spr?ks uppodling och anv?ndning s?som embets- och domstolsspr?k.

Folket i sin helhet var s?ledes ?nnu ej andligen d?dt. ?fven andra f?rebud och f?rs?k f?rekommo kort innan L?nnrots upptr?dande eller samtidigt med detta, hvilka ? andra sidan voro egnade att upplifva ynglingens f?rhoppningar med afseende ? modersm?lets studerande och odling. Arvidsson hade gjort sina kraftiga uttalanden till f?rm?n f?r den finska nationaliteten, v. Becker utgifvit ett finskt veckoblad med st?rre framg?ng ?n n?gon f?re honom, Gottlund i Upsala offentliggjort en samling finska ordspr?k jemte latinsk ?fvers?ttning och sedermera under de derp? f?ljande ?ren inf?r den svenska allm?nheten tagit i Sverige bosatte finnars nationalitet i f?rsvar, v. Schr?ter blifvit s? intagen af v?ra runor, att han till tyskan ?fversatt en hel del af dem. Vidare hade Jud?n och Renvall redan hunnit unders?ka finska spr?kets prosodiska egenskaper, och Ignatius, Frosterus och Helenius utgifva hvar sin s?rskilda samling psalmf?rs?k, i hvilka n?mnda unders?kningars resultat p? ett mer eller mindre lyckadt s?tt till?mpats. Dessutom hade v. Becker, p? den tiden L?nnrot var student, till trycket befordrat sin l?nge under arbete vordna finska grammatik, genom hvilken forskningen i det finska spr?ket tog ett j?ttesteg fram?t, och Renvall tv? ?r senare utgifvit sin ordbok, hvilken i sitt slag utgjorde ett lika stort framsteg som v. Beckers spr?kl?ra i sitt. ?fven hade Sj?gren vid denna tid begifvit sig p? sin l?nga forskningsresa, om hvilken d? och d? anl?nde underr?ttelser och som L?nnrot och n?gra andra torde hafva f?ljt med intresse. Men i fr?msta rummet hade Topelius d.?. med sina fr?n folkets l?ppar upptecknade runor visat, hvarifr?n h?rnstenarne och grunden borde tagas icke endast f?r poesin, utan f?r hela literaturen i detta ords r?tta betydelse.

S?lunda erbj?do d? v?ra liter?ra f?rh?llanden ?fven n?gra hugneliga och direkt uppmuntrande sidor. Voro ej v. Becker, Renvall och Sj?gren s?dane forskare och skriftst?llare, i hvilkas fotsp?r en yngling, som k?nde sig vara i besittning af f?rm?ga, fann sig manad att tr?da? Och de der psalmdiktarne, uppeggade ej ocks? deras arbeten honom, som allt ifr?n sin sp?da barndom h?rt sjungas och l?st hundratals godtk?psvisor, att pr?fva sina krafter i jemnbredd med dem eller att kanske ?fvertr?ffa dem? Att L?nnrot af desse m?ns verksamhet mottagit s?dana v?ckelser ?r s? mycket s?krare som han sedan i sina manna?r, om ock delvis ett halft ?rhundrade senare, p? ett s? storslaget s?tt b?de s?som ordboks- och psalmf?rfattare, f?rverkligade sina ungdomsplaner och f?rhoppningar och ?fven s?som spr?kforskare b?de p? det inhemska spr?kets och p? de dermed besl?gtade spr?kens omr?den svingade sig upp till v. Beckers och Sj?grens jemnlike.

Men n?rmast och fr?mst lockade honom Topelii sp?r, och det var i dem v. Becker ifrigt uppmanade honom att tr?da. "Utom desse tv? m?n", yttrar han sjelf, "l?ge kanske Kalevala-runorna ?nnu f?rdolda, ty hvem hade v?l utan Topelii anvisning hittat p? att ge sig af och uppleta dem i ryska Karelen, eller hvem kunnat komma p? tanken att hopfoga dem till ett helt, s?vida ej v. Beckers f?rs?k ledt honom p? tr?den?" H?rmed syftar L?nnrot p? en l?ngre uppsats af v. Becker i andra ?rg?ngen af "Turun Wiikkosanomat" med titeln: "Om W?in?m?inen", i hvilken denne af de runor, han sjelf och andra upptecknat, s?ker sammanst?lla denne hufvudhjeltes i v?ra episka s?nger lefnadssaga. Synbarligen har denna uppsats f?r L?nnrot, n?r han skref sin f?rsta afhandling "De V?in?m?ine" , hvilken han uppger sig hafva utarbetat "med ledning af v. Becker", tjenat ej allenast som f?rebild, utan ?fven till en stor del s?som densammas k?lla. Beckers tanke att af de redan tillg?ngliga s?ngerna sammanst?lla W?in?m?inens lefnadssaga b?r s?ledes anses vara embryot till Kalevala-id?en, en id?, som f?rst senare tyckes ha upprunnit f?r L?nnrot, sedan han redan l?nge f?rut hyst den ?sigt, "att af s?ngerna om W?in?m?inen, Ilmarinen och Lemmink?inen samt v?ra andra minnesv?rda f?rf?der kanske funnes s? rikligt, att till och med l?ngre ber?ttelser om deras hjeltebragder kunde af dem sammans?ttas". De spridda episka s?ngernas ordnande till sm?rre hjeltedikter var s?lunda ett till sin tanke f?rdigt faktum, och h?rifr?n var sedan endast ett enda, om ocks? nog djerft och stort steg till id?en, att dessa sm?-epos vore att anses f?r delar eller episoder af ett stort helt folkepos.

Men jag har ju, under det jag velat p?visa hvilken andel Topelius hade i att leda L?nnrot in p? folkdiktningens omr?de och v. Becker i hans f?rfaringss?tt vid de episka s?ngernas ordnande, hunnit alltf?r l?ngt i f?rv?g. L?tom oss derf?r ?terg? till framst?llningens b?rjan.

Den tanken, att de s?nger, som uppspirat ur allmogens hjertan och lefde p? dess l?ppar -- den s. k. folkdikten -- borde tagas vara p? och utgifvas, var icke ny ens vid tiden f?r L?nnrots framtr?dande. Redan femtio ?r tidigare hade Porthan och hans m?n, af hvilka Ganander var den fr?mste, begynt uppsamla folkdikter. De tyckas likv?l f?r det mesta f?st afseende endast vid trolls?ngerna, och att d?ma af den till sitt omf?ng icke obetydliga "Mytologi", Ganander utgaf, synes han hafva k?nt ett stort antal s?dana. Men de episka s?ngerna voro till den grad sammanblandade med trolls?ngerna, att ej heller de kunde bli dessa forskare obekanta, om ock de ej f?ruts?go deras stora betydelse. Folkvisorna eller de lyriska dikterna deremot tyckas de ej hafva tillagt n?got synnerligt v?rde. Men deras efterf?ljare i detta ?rhundrades b?rjan f?rsm?dde ej heller dessa, utan togo till vara allt, hvad de h?rde fr?n folkets mun.

Folkdiktningens v?rde hade nemligen nu betydligt stigit. Ganander och Porthan hade ansett henne endast f?r en k?lla till k?nnedom om f?rf?dernas hedniska trosf?rest?llningar. Nu begynte hon betraktas fr?n den vaknande nationalitetsid?ens synpunkt. Man hade begynt upps?ka och samla folkdiktens alster ?fven hos andra folk. Macpherson hade med sina gaeliska s?nger v?ckt en till och med alltf?r stor uppm?rksamhet, de serbiska s?nger, Vuk Stepanovitsch samlat, ans?gos ej kunna nog beundras, och de svenska folkvisor, Afzelius utgifvit, f?rtjuste sinnen och uppv?rmde hjertan ?fven p? denna sidan om Bottenhafvet. H?rtill kom att man begynte till?gga folkdikten ett h?gre v?rde ?fven i estetiskt h?nseende. S?v?l de omn?mda som andra samlingar af folkdikter bekr?ftade -- man ins?g det nu -- det ber?ttigade i de loford, Herder i sin bok "Stimmen der V?lker in Liedern" egnat folks?ngen. Den blomma, som v?xer i skogens djup eller p? ?kerrenen, sade m?ngen nu, ?r ofta till f?rg och form sk?nare och doftar h?rligare ?n den, som uppdrages af tr?dg?rdsm?staren, om ocks? den senare ?r mera prunkande, frodigare och fylligare.

Under dessa f?rh?llanden kan det ej f?rv?na, att ett s? mottagligt och varmt sinne som L?nnrots helt och h?llet l?t sig h?nf?ras af folkdiktningen. Efter aflagd kandidatexamen tog han renseln p? ryggen och begaf sig p? en fotvandring, afsedd enkom f?r samlandet af folks?ng. Han bes?kte de trakter, Topelius anvisat honom, och hvad han der fann, det veta vi. F?rsta g?ngen genomvandrade han det omr?de af Karelen, som h?r till Kuopio l?n; andra g?ngen utstr?ckte han sin f?rd l?ngre norrut, till trakterna af Kajana. Afkastningen af dessa f?rder utgjorde fyra sm?rre h?ften, utgifna under den gemensamma titeln "Kantele", i hvilka de skilda diktslagen, de episkt-mytiska och de lyriska, ?nnu ?ro sammanblandade. Under sin tredje f?rd utstr?ckte han sitt insamlingsarbete i finska Karelen till Repola, bortom finsk-ryska gr?nsen. Deremellan egnade han ocks? sina medicinska studier en s?dan omsorg, att han redan ?r 1830 kunde afl?gga kandidat- och ?r 1832 licentiatexamen, vid hvilket sistn?mnda ?rs promotion han mottog doktorshatten. Samma ?r ville det sig s? lyckligt, att provinciall?kartjensten i Kajana blef ledig. L?nnrot lyckades bli f?rordnad att till en b?rjan sk?ta denna tjenst som vikarie, och blef sedermera ett ?r derefter utn?mnd till ordinarie provinciall?kare i distriktet. S?lunda hade han d? med ens s? godt som n?tt m?let f?r sina ?nskningar: han befann sig nu midt uppe i s?ngens f?rlofvade land och just hans befattning ?lade honom att lefva och r?ra sig bland allmogen. Detta gjorde han ocks? tr?get, fr?mst p? tjenstens v?gnar, men ?fven f?r att samla s?nger. F?r detta ?ndam?l uppger han sig under ?ren f?re utgifvandet af Kalevala i dess f?rsta upplaga ?fven hafva gjort fyra resor till ryska Karelen.

S?lunda kunde Kalevala snart se dagen. F?retalet till denna nationaldikt ?r dagtecknadt den 28 februari 1835.

Med h?nsyn till den snabbhet, hvarmed L?nnrot p? den tiden tyckes hafva arbetat, och d? vi veta att de lyriska s?ngerna voro ojemf?rligt l?ttare att ordna ?n de episka hade varit, f?refaller det oss till en b?rjan f?rv?nande, att ej Kanteletar f?ljde snarare p? Kalevala, ty antalet upptecknade lyriska s?nger torde hafva varit m?ngfaldigt st?rre ?n de episka s?ngernas och trolls?ngernas, hvilka samlaren endast erh?ll af s?llsynte h?r och der boende runos?ngare, medan deremot i det n?rmaste hvarannan qvinna i goda s?ngtrakter kunde f?r honom sjunga lyriska s?nger. Denna v?r f?rv?ning f?rskingras dock, n?r vi erinra oss, att L?nnrot redan ?ret derp? vidtog med en liter?r verksamhet af helt annat slag, nemligen med utgifvandet af en m?nadsskrift. Af "Mehil?inen" -- detta var skriftens namn -- utkom visserligen blott ett tryckark i m?naden, men f?r en redakt?r, som befann sig i statens tjenst och ej kunde p?r?kna bitr?de af andre, gaf ?fven det lilla m?nadsh?ftets periodiska utgifvande r?tt mycket arbete, s? mycket mer som bladets trycknings- och utgifningsort var Ule?borg, dit postg?ng fr?n Kajana fans blott en g?ng i veckan. H?rtill kommer att L?nnrot fr?n och med slutet af ?r 1836 f?retog en l?ngre resa till Lappland, under hvilken en mera omfattande spr?kforskning tyckes ha afledt hans verksamhet fr?n det uteslutande upptecknandet af s?nger. Detta var sk?let till att Kanteletar utkom f?rst fem ?r senare ?n Kalevala eller ?r 1840, men d? ocks? fullst?ndigt i tre delar inom ett ?r; f?rsta delen till Universitetets 200:?riga jubelfest, vid hvilken ?fven L?nnrot var n?rvarande.

S?som en sk?rd vid sidan af de episka s?ngerna inh?stas vanligen ordspr?k och g?tor, och af s?dana hade en ofantlig m?ngd ?fven hopats hos L?nnrot.

H?r afslutas den f?rra och vigtigaste h?lften af L?nnrots lif och verksamhet, betydelsefullast derf?r, att han under denna period lyckats i ljuset framdraga dessa oss s? o?ndligt dyrbara runoskatter.

S? dyrbara? och ?nnu: s? o?ndligt dyrbara? Har d? folkdiktningen verkligen ett s? h?gt v?rde som det ofta upprepas? Otvifvelaktigt, ?tminstone s? vidt det g?ller v?rt folk. Ingen hade f?r verlden tolkat v?ra k?nslor, ingen sjungit om v?r sorg och saknad, fr?jd och gamman. Ingen hade s?kt teckna v?ra ideal af mannen, qvinnan, krigets hjelte, modern, familjelifvet m.m.d. Ingen hade ?nnu lyckats i n?gon som helst metrisk form handhafva finska spr?ket p? ett tillfredsst?llande, ?n mindre p? ett konstn?rligt s?tt. Nu uppdykte v?ra folkdikter, och i dem fans allt, som hittills saknats, och det i den sk?naste form och det rikhaltigaste urval. F?rst nu begynte det finska folket kunna sk?da sitt andliga jag, f?rst nu ?lska sitt eget spr?k, detta spr?k, som man sagt vara s? r?tt, att intet upph?jdare kunde dermed bringas till uttryck, och s? otympligt, att det ej kunde begagnas i n?got slags metrisk form, men som nu framtr?dde i folkdiktningen s?som det smidigaste, det mest regelbundna och det mest klangfulla uttryck f?r s?ngen. Ocks? har folkdiktningen knapt nog i n?got folks literatur haft en s? stor betydelse som i v?r. Hos de flesta andra folk ?r den episka folkdiktens spr?k f?r?ldradt, och denna diktart ?r s?lunda tillg?nglig endast f?r de l?rde, hvilka allena ?ro i st?nd att njuta af densamma; de lyriska s?ngerna ?ter f?rekomma oftast i dialektkl?dnad och ?ro bristf?lliga till formen eller obetydliga till inneh?llet. V?r folkdiktning, s?dan hon upptr?der i Kalevala och Kanteletar, ?r deremot s?som hade hon utg?tt ur sin diktares hand den dag som ?r; allt ?r i henne klart, allt tillg?ngligt f?r en och hvar, allt tjusar h?g och l?g. Kalevala och Kanteletar utg?ra ej endast v?r poesis ur?ldriga h?rnstenar, de h?ra till v?r egentliga, samtida literatur s?som dess hitintills och sannolikt f?r en l?ng framtid b?sta alster.

H?r torde r?tta st?llet vara att ber?ra en omst?ndighet, som ?r af stor vigt, n?r fr?ga ?r om runorna och L?nnrot. Vi mena L?nnrots st?llning gent emot runorna.

Dylika i sitt ursprungliga skick ?terst?lda enskilda mosaikarbeten ?ro episoderna i det nuvarande Kalevala. Och dessa eller de sm? epop?erna ?ro de enda episka skapelser, hvilka de b?ste runos?ngarne tyckas hafva ansett f?r n?got enhetligt och helt f?r sig. Om en st?rre enhet hade de ej n?gon aning. Episodernas sammanst?llning till ett st?rre helt d.v.s. till v?rt nuvarande Kalevala ?r ensamt och uteslutande L?nnrots verk. H?r ?r ej r?tta platsen att afg?ra, huruvida denna sammanst?llning var n?dig och om den episka dikten derp? vunnit eller ej. Jag f?r min del skulle tycka lika mycket om de ursprungliga sm?-epop?erna som om Kalevala, men att detta ej ?r flertalets smak, vet jag ?fven. Och det l?r v?l ej heller kunna f?rnekas, att Kalevala i sin nuvarande form ?r ett likas? helgjutet epos som m?nga andra dylika skapelser, och vi m?ste beundra den blotta konstn?rliga instinkt, med hvilken L?nnrot fogat sm?-epop?erna tillsamman. Ty till all lycka voro de estetiska teorierna honom fullkomligt obekanta.

Denna sistn?mda omst?ndighet erh?ller stor vigt i och f?r besvarandet af fr?gan: var L?nnrot ber?ttigad f?rst och fr?mst att sammanflicka de skilda s?ngerna och episoderna, och sedan till det ?nnu djerfvare steget, att sammanst?lla dessa af folket diktade mindre epop?er till ett enda stort epos?

Se der ett likas? klart som afg?rande svar p? fr?gan, med hvilken r?ttighet L?nnrot sammanv?fde f?rst episoderna af Kalevala och sedan f?renade dessa till ett stort helt. Han st?lde sig i bredd med runos?ngarne, och deri handlade han fullkomligt riktigt. Han var till sinnelagets enkelhet eller s? att s?ga i andlig oskuld deras jemlike; estetiska f?ruts?ttningar besv?rade honom lika litet som dem. Han var visserligen ingen alstrande skald. Men ?fven detta var en f?rdel, ty s?lunda undgick han s?v?l frestelsen att inl?gga n?gonting eget i runorna som misstanken att hafva gjort detta. Men ? andra sidan hade han ett fullt ut lika utbildadt geh?r och ett lika fint sk?nhetssinne som de b?ste runos?ngarne. H?rtill kommer, att han var i besittning, och till ?nnu i skriftlig besittning, af en vida st?rre samling runor ?n n?gon annan runok?nnare. Med full r?tt kunde han s?ledes f?retaga sig, ?fven han, att uppst?lla runorna i n?gon slags f?ljd, och resultatet h?raf ?r Kalevala! Vi ega alla samma r?ttighet. Vi kunna uppl?sa Kalevala i sm? epop?er och godtyckligt s?nderdela dess skilda st?llen. Endast Marsyas' och Zoilos' skuggor varna oss f?r ett s?dant f?rs?k!

Kalevalas framtr?dande tyckes till en b?rjan ej hafva framkallat n?gon entusiasm eller f?rorsakat n?gon st?rre v?ckelse p? det liter?ra omr?det. Inom den bildade klassen i v?rt land funnos d? ?nnu ytterst f? fullt m?ktige det finska spr?ket, och endast s?dane kunna njuta af Kalevalas l?sning. Att bland v?ra bildade m?n ?fven funnos dem, som ans?go runornas sammanst?llande till ett enda epos f?r ett dumdristigt och l?jligt f?retag, ?r bekant. F?rst sedan Castr?ns f?r sin tid lyckade ?fvers?ttning af Kalevala ?r 1841 sett dagen, kunde en st?rre l?sarekrets h?r hemma och en och annan nyfiken forskare ?fven i utlandet g?ra bekantskap med detta epos. Med st?d af denna ?fvers?ttning gjorde Robert Tengstr?m ett f?rsta f?rs?k i hemlandet att tolka id?en i Kalevala, och uttalade i en afhandling derom ?sigter, hvilka ?nnu ega v?rde, bland andra ?fven den, att kampen om Sampo ?r den hjeltebragd, som besjunges i detta epos och hvilken utg?r dess egentliga medelpunkt. Genom Castr?ns ?fvers?ttning l?rde ?fven J. Grimm k?nna Kalevala. Han skref der?fver en omfattande studie , som kort derefter h?r hos oss utkom i svensk ?fvers?ttning . Hans betydande uttalande anvisade Kalevala den plats bland andra de b?sta folkepop?er, der denna dikt sedermera endast ytterligare bef?stats. Samme ?dle vetenskapsman var ?fven den f?rste, som tillerk?nde v?ra Ordspr?k deras r?tta v?rde.

L?nnrot var vid den tiden, d? han af trycket utgaf G?torna, d.v.s. det sista fr?n folkets l?ppar uppsamlade st?rre liter?ra verket, endast fyrtio ?r gammal. Redan d? hade han kunnat d? eller kunnat l?gga armarna i kors, och hade likv?l fullgjort ett verk, s?dant som ?nnu ingen finsk man m?ktat med. Till all lycka dog han ej och lade ej heller armarne i kors. Honom hade ?nnu f?runnats en mycket l?ng arbetsdag till den tid han redan f?rlefvat, och allena det arbete, han utf?rde under sitt lifs senare h?lft, vore tillr?ckligt att utg?ra en vanlig skriftst?llares hela lifsgerning.

Lyckligt var det f?r L?nnrot, men ?nnu lyckligare f?r den finska literaturen att han vid den tiden eller fr?n och med b?rjan af ?r 1844 erh?ll tjenstledighet f?r ej mindre ?n fem ?r och dertill en tjenstledighet, under hvilken han uppbar hela sin l?n, och arvodet till vikarien erlades af statsmedel. S?lunda hade ?fven styrelsen funnit hans verksamhet ?tminstone "nyttig".

Nu grep han sig ocks? an med arbeten och resor. Redan ?ren 1836 och 1837 hade han f?r f?rsta g?ngen ber?rt det lappska spr?komr?det. ?ren 1841 och 1842 genomreste han i s?llskap med Castr?n alla tre Lappmarkerna ?nda till Arkangelsk, der han skildes vid sin reskamrat f?r att ej mera n?gonsin h?r i lifvet ?terse honom. H?rifr?n styrde L?nnrot sin kosa s?der ut och tillbragte sistn?mde ?rs sommar uti Vepsernas land i Olonetska guvernementet. Nu, sedan han f?tt den l?nga tjenstledigheten, begaf han sig till Ingermanland, Estland och Livland, under hvilken resa hans insigter och synkrets naturligtvis betydligt vidgades. S?som frukter af dessa resor utgaf han vid skilda tider v?rderika arbeten ?fver Vepsernes spr?k och Enare-Lappska dialekten, f?r hvilka en redog?relse h?r dock ej kan f? rum. Derf?rinnan hade han i tidskriften "Suomi" offentliggjort en omfattande och grundlig unders?kning af v?rt eget spr?k, deri han s?v?l p? ljud- som b?jningsl?rans omr?den meddelar en m?ngd nya iakttagelser, hvilka omedelbart kommo skriftspr?ket till godo och senare till?mpats i spr?kl?rorna. L?nnrots ?friga f?rtjenster hafva p? s?tt och vis undanskymt hans f?rtjenster s?som spr?kforskare. Jemf?rd med andra finska spr?kforskare f?re Castr?n st?r han s? h?gt, att de ej p? l?ngt n?r kunna m?ta sig med honom. Hans spr?kliga vetande grundade sig p? de gamla latinska och grekiska spr?ken, i hvilka han egde grundliga insigter. P? ?ldre dagar l?rde han ?fven k?nna den allm?nna filologins grundsatser ur tysken Beckers en tid h?gt uppskattade verk "Organism der Sprache" och Diefenbachs arbeten. H?rtill kommo de nyss n?mda vestfinska spr?ken, hvilka han k?nde mycket v?l. Tyska och ryska b?de talade och skref han, om ocks? ej felfritt, i sin yngre manna?lder, men gl?mde dem sedan p? gamla dagar. Hans f?reg?ngare bland finska spr?kforskare egde en l?ngt mindre omfattande synkrets.

P? tal om L?nnrot som spr?kforskare m? jag med detsamma ?fven omn?mna hans Lexikon, som visserligen s?g dagen mycket senare, men p? hvilken han arbetat troligen redan vid tiden f?r sin flyttning till Kajana. Det i runorna samt i nord?stra Finlands och ryska Karelens dialekter f?refunna ordf?rr?det, som till en icke ringa del var fr?mmande f?r det ?friga Finland och s?lunda ej ing?tt i Renvalls f?r ?frigt f?rtr?ffliga ordbok, uppfordrade honom naturligtvis till detta arbete. Ocks? var lexikonet redan s? tidigt som ?r 1849 s? l?ngt hunnet, att han d? ?mnade begynna dess tryckning . Det hade varit stor skada, om denna afsigt satts i verket, ty otvifvelaktigt ?kades ordf?rr?det allt mer ju l?ngre tid ordboken var under arbete. Dock fick han ej n?gonsin detta verk s?dant, att det hade tillfredsst?lt honom sjelf. Materialets rikhaltighet tvang honom att vid dess bearbetande anlita andras bitr?de, och dessa egde troligen ej fullt den f?r ett s?dant arbete n?diga insigten och f?rm?gan. Ocks? ans?g L?nnrot sjelf sin finsk-svenska ordbok endast som en materialsamling, af hvilken i framtiden n?gon annan kunde utarbeta ett verkligen vetenskapligt lexikon.

Tanken p? en omgestaltning af Kalevala hade sannolikt redan i b?rjan af fyrtiotalet g?tt upp f?r L?nnrot. Nya fragmenter af de episka s?ngerna hade tid efter annan yppats, och n?r nu D. E. D. Europaeus fr?n och med ?r 1845 med Kajana till utg?ngspunkt i och f?r runosamling utstr?ckte sina f?rder ?nda till sj?n Onega och Hvita hafvet, kommo stora skatter, bland annat hela Kullervo-episoden, ?nnu fram i dagen. Ute p? runosamling voro ?fven andre, hvilkas resor, i likhet med Europaei, Finska Literaturs?llskapet, som numera kommit i en b?ttre ekonomisk st?llning, till st?rsta delen bekostade. Deras sk?rd var ej heller obetydlig. L?nnrot sjelf kunde nu sitta i lugn uti Kajana och sammanfoga och ordna, hvad de yngre tills?nde honom. P? v?ren 1849 fick han det sv?ra arbetet f?rdigt, och samma ?r utkom den nya redaktionen af Kalevala. Hennes f?retr?den framom den ?ldre upplagan ?ro s? k?nda, att om dem h?r ej beh?fver ordas, ?fven i fall tid och tillf?lle medg?fve detta.

I sammanhang med Kalevala vill jag ?fven taga Trolls?ngerna till tals. Af dessa hade hopat sig en s? stor m?ngd, att de ej alla fingo rum i Kalevala. De m?ste s?ledes utgifvas s?rskildt f?r sig, och till all lycka hann L?nnrot ?fven dermed, ehuru f?rst p? sin ?lderdom. Om den finska magin och sjukdomars botande medels trollord hade han redan l?ngt tidigare uttalat sina ?sigter; detta gjorde han i sin ?r 1832 f?r medicinedoktors grad utgifna afhandling "Om Finnarnes magiska medicin", hvilken han tio ?r senare i omarbetad form ?nyo offentliggjorde i Finska L?kares?llskapets tidskrift. Magin i ?ldre tider, och ?nnu f?r omkring fyrtio ?r sedan i ryska Karelen, bestod ej af detta meningsl?sa mumlande och dessa vidskepliga konster, med hvilka kringstrykande qvacksalfvare, g?llare och zigenare nu lura l?ttroget folk. Trollkarlen var en "siare", en verklig schaman, en af traktens skarpsinnigaste m?n och som tillika stod h?gt i sedligt afseende. Det ?r bekant, att blotta personligheten s?v?l hos en aktad l?kare som en sj?las?rjare stundom inverkar genom den sjukes sinne tillika p? dennes kroppsliga befinnande. Den finske schamanen var p? en g?ng l?kare och ett slags prest. Med sitt blotta v?sen inverkade han f?rm?nligt p? den sjuke, som i honom s?g en person ?dlare ?n han sjelf. N?r h?rtill kommo de med ?fvertygelsens kraft uttalade orden, hvilka med poetisk inspiration och i en spr?kligt ansl?ende form blottade sjukdomens orsaker eller "ursprung" och sedan bortbesvuro den fr?n den sjuke, s? ?r det f?rklarligt, att denne r?tt ofta blef lugnare till sinnes och att detta r?tt ofta f?rm?dde ?fven stilla den kroppsliga sm?rtan. P?tagligen ?r just detta afsigten i m?ngen trolls?ng. N?r det t. ex. i "eldens ord" en hel l?ng versserie igenom talas om rimfrost, k?ld och is, s? fl?gtar fr?n orden likasom kyla p? den sjuke och den, om ock endast andliga f?rnimmelsen h?raf afsvalar ?fven kroppen. -- I denna riktning g?r L?nnrots ?sigt om sjukdomars botande medels trollord, och en hvar, som sett en verklig schaman ut?fva sin konst, medger gerna att L?nnrots tanke ?r riktig.

Tjenstledighetens sk?na dagar togo slut den 31 december 1848. Under denna tid hade han f?tt andra editionen af Kalevala i det n?rmaste afslutad och lexikonet n?ra nog i tryckf?rdigt skick, unders?kt de besl?gtade spr?ken s?der om Finska viken, ?fvensom utgifvit Paavo Korhonens dikter och en svensk-finsk-tysk tolk. I handskrift f?refans ?fven ett "Lukemisto" ben?mdt arbete, som var afsedt att bli ett slags finsk antologi, men hvars tryckning sedan ej blef af. Men detta oaktadt hade L?nnrot dock ej p? l?ngt n?r gjort allt hvad han ?mnat; han hoppades, sedan den finsk-svenska ordboken blifvid f?rdig, ?nnu hinna med en svensk-finsk ordbok, en fullst?ndig finsk mytologi, en komparativ grammatik ?fver de finska, estniska, vepsiska och lappska spr?ken, m. m. Tillika hade han under den l?nga tjenstledigheten blifvit fr?mmande f?r de till l?karyrket h?rande ?liggandena. I f?ljd h?raf tog han ett raskt steg. Han ins?nde till vederb?rlig ort en ans?kan, i hvilken han anh?ll, att honom m?tte beviljas afsked fr?n tjensten och med detsamma en s?dan lifstidspension att han ost?rdt kunde egna sin tid ?t de nyssn?mda arbetena. Till denna ans?kan bifogade generaldirekt?ren ett varmt f?rord och ?fven kejserliga Senaten tillstyrkte bifall till ans?kningen, men fr?n h?gsta ort kom ett afslag, hvilket synes ha grundat sig p? generalguvern?rens framst?llning i fr?gan.

Denna motg?ng kunde v?l till en b?rjan gr?ma L?nnrot, men snart torde han likv?l ha tr?stat sig, i synnerhet som chefen f?r medicinalstyrelsen synes ?ter hafva medgifvit honom en kortare tjenstledighet, ty annars hade han v?l f?ga kunnat vistas p? Laukko g?rd, der han slutf?rde arbetet p? Kalevala och derifr?n han hits?nde handskriften. Efter att hafva afslutat detta stora arbete, tog han sig en liten tids hvila, kom sig att ?fven en smula t?nka p? sin egen st?llning och erfor en k?nsla af hur enformigt och gl?djetomt det var att lefva s? ensam. Med ett ord, han besl?t att gifta sig och redan i juli m?nad samma ?r hemf?rde han fr?n Ule?borg en ung maka. ?fven i ?frigt lade han en fastare grund f?r sitt hem genom att i Kajana inl?sa en byggnadstomt, p? hvilken han uppf?rde ett pr?ktigt hus. F?ljande v?r f?ddes ?t honom p? Eliasdagen en son, hvilken sjelffallet i dopet uppkallades med detta namn, men till faderns stora sorg ej blef l?nglifvad. .

I sitt nya och beqv?ma hem i Kajana fick han likv?l dr?ja endast n?gra f? ?r. Vid denna tid f?rverkligades nemligen ?ndtligen den l?nge n?rda f?rhoppningen att vid universitetet skulle inr?ttas en skild professur f?r finska spr?ket. Det var den 22 mars 1850 H. M. Kejsaren gaf sitt samtycke till detta embetes inr?ttande. Anledningen h?rtill var snarare af praktisk natur ?n framkallad af nit?lskan f?r vetenskapens befordran. Skolf?rordningen af ?r 1841 hade nemligen bland undervisnings?mnena i skolorna upptagit ?fven finska spr?ket, men i och med detsamma begynte man klaga der?fver, att det ej fans l?rare, m?ktige att meddela vetenskaplig undervisning i detta spr?k. Derjemte hade styrelsen ?fven fr?n den kyrkliga administrationen f?tt sig meddelade klagom?l der?fver, att ?t prestkallet egnade sig ett stort antal unge m?n, hvilka voro okunnige i finska spr?ket och af denne orsak ej l?mpade sig till allmogens l?rare. Styrelsen ?nskade afhjelpa dessa brister genom att stifta flera stipendier till uppmuntrande af finska spr?kets studium, och v?nde sig i denna afsigt till universitetets konsistorium. Detta ans?g en professurs inr?ttande f?r det b?sta medlet att afl?gsna n?mnda brister, och resultatet h?raf blef Kejsarens ofvann?mnda beslut. Kort efter sedan detta blifvit bekant, f?rfr?gade sig L?nnrots v?n Rabbe hos honom, huruvida han hade f?r afsigt att ans?ka professuren i finska spr?ket, som snart skulle ansl?s ledig. Han svarade nekande och uppgaf sig ha uppmanat Castr?n att s?ka platsen och tillade att han ans?g Castr?n, v. Becker, Alex. Ingman. Akiander och Kellgren dertill l?mpligare ?n sig sjelf . Endast i den h?ndelse, att ej n?gon af dem ville mottaga platsen, kunde han g? in p? att s?ka den. I ett annat bref yttrade han af samma anledning bland annat: "crede mihi, bene qui latuit, bene vixit ". Castr?n ans?kte tjensten och fick den, och der?fver var ingen gladare ?n L?nnrot, som s?lunda fick stanna qvar i sitt Tusculum i Kajana. Men denna hans gl?dje skulle ej blifva l?ngvarig. Till sorg f?r honom och hela Finland dog Castr?n, efter att ha innehaft katedern endast ett ?r. Nu riktades allas blickar p? L?nnrot. Han f?r sin del hoppades, att v. Becker eller n?gon annan skulle ans?ka tjensten, men d? ej detta skedde och d? jemte andra uppmaningar ?fven studenterna i en adress, underskrifven af representanter f?r alla afdelningarna -- o, hvilka tider af s?mja! -- till L?nnrot uttalade sin innerliga ?nskan att han ville komma hit, s?nktes v?gen till vetenskapens f?rdel och L?nnrot ins?nde sin ans?kan. F?rst p? v?ren 1854 blef han installerad i embetet, och innehade det sedan i ?tta ?r.

Som sitt vigtigaste f?rel?snings?mne ans?g han -- och detta var ju helt naturligt -- Kalevala, hvar?fver han, hela den tid han bekl?dde embetet, h?ll tv? f?rel?sningar i veckan. Han ?fversatte texten till svenskan och meddelade derjemte s? omfattande f?rklaringar, att han ej hann med flera ?n tio s?nger under ett helt l?se?r. Under de tv? ?friga timmarne f?rel?ste han ?n finsk grammatik ?n mythologi; f?rsta ?ret ?fversatte han under dessa timmar ?fven n?gra epistlar ur Nya testamentet fr?n grundspr?ket till finskan. F?r det mesta f?redrog han likv?l som sitt andra f?rel?snings?mne nydaningen af termer i s?rskilda vetenskaper. H?runder uppstodo den m?sterliga terminologin i botanik, medan han ?fversatte Hartmans Flora, och de talrika termerna p? lagkunskapens, grammatikens och andra omr?den. Tidigare hade han bildat termer f?r metriken och r?knel?ran; p? ?ldre dagar bidrog han med s?dana ?fven till forstvetenskapen. Som examinator var han v?nlig och kanske till och med alltf?r litet fordrande. Ledamotskapet i konsistorium intresserade honom ej, men han f?rsummade likv?l icke dess sammantr?den.

Ehuru han s?lunda ej var n?gon synnerligt gl?nsande prosaist, har han likv?l, s?som af det ofvansagda framg?r, medelbart i icke ringa grad bidragit till att lyfta den finska prosan till den st?ndpunkt, p? hvilken hon nu befinner sig. Det samma g?ller om hans tillg?rande f?r den moderna poesin, ehuruv?l ?fven p? detta omr?de mera med afseende p? formen ?n inneh?llet. Den finska konstpoesin f?re L?nnrot r?rde sig antingen i den gamla runans eller i den bristf?lliga nyare form, hvilken f?rekommer i psalmboken. Det mest lyckade arbete af f?rra slaget ?r Salamnii k?nda "Ilolaulu Jesuksesta" ; i ?stra och norra Finland var diktandet i den gamla runos?ngens versm?tt under detta ?rhundrades f?rsta ?rtionden ?nnu i temlig blomstring bland allmogen. Paavo Korhonen i Rautalampi socken var en af de fr?mste bland bondpoeterne. Konstpoesin i psalmbokens man?r blomstrade deremot f?r det mesta i vestra Finland och uppenbarade sig i tryck som s. k. godtk?psvisor, hvilka till formen mestadels voro lika d?liga som deras m?nster. I den moderna formen lyckades endast n?gon enda framalstra n?gonting b?ttre, s?som t. ex. Jakob Jud?n och Abraham Poppius . Men i allm?nhet r?dde brist p? form i det lilla, som diktades. F?r att i n?gon m?n upphjelpa denna brist meddelade L?nnrot i tidskriften "Suomi" f?r ?r 1845 i finsk ?fvers?ttning femton dikter, f?r det mesta af Runeberg och f?retr?desvis s?dana, som med musik af Ehrstr?m vid den tiden s? gerna sj?ngos i v?ra bildade hem. Dessa ?fvers?ttningar ?tf?ljdes af en prosodisk ordf?rteckning och af en f?rklaring ?fver deras versm?tt, hvilken ?r det f?rsta f?rs?ket till en metrik p? finska spr?ket. Fr?n poesin i godtk?psvisorna skilja sig dessa ?fvers?ttningar skarpt deri, att orden ej ?ro stympade, att rimmen ?ro n?gorlunda goda och att versm?ttet grundar sig p? qvantiteten. Sistn?mda omst?ndighet var i synnerhet ny och ovanlig. Att L?nnrot skulle grunda versm?ttet p? qvantiteten var emellertid helt naturligt, ty s?v?l i runorna som i de klassiska spr?kens poesi utgjorde ju qvantiteten grunden f?r versm?ttet. Med ?nnu st?rre str?nghet ?n i dessa versf?rs?k hade L?nnrot redan tidigare till?mpat qvantiteten i de hexametriska stycken ur Homerus, han i finsk ?fvers?ttning meddelat uti "Muistelmia". I dem f?refans v?l till qvantitetens till?mpande kanske st?rre sk?l, d? denna redan tillh?rde originalets versform. Men i ett s?ngstycke! "N?r i ett s?dant accenten ?sidosattes", sade qvantitetens motst?ndare, "f? orden ett alldeles onaturligt uttal och blifva obegripliga." "Men s? ?r det ju ?fven i den gamla runan", sade L?nnrots anh?ngare, som voro m?nga; "accentens ?sidos?ttande ?r ej ett fel, utan tv?rtom en oundviklig fordran, och dessa runors s?v?l s?ngare som ?h?rare har det beredt en stor njutning." Detta var obestridligt, men likas? obestridligt var ?fven, att alla moderna folks versm?tt ?r baseradt p? accenten, ej p? qvantiteten, och att ?fven det finska ?rat tycktes, ?tminstone i dikter af modern form, begynna fordra accentens, om ocks? icke uteslutande herrav?lde, s? ?tminstone fridlysning. F?rsvaret f?r qvantiteten tystnade sm?ningom, och accentens ?sidos?ttande f?rsvann fr?n diktningen. I den diktart, L?nnrot ifrigast och p? sin ?lderdom uteslutande idkade, nemligen i psalmerna, ?sidos?tter ej heller han accenten, utom i versens b?rjan, hvilket liksom genom en tyst ?fverenskommelse skalderne emellan blifvit till?tligt.

Jo, Jesus. Is?s kunniaan S? olet meilt? mennyt, Ja t?nne v?h?ks ajaks vaan Ma olen j?lkees j??nyt Vaeltamahan vieraana Viel' isan' maasta kaukana.

Se is?nmaa on ylh??ll?, On taivahassa aina, Ei siell? suru syd?nt?, Ei murhe mielt? paina, Ja Herran kirkkaus ainiaan Sen t?ytt?? ihmevalollaan.

Ehk' eiv?t sinne silm?ni Nyt kannatakaan viel?, Niin kuitenkin mun ??neni Jo nytkin kuullaan siell?; Ja usein, kuin m? huokaan vaan, Jo vastauksen sielt? saan.

My?s usein uskon silmill? Saan sinne t?ht?ell?. Ja toiste toivon siivill? Likemm? liid?tell?; Mut sitten taasen katoaa Pois edest?n' se riemun maa.

Den fattigdom, i hvilken L?nnrot f?rlefvat sina f?rsta studie?r, tyckes ej hafva blifvid l?ngvarig, sedan han ?r 1822 vardt v?lbest?ld student. Redan f?ljande ?ret fick han en s. k. akademisk kondition i d?varande kirurgieprofessoren T?rngrens hus, som f?r honom blef ett andra hem och hvars medlemmar ?fven framgent omfattade honom med s? mycken v?nskap, att han ?nnu som medel?ldersman under sin tjenstledighet och ?nda till tiden f?r sitt gifterm?l alltid om vintrarne flera m?nader ? rad vistades hos de ?ldriga gamle p? deras egendom Laukko i Vesilaks socken, der bland annat ?fven f?retalet till andra upplagan af Kalevala ?r dateradt v?ren 1849. Huruvida T?rngren s?rskildt hjelpt honom ?fven med penningbidrag och under hvilken form, kan jag ej uppgifva, men alldeles d?lig tyckes ej hans ekonomiska st?llning hafva varit, n?r han lemnade konditionen, eftersom han just d? p? egen bekostnad f?retog sin f?rsta f?rd f?r runoinsamling och kort derefter med egna medel bekostade tryckningen af "Kantele", 1:a h?ftet. Hvad som ?tminstone ?r s?kert, ?r att f?rsakelserna ej hos honom qvarlemnat de elaka sp?r, hvilka r?tt ofta p? ?ldre dagar i form af nidskhet och girighet antr?ffas hos personer, som i barna- och ungdoms?ren m?st lefva i brist och fattigdom. L?nnrots ?dla karakt?r kunde ej besudlas af detta lyte. Tv?rtom var han ?nda till sin lefnads slut g?stv?nlig, gifmild och hjelpsam, och m?nga ?ro de, som han p? ett eller annat s?tt bist?tt med sina tillg?ngar. Derjemte tog han v?rd om sina f?r?ldrar och lemnade ej heller utan hjelp dem af sina syskon och deras barn, som voro i behof deraf. Sina f?r?ldrar tog han till sig i Kajana, n?r deras l?ngt framskridna ?lderdom ej mera till?t dem att sk?ta Paikkari torp, hvilket nu ?fvergick i deras ?ldste sons h?nder. N?gra verst fr?n Kajana hade L?nnrot af en h?ndelse kommit att l?gga sig till med ett mindre kronohemman, och hit f?rflyttade han de gamle. Polvila -- detta var st?llets namn -- ?r bel?get vid stranden af det sj?drag, som medels Koivu- och ?mm?koski t?mmer sitt vatten i Ule?tr?sk. Kajana stad ?r bel?gen midt emellan dessa tv? forsar. L?nnrot bodde i staden, men bes?kte Polvila alla eftermiddagar, n?r blott v?dret till?t det. Vintertiden tillryggalade han denna v?g p? skidor. Sommartiden vandrade han dit till fots och ?terv?nde p? qv?llen med b?t till Koivukoski. Ett tjenstehjon rodde b?ten hem igen, eller ock f?rdades L?nnrot med den f?ljande dagen sjelf upp mot str?mmen. Att f? tr?ffa f?r?ldrarne var ej den enda anledningen till dessa bes?k. De sk?nkte honom med det samma god kroppsr?relse; men hufvudsk?let var det, att han p? eftermiddagen p? Polvila hade ett arbete, ett annat ?ter p? f?rmiddagen i staden. ?r 1847, n?r jag i s?llskap med ett par studentkamrater bes?kte Kajana, hade L?nnrot till arbete i staden upptecknandet af material f?r ordboken; i den stilla ensligheten p? Polvila var han deremot sysselsatt med att sammanst?lla andra upplagan af Kalevala. H?r dog hans fader 1851 p? h?sten vid ?ttiosex ?rs ?lder; modern, som var ?tta ?r yngre ?n sin man, ?tf?ljde vid ?ttioett ?rs ?lder sin son och hans familj, d? denne i januari 1854, utn?md till professor, flyttade till Helsingfors: hon f?rlefde derefter ?nnu n?gra ?r p? Paikkari torp.

Men ?fven sina syskon s?kte L?nnrot efter f?rm?ga bist? och hjelpa. Dessa voro sex: fyra br?der och tv? systrar; sjelf var han sina f?r?ldrars fjerde barn i ordningen. Den ?ldste brodern, som tr?dt i sin faders fotsp?r s?som skr?ddare, var redan vid tiden f?r Elias' intr?de i skolan sin egen och ej alldeles utan tillg?ngar samt bistod sin yngre broder vid hans f?rsta steg p? l?rdomens v?g. Detta underst?d ?terbetalde L?nnrot m?ngdubbelt till honom och efter hans d?d till hans familj. Han ?tog sig nemligen ?ldste sonens och senare ?fven en yngre sons uppfostran. Af dessa gossar h?ll den ?ldre p? att afsluta gymnasium, n?r han pl?tsligt v?dligen omkom; den yngres studier bekostade L?nnrot fullst?ndigt tills han blef prest. En annan af hans br?der blef genom hans tillg?rande vaccinat?r. ?fven om en sin syster tyckes han hafva tagit v?rd; han skrifver n?mligen ?r 1849 till sin v?n Rabbe i Helsingfors, att denne skulle bereda hans h?r sannolikt i tjenst stadda syster tillf?lle att utbilda sig till barnmorska. Denna syster torde sedermera hafva flyttat till Petersburg, gift sig der och kommit sig till f?rm?genhet.

Godhjertenhet och v?lvilja voro de utm?rkande dragen i L?nnrots karakt?r, och de r?jde sig i alla hans lefnadsf?rh?llanden. Han kunde kanske f?r ett ?gonblick blossa upp i vrede, men ej torde man n?gonsin hafva h?rt ett h?rdt ord fr?n hans mun. Hvarje strid var honom en fasa. Ej ens liter?r polemik t?lde han f?r sin egen del. N?gon g?ng s?kte man inleda en s?dan med honom, men n?r han blef svaret skyldig, tystnade ?fven angriparen snart nog. F?ljden h?raf blef, att v?l knappast n?gon, den der s? mycket r?rt sig p? det liter?ra omr?det, i s? h?g grad som han f?tt vara fredad f?r kritikastrar. H?rtill f?rhjelpte honom kanske ?fven hans synbara anspr?ksl?shet. F?r den framg?ng, hans arbeten r?nte, hembar han alla goda g?fvors gifvare sin tacks?gelse och yfdes ej ?fver dem ens i sitt eget inre. Hur f?ga han med sina arbeten ?syftade att vinna ett stort rykte, ses ?fven deraf, att han ej p? dem utsatte sitt namn. Endast under f?retalen antr?ffas i hans arbeten den enkla signaturen E. L. Lexikonet allena utg?r h?rifr?n ett undantag; p? dess titelblad st?r hela namnet utsatt. Tv? g?nger beredde han sig liksom i hemlighet, och antagligen till h?lften p? sk?mt, ett n?je af sina arbetens utgifningsdagar. Kanteletar ?r n?mligen dagtecknadt den 9 april och 2:a upplagan af Kalevala den 17 i samma m?nad, af hvilka den f?rra var hans f?delse-, den senare hans namnsdag. Att hans landsm?ns k?rlek och utlandets bifall gladde honom, kan v?l ej vara klanderv?rdt. Men ?fverdrifvet prisande och luxuri?st festande fruktade han och s?kte undvika. Den festvecka, med hvilken vi f?r tv? ?r sedan ju ej kunde underl?ta att fira hans tillryggalagda ?ttio ?r, var f?r honom en verklig pinovecka.

K?llan till L?nnrots godlynthet var ej endast den s?llsynta jemvigten i hans sinne. Hans f?r?ldrar hade varit fromt folk och efter sin enfaldiga uppfattning s?kt uppfostra sina barn till gudsfruktan. Sin barnatro l?r han ej n?gonsin hafva helt och h?llet f?rlorat, och p? sina ?ldre dagar ?tervann han den i alla fall mera klar. Hans fromhet bidrog verksamt till hans naturliga godlynthet. ?dmjukheten inf?r den Allsm?ktiges domslut till?t honom l?ttare b?ra de sv?ra motg?ngar, utan hvilka ej heller honom unnades att genomg? lifvet.

Den f?rsta h?ndelsen af detta slag och den hemskaste var den, n?r hans ofvann?mde ?ldre fosterson drunknade. Hemsk blef denna sorgliga tilldragelse derigenom, att L?nnrot sjelf satt vid styret, n?r b?ten under en f?rd nedf?r str?m st?tte p? en undervattenssten och kantrade. Detta intr?ffade en midsommardagsmorgon, antagligen ?r 1839. Han hade d? varit natten ?fver p? Polvila och begaf sig som vanligt med b?t till staden, ?tf?ljd af denne yngling och en tjensteflicka, hvilka skulle i kyrkan. B?da dessa unga drunknade, och endast med anstr?ngandet af alla sina krafter lyckades det L?nnrot sjelf att uppn? land, sedan han f?f?ngt s?kt att r?dda de andra. -- Flera ?r senare tr?ffade, honom h?r i Helsingfors den olyckan, att en af

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet