Read Ebook: A Journey of a Jayhawker by Morgan W Y William Yoast Reid Albert Turner Illustrator

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 75 lines and 2152 words, and 2 pages

Hjalmar S?derberg

F?rvillelser

Albert Bonniers F?rlag

ISBN 91-0-057937-8 Hjalmar S?derbergs r?ttsinnehavare 1895 F?rsta utg?va 1895 Delfinserien 1963 Andra utg?van 2002 Printed in Denmark N?rhaven Paperback A/S Viborg 2002

En ung herre i m?rkbl? v?rrock och r?da handskar kom ut ur en butik vid Arsenalsgatan. Handskarna voro alldeles nya, han hade just k?pt dem i butiken.

Han var helt ung, knappast tjugu ?r.

Det var en av de sista dagarna i april, en orolig dag med hafsbl? himmel och stora seglande molnflockar, en nyckfullt leende dag med sol och mulet i hastig v?xling och med skarpa vindilar ?sterifr?n, fr?n sk?ren, fr?n havet. Klockorna i Jakob sj?ngo och d?nade, det var en gammal diktare som begrovs.

-- Se Tomas, god dag, i nya r?da handskar... Jag gratulerar dig till din medikofil, jag s?g det i tidningen i g?r. Vad har du haft f?r dig p? sista tiden, jag har inte sett dig p? flera dar...

Det var Johannes Hall, en h?gv?xt, m?rklagd ung man, sex eller sju ?r ?ldre ?n Tomas Weber. Han hade icke n?gon egentlig syssels?ttning, men det beh?vde han heller icke, ty han hade f?r en tid sedan helt of?rmodat f?tt ett r?tt betydligt arv.

-- Jo, jag s?kte dig b?de i g?r och i f?rrg?r, men du var inte hemma, som vanligt... Kom nu, s? g? vi ner p? Oriental och fira min examen med en flaska rhenvin.

-- Ja, varf?r inte...

Tomas gick och sm?log f?r sig sj?lv.

-- Du ser upprymd ut i dag, anm?rkte Hall, har det h?nt dig n?got?

-- Nej, jo... Jag s?g en flicka nyss, i handskbutiken d?rborta... Hon hade s? r?dda, r?dbruna ?gon.

-- Jas? hon, ja hon ?r mycket bra. Jag har ocks? k?pt handskar d?r ett par g?nger. B?da g?ngerna blev jag k?r i henne och f?resatte mig att g?ra n?gonting ?t saken, men sedan gl?mde jag bort det.

De hade kommit ut p? Blasieholmshamnen. Sk?rg?rdsb?tarna vid kajen hade r?da f?rgklattar, som lyste i solen. Str?mmen l?g bred och bl? och tom; sj?farten hade ?nnu icke kommit riktigt i g?ng f?r ?ret.

-- Hur gammal tror du att hon ?r?

-- Jag vet inte. Tjuguett, tjugutv? ?r.

Det var tomt p? kaf? Oriental. Som bleka skuggor gledo uppassarna av och an i korridorernas skymning.

Hall kastade sig halvliggande p? en av de breda, l?ga sofforna, vilkas brokiga ?sterl?ndska v?vnader g?vo rummen deras pr?gel av haremsgemak. Tomas Weber tog plats i en karmstol av fl?tad halm.

Solljuset str?mmande in i en bred, guldgul flod genom f?nstrets m?ngf?rgade glas med dess gula liljor och r?da tulpaner.

Tystnaden dr?mde under taklisternas arabesker.

-- Har du n?got att r?ka? fr?gade Tomas.

Hall tog upp sitt cigarrettfodral.

Vinet kom in. Man s?g p? vippningen av kyparens fracksk?rt, att det var n?gonting mycket dyrt. Tomas hade f?tt en del pengar av sin far med anledning av sin examen, och han hade ingen h?gre ?nskan ?n att g?ra slut p? dem.

Tomas Weber hade ett ?ppet ansikte med bl? ?gon och ljusbrunt, bak?tstruket h?r. Den r?tt stora och likv?l fint skurna munnen uttryckte ett kraftigt beg?r att taga f?r sig av vad livet kunde bjuda. Han var spensligt byggd och n?got under medell?ngd.

-- Vet du vad, Hall -- jag tr?ffade M?rta Brehm i g?r afton, hos Mortimers. Vi talade med varandra n?stan hela kv?llen om n?got som jag nu har gl?mt. Hur kan man gl?mma n?got s?dant? Hon hade en vit ros i br?stet.

Hall sm?log.

-- S?, ?r hon ?nnu din stora passion? Det har hon nu varit i n?ra ett halvt ?r.

-- Ja, och jag ?r r?dd att hon kommer att vara det ?nda till ?rets slut.

Hall nickade tankspritt gillande. Han hade ett gr?hyat, n?got ?rrigt ansikte med en smal, m?rk mustasch, och han s?g flera ?r ?ldre ut ?n han var. N?san var skarp, och de stora bruna ?gonen hade en flackande blick.

-- Jag hoppas att jag f?r henne till bords vid Arvidsons middag i n?sta vecka, fortsatte Tomas. Du kommer v?l ocks? med?

-- Jag tror det.

Hall hade blivit inf?rd i konsul Arvidsons hus av konsulns ?ldste son, med vilken han var n?ra v?n. Eljest hade han f?ga familjef?rbindelser i Stockholm. Han var f?dd i Bryssel av en svensk dam, som efter ett par ?r ?terv?nde till Sverige, sedan hon f?rst inackorderat barnet hos en v?lb?rgad hantverkare och hans hustru, som var f?dd svenska. Vid tolv ?rs ?lder rymde han fr?n sina fosterf?r?ldrar, och p? m?nga ?r var det ingen som visste hur, var eller om han levde. Slutligen ?terfann man honom of?rmodat som sk?despelare vid en liten svensk landsortstrupp, och ett par ?r senare dog modern efter att f?rst ha testamenterat honom sin f?rm?genhet.

Han hade f?tt m?nga v?nner och syntes ?verallt. N?r Tomas fr?gade honom, vad han f?rdrev sin tid med, brukade han svara:

-- Jag skriver p? ett drama. N?r det blir f?rdigt en g?ng, skall jag hyra ett band och resa omkring och spela det.

En ruta stod ?ppen. Den salta v?rluften spelade in och sp?nde ut r?ken fr?n cigarretterna till ett luftigt n?t, vars slingrande och sk?ra maskor lyste i solstrimman med n?stan kejsarbl? f?rg. D?rute glittrade det ?ver v?gskvalpet p? Str?mmen, s? att det n?stan gjorde ont i ?gonen.

Rhenvinet tindrade i glasen.

-- Det ?r sant, inf?ll Hall, du kan g?rna g? med p? operan i kv?ll. Jag k?pte ett par biljetter ?t mig och Jean Arvidson, men han blev hindrad. G?r du med?

-- Ja g?rna.

-- N?, det var bra.

Hall t?mde sitt glas l?ngsamt och fyllde det p? nytt. Med ens reste han sig hastigt.

-- Jag tror att jag ?r tvungen att g? nu, jag skall tr?ffa en bekant klockan tre. N?, vi tr?ffas i kv?ll allts?...

-- Ja, du ?r v?l hemma vid sjutiden, jag kommer upp till dig.

Tomas blev sittande en god stund ?nnu, tung i huvudet av v?rluften och av vinet. Han hade ?nyo kommit att t?nka p? den unga flickan i handskbutiken. Medan hon hj?lpte honom att draga p? handskarna, hade hon ett par g?nger betraktat honom f?rstulet, d? hon trodde att han icke m?rkte det.

Klockorna i Jakob sj?ngo och d?nade alltj?mt. Fr?n Operabyggnaden lj?do hammarslag och grundl?ggars?ng. Tomas drev omkring i m?nniskostr?mmen, sorgl?s och utan m?l.

P? Fredsgatan k?pte han en knippa violer av en liten nigande och leende flicka. D?refter gick han in till Holl?ndaren och k?pte en stor, mahognybrun cigarr.

Vart han v?nde sig s?g han bekanta ansikten; alla m?nniskor voro ute. Om han ?nd? kunde m?ta M?rta Brehm... Naturligtvis m?ste ocks? hon vara ute en s?dan dag som denna, det var ju om?jligt att sitta inne. Vart skulle han g? f?r att tr?ffa henne? Gatorna voro tomma, n?r icke hon gick fram ?ver dem.

Och s? erinrade han sig med ens, att hon nu troligen hade n?gon ny v?rdr?kt, som han ?nnu icke sett. Han kanske redan hade m?tt henne och icke k?nt igen henne...

Vid R?da bodarna m?tte han sin far i ivrigt samtal med en liberal politiker. Professor Weber besvarade tankspritt sin sons h?lsning med samma artighet som om han varit en fr?mmande herre.

Ute p? M?laren gick sj?n gr?n och vit. En roslagsskuta med lappade segel styrde f?r full medvind ut ur hamnen. I aktern satt skepparen grensle ?ver rorkulten och styrde med bakdelen.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet