Read Ebook: Barnen ifrån Frostmofjället by Fitinghoff Laura

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 2254 lines and 69822 words, and 46 pages

This is a plain text file using the ISO 8859-1 character set .

Laura Fitinghoff

Barnen ifr?n Frostmofj?llet

En barnber?ttelse f?r sm? och stora

A.-B. Ljus' F?rlag Stockholm

Centraltryckeriet, Stockholm, 1907.

Professor John Berg, den sj?lsstore, outtr?ttlige m?nniskov?nnen, till?gnas denna bok af f?rfattarinnan.

Inneh?ll / Table of Contents

F?retal N?d?r och barkbr?d Kap. 1. Sju sm? v?rnl?sa Kap. 2. Med vargsp?r i sikte Kap. 3. Glas?gonkarlen Kap. 4. Under morgonrusket, inne och ute Kap. 5. Alle man till verket Kap. 6. Glas?gonkarlen ?ter ensam Kap. 7. Skingrade Kap. 8. Hvart har M?rta-Greta tagit v?gen Kap. 9. "Millmaste Tana" Kap. 10. En s? fin liten stinta Kap. 11. Sm?stintorna, b?gge Kap. 12. Arbetsf?rtj?nster och penningfr?gor Kap. 13. I den d?das st?lle Kap. 14. Per-Erik och Anna-Lisa Kap. 15. Det sp?kar p? isen Kap. 16. I R?fvarekula Kap. 17. "Kasken" Kap. 18. Br?llopsg?rden Kap. 19. P? flykt Kap. 20. Eld Kap. 21. I egen, gr?n stuga Kap. 22. Husbond och matmor Kap. 23. Undanjagade Kap. 24. Ett of?rmodadt ?terseende Kap. 25. Lappk?ta och renskjuts Kap. 25. ?ter p? egen hand Kap. 26. "Bruden" Kap. 27. Illa ute, i val och kval Kap. 28. M?nke och Gullspira Kap. 29. N?r M?nke vardt ensam Kap. 30. Ute i b?rskog Kap. 31. I strid med Bj?nntasse Kap. 32. Uppe i f?bodarna Kap. 33. Gr?l, och allt v?l Kap. 34. ?ter p? predikstol Kap. 35. Annat att t?nka p? Kap. 36. ?ter ett s?ndebud fr?n mor Kap. 37. Indianer Kap. 38. Maglena Kap. 39. Alla sju fr?n lillgr?stugan

F?RETAL.

Vid en diskussion om "V?ra barns n?jesl?sning", som jag f?r en del ?r se'n ?fvervar, f?llde en k?nd talare, en s.k. "frifr?sare" yttranden i fr?gan, som gingo ut p? att n?mnda art af litteratur nu n?rmast tyckes vara afsedd f?r endast den bildade klassens barn. De ?ro hj?ltarna, hj?ltinnorna i barnb?ckerna, n?r dessa senare ?ro af den r?tta arten. N?r dessa hj?ltar och hj?ltinnor sj?lfva, eller genom ?delmodiga "upph?jda" anh?riga komma i kontakt med allmogens barn och barnen ur de djupa leden blir detta till en r?rande handling. Hj?ltar och hj?ltinnor f? n?ra nog helgonglorian ?fver sig n?r de i v?lg?renhets- eller f?rb?ttringssyfte "?gna" sig ?t dessa t?liga beskedliga sm? v?p, eller elaka illmariga lymlar till underklassbarn med hvilkas innerstas tankar och mening de, trots allt, st? fr?mmande och of?rst?ende utan aning om att dessa f?rem?l f?r barmh?rtighet och ?del nedl?tenhet ?ro deras j?mlikar i medf?dd beg?fning, och i fantasiens mottaglighet f?r intryck af olika art. M? n?jesl?sningen best? af b?cker, d?r barnen fr?n alla klasser k?nna igen hvarandra, och k?nna igen sig sj?lfva, i deras egen omgifning. Det blir det b?sta och verksammaste medlet att en dag f? folk af skild bildningsgrad att f?rst? och r?tt bed?ma hvarandra.

Ock en sak till. Vi m?ste f? till st?nd en s?dan prisbillighet p? n?jesl?sningslitteraturen, att b?cker fr?n goda k?nda pennor, hvilka nu i dyrbar utstyrsel n? blott de f?rm?gna hemmen, i f?renklade, billiga upplagor komma ut ?fver hela landet och l?ra barnen fr?n de m?nga s? olika landskapen att f? syn p? och intresse f?r hvarderas s?rm?rken i natur, spr?k, folklif. S?dana b?cker skulle m?jligen komma att uttr?nga den osunda kolport?rlitteratur och jolmiga s?ndagsskollektyr, som nu frestande bjudes eller p?tvingas barnen i alla de tusentals hem, d?r man ej har r?d att ink?pa praktupplagan "af tv?-, trekronorsb?cker som n?jesl?sning f?r barnen". Ja ungef?r s? d?r klubbade han p?, talaren. Hans ord och tankar rotf?ste sig hos mig. Redan d? besl?t jag att mitt n?sta arbete skulle bli en "N?jesbok" i ofvann?mnda riktning f?r barn, med typer just fr?n arbetsklassen.

Det ?r barn fr?n f?rfluten tid. De allmogebarn, som jag d? k?nde och lefde midt ibland, d?r uppe i ?dalen, som jag har tagit mig f?r att skildra i det jag l?tit sju stycken f?r?ldral?sa sm? p? egen hand ge sig ut fr?n hembygden d?r, under h?rda n?d?r barkbr?d och sv?lt och fattighus ?r hvad som v?ntar dem.

"Mor", hvaraf minnet f?ljer de af hennes l?ror och exempel genomtr?ngda barnen har jag tecknat efter typen af de allmogekvinnor, hvilka d? ?tminstone icke voro n?gra m?rkliga undantagsm?nniskor ?fven i de fattigaste hemmen.

Modern, som d? fick ers?tta skolan, eller, n?r den var ambulerande, l?nga tider af ?ret fick ensam s?rja f?r barnens undervisning, s?g minsann ej mellan fingrarna med dem hvarken n?r det g?llde "ordets" inh?mtande i den nu s? f?rk?ttrade utanl?sningen, eller dess till?mpande i ett arbetsgladt tuktadt sedligt lif inom stuguknutarna, d?r f?r?ldrarna d? ?nnu ?gde myndigheten.

Det sj?ngs mycket b?de i storg?rdar och sm?stugor den tiden. P? det enstr?ngade instrumentet, "spelstocken" tog man med str?ken "ut" ur "nummerboken" den st?mma i koralen, som f?ll sig b?st f?r r?sten och som skulle ljuda samman i den fyrst?mmiga kyrkos?ngen p? s?ndagen. Fiolen lj?d vid fester och glada tillst?llningar, ofta till sprittande l?tar af bondspelm?nnens egen komposition. Andliga s?nger, folkl?tar och visor tonade ut fr?n stork?k, f?bodvallar och dr?ngstugor under en smittande frisk arbetsgl?dje. Det l?g poesi ?fver arbetet, barnen lockades d?raf. Det var ej med tyngd i lynnet och surmulenhet de f?ljde far och mor i arbete. De voro hemmastadda i stall och ladug?rd hos getter och f?r samt l?rde sig att f?rst? naturv?rldens h?ga, intr?ngande spr?k under vistelse i skog och mark, p? getstig och i f?bodar.

"Ante", "M?nke", "Per Erik", hvilka traska de ?ndl?sa v?garna fram, ?ro omedvetna om de etiska begrepp, den skarpa sanna blick f?r natur och folkets sinnesriktning, de d?runder tillv?lla sig. Maglena, "som ser d?r ingenting finnes att se", och "h?r d?r ingenting kan h?ras" och hvilken, ett naturens ?lsklingsbarn som hon ?r, kan sjunga och dansa midt under n?d och faror -- hon skall ge af sitt hj?rtas, sin fantasis rika skatter till dem som under lifvets h?gsta ?fverfl?d lida brist p? s?dan helig g?fva.

Ante skall en g?ng med kraft och ?fvertygelse och med ordets makt k?mpa emot det stora onda, som f?rt?r folket och hemmen. Han har redan, innan han med sm?syskonen tr?dde in i en g?rd, kunnat se och bed?ma om nykterhet, ordning och arbetsgl?dje h?llo den vid makt, eller om superiets f?rbannelse tryckt f?r?delsens st?mpel ?fver folk och kreatur och allt d?r b?de utom och inom. Antes blick har varit sk?rpt genom den ?ngest han erfarit att syskonen, M?nke, Per Erik, Anna-Lisa, Maglena, att dessa sm? stackare, som han p? eget bev?g dragit med sig ut fr?n hembygden skola besmittas af det onda, som m?ter deras ?gon, och han afskyr och fruktar detta onda, med en stark andes hela styrka. Mer och mer v?xer upp inom honom en till sist obetvinglig ?nskan om att med ord, genom kunskapens makt f? ge sig i strid mot detta onda. Han vill en g?ng l?ra folket att "f?rst? Guds r?st, och att hitta v?gen till himmelen". Barnen, och folket i g?rdarna f? delvis tala Norrlands allmogespr?k, detta f?r att bibeh?lla lokalf?rgen och l?ta fj?llbarnen kvarst? p? det plan i allmogev?rlden dit de h?ra, men fr?n hvilket de m?jligen i l?sarens tanke skulle l?sryckas om de, med den intelligens och beg?fning de dela med en del af de bildade klassernas barn, ?fven skulle kunna f?rfoga ?fver dessas uttrycksmedel. Det ?r kanske ej o?fvet att svenska barn l?ra att s?tta sig in uti de olika landsm?len, och b?r detta ej bli dem sv?rare ?n att komma tillr?tta med de utl?ndska och m?nga fr?mmande ord, hvilka vimla i ?fven v?ra barnb?cker, men hvilket missf?rh?llande jag icke utan sv?righet sett till att undvika.

Den snart uppv?xta generation, som en g?ng lefde sig in i en barnbok "En liten v?rld bland fj?llen" skola i slutet af detta arbete ?terfinna sina v?nner fr?n den tiden, b?de "Rofvorna" och "Anna Dea".

Meningen ?r att i en annan fortl?pande del ge en forts?ttning af Frostmobarnens tillvaro och olika utveckling i de hem de vunnit.

Jag ?lskar de d?r naiva, allvarsamma och dock ljust leende sm? ?fvergifna trulsungarna. Deras ?de finnes redan delvis i fantasien och delvis efter verkligheten fullbordadt i mitt inre.

Innerligt ?nskar jag, att sm?stugornas barn och barnen i storg?rdarna, trulsungarna i fj?llbyar och ?debyggd samt de goda, v?l uppdragna hj?ltarna och hj?ltinnorna ?fven skola l?ra sig att f?rst? och ?lska de sju sm? ?fvergifna barnen ifr?n Frostmofj?llet.

Furuliden Stocksund 20 april 1907.

F?rfattarinnan.

N?D?R OCH BARKBR?D.

Det var n?d?r uppe i Norrland. "N?d?r" betyder, att man ?r s? godt som utan mat p? de st?llen, d?r barnskaran ?r stor och jordbiten, som man skall lefva af, liten.

Det g?r icke s? mycket att den ?r liten, n?r sommaren kommer tidigt, och kornet, som man d?r uppe bakar det hvita vackra br?det af, mognar redan i juli, s? att man kan f? fara till kvarnen och mala mj?l af det.

Inte heller g?r det s? mycket, om jordbiten ?r liten n?r sommaren ?r l?ng och lagom torr, s? att potatisen p? landet v?xer duktigt, och man p? h?sten i september kan f? ta opp b?de tjugu och trettio stora, granna potatisar fr?n den h?la, d?r man i juni satte ner en enda, men en med m?nga "?gon", ty fr?n hvart aldrig s? litet ?ga, eller litet rundt h?l p? en potatis, v?xer det ut rotstj?lkar, n?r den s?ttes ner i varm, torr sandjord.

Ja, n?r det blir "god?r" uppe i Norrland med mycket regn f?re midsommar, v?rme och stark dagg om n?tterna, d? sl?r bj?rken ut och st?r doftande fin och fager, d? den ett par dagar f?rut st?tt med kala brungl?nsande grenar. ?kerb?rsblommor sticka upp vid dikesrenarna, djupr?da i f?rgen som sm? rosenbarn. I den v?derleken bli de snart till sk?na, saftiga ?kerb?r.

De gr? stenh?llarna bli ?fverdragna med mattor af hvit- och violettf?rgade "natt och dag"-blomster, som leka tittut med sk?rblommande kattf?tter. Barnen binda sig kransar af dem, bygga sig lekstugor i sandgroparna, d?r de h?ga, granna r?mj?lksblomstren st? i t?ta st?nd, rosenr?da, stolta i h?llningen, och nyponbuskar med doftande rosor i blom titta ner p? dem ?fver den sluttande jordskorpan.

Det ?r gl?dje och skratt och stoj hvart man v?nder sig. Hvita, s?ta rofvor som man f?r ?ta af, och ?rter i fyllda skidor v?xa ute p? ?kern. Nog af br?d, sm?r, ost och annat godt och rart, finnes ?fven inne i sm?stugor och fattigmanshem.

Men under n?d?ren h?rs icke mycken gl?dje af. Sn?n ligger kvar till framemot midsommar. Rofvorna, hvilka sent s?ttas ner som fr?n i jorden, hinna knappt knyta sig till en liten potatis' storlek, f?rr?n frosten kommer och g?r det s? h?rdt och tr?ngt omkring dem, att de ej kunna v?xa. ?rtskidorna h?nga vissna som sm? svartnade trasor ute p? ?rt?kern, -- inte en enda ?rta blir det i dem. Likadant med kornaxen, som bruka h?lla sig s? stolta p? sina vajande h?ga st?nglar, de h?nga som brutna, fast vid det gr?na, korta str?et.

S? kan man v?l f?rst?, att under n?d?r kommer intet korn och inga ?rter till kvarnen och om, p? n?gon h?gt liggande g?rd, frosten farit mera varsamt fram, s? ?r s?den ?nd? s? kraftl?s och besynnerlig att mj?let blir gr?svart, och pannkakorna, som man lagar till af det, bli som en l?s lerv?lling.

Det ?r icke mycken f?da i s?dan mat. Barnen bli snart magra. Deras, under de goda ?ren rosenr?da kinder f? en gr?aktig f?rg, och ?gonen ?ga ej mer den klara glansen.

N?r barnen i hopar f?lja f?r?ldrarna ?t f?r att ner?t frostfria bygder bettla om f?da, se de ut som sm? gubbar och gummor. Det sk?r en i hj?rtat att se dem.

F?RSTA KAPITLET SJU SM? V?RNL?SA.

Under det f?rf?rliga n?d?ret i slutet af 1860-talet kom en s?dan skara vandrande fr?n Frostmofj?llet h?gt oppe i Norrland. Skaran bestod af en liten flock p? sju barn, hvilka ensamma vandrade fram genom utarmade, vinter?dsliga bygder. Ingen far eller mor f?ljde dem ?t. Sju stycken utm?rglade sm?, och den, som liksom f?rde dem an, var bara p? trettonde ?ret. Han hette Ante, egentligen Anders.

Barnen kommo fr?n Frostmofj?llet, d?r frosten ocks? farit h?rdast fram vid g?rdarna.

Deras far hade under n?d?rstiden tagit sig till att supa. Svag och fumlig, som han blifvit af det och af barkbr?d och sv?ltf?da, hade han stupat ned under en j?ttetall, som han var med om att f?lla i skogen. En dag bars han hem d?d.

Hustruns bekymmer m?ngdubblades. Hon orkade ej b?ra dem l?ngre, utan hon rent af t?rdes bort af sorg, mest sv?lt. F?r man kan f?rst? att de matbitar, som hon kunde f? ihop, unnade hon hellre barnen ?n sig sj?lf.

N?r hon nu skulle till att d?, ?ngslades hon mest ?fver att barnen, som hon arbetat och lidit f?r, skulle in i fattighuset, eller, ?n v?rre, "bjudas ut p? auktion" till den som ville ta dem f?r den minsta penningsumma, som kommunen ville best?.

"Bry er int om te s?rje ?fver de, mor", sade Ante, som satt vid s?ngen och f?rs?kte tvinga i modern vattenv?llingen, som han nyss kokt i spisen.

"Dom ta er, om ni vill eller int", fl?mtade den sjuka. "Ett s?n't n?d?r, n?r alla m?tt f?rtj?na f?r att lefva. Och ingen som blir god mot er och bryr sig om er."

"Vi g? h?rifr?n mor. Vi s?tt sm?stinterna p? k?lken, och s? g? vi g?rdmellan nere i landet som annat, vuxet vandringsfolk. Skoll?rarns Kalle s?g, att far hans s?g, att folke ner i bygden ha f?tt b?' korn och p?rer , och ni ska si mor, att de r?ck nog ?t oss ?."

"Ja, s?vidt Guds v?lsignelse ger br?det, s? blir ni aldrig utan. Du har gjort mig s? l?tt och ljus i sinnet med hvad du sagt, lill Ante. Men Gullspira --."

"Hon f? f?lja oss hon ?. Ligg int' och ?ngslas mor!"

-- "Int ?ngslas jag. -- De ha blifvi s? l?ttsamt inom mej. - Jag ser allt lysa s? himlande ljust ?fver dej, och ?fver barna d?r i s?nghalmen, och det sjung s? grant opp?fver mej. -- Ante s? -- grant!"

Med det f?ll Antes mor tillbaka p? trasorna hon hade under hufvudet. Ante lade igen ?gonlocken p? henne och satte psalmbok under hakan, s? att den inte skulle falla ner. Mor hade gjort s? med far, n?r han var slut.

Mor var inte v?l i grafven f?rr ?n socknem?nnen kommo samman f?r att skaffa barnen in p? fattighuset, eller auktionera bort dem.

Men den dagen de kommo till den fallf?rdiga stugan, d?r de v?ntade att finna barnen, var den tom.

Br?dskjulet d?rinvid, d?r de visste att geten brukade finnas, var tomt det med. I stugan var det skuradt och oppsnyggadt, som om gammalt ordentligt folk ?mnade l?mna den i andras h?nder.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet