Read Ebook: Barnen ifrån Frostmofjället by Fitinghoff Laura

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 2254 lines and 69822 words, and 46 pages

Br?dskjulet d?rinvid, d?r de visste att geten brukade finnas, var tomt det med. I stugan var det skuradt och oppsnyggadt, som om gammalt ordentligt folk ?mnade l?mna den i andras h?nder.

Barnen, hvilka de kommo f?r att taga, hade tydligen gifvit sig i v?g redan f?reg?ende dag. Men m?nnen kommo ?fverens om, att man nog inte skulle beh?fva v?nta l?nge f?rr?n man hade dem h?r igen och det med fattigskjuts fr?n n?gon af de n?rmaste socknarna. F?r ?frigt kunde nog ingen heller veta, hvilken v?g de tagit. Telefon och telegraf funnos icke d?r uppe i ?debygden, och man kunde ingenting g?ra ?t saken. Alla h?star, som funnos i byn, voro med i skogsk?rslor, hade de ocks? funnits hemma s? hvem hade tid att ge sig ut p? jakt efter barnungarna. "De v?nde v?l tillbaka n?r hungern tog dem. Det var skada p? geten, den kunde en ha f?tt s?lja ?t dom. Men, som sagdt, dom ?r v?l snart h?r, b?' ungar och get."

Barnen vandrade s?lunda iv?g utan att oroas af f?rf?ljare. Men d?r blef dock, under dagens lopp, en gr?t och en j?mmer p? sm?stintorna, Brita-Cajsa och Anna-M?rta.

De gr?to icke f?r att de fr?so s? att n?sa och h?nder voro r?gklintsbl? p? dem, och t?rna s? frusna, att de inte kunde st? p? f?tterna. Nej, de j?mrade sig och gr?to i hunger. Den h?rdaste br?dkant, den minsta potatis skulle de ha slukat med beg?rlighet. Men v?gen ?fver storskogen var mer ?n tv? mil l?ng, och de hade icke varit innanf?r en stugud?rr p? hela dagen. De h?llo sig f?rst undan alla f?rs?k d?rtill, af r?dsla f?r, att man skulle ta kvar dem och f?ra dem till fattighuset --, sen af n?dtv?ng, d? det icke fans en ?n s? el?ndig liten stuga att komma in uti s? l?ng skogen var.

"Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int h?ra den ol?ten p? barna. Du f? dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."

"Ja men de ? rent synd, s? m?nga g?nger som vi i dag ha sliti i hennes spenar efter mj?lk", inv?nde Anna- Lisa, som var p? elfte ?ret.

"Men k?re, tig d? barn. Ni ska f? en mj?lkskv?tt igen. Gullspira, granna, fina lill-piga, kom nu s? f? jag mj?lka dej. Barna sv?lt ihj?l."

Gullspira, den, trots ytterlig magerhet, st?tliga gulbruna geten, kafvade sig fram ifr?n tallriset vid v?gen, d?r hon tagit sig ett godt m?l. Hon st?llde sig stilla invid Anna-Lisa, som hukade sig ned och drog n?gra mj?lkstrilar ner i den lilla tr?vril hon h?ll med v?nstra handen.

"Ge mej ? -- Ge mej ?", gn?llde Per-Erik och M?nke, .

"?h ni skulle v?l sk?mmas, stora karlarna. Du Per-Erik ?r p? sj?tte ?ret -- och du M?nke p? sjunde."

"N?ej du, p? sj?tte ?r jag, de sa' mor, ? t? henne fick jag mj?lk ibland ?."

"Men du bli p? sjunde till Kyndelsm?ss, och de ?r bara en vecka dit. Vi, som ? manfolk, ska v?l int ge oss ?fver s? d?r p? rappe. -- G? f?re och h?ll Gullspira i raggen s? frys ni d? int om h?nderna. "

Det var Ante som talade och kommenderade och sm?pojkarna visste sig ingen annan r?d ?n att lyda, helst Gullspira, "som hade folkvett", det trodde de fullt och fast, h?rt kommenderingen hon med och kl?mde sig intill dem med sin ludna, varma p?ls.

"Ta hit Ujyla, t? f? vi v?me ?tt vi ?", skreko sm?stintorna p? k?lken.

"Ni m?tt vara sn?ll nu. Giss p? om mor h?rde sm?stintena sina grine f?r j?mnan. Ha ni int just f?tt mj?lk, som va b? s?t och varm."

"Men de va som ingenting", kved Brita-Kajsa. "Va' tinnenin" upprepade M?rta-Greta snyftande, med t?rar i stora, sorgsna ?gon.

"De va tv? skedfyllor till er hvar. Och nu kom vi nog snart fram till n?n' storg?rd s? ni f? mat. S?tt opp dej p? k?lken du ? Maglena, s? f? ni v?rma hvarann. -- S? ja, de va granne sm?stinter, som int grine l?nger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon s?g er."

Ante str?k sm?systrarna om de bl?frusna kinderna, stoppade in deras stela, r?da h?nder i schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet, och snodde den gamla n?tta f?rskinnsf?llen fast om deras f?tter.

"Skjut p? k?lken nu du Anna-Lisa, s? vi kom ut ur skogen h?r. Skoll?rarns Kalle sa', att n?r en fick si spillrerna af lappk?tan, d?r Lapp-Israel d?dde, s? va en inte l?ngt fr?n bygden."

"Ja, men han sa ?t mej, att vargen str?k h?r i fj?llen. Jag var tokig, som for iv?g med dej, det sa Kalle ?."

Anna-Lisa gick fram?tb?jd och sk?t p? k?lken. Hennes t?rar droppade p? sm?systrarnas halsduksomlindade hufvuden. Hon snyftade, s? att det l?t som om hon hickat.

"Jag v?rdar mej int om te svara, n?r du tala s? bort i tok", skrek Ante med h?g r?st f?r att g?ra sig h?rd. Han gick ju l?ngt framf?r och drog, med k?lkrepet ?fver axeln.

"Tro du kanske, att Kalle hade tagit sej an dej, gett dej mat och kl?der. Har dom int stugan full med barn sj?lf, kanske?

"Men d?r slapp en d? sv?lte och fryse ihj?l."

"Just som om dom hade velat ha dej d?r! P? fattighuse hade du varit i denna dag, i lag med spetelsk-Babba och tok-Lasse." --

"Dom sv?lt int, och frys int ihj?l dom heller."

"?h tvi, en s?'n stinta --! Du fick ?ta dej fullm?tt af vattenv?lling denna moron, getost och br?d af hva Sven P?ls gett oss, har du f?tt s?v?l som vi. Men om du int ha skrofvet fullt hele da'en, s? ger du dej till att grina och villa tillbaka, och de till te fattighuse."

"Ja hvart tror du vi kom nu d?! Du t?nk v?l ta oss fram till kungen. -- Hui, -- hui, -- hui", snyftade Anna- Lisa.

"Ja, som de ? med de, s? kunde jag nog g?ra de ?, -- ? be'n ta dej. Du kunde d? g?ra s? pass som te geta getterna ?t en! Det vore v?l n?nting te stort de, emot te sitte framf?r spisen i fattighuse och glo."

"Hur m?nge getter kan han ha tro, kungen", pep Maglena ut ur schal?ppningen.

Hon tyckte att med det d?r talet om kungen b?rjade det l?tta opp lite i tillvaron. Sanningen att s?ga s? hade hon hela tiden likat Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det var ledt att dom b?gge tv? skulle ge sej p? Ante, som, det visste hon granneligen, inte ?tit ett Guds l?n f?rr ?n de alla hade f?tt nog p? morgonen, innan de g?fvo sig af.

"?h int vet jag", sade Ante, "huru m?nga getter kungen har. Lill'stugufolk, som vi, kan ha en get, en torpare fem, sex, en storbonde tjugu och mer."

"Herre gulla, d? ha v?l kungen hundra. -- Int r? jag me s? m?nge."

Anna-Lisa sl?ppte k?lkstabbarna, sn?t sig i fingrarna och torkade t?rarna ur ?gonen med samma hand, som hon ?nd? dragit vanten af.

?fven Ante stannade, s? att k?lkrepet h?ngde slakt. Han tog af den stora mal?tna skinnm?ssa, som varit fars, och torkade svetten ur den vackra pannan. Hans bl? ?gon lyste f?rtrytsamt, d? han s?g tillbaka p? systern.

"Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han har tusen -- ja lika m?nga som en lapp kan ha renar. Men du tror v?l int att kungen ha vett te r?kna ut hur m?nga getter en tocken liten en som du ?r god f?r att geta? Tro han att du kan geta hundra, s? kan du de, f?r d? har han s?rskildt slag af l?ttgetade getter, kanske fr?n Jerusalem; eller har han n?gra m?rkv?rdiga gethundar, som kan h?lla ihop dom."

"T?nk s? fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Kanske du f? g? i lastiker och med silkeskl?de p? hufvet och en kjol med sm?roser p?, s? du ser ut som t?rnblombacken p? sommarn. T?nk att du ska bli s? grann!"

Maglena drog schalen fr?n n?san och bj?d till att v?nda sig och kunna ta Anna-Lisa i betraktande. En liten rar unge var hon, Maglena, med det guldbruna h?ret gl?nsande och burrigt och de stora djupbl? ?gonen s? goda i blicken. Det var som om hon trott att Anna-Lisa, som gick bakefter och sk?t k?lken, nu var kl?dd i lastiker och nyponblomsdr?kt, med silkesduk, bara f?r att hon t?nkte sig henne s?.

Anna Lisa tog sig dock inte vidare v?l ut i denna stund med svartgr? yllehalsduk snurrad fast om hufvudet och bunden i en knut i nacken, med mors gamla rutiga tr?ja, p? hvilken midjan n?dde ned ?t kn?na p? henne, och s? desslikes mors trasiga, snedg?ngna k?ngor. Genom trasorna i dem stack starrgr?set fram, som man stoppat i till v?rme och fyllning.

Det var nog ett drygt g?ra, att en kall vinterdag g? genom milsl?ng skog i en s?dan bekl?dnad, och det var kanske inte att undra p? att Anna-Lisas annars icke o?fna ansikte med de bl? ?gonen och det ljusa h?ret, hade ett m?rkt, bistert uttryck.

Hon och brodern stretade ?ter iv?g med k?lken. Anna-Lisa muttrande och puttrande, Maglena helt upprymd -- s?g f?r sig en kungageterskas h?rliga tillvaro.

"Per Erik, M?nke, stanna", ropade hon till de b?da br?derna. I trasiga lappskor och fars s? allt f?r bedr?fligt illa passande kl?der tassade de iv?g p? ?mse sidor om Gullspira med deras h?nder i hennes ragg.

Pojkarna stannade b?da och inv?ntade skjutsen. De voro utleda och uttr?ttade p? den ?ndl?sa vandringen. "Manfolk" och p? sj?tte, sjunde ?ret s? mycket som helst, s? gnagde hungern ?nd? i sm? magar, bet k?lden i naglar och t?r, och tyngde kl?dpaltorna mer ?n de v?rmde. Men nog f?r det att de voro s? pass kariga att de kunde h?lla inne med j?mmer och klagan, fast t?rarna runno utf?r bl?frusna kinder, och sm? skuldror of?rm?rkt ryckte till af n?gon kort kv?fd snyftning.

"Hva ?r de nu d?" -- sade de, manligt ?fverl?gset, d?r de b?rjade g? bredvid k?lken. "Ska vi hj?lpe er te dra? Du t?r nog tr?ttne opp du Ante."

M?nke sk?t topplufvan, som tillh?rt farfar hos Sven P?lsons och n?dde honom ner om ?ronen, tillbaka ?fver hufvudskulten och gned of?rm?rkt bort m?jliga m?rken efter s? allt f?r omanliga t?rar.

Ante spottade i n?fvarna, tog tag s? att k?lkrepet skar knifsdjup r?nna i vadmalstr?jan just ?fver skuldran, d?r den gammal och sliten, som den var, inte t?lde vid v?rst mycket mer i slitningsv?g.

Han sp?nde i och drog, som om uppf?rsbacken de nu n?dde varit en glidande utf?rsbacke, iddes icke svara p? M?nkes ynkliga f?rslag. Det syntes ?nda ut p? den kullriga ryggen, s? bedr?fligt han tyckte det vara.

"Int kan ni dra oss allihop, det vet en v?l att s?nt ?r bara skryt", sade Maglena, som kommit i prattagen och inte fr?s s? mycket, sedan sm?systrarna kl?mde sig in emot henne och blifvit stilla, d? de somnat. "Men ni ska f? h?ra p? roligt."

"Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska ?t kungen. M?nghundrade getter har han, st?rre ?n Gullspira.'"

"Ingen get ?r som Gulispira, var s? god, du --" sade M?nke och s?g hotande p? Maglena.

"Jas?, -- har du sett getter fr?n Jerusalem kanske? Dom ha horn, som si ut precis som m?nen n?r han ?r ny och bl?nkande, s? de lyser om dom. Och s? kommer dom i tusen hundrade, och man sir dom springa ?fver myrmarken och ?ta myrb?r. "

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet