Read Ebook: Inferno by Strindberg August

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1071 lines and 51870 words, and 22 pages

Lyckan att vara ?lskad trots allt framkallar ett behov att rikta min tack till n?gon . . . vilken? Till den ok?nde, som i s? l?nga ?r hade dolt sig?

Mitt hj?rta sm?lter, jag bek?nner den nedriga l?gnen om min otrohet, beg?r hennes f?rl?telse, och i en handv?ndning ?r jag ? nyo stadd i utbyte av k?rleksbrev med min egen hustru, allt under det jag uppskjuter v?r ?terf?rening till en l?mpligare tidpunkt.

N?sta morgon skyndar jag till min kemist vid boulevard Magenta.

I f?rseglat kuvert b?r jag med mig till sjukhuset intyget p? hans analys. N?r jag g?r f?rbi Ludvig den heliges staty p? innerg?rden, drar jag mig till minnes helgonets trenne verk, n?mligen den stora blindasylen Les Quinze-Vingt, Sorbonne och Sainte-Chapelle, eller s?som jag ?versatte det: fr?n lidandet, igenom vetenskapen, fram till botg?ring.

Innest?ngd p? mitt rum ?ppnar jag kuvertet, som skall avg?ra min framtid, och jag l?ser:

>>Det pulver, som l?mnats oss till unders?kning, f?reter f?ljande caracteristica:

F?rg: gr?svart. L?mnar sp?r p? papperet.

T?thet: betydlig, ?verl?gsen medelt?theten hos grafit; ?mnet synes vara en h?rd grafit.

-- -- -- -- --

Kemisk unders?kning:

-- -- -- -- --

Rent svavel inneh?ller kol!

Jag ?r r?ddad, fr?n denna stund f?rm?r jag bevisa mina v?nner och anf?rvanter, att jag icke ?r galen. Bestyrkta ?ro de teorier jag framlade i mitt arbete Antibarbarus, som utgavs ett ?r tidigare och behandlades av tidningarna som ett verk av en kvacksalvare eller d?re, vilket hade till f?ljd att jag utst?ttes ur min familj s?som en od?ga, ett slags Cagliostro.

Nu tror jag ni ?ro krossade s? det f?rsl?r, mina v?rda motst?ndare! Mitt jag sv?ller av r?ttm?tigt h?gmod, jag vill l?mna lasarettet, ropa h?gt p? gatorna, vr?la framf?r Institutet, riva ner Sorbonne . . . men h?nderna ?ro fortfarande i band, och utkommen p? g?rden r?der mig det h?ga gallret till t?lamod.

Apotekaren, ?t vilken jag meddelar resultatet av analysen, f?resl?r att ?v?gabringa en kommission, inf?r vilken jag skulle med direkta experiment uppvisa problemets l?sning.

Emellertid, hellre ?n att v?nta och medveten om min f?rsagdhet inf?r en offentlig samling, hopskriver jag en uppsats i ?mnet och skickar den till >>Le Temps>>, som f?r in den inom tv? dagar.

L?sen ?r given, man svarar mig fr?n olika h?ll utan att f?rneka sakens riktighet. Jag har f?tt anh?ngare, anmodas att l?mna artiklar till en kemisk tidskrift och invecklas i en brevv?xling, som ger n?ring ?t mina fortsatta unders?kningar.

En s?ndag, den sista som jag vistades i Saint-Louis-sk?rselden, sitter jag vid f?nstret och iakttar vad som f?rsigg?r nere p? g?rden. De tv? tjuvarne promenera med sina hustrur och barn, kyssa dem allt emellan?t och se s? lyckliga ut, n?r de v?rma sig vid den k?rlek, som underbl?sts av deras olyckor.

Min egen ensamhet vilar tungt p? mig, jag f?rbannar mitt ?de, som jag finner or?ttvist, i det jag gl?mmer att mitt brott ?vertr?ffar deras i nedrighet.

Postbudet kommer med ett brev fr?n min hustru. Det ?r isande kyligt; min framg?ng har s?rat henne och hon l?tsas ej tro d?rp?, d? hon n?mligen r?dfr?gat en yrkeskemist; hon tillfogar goda r?d ang?ende det farliga i illusioner, som kunna leda till hj?rnkriser. F?r ?vrigt, vad vinner jag v?l med allt detta? Kan jag f?da en familj med min kemi?

?terigen detta alternativ: k?rlek eller vetenskap! Utan att tveka krossar jag henne med ett sista avskedsbrev.

Ett regn blandat med sn?slask faller just som jag b?rjar springa . . . i bakgrunden av en kort gata tecknar sig mot himlavalvet en svart port, ofantligt stor, ett verk av cykloper, en port utan n?got palats till, vilken ?ppnar sig ?t ett hav av ljus . . . Jag fr?gar en polisbetj?nt var jag befinner mig.

-- Porte Saint-Martin, min herre.

Med n?gra f? steg ?r jag ute p? de stora boulevarderna och g?r nedf?r dem. Teateruret anger att klockan ?r en kvart ?ver sex. Just absinttimmen, och v?nnerna v?nta som vanligt i caf? Napolitain. Jag forts?tter dit ned med p?skyndade steg och gl?mmer sjukhuset, gr?melsen, fattigdomen. Men utanf?r caf? du Cardinal r?kar jag st?ta mot ett bord, vid vilket en herre sitter. Jag k?nner honom endast till namnet, men han k?nner mig, och i en sekund ha hans ?gon sagt mig: Ni h?r? Ni ligger allts? inte p? sjukhus? Det var s?ledes bara prat, den d?r historien!

Och jag k?nner p? mig att denne man ?r en av mina ok?nda v?lg?rare, att han tecknat bidrag ?t mig och att jag ?r en tiggare, som ej har r?ttighet att g? p? kaf?er. Tiggare! Det ?r r?tta ordet; det ringer i ?ronen p? mig och jagar upp p? mina kinder en br?nnande rodnad, skammens, f?r?dmjukelsens och raseriets rodnad!

T?nka sig, att sex veckor f?rut satt jag h?r vid borden; min teaterdirekt?r l?t bjuda sig av mig och tilltalade mig med k?re m?stare; tidningsm?n ?vlades om att interviewa mig, fotografen utbad sig ?ran att f? s?lja mitt portr?tt. Och nu: tiggare, en br?nnm?rkt man, utst?tt ur folks umg?nge!

Piskad, ryggbruten, jagad till d?ds stryker jag utefter boulevarden som en nattsv?rmare och drar mig tillbaka i min h?la hos de pestsmittade. H?r st?nger jag in mig p? mitt rum; h?r ?r mitt hem.

D? jag reflekterar ?ver mitt ?de, m?rker jag den osynliga handen, som tuktar mig, med sp?slag driver mig fram mot ett m?l, som jag ?nnu icke kan gissa mig till. Han sk?nker mig ?ra p? samma g?ng han v?grar mig en hedrad st?llning i v?rlden; han f?r?dmjukar mig i det han upph?jer mig, kr?ker mig i stoftet f?r att lyfta min sj?l.

D? uppdyker ?ter hos mig den f?rest?llningen att f?rsynen har best?mt mig f?r en mission h?r i v?rlden och att det ?r uppfostran d?rtill som p? detta vis tager sin b?rjan.

I februari l?mnar jag sjukhuset, utan att ha kunnat bli botad men kurerad f?r v?rldens frestelser. Vid skilsm?ssan hade jag velat kyssa handen p? v?r goda moder, som utan n?got predikande l?rt mig korsets v?g, men en k?nsla av v?rdnad, liksom f?r n?got, som ej f?r vanhelgas, h?ll mig tillbaka.

M? hon i andanom emottaga denna g?rd av tacksamhet fr?n en vilseg?ngen fr?mling, som nu dv?ljes undang?md i ett fj?rrbel?get land.

Ludvig den helige g?r mig bekant med salig Orfila.

I en anspr?ksl?s m?blerad l?genhet, som jag hyrt mig, fullf?ljer jag mina kemiska arbeten vintern ut, stannande hemma ?nda till aftonen, d? jag g?r att ?ta middag p? ett cr?merie d?r konstn?rer av flera olika nationaliteter ha bildat ett kotteri. Efter middagen bes?ker jag den familj, som jag den d?r g?ngen gav ?terbud i ett ?gonblick av rigorism. Hela kretsen av anarkistiska konstn?rer tr?ffas d?r, och jag k?nner mig d?md att utst? allt det jag hade velat slippa se och h?ra: ogenerade seder, l?slig moral, gudl?shet med ber?tt mod. D?r finnes samlad mycken talang, o?ndligt mycken kvickhet, en bland dem har en verkligt genialisk naturbeg?vning och har skaffat sig ett ansett namn.

Hur som helst ?r man som en familj d?r, man h?ller av mig, och jag ?r dem tack skyldig, s? att jag g?r mig blind och d?v inf?r deras sm? privata aff?rer, som ej ang? mig.

Ifall det hade varit ober?ttigat h?gmod, som kommit mig att undvika dessa m?nniskor, skulle straffet varit v?l avv?gt, men i detta fall, d?r min tillbakadragenhet h?rfl?t ur en str?van att rena min individualitet, att f?r?dla min personlighet i ett ensligt levernes sj?lvpr?vning, f?rst?r jag icke f?rsynens tillv?gag?ngss?tt, en?r mitt skaplynne ?r mjukt och g?rna anpassar sig efter omgivningen av pur umg?ngessamhet och fruktan f?r att vara otacksam. Utesluten ur societeten p? grund av min ynkliga och skandal?sa fattigdom, var jag lycklig att finna en tillflyktsort under de l?nga vinterkv?llarne, ehuru den mycket fria samtalstonen s?rade mig i hj?rtat.

Efter uppt?ckten av den osynliga handen, som styr mina fj?t p? den skrovliga stigen, k?nner jag mig icke l?ngre ensam, och jag vakar med str?ng uppm?rksamhet ?ver mina handlingar och ord utan att dock alltid lyckas. Men s? snart jag syndat, gripes jag genast p? bar g?rning, och straffet infinner sig med en noggrannhet och ett raffinemang, som ej l?mnar n?got tvivel ?vrigt ang?ende mellankomsten av en makt, vilken tuktar f?r att f?rb?ttra. Den ok?nde har blivit f?r mig en personlig bekantskap, som jag talar till och tackar, beg?r r?d av. Stundtals f?rest?ller jag honom som min tj?nsteande, motsvarande Sokrates' daimon; och medvetandet av att ?ga de ok?ndas st?d ?tersk?nker mig en energi och en f?rtr?stan, som egga mig till bem?danden s?dana som jag ej f?rr varit m?ktig av.

Bankrutt i s?llskapslivet, lever jag upp p? nytt i en annan v?rld, dit ingen kan f?lja mig. H?ndelser, som f?rr saknat betydelse, draga nu min uppm?rksamhet till sig, nattens dr?mmar ikl?da sig formen av f?ruts?gelser, jag betraktar mig som h?dang?ngen, och mitt liv f?rflyter i en ny sf?r.

Sedan jag nu bevisat f?rekomsten av kol?mne i svavlet, ?terst?r f?r mig att uppvisa v?te och syre, som enligt analogi f?rmodligen skola finnas d?ri.

Tv? m?nader f?rflyta under ber?kningar och begrundan, men de f?r experiment erforderliga apparaterna felas mig. En v?n r?der mig att g? till det analytiska laboratoriet vid Sorbonne, som st?r ?ppet ?ven f?r fr?mlingar. I min folkskygghet v?gar jag ej t?nka d?rp?, s? att mina arbeten avstanna och ett ?gonblicks vila uppst?r. Dock, en vacker v?rmorgon stiger jag upp vid gott lynne, g?r utf?r rue de la Grande Chaumi?re och n?r rue de Fleurus, som ?ppnar sig till Luxembourgtr?dg?rden. Den lilla vackra gatan ligger d?r tyst, den stora kastanjeall?n ?r lysande gr?n, bred och rak som en r?nnarbana, med Davids kolonn st?lld mitt i bakgrunden som en m?lsten, och i fj?rran h?jande sig ?ver det andra och snuddande vid molnen Pantheons kupol med det gyllene korset ?verst.

>>Min b?ge har jag satt i skyn, och han skall vara tecknet till ett f?rbund mellan mig och jorden.>>

Jag g?r icke l?ngre p? marken, jag simmar i luften, och med bevingade steg tr?der jag in i tr?dg?rden, d?r det ej finns n?gon m?nniska. I denna tidiga morgontimme ?r parken min, roseng?rden tillh?r mig, jag k?nner alla mina blommor p? rabatterna, chrysanthemumarterna, j?rn?rterna, begonierna.

Man kan t?nka sig vilken h?nryckning av snart sagt religi?s art, som fattade mig inf?r en s?dan n?stan underbar avsl?jning. Davy och Berthollet hade uppvisat syre och v?te, jag kol?mne. Det tillkom s?ledes mig att giva svavlets formel.

N?gra dagar senare var jag inskriven i naturvetenskapliga fakulteten vid Sorbonne med r?ttighet att arbeta i analytiska laboratoriet.

Den morgon jag begav mig till Sorbonne var f?r mig liksom en h?gtidsfest. Ehuru jag ej n?rde n?gra illusioner ang?ende m?jligheten att ?vertyga professorerna, vilka hade mottagit mig med den kyliga artighet man visar fr?mlingen, som tr?nger sig in, erfor jag en mild och lugn gl?dje, varur jag h?mtade ett mod likt martyrens, d? han tar upp striden mot en m?ngd fiender, ty f?r mig vid min ?lder var ungdomen den naturliga fienden.

Anl?nd till platsen f?r den lilla kyrkan, som h?r till Sorbonne, finner jag porten ?ppen och g?r in utan att egentligen veta varf?r. Den heliga modern och barnet h?lsa mig med ett milt leende; den korsf?ste, obegriplig som alltid, l?mnar mig kall.

Min nya bekantskap, Ludvig den helige, de el?ndes och pestsmittades v?n, l?ter presentera unga teologer f?r sig. -- ?r den helige Ludvig m?nne min skyddspatron, min goda ?ngel, som drev mig till lasarettet f?r att g? igenom ?ngestens eld innan jag skulle vinna vanhederns och f?raktets t?rnekrona . . . ?r det han som skickade mig till Blanchards bokl?da, och som drog mig hit?

Det ?r ju m?rkv?rdigt hur jag nu har fr?n ateismen fallit ner i den fullst?ndigaste vidskepelse.

Vid ?synen av votivsk?nkerna f?r lycklig utg?ng av examina avl?gger jag det h?gtidliga l?ftet, att jag i h?ndelse av framg?ng ej n?gonsin skall emottaga f?rtj?nstens v?rldsliga utm?rkelsetecken.

Klockan sl?r, jag g?r gatlopp mellan rader av obarmh?rtiga ungdomar, som bespotta mig, p? f?rhand underr?ttade om den chim?riska uppgift jag satt mig f?re.

Omkring tv? veckor ha f?rflutit, och jag har erh?llit oomtvistliga bevis p? att svavel ?r en tern?r f?rening, sammansatt av kol?mne, syre och v?te.

Jag framb?r min tack till laboratoriets f?rest?ndare, som l?tsar icke intressera sig f?r mina angel?genheter, och jag l?mnar denna nya sk?rseld med en outs?glig inv?rtes gl?dje.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet