Read Ebook: Från vargtider och vallpojksår: En samling minnen från forna dagars Östra Nyland by Bengts Josefina

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 822 lines and 32584 words, and 17 pages

?ste f?llas en bom f?r bakbenen, d? den var st?lld i spiltan, och ute p? f?ltet var d?r ingen annan, som v?gade n?rma sig den ?n husbonden ensam. En sommar hade Brunte bland sina kamrater ett sto med ett litet f?l, och en dag n?rmade d?r sig en varg till f?let. Men Brunte f?rdref vargen fr?n ?ngen, f?ljde efter den ?fver g?rdsg?rden, ty f?r Brunte fanns inga g?rdsg?rdar, n?r han ville. Han jagade vargen i skummande ilska genom hela byn, s? att den inte hade tid att vika af ?t h?ger eller v?nster och hoppa ?fver ett g?rde, utan m?ste l?gga af rakt fram till andra ?ndan af byn och sedan in i skogen. D? v?nde Brunte ?ter till ?ngen. Det var bara ?en? varg, men hur han skulle redt sig med flere hade varit r?tt roligt att se.

P? sommarn och under den tidiga h?sten kommo de inte h?ller i s? stora troppar som p? senh?sten och under vintern. Hur ofta stod vi inte under kalla, klara vinteraftnar och h?rde deras hemska tjut ifr?n n?rmaste skogsbacke. Och n?r h?starna vattnades p? kv?llarna, stegrade de sig och fnyste, n?r de kom ut ur stallet och sm?g sig d?refter i r?dsla t?tt intill hvarandra. De v?drade vargar, och gick man ut f?ljande dag, om sn? l?g p? marken, s?g man deras sp?r, d?r de krafsat kring uthusen snokande efter byte. D?r det fanns hund i g?rden, d?r var de mer n?rg?ngna ?n annars, ty hunden lockade dem. S?llan dog en hund sotd?den. Redan i unga ?r blef den borthuggen af vargarna -- de mindre hundarna ?tminstone. Vi hade den tiden v?ra f?rstud?rrar i tv? halfvor, en ?fre och en nedre, och f?r att hunden skulle slippa ut och in n?r han ville, l?mnades den ?fre halfvan ?ppen om natten. En natt h?rde vi ett stort ov?sen fr?n f?rstugan, och d? vi skyndade ut med p?rtor f?r att se, hvad som stod p?, s?g vi bara bakbenen af en stor varg, som ilade bort i m?rkret med v?r hund som byte.

Det var ett aktande och ett tillseende j?mt. Ej ens i hemknutarna gick f?ren i fred f?r vargen, ja, till och med klinkan p? d?rren till f?rf?uset skulle till n?tterna vara v?l p?lagd med pinnar ?fver och under; annars slog vargen af den med tassen. Och gluggen skulle vara ordentligt tillstoppad, ty det h?nde i en g?rd, att vargen en natt gick in i f?rf?uset genom gluggen och bet ihj?l alla f?ren. Gluggen hade af gl?mska blifvit l?mnad ?ppen om aftonen.

Det ?r visst, att vargen fick lida f?rf?rande hungerskval, n?r den ibland p? veckotal vintertid ej lyckades skaffa sig byte. Men han tog till n?dbr?d, han, liksom m?nniskorna i knappa tider, och jag har sett hvad en varg kunnat k?ra i sig i brist p? b?ttre kost.

Arstu Hannis for en vinterdag till en liten skogs?ng efter en h?ck h?. D? han var f?rdig att k?ra hem, brast tugun i skacklarna. Han tog loss den s?ndriga vidjel?nken och kastade den ifr?n sig vid v?gkanten och band med repet skacklarna vid sl?den och k?rde vidare.

Han m?rkte, att en varg f?ljde hans sp?r p? afst?nd, och n?r han s?g att det bara var en, var han inte h?ller r?dd, utan hojtade n?gra g?nger och skrek f?r att skr?mma den.

F?ljande dag sk?t en som var j?gare till professionen helt of?rhappandes en gammal varg p? samma skogs?ng, och n?r han fl?dde den, s? fann han en s?ndrig sl?dtugu i hans mage. N?den har ingen lag hvarken f?r m?nniskor eller djur, och hungern g?r en inte kr?sen, och n?r vargstackarn pl?gad af en l?ng fastetids ohyggliga hunger kom ?fver videtugun och med sitt fina v?derkorn k?nde doften af Hannis fingrar, som nyss f?rut handterat tugun, s? str?k den med. Den smakade ?nd? n?got f?gel.

En g?ng vid Andersm?sstiden sl?ppte vi ett ?rsgammalt f?l ut att dricka, och d? det var midt p? ljusa dagen, l?t vi det bli ute en stund och springa. Men ej l?ngre ?n till ribacken hann det, s? stod vargen d?r och ref det i sidan. D? det kom springande undan vargen till stallbacken, h?ngde in?lfvorna l?ngt ut genom s?ret i sidan, och vi m?ste d?da f?let.

Skrifvars Stafva, som blef ?nka i tyfus?ren, hade sju snygga mj?lkkor. En dag i tr?skantiden beh?fdes vallpojken hemma och korna k?rdes ensamma p? en ?ng. D?r br?t de s?nder ledet och for allesamman ett stycke in i skogen. D? vallpojken p? kv?llen gick f?r att taga hem dem och ej fann dem p? ?ngen, gick han l?ngs stigen in i skogen, och d?r fann han dem liggande d?da alla sju, ihj?lrifna av vargar.

En g?ng gick det r?tt roligt till vid svinslakten om h?sten hos Engelsmans Hinku. Svinet var redan d?dt och nerdraget till b?cken, d?r det skulle rakas och sk?llas, och medan vattnet varmnade i grytan, gick slaktarn och hans bitr?den in i stugan f?r att taga stickansupen, som brukligt var. Och de gjorde det n?gorlunda grundligt. N?r de styrkta och n?jda ?terv?nde till b?cken, var svinet borta. Vargarna hade under tiden kommit dit, lockade af lukten och forslat galten vidare fr?n b?cken till skogen och d?r h?llit kalas. Endast n?gra ?mkliga kvarlefvor hittades. D? svor gubbarna och menade:

-- J?klar anamma och anf?kta! En god byssa sku vara bra att ha nu!

Men hvem hade den tiden s?dana? Flintl?sbyssorna, som man skulle ladda om f?r hvart skott, gjorde ej stor marknad i varghopen. Om man d? haft s?dana byssor som det finns nu, som man kan rada ut skott p? skott med, som g?r genom v?ggar, d? skulle man m?nga g?nger ha sk?rdat vargp?lsar. Visst bj?d vi ju till s? godt vi kunde att utrota odjuren med allehanda konster. Men skjutdonen, som man b?st skulle kommit ?t dem med, de var d?liga.

Vi st?llde ibland till skallg?ng ?fver en st?rre skogsmark, d?r vargar grasserade, och genom skrik och ov?sen jagades odjuren bort till andra trakter. Men s? kunde de kort d?rp? st?lla till skallg?ng ?fven i den andra nejden; man dref d? vargen l?ngre fram -- eller tillbaka till oss igen. Vi gr?fde varggropar i skogarna, och m?nga af odjuren f?ngade vi i dem. Den, som var en n?gorlunda s?ker skytt, brukade ?fven lura p? vargen. Man lade ut lockbete; en stekt h?na eller katt, inom skotth?ll fr?n en ri- eller badstuglugg. D?r satt man och lurade, tills vargen, som lockades af doften fr?n steken, kom f?r att s?ka. D? siktade man genom gluggen och gaf fyr. Men om det inte lyckades tr?ffa vid f?rsta skottet, s? inte stod vargen kvar d?r och v?ntade, att man skulle hinna ladda om p? nytt, och inte kom den sedan p? l?nga tider till det st?llet f?r att s?ka en stekt h?na.

Och s? sk?t vi vargar med gris. En levande och pigg gris stoppades i en gles s?ck, h?st sp?ndes f?r en l?ngsl?de, en halmk?rve bands i ett rep att sl?pa efter, och s? satte vi oss fyra karlar p? sl?den. En satt framp? och k?rde, den andra satt i midten med grisen. De andra tv? satt med laddade gev?r bak p? sl?den och passade p?. N?r vi d? k?rde fram l?ngs en skogsv?g, kl?mde han, som satt med grisen, d? och d? helt sakta om den, s? att den j?mt pep och skrek -- alla vet ju, som handskats med grisar, hur de kunna pipa, om man petar hur litet som h?lst om dem.

Grisens skrik och lukten fr?n halmk?rven, som ett par, tre dagar f?rut skulle legat i grisk?ttan, f?r att f? den r?tta lukten, lockade vargarna, som trodde, att skriket kom fr?n det sl?pande halmbyltet. Var de mycket hungriga och n?rg?ngna, b?rjade de f?rf?lja halmk?rfven och blefvo skjutna fr?n sl?den.

Jag och tre andra m?n skulle en g?ng k?ra med gris l?ngs Kuggom malm, d?r alltid vargar grasserade.

Det var en klar vinterafton vid Kyndelsm?ssan med m?nsken och skarp k?ld, och s?dana aftnar skulle man passa p?, ty d? var det s? ljust, att man s?g skjuta, och n?r det var kallt, var odjuren n?rg?ngna och lystna efter byte. Folk hade h?rt dem tjuta d?r flere n?tter ? rad, och ett tjut hade svarat det andra, och det l?t s? hemskt detta tjut, s? att det isades i kroppen p? en.

Vi rustade oss med alla grejor. Grisen svepte vi in i en skinnf?ll f?r k?ldens skull. Men n?r vi kom upp till Svarfvarbacken och s?g ned?t l?ngs v?gen, var d?r lefvande fullt af vargar, s? l?ngt vi i den m?nljusa natten kunde se.

G? dit d? med ett par flintl?s!

Vi hade s? s?kert blifvit vargstek den aftonen b?de vi sj?lfva och h?sten och grisen. Vi v?nde kvicka tag om och k?rde hem?t och f?rs?kte h?lla grisen tyst.

Jag s?ger bara det, att skulle vi haft s?dana don med oss den g?ngen, som de nu ha n?r de g? ut p? harskytte i skogarna, s? j?klar anamma, hvad vi skulle gjort f?r en marknad d?!

Den v?gen fr?n Svarfvarbacken och till Bombergsbacken l?ngs hela Kuggmalmen var d? ocks? k?nd som vargarnas v?rsta tillh?ll, och det var inte en och inte tv? g?nger jag och m?ngen annan i kvatil?ren d?r sprang som f?r lifvet.

Det var inte bara vargskr?cken, som satte fart under f?tterna p? oss. D?r sp?kade ocks? mycket l?ngs hela malmen af allt som h?ndt d?r b?de i krigs- och fredstider, och det var en fasans v?g f?r m?ngen, ty det fanns ju ingen st?rre skr?ck ?n vargar och sp?ken.

Nu ?r det fullt af skolor, och barntropparna l?ser ur boken om hur vargen ?r inr?ttad och de l?pa af och an i fred och ro utan en aning om n?gon annan of?rd ?n skenande h?star och automobiler.

Ja, se det skulle d? ha varit en syn att se en s?dan d?r bil komma r?mande, n?r en vargtropp satt vid skogskanten och tj?t! Men nu ser man inte vargar mer.

Det blir i vinter precis tjugu?tta ?r sen jag s?g den sista vargen p? Tallmoss-malmen, och skulle nu n?gon m?nniska se en varg i skogen i v?ra trakter, s? skulle det in i tidningsbladet. S? f?runderligt skulle det synas m?nniskorna.

Det s?gs, att ?lg och varg inte kunna f?rlikas med hvarandra. Det ser ut att vara s?, ty n?r ?lgen kom till v?ra skogar, s? f?rsvann vargen, och vi f?rlorade inte p? bytet. Det kom ?fven nya och b?ttre vapen och hj?lpte till att f? bukt p? besten. Och nu ligger kreaturen ute i ?ngar och skogsmarker b?de natt och dag utan vallpojkar, och intet odjur g?r dem n?got f?r n?r, och pojkarna f?r inte se en varg, f?rr?n de g?r i folkh?gskolan och reser in till hufvudstaden och ser p? H?gholmens vargar i buren.

H?gkomster fr?n br?nnantiden.

D? Lars Henrik Backas fr?n sitt f?nster s?g den gamla badstugan med kojan som v?l var tre g?nger s? gammal som han sj?lf, rifvas ned och s?gas s?nder till ved, kommo v?l minnena fr?n fordom v?llande som en stark flod ?fver den gamle, efter han satt hela kv?llen och hade sin lust i att f?rt?lja om det, som han hade haft f?r sig d?r.

-- Ni m? tro, att den bastun och jag har upplefvat ett och annat tillsammans. Inom hennes v?ggar har jag sysslat med s?dant, som f?r l?ngesedan fallit i gl?mska. D?r har jag p? ett s?tt som den tiden var lofligt och godt skaffat medel till lifvets n?dtorft och b?rgning f?r mig och mitt hus. Det, som jag gjorde olofligen, det skedde ej innanf?r v?ggarna d?r. Det ?r en annan historia.

Nu ?r bastun rifven. Sj?lf ?r jag fallf?rdig och kan hvilken dag som h?lst rifvas, jag med, och d? ?r d?r ingen ibland eder, som vet n?got om den tiden, d? br?nnvinspannan var bondens lika v?l som pr?stens och herrg?rdsherrns inkomstk?lla.

I den tiden var det ej s? l?tt till penninginkomster som nu, n?r man f?r pengar f?r rakt allting och k?pare komma in i stugan och fr?gar: Har ni det, och har ni det?

D? kostade ett lass god kastved en eller tv? mark. En stock -- den tiden, d? kvartersm?nnen ?nnu ej hunnit regera i folks skogar, fanns det stockar som h?ll att ta i -- kostade ej mycket. Skogen var alls ingen inkomst f?r oss. Den stod d?r endast till v?rt husbehof. Torghandel fanns det ingen. For man till stan med en bytta sm?r, s? fick man springa ut och in i alla g?rdar och bjuda ut den och lyckades n?gong?ng f? f?rtio penni f?r marken, men ibland inte mer ?n tjugufem och trettio. F?r ett godt kokr?k, nyburet, betalades f?rti mark, och det skulle vara af de b?sta h?starna, som den tiden skulle kosta ?ttio och etthundra mark. S?d och hvad annat jorden afkastade var lika s? litet v?rd. S?dan var tiden.

Br?nnvinsbr?nningen var d? den enda och s?kra inkomsten f?r den som brukade jorden, ty br?nd till br?nnvin kunde en tunna r?g gifva i afkastning ?nda till sjuttio och ?ttio mark ibland, beroende p? br?nnvinsprisen.

Br?nnandet gaf visserligen m?da och arbete och m?nga vakann?tter ?t b?de m?n och kvinnor, och det fordrades konst och p?passlighet att sk?ta om br?nnvinspannan och ?nnu st?rre p?passlighet, f?rsiktighet och dj?rfhet, d? br?nnanlofvet var slut, och vi for med v?ra grejor och don till skogarna f?r att d?r br?nna olofvandes.

Men inkomsten k?ndes v?l i b?rsen, ty fast?n det den tiden inte beh?fdes s? mycket pengar som nu, s? beh?fdes det ?nd? n?got f?r lifvets uppeh?lle och n?dtorft. De fullvuxna s?nerna och d?ttrarna i bondehemmen fick br?nna ?t sig hvar sin br?nning och f?rs?lja den och ha inkomsten d?raf till sina egna behof. S?ld som ren r?g eller mj?l hade den r?gtunna de f?tt ej inbringat dem ens h?lften af det, som den gaf i br?nnvin.

I nyr?gstiden b?rjade m?ltandet och r?ckte ?nda till sena h?sten. Hela ?rsf?rr?det af br?nnvinsmalt skulle d? m?ltas f?rdigt, medan ?nnu inte vinterkylan intr?dt, och tills br?nnanlofvet kom. Det var en s?rskild konst redan med m?ltningen. Det var inte precis detsamma som med ?lmalt, ty kornen skulle vara mindre utgrodda. Ej l?nga groddspiggar utan bara just i munnen. D? man st?dslade en piga, var f?rsta fr?gan den, om hon kunde m?lta och br?nna. Kunde hon det, var hon mera efters?kt och kunde r?kna p? st?rre l?n ?n en, som inte kunde sk?ta hvarken maltlafven eller br?nnvinspannan.

I min barndom fick man br?nna b?de h?st och v?r, en m?nad om h?sten och tv? om v?ren.

Men det b?rjade knappas in p? lofvet allt mer och mer, och d? jag blef vuxen, hade vi br?nnanlof endast om v?ren, f?rst under tv? m?nader, sedan bara sex veckor. Och s? fick vi br?nna ett visst antal kannor p? mantalet -- tjugusexkanns panna p? sj?ttedels mantal. Det s?rjde nog kronomakten f?r, att mantal och panna st?mde.

Och n?r s? br?nnanlofvet kom den f?rsta mars klockan tolf p? natten, var alla grejor iordningst?llda och allting s? klart, att man strax kunde b?rja. Blandningen eller blandet, som det riktigt heter, tillreddes redan ett dygn f?rut, s? att den var f?rdigt j?st till den utsatta timmen.

Blandet var alltid det viktigaste att tillreda, ty p? det berodde hela br?nningen. Ett oriktigt eller slarfvigt tillredt bland, kunde g?ra en hel br?nning misslyckad. De stora blandankaren, d?ri man kunde blanda en hel tunna malt till en br?nning, t?cktes ?fver med lock och enkom d?rf?r v?fda mattor, polt, f?r att h?lla v?rmen inne under j?sningen.

Det finmalda maltet och hafremj?l lades f?rst i blandankaret, kokande vatten lades till, och detta klappades en l?ng stund. Det t?cktes ?fver och fick st? till aftonen. D? aftog man t?ckelset, slog i kallt vatten, vek upp skjort?rmen och stack ner hela armen i blandet. Det skulle vara s? lagom afkylt, att det hvarken k?ndes br?nna eller kyla i armen. Det var termometern.

N?r detta var gjordt, lades uppg?rden i, som stod f?rdig bredvid i skjulan och j?ste, och d? ropades:

H?, h?, h?, hej! H?hoj, h?hoj! Kannan af kappen och smakanm?n till. H?hoj!

D?raf fick blandet god j?skraft. Teg man d? man slog i j?sten, kunde det bli d?lig j?sning och ledsamheter af. Sedan t?cktes allt v?l in igen med lock och polt och f?llar, och det fick st? och j?sa ett dygn. Sj?lf fick man ocks? hvila detta dygn f?r att sedan orka, d? pannan st?lldes i g?ng. Jag brukade l?gga mig ofvanp? blandankaret, ty d?r var alltid varmt och godt.

N?r d? dygnet var fullt, aftog man ?ter t?ckelset, och nu ?stes br?nnvinspannan full, hatten och pipen degades fast, eld t?ndes under, och medan blandningen b?rjade koka, m?ste man hela tiden st? och sodda i pannan med ett krokigt tr?, som vi kallade sodden, f?r att blandet ej skulle bli vidbr?ndt. Det var ocks? alla k?pare r?dda f?r. Det f?rsta de gjorde, n?r man kom p? Helsingfors torg med br?nnvinslasset, var att h?lla en skv?tt br?nnvin i ena n?fven, och gnida b?da n?fvarna mot hvarandra, och s? under n?san. Det k?ndes b?st s?. Var det vidbr?nt s? fick man tio och femton kopek -- det var ?nnu kopekr?kning den tiden -- eller f?rtio och sextio penni mindre f?r kannan.

P? en och en half eller h?gst tv? timmar hade man f?rsta pannan f?rdig. Man h?llde det i sikutunnan, slog hatten af, krafsade ur tjockan och st?llde p? en ny panna med bland och fortfor s? tills blandankaret var tomt.

D? skurades pannan ren och man klarade sikuna. I pannbottnen lades en n?fve kumminraisk, som alltid blef ?fver, d? salukummin s?llades, n?gra bj?rkkol och en br?dbit. N?r d? pannan med denna blandning ?ter kokade, kom f?rst ett mycket starkt br?nnvin, som vi kallade f?rdropparna. Af detta tog vi till husbehofsmedicin och h?llde i flaskor med bj?rkknopp eller ringelblommor i f?r magsjukdomar, kamfer f?r verk och svullnad och vrickade leder, aloe f?r andra sm? s?r och kummin, pomerans och anis f?r v?rt n?jes skull och till h?gtidsbruk.

Hade man vid tillredningen af blandet termometern i armen, s? skulle man vid klarandet ha den i ?gonen.

N?r br?nnvinet b?rjade rinna klart ur pannan, tog man d?raf och h?llde sakta i ett glas och s?g p? p?rlorna, som steg p? ytan, om det var lagom starkt. Var det f?r starkt, hade man tillreds klart k?llvatten f?r att sp?da ut det med. S? van blef man till slut med detta graderande, att det s?llan slog fel. N?r k?parn kom och stack sin graderare i tunnan, h?ll det n?stan alltid sex grader, som var det riktiga.

Tv? pannor sikur blef det af en tunnsblandning och d?raf blef vid klarandet aderton och nitton och n?gong?ng -- men d? skulle det riktigt lyckas v?l -- tjugu kannor klart.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet