: Från vargtider och vallpojksår: En samling minnen från forna dagars Östra Nyland by Bengts Josefina - Swedish fiction; Short stories Swedish

@FreeBooks

Posted in: #FreeBooks #FreeBooksIndia #FreeBooksApp #gg

Vote Up Vote Down   0 Reactions

Login to give Reaction!

?ste f?llas en bom f?r bakbenen, d? den var st?lld i spiltan, och ute p? f?ltet var d?r ingen annan, som v?gade n?rma sig den ?n husbonden ensam. En sommar hade Brunte bland sina kamrater ett sto med ett litet f?l, och en dag n?rmade d?r sig en varg till f?let. Men Brunte f?rdref vargen fr?n ?ngen, f?ljde efter den ?fver g?rdsg?rden, ty f?r Brunte fanns inga g?rdsg?rdar, n?r han ville. Han jagade vargen i skummande ilska genom hela byn, s? att den inte hade tid att vika af ?t h?ger eller v?nster och hoppa ?fver ett g?rde, utan m?ste l?gga af rakt fram till andra ?ndan af byn och sedan in i skogen. D? v?nde Brunte ?ter till ?ngen. Det var bara ?en? varg, men hur han skulle redt sig med flere hade varit r?tt roligt att se.

P? sommarn och under den tidiga h?sten kommo de inte h?ller i s? stora troppar som p? senh?sten och under vintern. Hur ofta stod vi inte under kalla, klara vinteraftnar och h?rde deras hemska tjut ifr?n n?rmaste skogsbacke. Och n?r h?starna vattnades p? kv?llarna, stegrade de sig och fnyste, n?r de kom ut ur stallet och sm?g sig d?refter i r?dsla t?tt intill hvarandra. De v?drade vargar, och gick man ut f?ljande dag, om sn? l?g p? marken, s?g man deras sp?r, d?r de krafsat kring uthusen snokande efter byte. D?r det fanns hund i g?rden, d?r var de mer n?rg?ngna ?n annars, ty hunden lockade dem. S?llan dog en hund sotd?den. Redan i unga ?r blef den borthuggen af vargarna -- de mindre hundarna ?tminstone. Vi hade den tiden v?ra f?rstud?rrar i tv? halfvor, en ?fre och en nedre, och f?r att hunden skulle slippa ut och in n?r han ville, l?mnades den ?fre halfvan ?ppen om natten. En natt h?rde vi ett stort ov?sen fr?n f?rstugan, och d? vi skyndade ut med p?rtor f?r att se, hvad som stod p?, s?g vi bara bakbenen af en stor varg, som ilade bort i m?rkret med v?r hund som byte.

Det var ett aktande och ett tillseende j?mt. Ej ens i hemknutarna gick f?ren i fred f?r vargen, ja, till och med klinkan p? d?rren till f?rf?uset skulle till n?tterna vara v?l p?lagd med pinnar ?fver och under; annars slog vargen af den med tassen. Och gluggen skulle vara ordentligt tillstoppad, ty det h?nde i en g?rd, att vargen en natt gick in i f?rf?uset genom gluggen och bet ihj?l alla f?ren. Gluggen hade af gl?mska blifvit l?mnad ?ppen om aftonen.

Det ?r visst, att vargen fick lida f?rf?rande hungerskval, n?r den ibland p? veckotal vintertid ej lyckades skaffa sig byte. Men han tog till n?dbr?d, han, liksom m?nniskorna i knappa tider, och jag har sett hvad en varg kunnat k?ra i sig i brist p? b?ttre kost.

Arstu Hannis for en vinterdag till en liten skogs?ng efter en h?ck h?. D? han var f?rdig att k?ra hem, brast tugun i skacklarna. Han tog loss den s?ndriga vidjel?nken och kastade den ifr?n sig vid v?gkanten och band med repet skacklarna vid sl?den och k?rde vidare.

Han m?rkte, att en varg f?ljde hans sp?r p? afst?nd, och n?r han s?g att det bara var en, var han inte h?ller r?dd, utan hojtade n?gra g?nger och skrek f?r att skr?mma den.

F?ljande dag sk?t en som var j?gare till professionen helt of?rhappandes en gammal varg p? samma skogs?ng, och n?r han fl?dde den, s? fann han en s?ndrig sl?dtugu i hans mage. N?den har ingen lag hvarken f?r m?nniskor eller djur, och hungern g?r en inte kr?sen, och n?r vargstackarn pl?gad af en l?ng fastetids ohyggliga hunger kom ?fver videtugun och med sitt fina v?derkorn k?nde doften af Hannis fingrar, som nyss f?rut handterat tugun, s? str?k den med. Den smakade ?nd? n?got f?gel.

En g?ng vid Andersm?sstiden sl?ppte vi ett ?rsgammalt f?l ut att dricka, och d? det var midt p? ljusa dagen, l?t vi det bli ute en stund och springa. Men ej l?ngre ?n till ribacken hann det, s? stod vargen d?r och ref det i sidan. D? det kom springande undan vargen till stallbacken, h?ngde in?lfvorna l?ngt ut genom s?ret i sidan, och vi m?ste d?da f?let.

Skrifvars Stafva, som blef ?nka i tyfus?ren, hade sju snygga mj?lkkor. En dag i tr?skantiden beh?fdes vallpojken hemma och korna k?rdes ensamma p? en ?ng. D?r br?t de s?nder ledet och for allesamman ett stycke in i skogen. D? vallpojken p? kv?llen gick f?r att taga hem dem och ej fann dem p? ?ngen, gick han l?ngs stigen in i skogen, och d?r fann han dem liggande d?da alla sju, ihj?lrifna av vargar.

En g?ng gick det r?tt roligt till vid svinslakten om h?sten hos Engelsmans Hinku. Svinet var redan d?dt och nerdraget till b?cken, d?r det skulle rakas och sk?llas, och medan vattnet varmnade i grytan, gick slaktarn och hans bitr?den in i stugan f?r att taga stickansupen, som brukligt var. Och de gjorde det n?gorlunda grundligt. N?r de styrkta och n?jda ?terv?nde till b?cken, var svinet borta. Vargarna hade under tiden kommit dit, lockade af lukten och forslat galten vidare fr?n b?cken till skogen och d?r h?llit kalas. Endast n?gra ?mkliga kvarlefvor hittades. D? svor gubbarna och menade:

-- J?klar anamma och anf?kta! En god byssa sku vara bra att ha nu!

Men hvem hade den tiden s?dana? Flintl?sbyssorna, som man skulle ladda om f?r hvart skott, gjorde ej stor marknad i varghopen. Om man d? haft s?dana byssor som det finns nu, som man kan rada ut skott p? skott med, som g?r genom v?ggar, d? skulle man m?nga g?nger ha sk?rdat vargp?lsar. Visst bj?d vi ju till s? godt vi kunde att utrota odjuren med allehanda konster. Men skjutdonen, som man b?st skulle kommit ?t dem med, de var d?liga.

Free books android app tbrJar TBR JAR Read Free books online gutenberg

(0)

Login to post a comment!