Read Ebook: Från vargtider och vallpojksår: En samling minnen från forna dagars Östra Nyland by Bengts Josefina

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 822 lines and 32584 words, and 17 pages

Tv? pannor sikur blef det af en tunnsblandning och d?raf blef vid klarandet aderton och nitton och n?gong?ng -- men d? skulle det riktigt lyckas v?l -- tjugu kannor klart.

P? det s?ttet gick det undan f?r undan med blanda, br?nna och klara, s? l?nge br?nnanlofvet varade.

Men d? l?g det sp?nning i luften, n?r lofvet var slut och klockan nalkades tolf p? natten och m?nga pannor ?nnu stod och rann.

Fiskalerna eller snokare, som vi kallade dem, kunde visserligen ej hinna ?fver allt p? detta klockslag, fast?n de voro m?nga. Men man visste h?ller ej, hvar de f?rst kunde sl? ner. De kom, som h?ken p? h?nan, och d?rf?r fick vi vara p? pass hvar och en i sin br?nnkoja.

Byns pojkar red ut om aftonen och satt p? h?stryggen spejande fr?n n?gon h?gt bel?gen plats. Syntes eller h?rdes n?got misst?nkt n?rma sig byn -- och det m?rktes bra i den ljusa v?rnatten -- s? f?rstod de, att det var fiskaler och snokare i farten. De red i str?ck tillbaka till byn, och vi h?rde af h?starnas tramp och klapp, att det var br?dska p? f?rde.

Vi sl?ckte genast elden under pannan, l?ste d?rren, tog ur nyckeln och l?t allt vara tyst och m?rkt och stilla, tills de for i v?g ?t annat h?ll. D? ?ppnade vi br?nneriet igen och l?t pannan rinna slut till f?ljande dag.

Men d? var det stopp.

D? kom l?nsmannen och lade sigill p? br?nnvinspannorna, om de voro inmurade; eljes f?rde han dem i socknens l?nemagasin eller tog han dem hem till sig, och d? fick vi lefva p? f?rtj?nsten -- tills n?sta lof kom. Det var ?fverhetens mening, fast vi och ?fverheten hade olika meningar i den d?r saken.

L?nsman hade en g?ng f?rsummat sig -- eller om han hade gl?mt -- att komma hem till mig och f?rsegla min panna, som var inmurad. Den stod utan kronans m?rke i ett par veckor.

S? kom fiskalen i snokar?renden och s?g detta. Han trodde, att jag hade brutit sigillet och br?nt, ehuru jag sade, att l?nsmannen varit gl?msk. Han kom ej ?t att g?ra beslag p? den inmurade pannan, fast?n han hade god lust till det, d? han ej hittade n?gra andra grejor rundtomkring, som skulle vittnat om br?nning.

Men flink till att fundera ut j?kelstyg, som han alltid var, bad han mig h?mta hatten och pipen, som jag hade i boden, f?r att f? se hur de passade, sade han.

Jag anade intet or?d den g?ngen, ty jag var ju skuldfri i detta. Jag h?mtade hatten och pipen och gaf dem ?t honom.

-- Nu har jag gjort beslag p? det h?r, sade han. Du har brutit kronans sigill, och nu kommer du att f? plikta bara tider blir.

S? for han n?jd bort och jag stod handfallen kvar och b?rjade fundera ut hvad i helsike jag skulle ta mig till f?r att komma ur det d?r.

Dagen d?rp? kom l?nsmannen och skulle f?rsegla pannan.

-- De ? f?rsent nu, sade jag. Hatten och pipen tog fiskaln i beslag i g?r.

-- Han m?ste h?mta dem tillbaka. Eller kanske du har n?got ?rende till stan, s? kan du p? samma g?ng g? till fiskaln och ta dina don tillbaka. H?r har du skriftligt p? det, sade han och ritade n?got p? ett papper, som jag fick. Och s? f?rseglade han pannan.

Jag for till stan dagen d?rp? och gick upp till fiskaln, innan han skulle hinna vidtaga n?gon ?tg?rd i saken, och n?r jag l?mnade fram mitt papper och fordrade att ?terf? hatt och pip, fr?ste han n?got ?t mig, som jag inte f?rstod och svor ?t en piga att l?mna fram mina don.

Men inte var det bara med br?nnandet, som det var funderingar och bestyr, ty om man ?n hade boden full med ankaren, s? var man inte rikare f?r det, om man inte fick varan s?ld.

Den bonde, som var i knappa omst?ndigheter, m?ste s?lja efterhand som han br?nde, och den, som inte hade att br?nna af egen r?g for, just f?rr?n lofvet b?rjade, till n?gon herrg?rd och k?pte en tunna r?g att b?rja med. N?r denna tunna var br?nd och afyttrad, blef af vinsten s? mycket, att han kunde k?pa tv? tunnor och forts?tta.

Den, som br?nde af egen r?g, stod sig b?ttre. Han var inte tvungen att s?lja br?nnvinet under den billigaste tiden, utan hade r?d att v?nta tills priset steg p? sommarn och h?sten. Det var s? litet, som gick ?t h?r hemma; n?got mindre ankare d? och d? n?r man for till stan. Men n?r man satte p? ett hundrafemtikannslass och for till Helsingfors och fick en rubel och en rubel och tio kopek f?r kannan -- det ?r det h?gsta pris, som jag har f?tt f?r mitt br?nnvin -- s? slog det sig till pengar.

Jag for alltid en g?ng med sista sl?df?ret om v?ren till Helsingfors och andra g?ngen p? f?rsommarn strax efter potatiss?ttningen. Tredje g?ngen for jag innan h?tiden b?rjade, och d? skaffade jag b?de till st?dslanpengar och f?r antidsbehof.

Tredje resan var alltid den b?sta. D? var br?nnvinet dyrast. Men man skulle ocks? f?rst? att sv?nga sig.

Ofta n?r jag kom till torget i Helsingfors och s?g, att d?r fanns god tillg?ng p? varan och att den skulle komma att bli billig den dagen, s? l?g jag ?fver en dag eller ett par och s?lde sedan vid l?gligare tillf?lle. Var det god tillg?ng p? br?nnvin, och det hade d?lig ?tg?ng p? torget, for man med hela lasset till Skatudden till Stearinskan. Hon var en rysk kaptenska, som h?ll m?nga krogar och k?pte ?nda till tio lass i g?ngen och kinkade ej h?ller med priset alltf?r mycket och betalade alltid ackurat. Hon var liksom ett kommerser?d p? Skatudden den tiden.

Det som sedan blef ?fver, n?r Helsingforsresorna voro undangjorda, s?ldes h?r och d?r p? l?mpliga st?llen. Hade det god ?tg?ng och f?rr?det tog slut, rustade man i hast till en ny br?nning -- i l?nndom f?rst?s -- och drog s? fram lifvet mellan br?nnvinspannor och fiskaler, mellan lof och f?rbud.

Vi tyckte, att br?nnantiden, den lofliga, var alltf?r kort. Man fick raska p? med br?nnandet, som om det g?llt lifvet, n?r man p? dessa veckor skulle hinna tillverka s? mycket, att inkomsten d?raf skulle f?rsl? f?r ?rets m?nga behof.

Vi kunde ej f?rst?, att det skulle vara mera synd att br?nna br?nnvin utan lof och mindre -- ja, alls ingen -- att g?ra det med lof och tillst?nd.

Hufvudsaken vid l?nnbr?nnandet var, att man kunde klara sig, n?r det st?llde sig knepigt n?gon g?ng. Och det gjorde det ofta, n?r bara snokarn var i farten.

Sk?tte man ej med p?passlighet om sitt f?rehafvande d?, s? kunde det l?tt bli b?de beslag och plikt p? k?pet.

Den lagliga och lofliga br?nnvinspannan stod med kronans sigill p? truten hemma i kojan eller var den ordentligt inl?st i sockenmagasinet, tills hennes f?rlossningstimme slog. Men kopparslagarn i stan gjorde ?t oss andra pannor, som det inte var s? nogr?knadt med om m?tt och mantal st?mde. Och s? s?kte vi ut ?t oss en bra plats i skogen vid en god k?lla med klart vatten, och d?r byggde vi af flata stenar en eldstad f?r pannan och af ris en koja kring eldstaden.

D?r, vid dessa kojor, tillbragte vi m?nga sp?nnande dagar och n?tter. D?r blandade och br?nde vi lika mycket och ofta mera ?n hemma under den lofliga br?nnantiden.

Men ?gon och ?ron det skulle man ha' b?de fram och bak.

Det fanns h?r och d?r angifvare, som af fiskaln fick tjugu mark, om han kunde visa honom v?gen till ett skogsbr?nneri. Utan en s?dan lots hade det varit l?nl?st f?r fiskaln att begifva sig ut i de stora, djupa skogarna i ?demarkerna, d?r annars endast varg och bj?rn huserade.

Men s? fick dessa angifvare ocks? vara r?dda om sig och akta skinnet hvarhelst de kom i lag med folk. I v?r grannby fanns en karl, som st?ndigt sysslade med angifvelser och f?rtj?nade bra, men som ocks? fick springa duktigt, om han m?tte n?gon. Inte skr?mde vi honom alltid. Han sprang v?l till sist bara af gammal vana, sedan han f?rst n?gra g?nger h?r och hvar f?tt ett ?rligt kok stryk. Sedan anade han v?l, att han hade en fiende i hvar m?tande m?nniska, och s? sprang han. Och f?r att han alltid sprang s? beh?ndigt, kallades han Skutten. N?got annat namn visste vi ej af att han ?gde. Till och med Skutton, hustrun hans, l?r h?pnat, n?r hon l?t viga sig vid Skutten och pr?sten vid vigseln n?mnde hans r?tta namn. Som Skutten hade hon k?nt honom som ungkarl och som Skutten tog hon honom till sin ?kta man. Annars var det hans riktiga yrke att stj?la.

En g?ng, d? Skutten var ute i skogarna och s?kte, kom han ?fver en br?nnvinspanna, och d? han inte s?g n?got folk i n?rheten, gjorde han p? eget bev?g beslag, ty det tyckte han sig ha r?tt till. Han tog hatten och pannan och ?mnade f?ra dem till fiskaln och f? en god bel?ning.

P? hemv?gen m?tte han skomakar Sj?berg, som i sin tur tyckte, att han hade r?tt att l?gga beslag p? Skutten och br?nnvinspannan. Sj?berg b?rjade springa efter Skutten genom bysk och moras.

Men Sj?berg var tungfotad och Skutten var flink af gammal vana.

D? Sj?berg s?g, att Skutten kom allt l?ngre undan, b?rjade han ropa:

-- Spring emot, spring emot! Sl? den j?fveln me' yxen i hufvu'!

Skutten som trodde, att han hade n?gon emot sig, kastade hatt och panna ifr?n sig och tog en annan gir genom skogen f?r att komma undan Sj?berg och hans s?llskap. Sj?berg, som visste hvem pannan tillh?rde, f?rde den till dess r?tta plats igen i skogen.

Det var p? allt s?tt sv?rare och st?rre besv?r med att br?nna i skogen ?n hemma i kojan. Veden v?gade vi ej hugga vid br?nnanplatsen, utan bra l?ngt d?rifr?n, och sedan m?ste vi b?ra den till br?nneriet, f?r att yxhuggen ej skulle f?rr?da oss. Alla bom?rken, som vi hade p? k?rl och s?ckar, m?ste skrapas och spr?ttas bort, s? att fiskaln ej genom dem skulle komma ?t ?garen, om han ?n lyckades f? tag i blandet och pannan. Visste han, hvems br?nneriet var, fick man plikta utan vidare. Undkom man sj?lf och fick l?mna grejorna i sticket, var det bara dessa och sj?lfva brygden, som gick f?rlorad -- hvilket var skada nog f?r en fattig bonde. Min trettiosexkannspanna kostade etthundra mark och en tunnsblandning var v?rd minst sextio. Gaf man sig sj?lf hade man dessutom plikten, som f?rsta g?ngen var etthundra mark, andra g?ngen etthundrafemtio och tredje g?ngen trehundra mark. F?r bara bland utan rinnande panna pliktade man sextio mark.

Under alla de ?r jag br?nde i l?nndom i skogarna, fr?n det jag blef s? pass karl att jag kunde taga en br?nnvinspanna p? mitt ansvar, ?nda till dess vi alldeles slutade att br?nna s?v?l hemma som i skogen, lyckades jag klara mig och sk?ta mitt yrke s?, att ingen snokare fick tag i hvarken mig eller grejorna, fast det m?nga g?nger h?ngde p? ett h?r.

Jag var alltid sj?lf i skogen. Det hade varit ett stort v?gspel att l?mna kvinnfolket med slikt. De var mera l?ttskr?mda och l?mnade ofta allt vind f?r v?g och sprang i on?dan.

Som till exempel n?r grannas Edla var ensam med sitt br?nneri i ?ngesk?rret. Edla hon var dum och stod och skura pannan s? att skramlet h?rdes l?nga v?gar. Var det ocks? klokt att ta slikt f?r sig? Fiskaln for just fram l?ngs v?gen. Han h?rde skramlet, gissade strax hvad det var, ty de var som jakthundar p? folk den tiden, och kom ner till ?ngesk?rret och lade beslag p? hela inr?ttningen. Edla fick kramp i skr?mseln och miste m?let, och doktorn hade arbete med henne l?nge och v?l efter?t. Och plikta blef det dessutom.

Men det fanns ocks? kvinnor, som utan f?rskr?ckelse b?kade och br?nde i skogen h?sten igenom i egna br?nnerier och s?dana, som f?r betalning br?nde ?t andra, ?n h?r och ?n d?r, hvar det beh?fdes.

En soldat?nka, Lejonsgumman, gjorde just ej annat ?n legbr?nde b?de i loflig och oloflig tid, och V?pplingskan likas?, och d?raf hade de sitt uppeh?lle. Det var deras yrke s? visst som en skr?ddares eller skomakares, och de sk?tte det med flit och omsorg. Kom de fast f?r snokarn, var d?r ingen, som fick reda med dem f?r hvems r?kning de br?nde. Det var deras yrkes heder, att de p? n?got s?tt kunde klara sig undan ?fverheten och befallningshafvanden. De teg s? envist som muren, och blef de f?rda inf?r r?tta, s? teg de fortfarande. D?mdes de till plikt, hade de intet att betala med utan gick och satte sig p? vatten och br?d och var sedan f?rdiga att b?rja p? nytt.

En g?ng, n?r fiskaln kom ?fver Lejons Lena i skogen och ingen r?d fick med henne, d? hon var b?de m?ll?s och fotfallen, lyfte han henne i k?rran och tog henne med sig till byn.

Han bar in henne i stugan hos g?stgifvarns och lade henne p? en b?nk. D?r l?g hon tyst och stilla.

Fiskaln f?rh?rde folket i stugan, om de k?nde henne och visste hvem hon var.

Naturligtvis k?nde ju ingen Lejons Lena, n?r hon var i f?lje med fiskaln.

Han b?rjade ?ter anf?kta Lena. Hon tyckte v?l till slut, att han m?ste f? ett svar och sade:

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet