: Eros' begravning by Bergman Hjalmar - Swedish fiction

@FreeBooks

Posted in: #FreeBooks #FreeBooksIndia #FreeBooksApp #gg

Vote Up Vote Down   0 Reactions

Login to give Reaction!

Eros' begravning

Hjalmar Bergman

--hoppas ni f?rst?r att det h?r ?r en tragisk skildring ur det verkliga livet.

Fru Olga Janselius satt vid sitt halv?ppna s?ngkammarf?nster och betraktade n?gonting, som skulle giva upphov till ?tskilliga samtal, ?n flera historier samt en del f?rvecklingar. Den unga fruns morgontoalett var ej avslutad; hon bar kamkofta och det svarta h?ret l?g i en t?mligen tjock fl?ta utmed ryggen. Just d? denna fl?ta skulle uppl?sas, hade kammarjungfrun p? sin matmors hals strax nedanf?r h?gra ?rat uppt?ckt ett litet hudutslag, en revorm. Denna ?komma orsakas enligt kammarjungfruns f?rmenande av en liten men energisk mask, som borrar sig in i den m?nskliga huden, varvid den visar tydlig f?rk?rlek f?r ung och mj?ll hud. Han ?r mer f?rarglig ?n farlig men b?r i alla fall utrotas och h?rtill ha de vise funnit ett utm?rkt medel i grodspott. Grodan lever n?mligen av mask och hennes spott, som man finner ?verallt p? gr?s och ?rter, ?r f?r masken ett d?dligt gift. S? l?ngt kammarjungfrun. Fru Janselius begagnade tillf?llet att sprida en smula upplysning. Den s? kallade grodspotten har ingenting med grodor att skaffa utan ?r en slemmig v?tska, varmed grodsputens--Aphrophora spumaria--larv omger sig. H?rtill genm?lte Bolla, kammarjungfrun, att vare sig en larv eller en slarv spottat klysan, s? skulle hon d?rmed f?rjaga den el?ndiga masken. Och hon begav sig ?stad, i flygande fl?ng och trallande en hj?rtslitande visa om en mycket olycklig k?rlek. S?tillvida var allting gott och v?l.

Men n?r flickan sprungit ?ver g?rdsplanen och just skulle vika om flygelbyggnadens h?rn, m?tte hon en ung karl, och m?tet gjorde slut p? hennes besk?ftiga br?dska. Fru Janselius k?nde icke karlen men antog, att han var en s?songarbetare, anst?lld vid torvupptagningen. Vidare antog hon att Bolla stannat f?r att inh?mta n?gra upplysningar r?rande grodspotten. Det f?rra antagandet var riktigt, det senare h?ll ej streck. Vissa utmanande r?relser fr?n den unge mannens sida, vissa mjuka slingringar hos flickan ?vertygade henne om, att samtalet tagit en galant v?ndning. Fru Janselius suckade. Hon stack pekfingern i mun och bestr?k d?refter med sin egen saliv revormen--ty ?ven det ska vara bra--varp? hon l?ste upp sin fl?ta, kammade sitt h?r, satte upp det. Hon suckade ?n en g?ng och ?terv?nde till f?nstret. Paret hade f?rsvunnit, men en flik av Bollans bl?randiga kjortel stack fram vid husgaveln, och d? och d? kom en hullig, brunbr?nd armb?ge till synes. Samtalet fortsatte.

Hade fru Janselius varit en p? handling inriktad natur, skulle hon givetvis ha slagit upp f?nstret p? vid gavel och med f?, kraftiga ord tillr?ttavisat den f?rsumliga. Tyv?rr var hon en m?nniska med vetenskaplig l?ggning. Passionerad statistiker f?ll det henne genast in att ett stort f?lt f?r vetenskapliga unders?kningar h?r l?g obrukat. Hur mycken tid offrar m?nniskan p? sitt k?rleksliv? Snabbt uppdelade hon arbetsf?ltet i trenne rutor: 1) tid f?r k?rlekshandlingar , 2) tid f?r k?rleksreflexioner och f?rberedelser , 3) k?rlekssamtal . Fru Janselius besl?t att genast pl?ja en f?rsta f?ra p? det stora f?ltets tredje ruta. Hon skyndade till nattduksbordet och ryckte det lilla damuret ur dess l?deretui. Det lilla damuret stod. Hon blickade upp mot frontespisklockan ?ver d?rren. Stod. Hon v?nde sig mot Minervaklockan, ett konsolur av Per Henrik Beurling. Minerva stod. Fru Janselius fick ett allm?nt intryck av bristande noggrannhet, av slarv, av l?ttsinne--vetenskapens l?mskaste fiende. S? erinrade hon sig v?ckarklockan. ?ven den stod men kunde dragas upp i ett nafs. Med detta blygsamma men nyttiga instrument i sin hand tog hon ?ter plats vid f?nstret.

Fru Olga Janselius, dotter till den k?nda professorskan Anna-Lisa Willman och hennes man professorn, syster till doktor Karolina Willman och f?rfattarinnan Anna-Lisa Djurling, kusin till docenterna Betty Willman och Lotten Brenner samt amanuensen Lizzy Willman, var sj?lv som n?mnts av vetenskaplig l?ggning och hade icke saknat vetenskaplig ambition. Men ett i de flesta h?nseenden olyckligt ?ktenskap hade uppl?st denna fasta ambition i nycker och infall, som n?gon g?ng kunde f? en viss pr?gel av f?rryckthet, s? fr?mmande f?r vetenskapen. Och likv?l hade hennes ?ktenskap gagnat om icke vetenskapen direkt s? ?tminstone n?gra av dess ut?vare. Vid en tidpunkt, d? professorskan Willmans stora representationskostnader hotade att ?verstiga professorn-kirurgens ej obetydliga inkomster, hade en viss Jan-Petter Janselius r?kat under professorns kniv och efter en lyckad gallstens- eller njurstensoperation inf?rts i professorskans umg?ngeskrets. Hans historia kan icke kallas alldaglig.

Han var yngste son till en f?rm?gen bergsman, h?radsdomaren Erik Jansson p? Lilla Klockeberga. Medlemmar av sl?kten hade skrivit sig Janselius, och d? Jan-Petter best?mts f?r den l?rda v?gen, upptog han det l?rda namnet. Efter ett?riga studier vid universitetet for Jan-Petter till Paris. Fadern hade d?tt och efterl?mnat en betydande f?rm?genhet att delas p? fyra barn. Jan-Petter tog sin lott i kontanter, och d? ?tta ?r f?rflutit hade kontanterna tagit slut. Han ?terv?nde hem, f?rvandlad. Han hade rest ut som en ilsket r?dh?rig, fr?knig, uppn?st bondpojke; han ?terv?nde som en blek, mager, medel?lders man med en kolsvart h?rkrans kring den kala hj?ssan, kolsvarta bryn, b?jd n?sa, kolsvarta mustascher och dito pipsk?gg. En ?n st?rre f?rvandling f?restod. I n?rheten av Lilla Klockeberga ligger det Brennerska godset Larsbo. Det ?gdes av greve Henrik Brenners barnl?sa ?nka, ett fruntimmer i svart. De sista ?ren av sitt liv ?gnade hon med nit ?t religionen och uppr?ttade en missionsskola i en av g?rdens flyglar. En lada uppl?ts till v?ckelsem?ten. Den sysslol?se och uttr?kade viv?ren, som ?t n?dabr?d hos sin ?ldste bror, upptr?dde p? dessa m?ten, f?rst som ?h?rare, sedan som v?ckt och vittne, sedan som talare. Slutligen blev han f?rest?ndare f?r missionsskolan. ?nkegrevinnan besvarade alla inv?ndningar mot utn?mningen med de orden: han ?r en man, som ?lskat mycket och lidit mycket. P? sin d?dsb?dd gifte hon sig med Jan-Petter Janselius och ?verl?mnade gods och skola i hans v?rd. Skolan f?rsvann f?re sorge?rets utg?ng. Jan-Petter hade ?ter f?rvandlats. Hans religiositet hade blivit h?gkyrklig. Dessutom hade han blivit genealog och uppr?ttade med n?gra yrkesgenealogers bist?nd sl?kten Janses stamtavla, varvid han p?pekade den egendomliga omst?ndigheten att huvudmannen i varannan generation burit namnet Erik, vilket kunde tyda p? en h?rstamning fr?n den Erikska kunga?tten. En hypotes, som han dock ej ville f?rf?kta, endast framkasta. F?r resten var hans huvudintresse under dessa ?r konst. Hans smak var icke d?lig och han hade f?rv?rvat en viss sakkunskap i fr?ga om kuriositeter. Han samlade och f?ste sig i valet mera vid inneh?llet ?n vid formen. Det erotiska motivet var hans ledstj?rna; den str?lade lika klart fr?n en grekisk vas som fr?n ett forainskt blad.

Vid n?gra och femtio ?rs ?lder gifte han sig med den tjugu?riga Olga Willman. Han var f?r?lskad. Flickan var mager men t?mligen kraftigt byggd, hon hade stora h?nder och f?tter, ansiktets oval var full?ndad, n?san vackert b?jd, ?gonen m?rka och spelande, en liten smula kisande, pannan t?mligen l?g men prydd av en mycket ostyrig och lustig m?rk lock. De stora h?nderna, de g?ngliga, kantiga r?relserna, de spelande ?gonen och framf?r allt den ostyriga locken kom henne att likna en pojke, och Jan-Petter, som b?rjat tr?ttna p? det renodlat kvinnliga, fann henne behaglig. Men han ville p? inga villkor gifta sig med henne; lika litet ville hon gifta sig med honom. Professorskan, som ?nskade partiet, beh?vde likv?l ej anv?nda vare sig maktspr?k eller ?vertalningsf?rm?ga. F?r att r?tt f?rst? hennes taktik m?ste man vara mor, och vi n?ja oss med att konstatera faktum: yngsta flickan Willman gifte sig med Jan-Petter p? Larsbo.

F?re ?ktenskapets ing?ende uppr?ttade Jan-Petter ett g?vobrev, som ?verf?rde ?gander?tten till Larsbo p? hans f?rsta hustrus, ?nkegrevinnan Brenners, brorson, den d? knappt tio?rige greve Ludwig Battwyhl. Avkastning och nyttjander?tt f?rbeh?ll sig Jan-Petter f?r livstid och skulle efter hans d?d tillkomma ?nkan, s? l?nge hon ej tr?tt i nytt ?ktenskap. H?remot reste professorskan inv?ndningar, men bem?ttes med en f?rklaring av s? cynisk ?ppenhj?rtighet att hon f?r f?rsta g?ngen i sitt liv retirerade i hoppl?s oordning. I trots h?rav fick Willmanska sl?kten icke n?gon orsak att beklaga gifterm?let. Larsbo var givande, dess f?rvaltare, schweizaren Casimir Brut, en dugande man, och Jan-Petter sj?lv visserligen sn?l men medg?rlig. Denna medg?rlighet var helt och h?llet professorskans f?rtj?nst. Sv?rmor och sv?rson ?gnade varandra en sv?rmisk och n?got sliskig tillgivenhet. De f?renades i en fullst?ndig sympati, de hyste b?da samma aktning f?r allt, som ?gde officiell glans eller som hade utsikt att en g?ng n? denna glans; de hade b?da besvarat livets stora fr?gor och kunde med lugn ?gna sig ?t de sm?rre; de voro b?da tandl?sa och k?nl?sa och beh?vde icke d?lja n?gonting f?r varandra; de hyllade samma etiska och estetiska ?sikter utom i fr?ga om viner, d?r Jan-Petter visade prov p? en mera k?nslig smak; de ?lskade b?da det sk?na och goda s?rskilt i dess pikanta former; de sv?rmade b?da f?r genialisk och v?lformad ungdom av b?da k?nen. Studenter och studentskor, unga konstn?rer och litterater, som tillh?rde den Willmanska sl?kt- eller v?nskapskretsen, beh?vde icke taga h?nsyn till offentliga stipendieutdelare. Professorskan, som g?rna fronderade en smula, bel?nade tv?rtom den ungdomliga oppositionslustan, s?rskilt om den kom n?gon liten skandal ?stad. Hon hade ett f?rtjusande muntert lynne. Under ett decennium kunde Larsbo betraktas som en stiftelse till vetenskapens gagn och dessutom som ett rekreationshem f?r unga vetenskapare. Man har s?ledes anledning f?rmoda, att det Janselius-Willmanska ?ktenskapet v?sentligt befordrat den fria forskningen i v?rt land.

Den unga eller halvunga kvinna, som nu med v?ckarklocka i hand s?kte best?mma normaltiden f?r ett k?rlekssamtal, torde d?remot haft mindre sk?l att rosa f?rbindelsen. Jan-Petter var rentut sagt en d?lig ?kta man. De ?ktenskapliga plikter, som falla inom det intima samlivets omr?de, skola icke h?r ber?ras, allra helst Jan-Petter redan f?re br?llopet uttryckligen f?rklarade sin ovillighet i n?mnda h?nseende. Men brist p? ett h?ll kan ju i viss m?n motv?gas av ?verfl?d p? ett annat. Larsbofrun kunde ha gjort r?kning p? ett komfortabelt liv, n?jen, smycken, resor. Hennes anspr?k--om de framst?lldes--blevo icke fyllda. Gentemot hustrun tog Jan-Petters naturliga sn?lhet ut sin r?tt. Hon ville icke tigga slantar och kl?der och fick heller inga. De unga, fattiga l?rdomsljus, som under sommaren voro hennes g?ster, pr?lade i den fagraste sommarstass, bekostad av Larsbopengar, men Larsbofrun sj?lv gick i sina slitna, urblekta, s?ndertv?ttade bomullskl?nningar. Om vintern, d? makarna mestadels levde allena, var det till och med knappt om maten. Jan-Petters svaga h?lsa kr?vde en s?rskild diet, och den matfriska unga frun fick suga p? ramarna. Ocks? f?rblev hon mager och g?nglig ?nda till mannens d?d f?r att under sorge?ret fetma p? ett n?stan orov?ckande s?tt. Och att hon ?nnu tv? ?r efter mannens d?d gick kl?dd i svart, berodde mindre p? pietet ?n p? den omst?ndigheten, att sorggarderoben var den f?rsta, som hon skaffade sig p? egen fri hand och med fri b?rs. Den blev utomordentligt vacker, rikhaltig och n?stan outslitlig.

En egendomlig slump eller m?h?nda en h?gre tillskyndelse fogade s?, att Jan-Petter och hans sv?rmor l?mnade det jordiska p? en och samma dag med endast ett par timmars mellantid. Man v?gar kanske antaga att det band, som f?renat dessa b?da sj?lar, varit starkt nog att trotsa den store F?rst?rarens skiljande hugg. Hur som helst s? hade fru Olga i ett slag blivit kvitt ett dubbelt f?rmynderskap. Sorgen gjorde henne icke blind f?r denna f?rdel och hon sade sig sj?lv att hon skulle b?rja ett nytt liv, fyllt av stora och starka intressen. Men hon redde sig illa i den nya friheten. Hennes k?rlek till b?cker hade varit Jan-Petter en nagel i ?gat och f?r att i n?gon m?n h?vda sin sj?lvst?ndighet hade hon l?st som en tentand; n?tter igenom hade hon legat p? magen med huvudet inpressat mellan h?nderna, boken under n?san, pluggat. Nu f?ref?ll henne l?sningen meningsl?s. ?det hade gjort henne till fru p? ett storgods och hon ville helt ?gna sig ?t dess sk?tsel, ett m?ngsidigt och ansvarsfullt arbete. Men stopp! D?r stod Casimir Brut p? vakt.

Free books android app tbrJar TBR JAR Read Free books online gutenberg

(0)

Login to post a comment!