: Boken om lille-bror: Ett äktenskaps roman by Geijerstam Gustaf Af - Domestic fiction; Married people Fiction; Sweden Fiction

@FreeBooks

Posted in: #FreeBooks #FreeBooksIndia #FreeBooksApp #gg

Vote Up Vote Down   0 Reactions

Login to give Reaction!

p? henne, som nyss gick ut, och p? allt, som jag vet skall f?lja. Jag k?nner, att jag f?r aldrig tid att s?rja honom s? som jag ville, min lille gosse med ?ngla?gonen, och ensam b?jer jag kn? vid hans kista, jag som icke vet, f?r vem jag b?jer kn?, eller till vem jag skall bedja.

Men ute p? kyrkog?rden ligger en liten grav. Den ?r ordnad som en tr?dg?rd i sm?tt med en h?ck av buxbom, ett rosentr?d och en kulle med friskt gr?s, p? vilkens kr?n v?xer t?tt med pens?er. Den ?r olik alla andra gravar, och ?ver den gr?nskar en ensam lind.

P? kullen ?r en sten, och p? stenen l?sas orden: >>V?r lille Sven>>.

D?r sover v?r lycka, som en g?ng var st?rre ?n andras. D?r under jorden ?r min hustrus sj?l f?ngen, bunden med trolldomsband, och ingen k?rlek kan f?ra den ?ter till jorden.

TREDJE DELEN

Evigt ejes kun det tabte. HENRIK IBSEN.

Det fanns intet av vad jag v?ntat och fruktat, som icke kom. Den enda skillnaden var, att allt som olyckan v?xte, ville jag aldrig tro p? den, ens fast?n jag anat den och visste, att den skulle komma. Ty att sorgen skall komma, det kunna vi m?nniskor veta. Hur den verkligen kommer, veta vi d?remot aldrig.

Det f?rsta jag med en on?mnbar fasa k?nde och f?rstod, n?r ?tminstone s? m?nga dagar hade f?rg?tt, att jag kunde komma i ro och t?nka ?ver vad som verkligen skett, det var, att aldrig hade min hustru s? talat ut ur sitt innersta v?sen, som n?r hon setat inf?r mig i mitt rum och sagt, att hon var f?dd f?r olyckan, och att nu, n?r Sven var borta, levde hon endast f?r att d?. Om och om igen upprepade jag hennes ord, om och om igen genlj?do de i mina ?ron, och ju l?ngre jag t?nkte p? dem, desto vissare blev det mig, att inom henne f?rdes en kamp mellan sj?lva beg?ret att d? och hennes k?rlek till mig och v?ra barn, som befallde henne att leva. Mer och mer b?rjade dock allt, vad hon sagt om sin k?rlek till oss att stiga fram f?r mina tankar och undantr?nga de f?rf?rliga ord, vilka talade om en d?dsl?ngtan, som n?stan blivit ett d?dsbeslut. Jag s?g henne sliten mellan den k?nsla, som band henne till oss tre, vilka ?nnu levde, och den dunkla l?ngtan, vilken drog henne till den, som g?tt bort. Vi hade varit ett helt f?r henne, och d?rav kom hennes lidande, att hon k?nde sig aldrig kunna f?rlika dessa stridiga krafter, vilka brottades om hennes sj?l.

Jag s?g allt detta. Jag s?g det under en resa, p? vilken jag ryckte henne med mig f?r att sk?nka henne ?synen av hav och sol, nya m?nniskor och intryck av livet. Aldrig gl?mmer jag denna resa. Aldrig gl?mmer jag det intryck av hoppl?shet, som bem?ktigade sig mig, n?r jag vecka efter vecka allt tydligare m?rkte, att allt vad hon s?g, gled henne f?rbi, som om det f?r henne ej varit till. Hon dolde mycket f?r mig, hon dolde till och med sina t?rar, och jag f?rstod, att hon gjorde detta, d?rf?r att hon s?g, hur jag endast levde i hoppet att kunna ?terf?ra henne till livet, och hon s? g?rna, s? g?rna ville, att jag i det l?ngsta skulle f? beh?lla mitt hopp. Jag f?rstod detta en afton, n?r vi sutto p? en veranda och s?go ut ?ver en norsk tavla av fjord och fj?ll. Elsa betraktade l?nge alltsammans, hon sl?t ?gonen inf?r allt detta, som hon ?lskade, och s?g bort.

>>Georg>>, sade hon, >>Georg! varf?r l?ter du mig se allt detta?>>

S? brast hon stilla i gr?t, men f?rs?kte ?ter hejda gr?ten och s?g upp mot mig.

>>Varf?r g?r du s? mycket f?r mig? Varf?r ?r du god emot mig? Det vore mycket b?ttre, att du l?te mig g? min egen v?g.>>

Free books android app tbrJar TBR JAR Read Free books online gutenberg

(0)

Login to post a comment!