: Den finska Sampo-myten by Gottlund C A Carl Axel - Mythology Finno-Ugrian; Sampo

@FreeBooks

Posted in: #FreeBooks #FreeBooksIndia #FreeBooksApp #gg

Vote Up Vote Down   0 Reactions

Login to give Reaction!

p? menniskan.)

V?ra prester f?rklara, enligt bibelns l?ra, att d.s.k. "syndafallet" egentligen intr?ffade derigenom att Adam och Eva, i detta fall, icke ?tlydde Herran Guds bud och befallning; utan l?to af ormen narra sig att smaka p? den f?rbjudna frukten; hvarigenom d.s.k. "arfsynden" s?lunda tillkom i verlden. Till hvars h?fvande, och botande, d.v.s. till mennisko-sl?gtets rentvagning, och andliga p?nytt-f?delse, s?v?l den ena som den andra religionen blifvit instiftad och p?funnen. Och med denna tolkning, eller med denna f?rklaring af saken, hafva vi -- s? framt jag icke misstager mig -- allt hitintills, d.v.s. nu redan i 3,400 ?r, varit n?jde, och bel?tne; utan att n?gon, mig veterligen, n?rmare f?rst?tt, eller f?rm?tt -- inse, och f?rklara, de djupa natursanningar, som derjemte, och under dessa f? ord ligga liksom f?rborgade i sjelfva andemeningen af denna myt. Orsaken till denna hittillsvordne inskr?nkta ?sigt i uppfattningen deraf, har troligen sin grund deri att den i sig sjelft fria, och till sin natur ljusa, menniskotanken -- som annars karakteriserar ett upplyst f?rst?nd -- hittills h?llits liksom klafbunden, och f?ngslad, eller beherrskad af den ortodoxa religionens str?ngt st?mplade pregel och insegel.

Det torde derf?re, och med anledning h?raf, ej vara ur v?gen att h?r, till en b?rjan, anm?rka: att den som f?rst diktat, och ihopsatt, dessa slags mytiska meddelanden, ovilkorligen m?ste hafva varit ibland den tidens st?rsta snillen och att sjelfva dikten, eller myten -- hvilken, alltid baserar sig p? en viss h?gre och teosofisk verlds-?sigt, och som sedermera fortlefvat under flere generationer, ja m?h?nda under flere olika tidehvarf -- i likhet med s?kallade folktraditioner i allm?nhet -- blifvit, under f?rloppet af flere sekler, och ?rhundraden -- beh?rigen sofrad, d.v.s. luttrad och renad fr?n dervid vidh?ngande obeh?riga appertinentier; hvarigenom det deri f?rvarade stoffet, eller immateriela ?mnet, s?som utg?rande sjelfva det andliga mytiska elementet, bibeh?llit sig under tidernas l?ngd -- of?r?ndradt till sitt inre v?rde -- allt ?nda intill v?r tid. ? andra sidan deremot, och i motsatt fall, ?r det lika naturligt att dessa myter, under tidernas l?ngd, kunnat likas? ofta, och troligen ?nnu oftare, blifva p? diverse olika s?tt travesterade, vanst?llda och interpolerade, ja stundom h?rvid kunnat g? helt och h?llet f?rlorade. Vidare torde det ?fven, och i sammanhang h?rmed, kanske b?ra erinras -- att det i allm?nhet ?r h?gst f? som egentligen p? djupet, och i en h?gre mening, f?rm? riktigt uppfatta den, i sig sjelft, ofta enkla, men likv?l djupsinniga mytens inre, och andliga, betydelse; ty de flesta, af oss menniskor, ?ro i detta fall, liksom i m?nga andra, endast verldens barn, och i allm?nhet -- endast beg?fvade med en flyktig blick i andliga, eller ?fversinliga ?mnen; i det de ?ga, -- p? sin h?jd -- blott en dunkel, eller medvetsl?s aning h?rom.

F?rklaringen, af den ifr?gavarande myten, ?r dock icke h?rmed gjord! D? vi n?rmare nemligen ?fverv?ga hvaruti det omtalta s?v?l f?rbudet som brottet -- egentligen bestod, nemligen att icke ?ta af kunskapens tr?d p? godt och ondt, s? inneb?r detta redan, till en b?rjan, enligt v?r tanke, med andra ord: att vi icke skola grubla, och on?digtvis ?fveranstr?nga v?r tankef?rm?ga, med att forska i allt -- b?de i likt och olikt, d.v.s. att icke afg?ra, och bed?ma, hvad som ?r godt, eller ondt -- r?tt, eller or?tt! Och hvilket v?r Herres f?rbud p? den l?ga punkt af f?rst?nd, och kultur, hvarp? menniskan d? naturligtvis stod, dessutom var f?r hennes eget b?sta troligen -- absolut n?dv?ndigt. Ty denna slags kunskap skulle hon nog sjelf sm?ningom, och under tidens l?ngd, genom egen erfarenhet f?rv?rfva sig; utan att beh?fva predestinera hvad som henne gagnar eller skadar. Derjemte antyder denna myt -- i en viss annan, och h?gre mening -- att det ej tillkommer sinligheten att ber?fva, eller f?rst?ra, frukterna af kunskapens tr?d.

Enligt bibelns l?ra var det s?ledes Eva, som -- lockad af ormens list -- l?t f?rleda sig att, till f?ljd af den qvinliga svagheten, bryta emot Herrans bud, i det hon ej blott sjelf smakade p? den f?rbjudna frukten, utan dertill ?fven lockade och ?fvertalte sin man. P? samma s?tt hade nu Zeus eller Jupiter, enligt den grekiska myten, f?rbjudit Pandora att ?ppna den i hennes v?rd, och f?rvar, anf?rtrodda asken hvaruti -- till lycka f?r menniskosl?gtet -- alla otyg, och olyckor, voro st?ngda, inneslutna och f?rborgade. Men ?fven hon -- nyfiken, som hon gun?s var, att erfara hvad dosan m?ntros i sig inneh?ll -- kunde icke h?lla sig, med mindre hon icke deruti skulle kant?nka endast som man s?ger -- litet titta. Och ?fven om hon icke sjelf, i egen person, ?ppnade den, s? till?t hon likv?l icke blott, utan formligen dertill ?fvertalte sin man, Epimetheus; och hvarvid alla dessa, der inneslutna, olyckor -- s?lunda l?ssl?ppte -- fl?go verlden rundtomkring, oss arma menniskor till evig sorg och skada. Endast genom lockets hastiga, och skyndsamma, tillskjutande -- lyckades det henne att p? bottnet af dosan dock qvarh?lla "hoppet", som s?lunda ensamt deri qvarstannade; oss fattiga menniskobarn till en slags tr?st, under alla v?ra sorger och bekymmer. Det var s?ledes, ?fven enligt denna myt, icke blott brottsligheten att "handla" emot Jupiters f?rbud, icke heller endast den "qvinliga svagheten", och ostadigheten, som h?r s?lunda skulle bestraffas, och ?dagal?ggas; utan det var hufvudsakligen, och snarare beg?ret att "forska", d.v.s. att erfara och vilja veta allt, som -- i hvardera fallet -- var orsaken om ej till menniskans n?rvarande olycka s? ?tminstone till medvetandet deraf. Och Gud vet om icke h?ruti, ?nnu i denna stund, ligger -- p? djupet f?rborgad -- en stor sanning . Mig synes det ?tminstone s?som den, i sin stora okunnighet ?nnu stadda, r?a och oupplysta menniskan, i detta afseende, p? s?tt och vis kan anses vara lyckligare i s? m?tto att hon "icke k?nner" ens igen sig sjelf, eller sin egen bel?genhet, och best?mmelse, d.v.s. ?r -- okunnig om sin subjektiva st?ndpunkt i verlden; i hvilket fall hon s?ledes t.ex., likt djuret, ?r omedveten om allt hvad som h?nder och sker i verlden, eller af hvad som h?ndt, med mindre det icke tilldrager sig inf?r hennes ?gon.

En variant af denna s?ng f?rekommer i Kalevala, f?rdelad f?rst i 10 R. v. 419-428, och sedan i 42 och 43 R. der det i den f?rsta Runan omtalas huruledes, -- sedan Ilmarinen eng?ng ?stadkommit, eller f?tt Sampo i g?ng, -- den fabricerades, eller malade:

Jauhoi purnun puhtehessa, yh?n purnun sy?t?vi?, Toisen jauhoi my?t?vi?, kolmannen kotipitoja

eller hvarom det p? ett annant st?lle heter

Takoi sammon taitavasti, laitahan on jauhomylly, Toisehen on suolamylly, rahamylly kolmantehen .

V?in?m?inen, Ilmarinen och Lemmink?inen beg?fvo sig sj?v?gen till Pohjola, f?r att sedan Louhi icke i godo med V?in?m?inen ville dela Sampo -- med v?ld derifr?n bortf?rde densamma. Till hvilket ?ndam?l han icke blott med sina s?nger ins?fde befolkningen i Pohjola, utan ?ppnade han genom s?ngens trollmakt ?fven portarne, eller d?rrarne, till den stenbacke uti hvilket Sampo p? 9 famnars djup, var inl?st inom 9 l?s och en hemlig rigel. P? V?in?m?inens vink -- var Lemmink?inen genast till reds att b?ra bort Sampo; men f?r att uppl?ja, eller med plogen upprifva dess, p? 9 famnars djup, i jorden ingrodda r?tter, n?dgades han dertill begagna den stora Pohjola oxen . Sedan de nu s?lunda lyckats f?ra Sampo ombord, och begifvit sig till sj?ss, var det denna g?ng den ostyriga Lemmink?inen som ej blott v?ckte fr?ga om att man borde uppst?mma en segers?ng, utan formligen derp? p?yrkade. V?in?m?inen anm?rkte v?l att det var f?r tidigt, innan de fingo sina egna hemknutar i sigte;. men icke dess mindre b?rjade nu Lemmink?inen att sjunga, och det -- h?gljudt; hvaraf tranan, skr?md, upph?fde ett f?rf?rligt skri, dermed den uppv?ckte folket i Pohjola. Hvarvid Louhi, saknande sin Sampo, f?rst s?kte att medelst t?cken och dimma, och sedan att med h?ftiga stormar och stark sj?g?ng -- uppeh?lla, och f?rhindra, V?in?m?inens hemresa. F?rf?ljd af hafstrollet, och utsatt f?r starka orkaner och stormvindar, f?llde V?in?m?inen, i br?dskan, sin kantele i sj?n; som s?lunda gick f?rlorad -- till en framtida fr?jd, och f?rtjusning, f?r alla hafvets Tritoner och Najader. Emellertid ansatt af Louhi och dess f?lje, hvilken, med sitt v?lbemannade fartyg, s?kte upphinna honom -- framtrollade V?in?m?inen, f?r att kunna undg? henne, ett grund midt i farleden, hvarp? Pohjola-fartyget strandade och -- f?rliste. Louhi l?t dock h?raf icke bekomma sig; utan hiskeligen fort bildade hon sig klor af lior och hackor, vid det hon gaf sig att flyga med halfva fartygsskrofvet, v?l armeradt och bemannadt, f?r att f?rf?lja W?in?m?inen; hvarvid icke allenas Lemmink?inen -- under det Ilmarinen, med sina b?ner, v?nde sig till Gud -- med sitt blottade sv?rd -- klippte till sina f?rf?ljare, utan dervid ?fven W?in?m?inen, med sin styr?ra klappade ?rnen p? tassarne; hvarvid alla dess klor krossades, s? att endast lillfingret blef ?frigt. Och d? nu Louhi, med det omtalta fingret skulle gripa efter Sampo, h?fde hon den i sj?n, och det midt p? fj?rden, hvarvid den gick i bitar, och f?ll i m?nga stycken; af hvilka de st?rre sj?nko ned till hafsbottnet, tillf?ljd hvaraf skatter alltjemt, ?nnu fortfarande, st? att antr?ffas i hafvets djup. De mindre bitarne deremot drefvos af v?gorne till stranden; hvar?fver W?in?m?inen h?geligen f?gnade sig, i det han ytttrade: "derifr?n f?rskrifver sig nu fr?ets h?rkomst, och b?rjan till en best?ndig lycka, deraf h?rflyter pl?jning, s?dd och sk?rd, deraf m?nen att skina, och solen att lysa -- med ett ord, deraf komma lyckans dagar att s?lunda randas f?r Suomis folk och landam?ren." Det ?r s?ledes hoppet om ?rliga och lyckliga sk?rdar, som kommer fortfarande att fr?jda och upplifva oss.

Sedan F?rf, s?lunda omtalat allt hvad som blifvit sagdt och skrifvit om Sampo, hvarmed han f?rst?r solen, kan han icke undg? att -- liksom mot sin vilja, och s?som f?r att komplettera samlingen -- omtala det en viss Lektor Gottlund anf?rt en tradition om Sampo, som afviker fr?n alla de andras; och hvilken tradition han, s?som s?dan, v?l omn?mner; men hvars af mig antydda f?rklaring hau icke ens anser v?rd att f?rtjena med ett ord omtalas. Och f?r att nu s? mycket mer neds?tta v?rdet, och betydelsen deraf, p?st?r F?rf., att finnskogarnes befolkning f?rskrifver sig fr?n 17:de seklet; ehuru jag solklart bevisat det Finnarne icke blott voro talrikt h?r ? orterna k?nda redan 1520, utan ?fven att det derjemte f?refunnits der en qvarlefva af en forntida ?ldre finsk folkstam, som till st?rre delen utdog vid digerd?den 1350 . Hvarefter, och ehuru Hr Donner medger det jag varit den f?rsta, som omtalat myten om Sampo, han likv?l placerat mig till den sista, af dem som derom haft n?got att f?rt?lja. Derp? g?r f?rf. att f?rklara -- det stammen, eller roten, till ordet Sampo, en?r den icke st?r att finnas i fr?mmande spr?k -- m?ste n?dv?ndigt upps?kas i finskan; hvarf?re ock han f?retager sig att upps?ka den, och tror sig ?fven slutligen hafva funnit den i ordet sepal, sepel, seppele ; och nu b?r det af till fj?lls -- uppf?r berg och backor, f?rbi stockar och stenar. Men vi deremot stanna h?r, och lemna f?rf. fritt spelrum, till att forts?tta sina efterspaningar med afseende ? stamordet till Sampo.

Hvad blir nu s?ledes resultatet af allt detta?

Free books android app tbrJar TBR JAR Read Free books online gutenberg

(0)

Login to post a comment!